Härlig är jorden

Vi kom till Gotland min man och jag som sommargäster och bodde hos några studiekamrater från Uppsala. De hade just köpt fritidshus på södra ön. Vi hade varsin liten pojk, det skilde några dagar på dem, vi hade varit på BB tillsammans. Vi blev nära vänner med en lantbrukarfamilj intill, litet äldre och med två pojkar i begynnande tonåren. Långa bekymmerslösa (?) somrar följde, vi firade födelsedagar, dop, plockade frukt och bär, hämtade mjölk om kvällarna. När vännernas son skulle döpas lånade vi lantbrukarens dopklänning som hittades i en papplåda. Och när vi fick barn nummer tre, en flicka, döptes hon efter honom. Fast namnet slutade på a. Så småningom köpte vi mark av lantbrukaren och byggde eget sommarhus, sen flyttade vi för gott till ön.

De var min introduktion till Storsudret. Hon presenterade mig för sina vänner som blev mina, för sin släkt (broder och morbror), lärde mig baka gotlandslimpe och avslöjade ”nejkarställena”. Han berättade om havet och träsken, fåglarna, jakt och livet förr. Han var bra på att berätta och nära naturen. 

Vår vän är död och idag var begravning. En fullsatt kyrka, kanske hundra gäster. Mycket musik och sång av grannen som under många år var kantor men nu flyttat norrut. Så bar pojkarna ut sin pappa med hjälp av andra och vi samlades därute på kyrkogården och naturligtvis blåste det och det yrde snö i luften och vi frös och grät och kistan sänktes ned i den öppna graven och prästen tog upp Härlig är jorden och vi grät ännu mer och prästen sade att vi skulle tänka på hustrun som nu var ensam och att hon skulle behöva besök. Och alla tog varann i hand och kramades och grät  litet till.

Det var länge sedan jag var med om en jordbegravning.  Att stå och se ned i graven, prata, tacka, gråta, lämna en blomma. Allt är så anonymt numera i vår moderna värld. Man defilerar och tar adjö i koret och tänker inte på vad som händer sen. Kanske blir det en liten högtid med urna som sätts i jorden. Idag blev jag återförd till livet och döden. Konkret och sakligt. Vi är här uppe på jorden, han är därnere i jorden. Och man kan gå dit till graven och prata med honom, om man vill.

I en socken mitt på ön finns ännu de som vid alla helgons dar går till graven och tar en sup och häller ett glas på graven. Alla är med. Levande och döda.

På bokrea och träff med väninnan med världen som arbetsfält

Även en Sundrebo går på bokrea. Kanske är det inte så vanligt att resa 20 mil för att eventuellt köpa några böcker men nu hade jag ju den där tiden på mammograferingen som inte blev av. Som riktig lantis hade jag ju programmerat in hela dagen så resan till Visby kunde jag inte skjuta på.

Jag köpte tre böcker som jag inte tänkt köpa: Ian Mc Ewan På Chesil Beach, som jag faktiskt trots lovordande recensioner inte alls tände på, men som jag, när jag stod där i bokhandeln och läste i den, blev förtjust i. (Har läst ut Le Clezios Skattsökaren och började på Peter Englund Stridens skönhet och sorg men den är för tung att läsa i sängen) Så köpte jag Tomas Tranströmers Samlade dikter (1954-96). Längtar att läsa!  Och Anna och Fanny Bergenströms Under valnötsträdet (gillar att läsa moder-dotter- verk. Har viss erfarenhet…) Dottern tar väldigt fina bilder, modern är extremt noga med sina recept. Inget fusk eller hastverk utan gediget, långsamt, genomtänkt.

En av mina allra äldsta väninnor med bokstavligen världen som arbetsområde, dimper då och då ned i Hejnum, ringer och säger, ”Jag kommer ner”. Men idag sågs vi på lunch i Visby. Fotogalleriet i Almedalen förstås. Vi talade framtidsplanor. Jag mest om böcker, hon om form och design. Hon har en enorm erfarenhet internationellt. Kanske använder hon den så småningom på Gotland.

Haveri på mammograferingen men gässen kommer

Ingen sol men ändå dagsmeja. Fälten tappar sin snö och blir allt grönare. I trädgården sticker upp öar av svart jord och snödroppar. Gässen kommer! Några stycken då och då. men snattret! Det är vår långt innan kroppen säger så!

Klockan fyra ringer en vänlig sjuksköterska från lasarettet och meddelar att min tid för mammografering skjutits upp på obestämd tid. (den skulle äga rum kl 9 i morgon. Vi har haveri, säger hon. Vad som helst utom det ordet! Nu är det så att varje gång jag fått tid för mammografi har man ringt och sagt just det ordet. Haveri. Jag minns inte första gången jag kallades till mammografering men det är många år. 15? Mer kanske. Har gått på undersökning en handfull gånger. Men varje gång har man ringt och meddelat haveri. Det var en gammal maskin, tröstar sjuksköterskan.

Jaha. Jag har en vän som är överläkare och professor i Stockholm. Varje gång det kommer på tal bland sommargästarna att de borde flytta till ön säger han. ”Jag skulle aldrig överväga det på grund av sjukvården”. Vi som bor här har ju ingen annan erfarenhet. Bara att mammografiapparaten ALLTID havererar.

Våra politikers kulturupplevelser

Sol och dagsmeja. En del fåglar ser man två och två. Men rapphönorna, som jag skrämde upp i morse när jag sneddade kryddlandet, var tre.

Norrbonden kör hem ved i skopan på traktorn från Barshage, bilreparatören har en traktorkund och jag hör deras samtal fast jag går på höjden tvåhundrameter bort. Så det är bara traktorer som jag möter på min promenad runt socknen. Grusvägen är mjuk efter snön och traktorspåren är djupa… 

Lars Weiss skriver om våra politikers kulturupplevelser på ledarsidan i DN och hänvisar till en enkät i Helsingborgs Dagblad, som gjort en genomgång av våra parlamentarikers kulturupplevelser. Bortsett från att jag tycker det är konstigt att DN måste planka Helsingborgs dagblad för att ha något att säga, så var det rätt intressant det som våra politiker uppfattar som kultur (som ska ges stöd?).  Regeringsledamötena och parlamentarikerna fick svara på frågor som ”största scenupplevelse, bästa bok, största konstupplevelse, bästa film och största musikupplevelse. Gotlands egen Christer Engelhardt svarade att han aldrig läste böcker, att han gillade musikaler och att han inte hade någon bästa film.. Han försökte i alla fall; många av våra manliga politiker (Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Mats Odell, Lars Leijonborg) ansåg sig inte ha tid att svara, medan alla kvinnorna tog sig tid. Det är kanske så. Kulturen uppbärs av kvinnorna.

Det är inga lätta frågor. Kommentera dem gärna! Mina ”största” upplevelser är inte alltid de som har stort allmänintresse, som uppförts på nationalscenerna eller varit bästa skådespeleri.

Största scenupplevelsen t ex är nog en uppsättning på Gotland av Christer Hall, Tjechovs Björnen, som spelades i ett iskallt medeltidshus med snön yrande. Ute bland snödrivorna stod Patrik Silvereke och spelade en melankolisk melodi på dragspel, vi serverades varm borscht och svepte in oss i filtar och våra andedräkter fyllde lokalen med rök.. Så kom huvudrollsinnehavaren in på scenen från en ytterdörr och snön (den riktiga) vällde in… Fast Ingmar Bergmans Goldbergvariationer på Dramaten var kanske ännu bättre? Bästa bok? Hemingways Den gamle och havet eller kanske Karen Blixens Min afrikanska farm. Film: Orson Welles Citizen Kane. Musikupplevelse? Egentligen dottern Nanna som sjöng min mammas älsklingssång på hennes begravning Auld lang syne. Annars kanske baletten Petroushka (Igor Stravinskij på operan i Paris med Rudolf Nurejev…

Shakespeare & Company och Partille bokhandel

En vän berättade att det spelas in en film om Igor Stravinskij. Den handlar om Coco Chanel och Igor, en ”Secret story” från 20-talets Paris. Danske Mads Mikkelsen och fransyskan Anna Mouglalis spelar. William Friedkin (Exorcisten och The French Connection) och Jan Kounen regisserar och det blir både en engelsk och en fransk version. Själv reser jag om en dryg vecka till Göteborg och talar om Igor och Syndafloden på olika platser, bland annat på favoritbokhandeln i Partille, där jag varit tidigare. Där finns verkligen stämningen från parisiska Shakespeare & Company på vänstra stranden i Paris nära Notre Dame. Där höll jag till som unge student, och ägaren Georg Whitman fanns alltid till hands och svarade på frågor. Kunde man inte betala för en bok man ville ha, skrev han upp till en annan gång när man var stadd vid kassa. Han lever fortfarande, 91 år, men är väl inte där varje dag.. Det är naturligtvis sådana bokaffärer som skulle kunna ta upp konkurrensen med nätbokhandeln; ställen med kunniga bokhandlare, massor av böcker, möjlighet att sitta ner och bläddra och kanske dricka te. Och förstås en och annan författare som kommer på besök! George Whitman

4000 namnunderskrifter mot Austre-planen

Litteraturcirkeln träffades i grannsocknen. Idag var vi bara 6 på grund av snöhinder. Kraftig blåst och tät snö som under efermiddagen övergick till regn och isvägar. Strax norr om kyrkan hade snön bildat en driva som vi med viss möda tog oss igenom. Skulle plogbilen komma innan det var dags att åka tillbaka? Det kan vara dramatiskt att bo på öns sydspets!

Men det var värre i Hamra för där var två i vår cirkel insnöade på riktigt! Vi sex tog oss i alla fall fram, bytte böcker med varandra, och jag reste hem med Peter Englunds Stridens skönhet och sorg. Jag läser ytterst sällan romaner om krig, men fångades av presensformen, blandningen av autentiska citat i form av brev och dagsboksblad och berättandet i jagform. ”Sommarkväll. Varm luft. Svag musik i fjärran. Elfriede och hennes bror befinner sig inomhus, i hemmet på Alte Bahnshofsstrasse 17, men de hör tonerna. Ljudet växer långsammt i styrka, och de förstår…” Fin början tycker jag, en tydlig bild och så rakt in i ett livsöde. 

Annars talade vi om Austre strand och nybyggnadsplanerna. 4000 namnunderskrifter mot byggandet har inkommit till byggnadsnämnden. Det har gjorts ett TV-inslag för Rapport som skulle sändas i mitten av förra veckan. Sedan i slutet. Någon i cirkeln trodde att inslaget stoppats. Men det sändes nu ikväll! Rubriken var 90 årsbostäder planeras på södra Gotland. Tror man verkligen på fullt allvar på TV att något av husen kommer att bebos året runt?  Fyrtio ligger hundra meter från stranden och presenteras i planen som sjöbodar resp. sjöstugor med minimal boyta och få bekvämligheter. Det är allt att hoppas för mycket om de blivande gotlänningarna! Men byggnadsnämndens ordförande berättade om förhoppningen om 65 000 invånare (vi är ungefär 57 000 idag) och att de nittio husen vore ett välkommet tillskott.

Jag var kyrkvärd och tog mig i bil till kyrkan på grund av snön. Idag var det högmässa och körsång med efterföljande kaffe och  fettisdagsbulle i skolan och 38 personer i kyrkan. Det är nästan dubbelt så många som bor i socknen. På onsdag inleds fastan…

Vår i luften fast det snöar!

En snabbtur till Stockholm för styrelsemöte för Rominstitutet och för Stiftelsen Villa San Michele. På Hedengrens bokhandel hittade jag äntligen Alan Bennett Drottningen vänder blad, som jag försökt köpa sen i julas, både på nätet och i handeln. Den har hela tiden varit slut. Nu sträckläste jag den och den är precis så underfundigt och humoristisk som jag trodde. Skaffa den! Den handlar alltså om Drottning Elizabeth som av misstag börjar läsa en bok och sen inte kan sluta läsa…  Det blir konflikter med hennes plikter. Med hovet. En drottning som alltid har en bok i handväskan och som läser med en bok gömd i knät när hon vinkar till folket. Det roliga är att den är trovärdigt. Mycket visdom om läsande på drygt 120 sidor.

Här är fortfarande snö men rejäl dagsmeja och istappar längs taken. Bara promenadvägar men snö i trädgården. Jag räddade litet broccoli från hararna, kålen tycks de mumsat i sig. Tog ut vilstolen och satt och läste i solen medan barnbarnet sov i den andra. Vi är barnvakter några dagar; Alvin har lärt sig några nya ord, traktor och lastbil (det är vad som far förbi fönstret)

Vännen som opererades för en hjärntumör i höstas är här och ser till sina vinodlingar. Han har klarat operationen bra och tar kilometerlånga promenader för att stärka kroppen. Jag bakade äppelkaka och hoppades han skulle komma förbi. Kanske blir det i morgon. Det är nog så att ett tunnland vinplantor och vandring längs stränderna hjälper kroppen att tillfriskna. Liksom lyckan av att åter kunna höra fåglarnas vårvinterkvitter?

Snö och snö och snö

Tur att februari månad är kort. Snö och isiga skurbrädsvägar. Bilen strejkar. Snöflingor i luften då och då. Ibland tittar solen fram och jag tänker att jag ska fika ute. men så snöar det igen. Promenaden idag sträckte sig till brevlådan. Två gånger. I morgon ska jag göra ett reportage i Visby och åker ”plustjänst” till Hemse och vidare med bussen. Det innebär att en taxi kommer och hämtar oss som inte har bussförbindelse och kör till busstationen (i mitt fall till Hemse). Det är minsann inte varje dag. För oss i Sundre är det onsdag och fredag som gäller så man får boka in tandläkarbesök och mammografi efter det. Eller vad man nu behöver göra i stan. Man kan förlägga tandläkarbesöken till sommaren för då går det buss. Men då har förstås tandläkaren semester.

När jag var sju år bodde jag i Borlänge. Det var – 30 grader några dagar i februari och vi barn blev tillsagda att ha dubbla yllvantar och halsduk för munnen när vi gick till skolan. Den låg en halvtimme bort. Men vi slapp gå ut på rasterna och ”barnbespisningen” låg i skolans källare. Jag har aldrig längtat tillbaka.

Om att välja icke förnybar energi för en säkrare värld

Det kom ett brev från min engelska väninna Frances med ett utklipp ur The Times 6/2: ”Gröna ambitioner överges till förmån för kärnkraft” lyder rubriken och handlar om svenska regeringens beslut att överge folkomröstningens ståndpunkt från 1980 om att kärnkraften ska avvecklas 2010.

The Times uttrycker förvåning över att ett land som Sverige, trots sina enorma tillgångar på vattenkraft väljer kärnkraft, att man trots sina ambitioner att slippa beroende av fossila bränslen och sin vilja att nyttja förnybara energikällor ändå går tillbaka till energi som varken är förnybar eller säker. Artikeln citerar raljerande Maud Olofssons uttalande ”Jag gör detta för mina barn och barnbarn” och påpekar att hon inte bara är centerledare utan framför allt Industriminister (visst var det precis så som också centerledaren Torbjörn Fälldin sade när partiet gick EMOT kärnkraften 1980?!)

I en faktaruta påpekas att 35% av EUs energi kommer från kärnkraft. Sverige strävar högre, 46% ska komma därifrån, liksom Litauen 65%. Finland bygger just nu världens största reaktor.

Intressant (och olustigt) att så litet av omvärldens kommentarer om oss står att läsa  i svensk press.

Jag kan inte låta bli att tänka på Tage Danielssons monolog om Sannolikhet på Berns i oktober 1979 i samband med haveriet i Harrisburg.

…Jag menar före Harrysburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrysburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrysburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt… Hon borde läsa mer Tage Danielsson, vår centerledare. Eller tänka efter vad det är hon egentligen överlämnar till barnbarnen.

Tågförseningar och snöklätt land

Tåg kan jag bara åka på ”fastlandet”. Skulle gärna åka tåg till Visby. Särskilt när vägarna är snöiga och isiga som skurbräden. Men tågen las ned på 60-talet och spåren revs upp. Här och var kan järnvägsbanken ses i landskapet som cykelväg.

Jag for genom snöiga fält , tomma stationssamhällen och snöklädda granskogar i fyra timmar mellan Stockholm och Lund. Nej, nästan fem timmar. Tåg är alltid försenade. Det började redan i Älvsjö. Men jag seglade in på Estniska huset i Lund några minuter efter avtalad tid och berättade om Syndafloden för ett stort antal Italienälskare. Nästa kväll var det samma sak i Helsingborg och på tredje dagen hann jag med ännu ett föredrag för blivande författare på universitetet i Lund.

Jag hann se pjäsen Finanskris, krasch boom, bang också! Politisk teater i 2000- talet. Så annorlunda mot sextitalets politiska teater. Roligare, mer pedagogisk och mer individualistisk tror jag. Jag har skrivit det förut: gå och se! Lokalen är Västrahamnteatern i Malmö. Bredvid ”Turning torso”.

Ett av mina favoritställen i Köpenhamn är Tage Andersens butik på Ny Adelgade. En jättebukett med blå hyacinter och lila anemoner väntade vid dörren. och inuti butiken fanns två underbara 2 m höga lamport till ett pris som inte är avpassat för min portmonnä. Roligt ändå! Han flyttar till Sverige Tage! Gunillaberg utanför Jönköping, en karolinergård med vacker parkmark. Han har ställt ut under många somrar i Norrvikens träggårdar,  men när Rudolf Abelins skapelse från början av seklet till del nu offras  för nytt byggande, lämnar han trädgårdarna. Har svårt att tänka mig att Norrvikens trädgårdar i framtiden kommer att kunna få lika stor dragningskraft som de haft under Tage! Ingalill Snitt skickade mig bilden. En dag i februari i Stockholm.

Kom hem till Sundre i går kväll. Här är flera decimeter snö och envasion av små tassar i trädgårdslandet. Mina kålodlingar länsas av harar och rabbisar!