Tigerkungen i Bro

Tjugotvå förväntansfulla kring julbordet. De små väntade och väntade. Det hade de gjort sen de vaknade i morse. En och annan present och mandarin hade de redan fått…

Julegädda och inlagd sill. Skinka och köttbullar och prinskorv. Massor av vegetariska rätter. Snaps och öl och vin och vatten. Det sjungs mycket vid vårt julbord. Ibland har vi Luciano Pavarotti som försångare och klämmer i refrängen med ”Mamma sono tanto felice.. en non te lascio mai più.. Alla de gamla mammorna har tonat bort. Nu är det vår generation som är mammorna. Och på julafton är det Pyret som är den särskilda mamman. Fast vi sjöng en massa barnvisor också.

Tomten med alla julklapparna kom till Bro. Alvin blev glad åt sin nya tigerkostym. Lillebror Viktor fick en röd sparkdräkt. I natten for vi på glashala vägar hem till Sundre med två döttrar i baksätet. Idag en still juldagspromenad i stark blåst vid Hoburgsklippan. En rovfågel flög upp framför våra fötter, ingen av oss hade märkt något på grund av vinden. Fågeln kved och lämnade en kanin som den kalasat på. Nu är åter barmark och isfria vägar, milt och halv storm. Som vanligt alltså. Det är i alla fall lättare att röra sig utomhus.

Rolig adventkalender har Dramatenbloggen varit, Örjan Ramberg utklädd till Marie-Louise Ekman som uppsöker dramatenskådespelarna en efter en.För er som inte följt kalendern, gå in och titta på den i efterskott!

Dan före dan och endast mamman är vaken

Jons moster och gudmor sade att skinkan är allra bäst när den tas rykande het ur ugnen. Nygriljerad. Vilket betyder att man börjar äta skinkan dagen före julafton. Det har vi precis gjort. Ja, jag både kokar och griljerar ännu. Gotländsk är den, tror att grisar mår bättre på ön än annorstädes. Paketen är inslagna, Jon har rimmat. yngsta dottern är hemma och har klätt granen. Jag har städat ur garderoben i hallen och tvättat stövlarna (överkurs).

Och faktiskt varit runt till alla i Sundre (yngsta familjen var inte hemma inte heller vår molnspecialist. Men alla andra. En stilla, nystädad frid över alla. Och solen lyste en stund och nästan alla snö har töat bort. Så nu ser här ut som de brukar göra.

Byggarna tar nu ledigt till efter Trettondan. Även de har julstädat. -”Ifall det kommer besök. Konstnärerna vill kanske se”, sa de

God Jul alla, Frid var med er…

Det blåser upp till storm

Just när vi försiktigt försöker vänja oss vid SNÖN och KYLAN (dvs någon minusgrad) börjar det blåsa upp till storm. Är det så det ska bli till jul?

Pepparkakorna blev hyfsade, det blir kanske nästa år de blir så där riktigt bra. Peppriga är de  i alla fall. Julgran har vi också fått. Har gjort en massa ätliga julklappar och har börjat fundera på julklappsinslagningen. Yngsta dottern har anlänt till ön men föredrar brorsbarnen i Bro ikväll.

Jularna från förr virvlar förbi: när jag var liten julade vi alltid hos min farmor. Alla hennes sex ”pöjkar”, svärdöttrar, barnbarn. Ett stort dignande julbord och längs väggarna sängar som sköts ut om natten. Vi kusiner låg i där i långa rader och tittade på när de vuxna sjöng och spelade. Farmor i sin gungstol sjöng helst skillingtryck, långa ledsamma berättelser på minst 20 verser.

Så när vi själva fick barn åkte vi vartannat år till Jons föräldrar, vartannat år till mina. Syskon, kusiner.  Släkt. Alltid har vi varit många vid juletid. Och nu är det vi som är den äldre generationen. ”Släkten” är numera våra äldsta gotlandsvänner. Alla samlas. Och barnbarnen blir fler och fler.

Om julgransbrist i Sundre och brist på recensioner i dagspressen

Var få tag i julgran? Såvitt jag vet säljer ingen i Burgsvik och julgranarna sägs vara slut i Hemse. Har aldrig varit utan gran, ska detta bli första julen? Granar växer inte i Sundre (Jo en granne har några, och vi fick hämta en när det var jättekris för några år sedan). Vore fint med en doftande julgran.

Annars: Solen skiner, kylan biter, fågelfröna tar slut och bilen lägger av.

Fick julkort från en vinterfastlänning som bor intill. Tänkte jag skulle gå förbi hans lilla hus och ta en bild i snön. Men jag vände innan, det var faktiskt för kallt (och halt) att ta sig upp på alvret, det blåser och är väldigt råkallt. Tänk vad mycket harar det finns!

Litteraturtidskriften 00tal har kritik som tema. Det här numret kommer inte att recenseras av Dagens Nyheter skriver Madeleine Grive på ledarsidan. Numret handlar om liten eller ingen kulturbevakning, ytliga kultursidor, sammanslagning kultur och nöje. Att ingen skriver om författare som inte syns. Om politisering, likriktning. Om att texter krymper, medan bilder blir större, åsikter blir viktigare än kvalificerade omdömen. Texter skrivs inte längre för läsare , utan för kritker som blir varandras motspelare i kampen om uppmärksamhet. ”Proust skulle idag inte bli erbjuden plats i en TV-soffa utom möjligen i ett program om astmatiker.  Hemingway i ett om storfiske”. Hela tiden besvärande lojalitetsband. Med tidningsledning, andra kritiker, ekonomin bakom. Numret handlar mycket om att storförlagen dominerar recensionsutrymmet. Och hur de bestämmer, vem som ska recenseras, vem man ekonomiskt har satsat på. Trenden tycks lika i Norden.

Idag lärde jag mig inget om nya böcker i DN (fick både söndagens och måndagens tidning eftersom man inte delar ut nåt på söndagarna utom reklam), men jag fick veta vem som är ”A” i Lars Noréns dagbok. Annika Hallin heter hon. Tre sidor fick hon, huvudnyheten var att hon var gravid ”på riktigt” i TV-serien Morden som gick nyligen.

Vintervägar

Nu snöar det även i Sundre. Plogbilden kom vid 11, sandar gör man inte än (hela Gotland är ju saltfritt sedan många år, man får helt enkelt köra försiktigt). Vi åkte till Burgsvik för det saknades bikarbonat i skafferiet (jag hann städa hela skafferiet samtidigt som jag letade) Bikarbonat behöver jag en gång om året, när jag bakar pepparkakor. Min ambition är att göra de allra godaste kakorna. Nu är degen fantastisk, så kanske…(mycket ingefära, kryddpeppar, cederolja och nejlikor) Imorgon ska degen bakas ut. Har gjort julgodis på familjens gamla recept med hälften mandelmassa och fikon och så mycket konjak man har samvete till. Man rullar små bollar och doppar i choklad. Gjorde mandarinmarmelad på en del av väninnans present i form av egna nyplockade mandariner från Sydfrankrike. Receptet är från vännen Bobo i Venedig… Blir bra julpresenter.

En räv hoppade över stenvasten, pälsen gnistrade i solen. I trädgården satt en hare och mumsade på den japanska kålen som jag själv inte är så förtjust i. Mycket fåglar runt fågelbordet, bland andra domherrar som är så stiliga i snön.

Annars är det stilla men dramatik på himlen, stora blå och svarta moln, solglimtar emellan. Det har snöat mer i Burgsvik. 

Har läst ut Alexandra Coelho Ahndorils bok Mäster. En fin kortroman om Mäster (August) Palm, som 1889 grundade Svenska socialdemokratiska arbetarpartiet. Roman börjar i barndomen och slutar med hans första framgång  i Liljansskogen vid ett agitationsmöte. Hade gärna läst mer. Språket är som alltid hos Ahndoril speciellt, ibland litet till förfång för innehållet. Definitivt läsvärd, för mig en av höstens bästa.

Inget snökaos i Sundre!

Det var tur att vi inte hade glöggfest i Gamla Stan igår. Blåst och snö som föll och föll. Jag ringde på taxi till flyget och blev ordentligt uppskrämd av telefonisten, hon förklarade att jag sannolikt inte skulle komma till Bromma alls och om jag mot förmodan gjorde det skulle ändå inte flyget gå och övertalade mig att ta taxin en timme tidigare än jag tänkt. Det var strax före lunch. Vid fyra gick det att ta sig till Bromma och flygen hade börjat gå. Vi kom till Visby en dryg timme försenade bara. På Gotland är litet snö, i Sundre är bara marken pudrad. Men blåser gör det och kallt är det. Vattnet till kaféet har frusit (man har grävt upp marken utanför och i väntan på rörmokaren som skulle komma och koppla om så har rören legat utan isolering. Sen kom kylan).

Vaknade i morse helt utan vatten. Borstade tänderna i Ramlösa och funderade allvarligt på att flytta. Men rörmokaren kom, fixade och jag har lugnat ner mig och vill inte flytta längre. (Dock hann han inte göra något med kaféet. Måste vara jobbigt att vara hantverkare och aldrig hinna göra något riktigt klart någonstans)

Sol idag, men vad hjälper det när det är för kallt att gå på promenad.

Min promenadkompis försökte jag se i Stockholm, där hon nu är, men snön gjorde det omöjligt.

Här genom porten gick Karin Månsdotter när hon skulle träffa Erik XIV.  

Jag var på ett möte på slottet om Musikens världsarv. En internationell träff med avsikt att slå broar mellan de materialla världsarven och de immateriella kulturarven och göra dem fysiskt och upplevelsemässigt åtkomliga. Att besöka ett världsarv och ta del av dess specifika musik. Salzburg, Venedig, Wien, Prag.. och vårt eget Drottningholm. EU är intresserat och har gett stöd till arbetet. Interiör från slottet under mötet.

Jag handlade mera julklappa. Mycket böcker förstås och jag säger inte vilka för jag tänker ge bort dem. Men en bok som inte finns omnämnd i julflödet är Sanna Töringes Vintermat med väldigt fina bilder, bra text och goda recept (Semic förlag). Hittade den på Designtorget, såg den inte i bokhandeln…

Julstämning i Gamla Stan

Igår hade vi glöggfest i Gamla Stan, riktig julstämning med snö i gränderna och inbäddade fönsterrutor och stora flingor i luften. Några fick snöhinder, vännen i Saltsjöbaden tog sig inte nedför backen till sitt hus vare sig till fots eller i bil! Vi var 35 i vår lilla övernattning som drack Signes bischoff och diverse mastiga fruktkakor,dadlar, torkade lingon, blåbär m m. En väninna kom tidigare på dagen med en korg klementiner från egna trädet i Sydfrankrike (med bladen kvar). Väldigt trevlig, varm kväll med stearinen flödande… Någon tog med sig ett par vänner, en var från Rom och visade sig vara kusin med en annan av gästerna!  De flesta av konstnärerna som tänks ställa ut i nya konsthallen var närvarande. Min fantastiska formgivare Elsa visade sig också ha formgivit en nyligen utkommen bok av en av konstnärerna. Och faktiskt dök det inte upp några sommarsundrebor också! Många trådar knöts ihop på nya sätt. Björns utställning här blev fin och mycket uppskattad.

Jag blir kvar i Stockholm ytterligare en dag. Här klarar jag inte min planering. Allt tar oändligt mycket längre tid. Nu är det ju dessutom snöhinder…

Att barn kan vara så små…

Lucian kom med kaffe på sängen. Ingen utlovad snö och det är jag glad över. På resan till Bro tio mil norrut hann vi se en enastående snedsol över hav och gula vinterstrandängar, sen lätt duggregn, hagel.

Så liten han är det nya lilla barnbarnet Viktor! Han låg och sov i någon av våra flickors gamla docksäng, på sin pappas babylakan med gula ankor på. Bredvid sov en utmattad storebror på soffan. Men det blev fart på båda när vi kom. Alvin är mycket stolt storbror som stoppar om, och pysslar så att den lille ska ha det bra. Mamman menade att Viktor sov snällt hela dagen och var vaken mellan 1-5 på natten… 

Vi var hos Björn Evensen på väg till flyget och hämtade konst som vi nu ställer ut i en liten miniutställning och med glöggfest i Stockholm på tisdag. Det är tredje året vi har det så, väldigt trevligt att återse alla Stockholmsvänner. Denna gång kommer även några av dem som ska ställa ut i nya konsthallen.  

Om obefintliga molnformer och den nya strandboden på Barshage

Någon sade att det han (hon) saknat mest under hösten är bristen på molnformationer på himlen. Ett vackret sätt att uttrycka att man inte sett solen… Och ändå, det har varit ett sånt kompakt tak på himlen att molnen inte riktigt upplevts. Min granne på fyren, som är molnspecialist uttrycker sig nog annorlunda. Kanske tycker han det här låga taket också är intressant.

Vaknade i alla fall i morse av en röd horisont. Solen, tänkte jag. Men det blev just ingenting. Maken och jag gick i alla fall en promenad i ett tämligen folktomt landskap.

Igår var möte i skifteslaget om strandboden på Barshage. Vi var överens. Boden stämmer inte med bygglovet. Och inte med utseendet på den gamla boden. Dessutom är den placerad precis intill den befintliga stenbod. Den gamla stod mer än metern ifrån. Nu rinner regnvattnet från det branta nya faltaket ned på den gamla stenbodens flistak och in i boden. Och det är fortfarande oklart vem som egentligen var ägare till den bod som en gång stod på platsen och som brann ned. Litet märkligt att den som nu rest boden inte kontaktat markägaren (skifteslaget) innan boden uppfördes. 

Annars har jag nu läst ut Austers New York-triologi. Han är en fantastisk berättare. Ändå tycker jag han missar poängen när han har en sådan bra historia.

Luciafirande i Hoburgshallen

Förr var det luciakaffe i vår lilla lanthandel Linds i Vamlingbo. På kontoret fick jag lära mig mycket av karlarna i sina overaller, att vintern -56 var en riktig vinter och att det tog flera månader att få farbar väg. Svårt att tänka sig idag när snödropparna redan börjar titta upp ur myllan.

Linds affär har upphört liksom snövintern, jag for till Hoburgshallen för att köpa mjöl och jäst (allt tog slut i lussebaket ihop med Nobelfesten på TV i går kväll) och där i affären kom det finast tänkbara luciatåg med lucior, tärnor, stjärngossar, tomtegubbar och pepparkaksgubbar sjungandes mellan butikshyllorna. Det var Burgsviks skolas lågstadium som förnöjde kommersen efter att ha piggat upp de gamla på Sudergården!

Sundre hade egen stjärngosse med, Sigge (ett av socknens två barn)

Därefter blev det besök i Burgsviks andra affär, Norrbys järn där det bjöds på tårta i orangeriet. De bygger ut med en plåthall lika stor som vår konsthall. Fint att det går bra för näringen här nere på sydspetsen.