Pionfrossa och bokklubbsbesök

Dottern Helga, som ansvarar för kaféet, fick stipendium från Fotografernas förbund och for till Arianne Wahlgrens hus i Kavalla i Grekland. Så det blev föräldrarna som i helgen höll ställningarna på Körsbärsgården. Många kom för att se Björn Evensen, det är ju ”Öppna ateljéer” på ön och många åker runt på konstrundor.  Även internationella besök, en australienisk kvinna kände väl Björn eftersom han har en stor skulptur framför operahuset i Sidney…

En bokklubb med sju damer kom och köpte Syndafloden, 8 ex. Så försäljningen idag var 12. De flesta säger sig ha läst den fina recensionen i Svenska Dagbladet. 

Trädgården är absolut fantastisk, indränkt i röd vallmo med vit silverarv vid fötterna.. Signes gamla tulpansorter prunkar i skydd av rosbuskarna och nu slår även pionerna ut. En gäst från Visby, som brukade åka norrut (Fårö) var alldeles tagen av ljuset härnere och sade att i fortsättningen skulle det bli Storsudret!

Sonen, svärdottern och barnbarnet har varit här i helgen. Alvin, barnbarnet, bodde på gräsklipparen som han betraktade som ”bil”, vilket är det stora intresset för denne tvååring. Nåväl. kaniner och blommor var rätt kul också.

I Signes värld av vallmo och silverarv

POM (Programmet för odlad mångfald) var här och analyserade och fotograferade Signes lökväxter (mest tulpanerna) när jag var i Stockholm. Trädgårds-Helen tog hand om dem på bästa vis; de var sex stycken entusiaster och nu ska de riktigt gamla lökarna från 1800-talet in i någon genbank. Rosspecialisten återkommer, han blev mycket intresserad av Signes ”rosupprop” för så där 50 år sedan. Vi har ungefär 40 olika gamla sorters rosor från hennes tid (och som hon i sin tur fick från prästgårdar runt om på ön). Nu tar vi sticklingar och krukar in av allt vi kan avvara; Signes värld sprids och lever vidare!

Vallmo och silverarv exploderar, denna helg kommer att vara fantastisk för trädgårdsbesökare. Dessutom kan man ju se Björn Evensens och Svante Bäcks konst i galleriet!

Ser att Torgny Lindgren  och Lars Gustafsson fått två prestigefyllda litterära priser (Fritiof Nilsson-Piraten resp. Selma Lagerlöfs pris). Trodde de redan hade alla.. Lindgren ÄR ju en ny Piraten, ett självklart val,  Gustafsson har åtminstone fått 18 litterära priser hittills, och den senaste Fru Sorgedahls vackra vita armar tycker jag inte hör till hans mest intressanta. Läser mig igenom Mare Kandres produktion och är just nu i slutet av Aliide, Aliide, en nästan outhärdlig stark bok om ett barns upplevelser; om liv, död, smärta, obegripligheter. Den är obehaglig i stycken men en bok som berör . Djupt.

Poesi på rumänska institutet

De stora auktionshusen har sina historiska kvalitetsauktioner. Roligt att få se konsten, jag var också med en stund i salen på Auktionsverket. En fin keramisk samling från Oppenheimer gick under klubban med många krukor från romersk, hellenistisk tid och från den kinesiska Han-dynastien (200 f Kr-200 e.Kr). De flesta köptes av samma köpare, så det tycks som om samlingen hålls ihop.

En helt underbar och litet oväntad upplevelse på Rumänska Kulturinstitutet som hade poesiafton med Kjell Espmark och Liliana Ursu. Kjell läste ur sin Vintergata och sedan några av Lilianas översatta dikter som hon sedan läste på rumänska. Ett fantastiskt melodisk uppläsning där orden sjöng och förde tankarna till ett gemensamt Medelhavets språk.

Så tog vårvinden tag i en på Skeppsbron, molntussarna studsade från Skinnarviksbergen fyllda av kastanjeblom… Om en stund reser jag hem till ön!

Järntorget 26 maj kl 5

”Yeah, of course!”

Siip, siip vzzell

 Pojken och pumpen, knirrk, knirrk

Evert Taube, glasögon, pannsvetten lyser,

”Willkommen, bienvenue, wellcome”, svart guide och hög hatt Mälarvind, Triewaldsgränd, servetter dansar;

Duvors marsch och sparvars flykt, kvirr, kviirr!

Sundbergs konditori, SJÄLVSERVERING, SELF SERVICE

 ”Wo ist der Sonne?”

Gräddbakelser, blåbärspaj, flott och vanilj COCA COLA!

Cykelman: keps, tights och ryggsäck

Barnet i vagnen och pappan ”Tjabb med mobilen, jag testar!!”

 Gula postbilen. Gula taxin 020-202020 MILJÖBILEN: röd blå gul hibiscus, CAB ON NET

Järnporten, järnporten; öppnas, stängs. Pil till vänster: KUNGLIGA SLOTTET, THE ROYAL CASTLE

Rooooommm! Skeppsbrons motorer, flygplan i luften 

”Två Cappucino!”

Eccopåsar, rosa blomsterkvastar och brandgula munken

Höga klackar, krusigt hår, gympaskor och blommig blus, ”Poco presto?” Skynda, skynda, bussen väntar!

Hopp, hopp, hoppelihopp! Väskor på hjul, bråttom, bråttom!

KRRKRRKRRR! Skatebord och gatsten, kepsen stadig!

ÖPPET TILL 22. COOP NÄRA

Prydnadshundar, vit och svart och täcken på Farliga schäfern! Koppel på! Jeansen: slitna, billigt klarblå, fransar, nya vida, två till knäna.

”Djävlar, min dator???”

Damer små och grå, beiga å. Silverbilen väntar.

ÖÖÖHHH!!! Pållarnas riddare, pappmuggsöl, shorts och feta bukar.

Kling klang, kling klang, kling klang, kling klang, kling klang!

Klockan är fem dags att gå hem!

Måndagskväll på Ritorno på Odengatan

Just när silverarven på nytt slagit ut sina snövita blommor och lagt sig som bomull vid Signes röda dubbelvallmo lämnar jag Körsbärsgården. Bara för två dagar men ändå! Den här tiden är det svårt. Hur klarar alla sommargotlänningar, som fejat sina hus över långhelgen, att lämna dem och trädgårdarna när äppel, päron och körsbär blommar som mest, syrenerna står i knopp, landskapet brunstar och doftar och gök och näktergal ljuder som bäst? Jag längtar ju tillbaka redan när jag resor mot Visby…

Men två dagar är inte mycket. Kvällen i Stockholm tillbringade Jon och jag på kafé Ritorno på Odengatan där vännen Einar Askestad hade bok-release på sin novellsamling, Kvinnohistorier, (MBM förlag). Han läste högt några av novellerna i en välfylld och i alla avseenden varm lokal. Första gången jag såg honom, Ingalill Snitt hade stämt möte med mig, var just i en av de välsuttna sofforna, med anteckningsbok och en kopp kaffe, helt absorberad av det han just då höll på att skriva. Maria, hans vän, kallar Ritorno för kontoret och jag får en känsla av att det är just vad det är för många författare och kulturarbetare. Hur som helst, spännande läsning som lockar till mer! ”..ett egensinnigt, avigt monument med hög specifik vikt” skrev Dan Jönsson på DN om ett av hans alster. ”Egensinnigt”, tycks stämma även nu, av uppläsningen att döma.

På vägen hem mötte vi Susanne Osten och Tobias Theorell som just varit på ”Gravöl” för Unga Klara. Konstigt att en sådan företeelse redan är historia, teatern har betytt så mycket för skapande och nya tankar. ”Ritorno, ja där var jag tidigare idag”, sa Tobias. ”Världen ÄR liten,” tänkte jag. Inte bara att vi besöker samma platser utan också det faktum att vi möts så här i huvudstaden en måndagskväll, vi som normalt brukar ses på Körsbärsgården och Storsudret (han vistas ofta i Fide).

”Musiken är nyckeln till orden”

Litteraturcirkeln hade sitt möte under blommande körsbärs-och äppelträd här på Körsbärsgården. En gång om året bjuder vi in en gäst, nu var det Ingegerd Monthan Sundberg, dramatiker och professionell berättare , sedan några år boende i grannsocknen. Hon startade i Hamra en ”berättarcirkel” för kvinnor i Hamra och de berättar varje år offentligt under Hamraveckan. Vi fick inblick i vad muntligt berättande egentligen är, ” kom ihåg att det är berättelsen inte personen, som man ska minnas” förmanade hon. ”Gestikulera inte, det är orden som ska stanna kvar”. Vi fick ett ämne, ”föreställ er att ni går ut genom en dörr. Det finns en stor sten, sätter er på den och tala om vad ni ser”, uppmanade hon. Vi var två och två, en berättade i en minut, den andra lyssnade och sedan var det den andra som skulle återge det man hört. Så förlängdes berättandet och nya ämnen gavs.. Väldigt intressant och spännande att höra hur ens ord stannat i den andras minne (och vilka som inte hade stannat kvar).

”Det skrivna ordet är annorlunda, det är ögat som förmedlar till hjärnan. Det muntliga förmedlas genom öret”, manade hon. Musiken är nyckeln till orden, tror jag hon sade och berättade om personer med talsvårigheter, som lärt sig tala genom att sjunga orden. Och jag associerade förstås till min bok Syndafloden.

Helga lagade kaipsoppa till Körsbärsgårdens gäster, vi borde givetvis var med i Det goda Gotland och vårens primörer! Kommande vecka har vi stängt men till helgen är det åter öppet.

Vi har en stödförening för Körsbärsgårdens konsthall!

Stödföreningen för Körsbärsgårdens konsthall och skulpturpark är bildad. Det känns högtidligt. Ett nytt steg i verksamheten här.

Annars ömsom ogräsrensning, vattning av de plantor som ännu är kvar i växthuset och visning av trädgården. Helga har bokat födelsedagskalas i orangeriet. Det är som en sommardag i juli fast vi bara befinner oss i maj månad!

Till veckan kommer POM (programmet för odlad mångfald) tillbaka till Körsbärsgården, denna gång för att se på några tulpaner och pingstliljor som växt på samma plats sedan 1880 cirka och 1900. De har varit här tidigare på Körsbärsgården. Nu är det alltså lök-och knölväxter som gäller!

Och i morgon kommer Litteraturcirkeln… Och Lena Katarina!

Öppet hus och Vårskrik på Storsudret

Vallmon och silverarven blommar tidigt i år. Det kommer att vara praktfullt i trädgården om några dagar. En rabbis (kanin) följer oss i spåren när vi rensar ogräs. Den verkar tam och bofast. I morse hittade Jon ett bo med kaninungar vid Figgeboden. Inte särskilt kul med tanke på alla utplanterade grönsaker (än så länge under fiberduk, men sen…)

Mycket folk på Björns utställning och i kaféet. Trodde faktiskt inte det skulle vara det i maj, men idag är det mesta på Storsudret öppet mellan 10-20, Vårskriket. Det är tänkt som ett årligen återkommande evenemang på våren, något liknande Fårös Fårönatta. Det började skakigt, elen försvann och de första gästerna fick varken kaffe eller bakverk. Det verkade inte bekymra leverantören Geab men så måningom hittades felet. Vi åkte till Busters Mack (konstutställning) i Burgsvik och Vamlingbo prästgårds trädgårdar, i kvällningen, när gästerna lämnat Sundre. Det senare projekterade Jon och jag för några år sedan, roligt att se det förverkligas och hur det växer fram. På prästgården bildades också en Vänförening för Vamlingbo Kammarfestival idag. Konstnärlig ledare är Erik Wahlgren. Sommarens konserter blir 17-19 juli. I morgon är det vår tur. Då har vi det konstituerande mötet för stödföreningen för Körsbärsgårdens konsthall och skulpturförening.

Fin recension, presentation av Björn Evensens utställning i Gotlands Tidningar.

Dan!

Konstituerande möte för Körsbärsgårdens konsthall och skulpturpark blir på lördag kl 12.30 här på gården. Välkomna! (Det ble fel tid angivet tidigare på bloggen)

Stress,stress, om några timmar vernissage…

Dan före dan

Idag har vi lämnat inbjudningskort till vernissagen i morgon i brevlådorna, satt upp affischer på anslagstavlorna, tagit emot lokalpressen och berättat om utställningen och om planerna för konsthallen… och städat ur delar av orangeriet så att kafégästerna kan sitta där, köpt mat till vernissagen, bakat till kaféet, fejat och rensat ogräs, planterat ut det vi inte hunnit, glömt att äta.. Trötta är vi. MEN vilken fin utställning vi har och vad härligt det är att börja sommarens verksamhet!

Alla är hjärtligt välkomna i morgon kl 14! Björn Evensen och Svante Bäck är på plats och berättar om ideerna bakom verken.

Välkomna också till det konstituerande mötet för stödföreningen förKörsbärsgårdens konsthall och skulpturpark på lördag 23 maj kl 16. Hantverkare har vi och bygget ska starta 20 augusti. Invigning nästa vår!