Skrivtid och plantering

Kanske var det i julas när ”barnen” var på ingång och jag nödtorftigt städade undan allt som samlat sig i min skrivrum, som jag insåg att jag faktiskt måste städa på riktigt, gå igenom överfulla pärmar, sortera, lägga undan, frigöra minst några meter bokhylla för ett nytt projekt, se efter om de halvfärdiga eller knappt påbörjade ideerna (mer hyllmetrar) håller eller om de ska sorteras bort.

Ja, det har varit ett mödosamt jobb och jag kan inte säga att jag har kommit i mål. Men jag har faktiskt rensat i pärmarna, plockat undan, fått en någorlunda plan för vad jag vill prioritera i mitt skriv. Och inte minst: skrivit och skickat iväg alla tidskriftsartiklar som jag lovade under 2011…

Mitt bokmanus som ligger och väntar på något slags intro, som jag i ett ögonblick tänkte att det måste ha, finns här ännu på bordet. Det ska skickas iväg. Två påbörjade romanuppslag ligger och väntar. En av dem blir det som jag går igång med. Förhoppningsvis kommer jag åter igen glömma tid och rum… I mellanrummet av tid har jag sått tomater och paprika. Det är -5 grader och ska bli kallare till natten. Jag hatar kyla.

Joyce Carol Oates bok Blonde om Marilyn Monroe tyckte jag mycket om. Så kom en rad mellanböcker. Just nu läser jag en annan tegelsten Änkans bok och far in i en fullständigt okontrollerbar sorg och smärta, som hon faktiskt lyckas sätta ord på, som är kapitel som är omöjliga att lägga ifrån sig, en förtvivlan, rädsla, som man kanske inte vill ta till sig när man inte är där men som är bland det bästa jag har läst på sistone och som faktiskt leder vidare, till något nytt. Läs den!

100120 har läst min blogg!

Oj hundratusenetthundratjugo personer har läst min blogg! Just nu.

Vändburg. Räcker enighet på landet om tjänstemännen vill något annat?

Bygdegården var full och vi var nog ganska osäkra om hur mötet skulle bli. Vändburgs hamn. Men arbetsgruppen hade lyssnat, arkitekten hade varit lyhörd och alla drog en suck av lättnad när det fina förslaget presenterades. Jag tror inte att jag någonsin har varit på ett möte med så fullständig enighet. En lagom utbyggnad av hamen, rätt innehåll och hela socknen (och grannsocknarna) står bakom. Nu återstår om Region Gotland tycker detta är OK. Kommer man att förstå förutsättningarna i Hamra eller kommer tjänstemännen att vilja se en högre exploatering och vilja att Regionen får mer betalt? Politikerna tror jag kommer att se fördelarna med ett lokalt ansvar och tillväxt i kontrollerade former i ytterkanten av regionen. Men kan vi lita på tjänstemännen? Bryr de sig om randområdena? Det är den stora frågan.

Möte i litteratursällskapet. Vi läser just nu samma bok, Kerstin Ekmans senaste, och är också helt eniga. Hon är skicklig, boken är spännande och välskriven. Men vi saknar något. Det som livet består av: Det imperfekta? Oförutsedda?

Middag med några nära och kära vänner i går kväll. En väldigt speciell vän är jättesjuk och vi har inte vetat. Förrän nu. Varför har vi inte mer kontakt? Vi borde ju sitta just nu tillsammans, vara med honom och hans fru. Vi tänker och försöker ge honom kraft, drömmer om honom. Om nu styrkan i våra tankar och drömmar hjälper? Käre G, måtte du bli frisk!

Möte om Vändburgs hamn

I morgon är möte på bygdegården i Hamra om Vändburgs hamn kl 13. Det lär bli välbesökt. Region Gotland vill sälja hamnen och slippa underhållet. En exploateringsföretag anmälde sig med en plan om 80-100 småhus, restaurang m m. Då brakade det loss både bland bevarare och de som vill utveckla. Vändburg ligger förstås inom strandskydd och det är av riksintresse för naturvård och fiske. Samtidigt är det en djup hamn byggd på 80-talet genom att man sprängde hamn ur ett markområde på land. Avsikten var att underlätta för fisket som då ännu var ganska livligt här nere. Tiderna har förändrats och några fiskebåter syns sällan i hamnen. Däremot fritidsbåtar. I den plan som föreligger för Storsudret förordar regionen och länsstyrelsen att hamnområdet bebyggs för fritidsändamål. Hamrabor och fritidsboende har protesterat mot planerna och vill ha en utveckling på längre sikt och med mindre exploatering. Och att utbyggnaden inte sker genom ett företag utifrån utan genom ”bygdens folk”.

Jag kan inte hamnens historia. Jag vet att där var ett fiskeläge och en liten hamn. Att man byggde den nya intill på tidigt 80-tal. Men vem som ägde området då vet jag inte. Att kommunen köpte markområdet  och fick statsbidrag och byggde hamnen för 12 miljoner kan man läsa sig till. Men har man för den skulle ”rätt” att sälja hamnen till högstbjudande? Eller tillhör den Hamraborna?

Jag tror faktiskt folk här nere tycker det senare. Stranden har ju alltid varit allmänning eller varit lottad  i smala remsor till de olika gårdarna för släkets skull. Eller sandstenens. I det här fallet har man i socknen gått samman med fritidsboende och bildat en förening och anhållit om att själva få ansvara för utvecklingen. Det är väl inte helt säkert att alla är överens om utbyggnaden. Men vad man är ense om är att exploateringen bör ske lokalt. Det kommer föreningen att klara. Och man kommer säkert att hålla sig inom regionens riktlinjer. Kanske borde Region Gotland lämna tillbaka marken till socknen. Och se hamnutbyggnaden som en gåva från staten till socknen i första hand?

Kom till Hamra och säg vad du anser i morgon!

Idag sade Stefan Löfén att han är feminist.

Även kvinnor har rösträtt

Stefan Löfvén var inget namn för mig. En fackpamp, metallare,  knappast  kvinnornas man ( motståndare till kvinnopotter), som förordar ”miljonprogram” för jobben (jag associerar förstås till 60-talets miljonprogram för byggande av hyreshus och rivning av de svenska stadskärnorna), som vill ha tätare kontakt med näringslivet, (inga småföretagare här inte), som förespråkar vapenindustri och kärnkraft. Och med Sven- Erik Östenberg som parhäst. För mig är de den personifierade betongen. Jag håller med Lotta Gröning i Expressen ”Det här är en av de sämsta lösningar som man kan tänka sig”. Hon tror inte botten är nådd för socialdemokratin. Dessvärre har hon nog rätt.

Det finns 50% väljare ungefär, som är kvinnor. I min föräldrageneration röstade kvinnan som mannen bestämde. Jag tror inte det är så längre. Och det Löfvén företräder har jag svårt att tro appellerar till de socialdemokratiska kvinnorna. Sen får han vara hur ”pålitlig” som helst.

Vad gör man när bilen pajar och det inte finns någon kollektivtrafik och man får kallelse till lasarettet i stan? Det finns något som heter ”Plustrafik”. Två gånger i veckan kan de som bor dit bussarna på Gotland inte går (t ex Sundre) få  åka plustrafik som är gemensam taxi. Visserligen blev jag tvungen att ändra tiden på sjukhuset till rätt dag, men sen. Klockan åtta stod en taxi utanför dörren, vi var tre som åkte norrut och fyra som delade på taxin på hemvägen. Jag fick se både Guldrupe och Grötlingbo på hemvägen, Gotland i vinterskrud (det är en hel del snö norrut). Riktigt roligt var det!

Vi prenumererar numera på ett antal tidskrifter som yngsta dottern är grafisk designer för. I Modern Psykologi finns alltid en ”redaktionsfråga” som alla i red. ska svara på. Frågan i senaste numret var Vad är ditt drömhem? Dottern svarade med egen kock . Ja det vore en dröm…

Guldbaggegala och vardagsliv

Jag tror jag har ordnat upp i mitt rum, rensat i pärmarna, burit ned böcker till biblioteket, de som jag inte längre behöver. Skrivit en lista på det som ska skrivas nu och sedan omedelbart efter. Det känns bra. Blev nästan klar med en trädgårdsartikel som utspelade sig i Venedig i skiftet oktober-november…

Det är åter stilla härnere, nattens tunna snölager smälte bort, jag tog en lång promenad på alvret med väninnan och hunden och plockade in broccoli till lunch (den har kommit nu i dec-januari, visst är det fantastiskt!). En liten bukett ringblommor plockade jag också,  men jag tycker snödropparna måste få vara utomhus i landet…Guldbaggegala på TV:n har jag tittat på ikväll. Jag har ännu inte sett någon av de nominerade filmerna, det dröjer innan man kan se dem på Storsudret, men det var roligt med atmosfären och alla som ”varit med” under året. Roligast var det med Inga Langré för lång och trogen tjänst. Den enda gången som jag varit med om en guldbaggegala var 1965 när vännen Leif Furhammar fick en guldbagge för Särskilda insatser i svensk film. Då var hela filmstudion i Uppsala, som jag tillhörde, på plats.

Överklagande av byggnadsnämndens beslut om toaletterna vid Konsthallen

Kulingvarning. Ja, det blåser i Sundre. Gick i alla fall ut vid lunch och plockade kruskål till lunchsoppa och savoykål till kvällsbiffen. Då kom snön. Ett grön-gult landskap blir ett vitt. T o m plogbilen kom i kvällningen. Men det är plusgrader och förhoppningsvis är snön borta i morgon.

Vi fick till slut bygglov för Konsthallens toaletter. Men lovet är överklagat av sommargrannarna så nu börjar en ny process… Johan Hellström på Furillen klagade över att inget gick att utveckla där p g a en grannes överklaganden. Jag börjar känna det samma. Det är tredje gången vår granne klagar. Och visst. De ärvde ett sommarhus i Gotlands minst befolkade socken. Och så bygger vi några år senare,  en Konsthall, visserligen en bra bit ifrån deras sommarhus men ändå. Och de veckor som de tillbringar här (i juli) är ju de veckor som vi har flest besökare.

Formexmässa, Rysk utställning, Anton Corbijn och Eva Ek Schaeffer

Några dagar i Stockholm, huvudsyftet var det årliga besöket på Formexmässan där Helga köper in hantverk till butiken i kaféet och Jon och jag är rådgivare. Mycket är sig likt från föregående år men en del nya fanns bland de nästan 900 stånden. Vårens tema var In the mood  och färgerna enligt projektledaren var smutsig pastell, vilket fick mig att få lust att vända i entréhallen. Synnöve Mörk (som brukar finnas på ön och hos oss på Körsbärsgården) hade fått uppdraget att forma temautställningen där, som jag gillade. Fågel, fisk eller mittemellan, hette den. Beckmans elever var särskilt inbjudna i år, liksom ett gäng norska konsthantverkare som jag fick lust att se mer av. Trevligt var också den vackert formgivna frukosten till inledningsanförandena i Young Design Café.

Anton Corbijn, en av mina STORA idoler, ville jag förstås se på Fotografiska. Jag är väldigt förtjust i hans bilder av musiker, hur han hör och tolkar musiken och gör bilden ur tonerna. Det blir svårare med konstnärsporträtten. Fina är de förstås, Karel Appel, Jeff Koon, Ed Ruscha, Lucien Freud, Damien Hirst. (Bilden föreställer förstås Damien Hirst) Men de blir inte riktigt de samma. Anselm Kiefer i ruinlandskap var bäst. Annars är bilderna fantastiska, hur de avporträtterades blickar följer en..Gå dit! Och så finns ju Danne Wolgers huvud i brons utanför ingången. Jag gick också nyfiket till Nationalmuseums utställning om ryskt måleri under tzartiden 1860-1900. Intressant, både realismenhos Ilja Repins fattiga arbetarnas situation (slaveriet hade just upphävts) och de vackra porträtten och scenerierna av de välbärgade, litet av Zorn tyckte jag. Så fanns stora sagoliknande skildringar av livet på landet förr med runda kvinnor i röda och vita pälsar och mångmönstrade schalar och kjolar och rakryggade stolta män i skinn, pälsmössa och is i skägg och hår. Färgstarkt, vintrigt och mycket roliga bilder av vardagsliv med snöbollskrig , bröllop, sysslor i byarna på landet av bland andra Sergej Ivanov och Andrej Ryabusjkin.

Ett kort besök bland Eva Ek Schaeffers bildvävar (ja hon bor inte bara i kvarnen på Fårö, det finns en vävstol på Söder också). Där är också starka sprakande fäger och drömska bilder som inte sällan utgår ur en text eller en strof av toner… Hon blir en av våren-försommarens utställare hos oss.

Domherrar vid fågelbordet

Det är inte särskilt vackert när allt är grått och dagen aldrig tycks vilja komma. Imorse var ett tunt snölager och plusgrader, som långsamt smälter i det grå. I oxlarna slog sig ett fång röda domherrar ned. -Det är snön, tänker jag, annars är de i skogsdungen uppe vid stenbrottet. Så mitt i allt det grå kom tolv vita svanar flygande över gården. De riktigt lyste. Domherrarna försvann, de gillar inte obekanta ljus och svanar låter verkligen när de flyger förbi på låg höjd.

Annars fortsätter jag att städa. Det ska bli ordning på mig 2012!

Snödroppar och ringblommor i första snön

Ja ringblommorna blommar på sedan i höstas, snödropparna,4-5 stycken vid husets sydgavel såg jag i morse. De är modiga små varelser. Någonstans läste jag att nu är rätta tiden att städa, ordna sina papper, försöka få alla böcker på sin plats, sortera för det nya årets arbeten. Jag har i alla fall börjat. Gjort i ordning i hyllorna för mina bokprojekt, slängt en massa tidskrifter, påmint de kära konstnärerna om sommarens utställningar. Snart finns inga ursäkter, det är bara att jobba på!