Dottern går igenom sin farfars diabilder och hittar en bild på Jon och mig och Annalisa, dotterns farmor. En takterrass i Italien norr om Rom, i stark sol sommaren 1973. Platsen var Anguillara vid Lago Bracciano, och lägenheten vi hyrde tillhörde Ingamaj Beck (som mycket senare var lärare på Konsthögskolan när jag var dess ordförande). En suddig bild som plötsligt gör att tiden vi levde i är där på nytt. Chichina, min granne som lånade el-elementet innan vi kom dit (Ingamaj hade sagt att det fanns, vi frös otroligt, men det fanns ju inget element… inte förrän i maj kom hon in med det och sade att hon lånat det över vintern), den dagsfärska spagettin som vi köpte av spagettihandlaren som tog ned dem från en stång i taket, Chichina, som lärde mig koka bolognese, minst två timmar tar det! inget fusk!. Vedhandlaren, som vi så småningom hittade, och vars ved, olivträd!- var full med skorpioner. Den branta stigen ned till torget och bussen som varje morgon tog oss den 1 1/5 timmes långa färden till Rom och Archivio di Stato, där jag skrev på min avhandling om romersk byggnadsvård. Och ett litet frö som växte i min mage. Gustav föddes när vi återvänt till Sverige och Uppsala i november.
Vi såg en film om att gå tillbaka i en annan tid, Woody Allens om Paris: om Ernest Hemingway, Fitzgerald, T.S Elliot, Gertrud Stein, Pablo Picasso. En film som jag trodde skulle vara bra, den blev ordentligt upphaussad i våras. Ett litet tidsfördriv på söndagskvällen, det var vad det var.
