Det viner lätt i kakelugnen. I övrigt är ljuden obefintliga, jag inbäddad i dis och fukt. Utomhustemperaturen är nere på 6 grader. Dagens utflykt blev till affären i Burgsvik. Det är inte många man möter på vägen under den här tiden på året.

Men fest har vi haft ikväll. Spärröl! Vi har tak på konsthallen, väggarna är grovputsade, just nu finputsas invändigt. Nu kan vi börja drömma om sommaren. Jag ringer runt och försöker puzzla ihop konstnärerna. Skulle vilja att alla kom ned för att se hur det blir! 

Våra byggare är UNGA. Runt bordet fanns några på 18 år. ”Basen” är 34. Väldigt duktiga är de!

Ett jättelikt fönster 3,20 högt kom till oss för att sättas på plats i konsthallen. Det tog tid, mycket skulle justeras på sidor och höjd. Nu sitter det i sin öppning. Det händer mycket med bygget. I morgon är spärröl…

En av Sundres sommarboende kom förbi. Trevligt med besök över året, man kommer varandra närmare när det är ”fel” årstid. Hämtade mangold och savoykål till lunch (och quinoa och tomater), två olika sorters sallad till kvällens matiga sallad. Än så länge finns att hämta på landen. Jag undrar om jag kan vänta med dahliorna till veckans slut och sonens födelsedagskalas eller om jag bör klippa ned dem nu? När han (sonen föddes för 36 år sedan i Uppsala var det -17 grader. Det stod en häst i trädgården och mumsade på havre ur en linnesäck. Och det var snö överallt.

 Nu i kvällningen är det + 6 och det ligger åtminstone tre fartyg på redden och väntar på lugnare väder…

På flyget ned till Rom och Neapel började jag läsa Lars Noréns biografi, En dramatikers dagbok. Jag trodde länge att jag inte var intresserad. Nu fanns den i pocket på flygplatsen och jag köpte. Kanske har jag läst 350 sidor (den är ju inte paginerad). Känner inte alls igen mig i skandalskrivningarna kring shop-alkolism och täta kvinnobyten. Hitintills läser jag om en man som skriver, regisserar, skapar. Och jag gillar hans sätt att skriva.

Blev klar med texten till Smaka på Gotland.

Dottern har premiär i Mantua idag. Önskar jag kunde vara där…

I november är havet nära. Löven är borta från träden och blicken når långt. Sidensvansarna äter upp de sista oxelbären. Snart dags för Linnés sibiriska äpplen (knappt större än oxelbären, men än så länge hårda). Det är grått och milt, 8 grader på dan och 5-6 på natten, än så länge blommar dahliorna och krassen. Tog in en stor bukett inför kaffestunden med litteratursällskapet. Tolv runt bordet var vi. Hösten ämne är islam. Hittills har vi bara läst faktaböcker.

Igår bjöds vi på middag av vänner i Visby; förr hade vi berättaraftnar med dem, varje gäst berättade en upplevd (?) historia. Väldigt roligt och spännande var det. Helga  erbjöd sig att köra oss hem i natten som en Fars Dags-present! Hon fann förresten en bok i sitt kafé: Denna bok är inte borttappad, stod det på omslaget. Det var en vandrande bok, som man kan ta med, läsa, rapportera via mejl att man läst, och sedan lägga på ett kafé eller så till någon annan att hitta och läsa. Sympatisk idé!

Sista resan i tjänsten till Rom och Capri? Vid nyår går mitt förordnande ut, Carin Fischer (generalsekreterare för Stockholm kulturhuvudstad och tidigare statssekreterare i kulturdepartementet) tar över. Denna resa gjordes i sällskap med Anna-Karin Dahlén på Utbildningsdepartementet. Viktigt att de tar sig tid att besöka det de ansvarar för…Rom var milt och med duggregn i luften, romarna hade tagit fram vinterrockorna, en tung doft av malmedel mellan kullarna.

På Capri var mer dramatiskt, åska, storm, sol, regn, låga gråsvarta moln. Så blånande himmel och hav och sol över pinjekronorna. Jag fick en stor påse citroner av Raffaele när jag for hem. Det är nu det stora vemodet sätter in (eller hur låten lyder?) Det har i alla fall varit 6 oerhört givande, härliga år! Villa San Michele är också känt för att ha en av Italiens vackraste trädgårdar. Längs terrasserna växer citroner, pomeranser och andra fruktträd, t ex kiwi som är spaljerade över bocciabanan på lilla bilden. Under grönsaker av olika slag. Jag såg att man planterat ny kål, sallad och fänkål. Här räknar man inte med vinter.

Färden över Neapelbukten: en låg himmel av moln i lågor, en nyans dovare än havet, kraftfullare, våldsammare. Vägen till flygplatsen: verkstäder som paketerar och pressar kylskåp, spisar och tvättmaskiner till metalliska lysande kvadrater kantar rännstenarna. Rostiga, utbrända bilkarosser  väntar på att tryckas ihop och fraktas till undangömda platser i Kina och Afrika. Mitt ibland bolmande svarta sopeldar med plast och gummi ligger prydliga odlingslotter med kronärtkockor, paprika, sallad och välklippta apelsinträd och väntar på att skördas och föras till butikerna och restaurangerna…

Igår hade Svenskt kulturarv (förening för alla museer, besöksplatser m m) årsmöte på Tekniska museet i Stockholm. Temat var Tillgänglighet och Sociala medier. Olle Wästberg talade om Sverige- en kulturnation på dekis? Om Sverigebilden och om att vårt land hamnar långt ner på listan i globala omvärdsanalyser när det gäller kultur och kulturarv. Sju coola ungdomar bloggar dagligen för Sörmlands museums räkning om allt som har med historia att göra. Kolla dem på www.youthhood.blogg.se

Så kom middagen och prisutdelning. Årets eldsjäl skulle koras. Motivet lästes upp: ..inte främmande för något inom det kulturella fältet – det må gälla mat, miljö eller medeltid, Bellman, Linné eller en körsbärsgård! Med sina stora kunskaper och brinnande entusiasm gör hon på alla sätt kulturen levande. Jag stod och lyssnade som alla andra. Tog lång tid innan jag förstod att det var jag! Aldrig blivit så förvånad. Och glad. Och rörd.

Underlig känsla.

Idag möte om ett designresurscentrum på Gotland. Ett femtiotal entusiaster. Synd att uppdragsgivarna, politikerna, gick mitt i…

På middagsbordet lyser mina citroner från Capri.

Elavbrott mellan 9-12. Jag tände en brasa i kakelugnen, hällde upp vatten och satte in en långpanna med rotfrukter i ugnen vid åtta så att jag åtminstone skulle få lunch. Gick så ut i trädgården och fortsatte tömma grönsaklanden. Paprikor, aubergine, tomater, bönor och en del av rotfrukterna är nu skördade för i år. Ser att en del dahlior for illa inatt men de flesta glöder ännu trotsigt. Rödhakan gör mig sällskap.

Vanja stod plötsligt i trädgården och undrade om jag ville ha fisk. Idag blev det flundror. Jag tänkte först ta dem direkt men kom av mig när jag såg att de fortfarande levde. Middag i kväll får det bli.

Ibland läser jag mig igenom morgontimmarna. Började på skådespelaren Mikael Nykvists självbiografi, När barnet lagt sig. Det är en mycket bra bok, med en särskild annorlunda ton. Jag förundras över dessa skådisar som är så bra författare… (Jonas Karlsson, Erland Josephsson och nu Michael Nyqvist)

Vännen Bobo Ferruzzi fyller år idag. Jag hade så gärna velat vara där, i Venedig. Nu fick det bli en pratstund över telefon. – Varför låter du inte översätta dina böcker, säger han alltid. – Åtminstone till engelska? Visst, det vill jag ju också…

När vi bodde i Visby och hade sommarhus i Nore, Vamlingbo sade en av de årsboende att till Visby for han bara när det var bilbesiktning. Vi är inte riktigt där än men det närmar sig. Nu när min tandläkare i Burgsvik flyttat är det i Visby den nye tandläkaren är. 20 mil tor för en lagning. Jag passade på att hälsa på konstnären Björn Evensen. I ateljén var nya spännande bilder…  I kvällningen for Jon och jag vidare till Stockholm. Idag har varit möte på Rominstitutet och vi har utsett 2010 års stipendiater och gäster till Villa San Michele på Capri. Läste också en massa brev från alla nöjda gäster som varit där i höst. Det är en mycket bra arbetspats när man behöver ro för att slutföra ett projekt. Det är författare, musiker, konstnärer, forskare och ”övriga”, (dansare, koreografer, filmare, skådespelare…) som söker sig dit, ett tiotal gäster är där samtidigt (ibland med respektive) så det bir en bra mix och man reser därifrån med nya vänner. Läsa mera om detta kan man göra på Villa San Micheles hemsida.

Gotland och Öland är bra vinodlardistrikt, särskilt när plantorna växer nära stränderna. Västra kusten är bättre än den östra, det är något varmare här (jag antar att det hänger ihop med vindarna, de ostliga kan vara iskalla när det drar in från Ryssland). Stenåkrarna med mycket kalkstensflis håller värmen bra, jorden är genomsläpplig och stenen värmer. Visst blåser det vid havet men det innebär ju också att plantorna torkar snabbt. Uppenbarligen gillar de sol och torrt väder. Och lång växtsäsong. Här på ön började årets skörd i mitten av oktober och bären hade god sötma. Ännu har inte varit någon frost i vinfälten. Och inte heller är risken så stor för frost vid havsbandet under våren när plantorna knoppas. Lauri Pappinen, som äger Gutevin AB fick en skörd på 5,5 ton i år, hans flesta fält ligger längst ut på Näsudden. Nu är allt skördat och pressat och han kan ta det litet lugnt. Det har varit bråda tider se senaste veckorna!

- Finns det någon nackdel med att odla vin på ön undrar jag. – Ja, kalken drar till sig mineralerna och binder dem. Man måste tillföra spårämnen som magnesium till exempel, säger han. Vi sprutar spårämnena på bladen, folk tror att vi besprutar med gift. Men våra odlingar är helt ekologiska.

Sundres egen vinodlare fyller år idag. Många av oss i socknen var förstås där. Även han har skördat och är nöjd. Vi andra ser med spänning fram mot det ögonblick vi kan dricka det första Sundrevinet!

Södra Gotland inbäddat i dis och dimma. Jag ser inte kyrkan från mitt fönster, knappt ens oxeln fem meter härifrån. Gick ändå ut och drog upp ett antal pumpaplantor och lade dem på komposten; småpumporna tänker jag steka i ugnen. Hittade brytbönor inslingrade bland pumporna. God lunch fick de bli med parmesanost och smör. Promenaden idag gick längs Valars stränder på gyllene gräs och vätar. Skrämde upp några fasaner.

Några konstnärsvänner passerade och förundrades över att konsthallen nu står under tak. Det blir vackra rum. Vi ägnade eftermiddagen åt att planera och drömma om sommaren. I kvällningen hör jag traktorljud på grannåkern. Dags att plöja och för min del, gräva, men inte lika roligt att gå ut i leran och vätan längre. Men det är vackert med alla blommande dahlior och ringblommor i fukten.

Jag läser Agneta Pleijels senaste bok Syster och bror, den sista i trilogin om hennes släkt. Handlingen utspelar sig på 1830-50-talet i Stockholm, Isaac Berg, sångare och Lina (skådespelarens Lars Hjortsbergs dotter som förra boken handlade om) får en dövstum son och en musikalisk dotter. Sonen går på Manillaskolan och blir så småningom konstnär, dottern har en lovande musikkarriär som offras för familjen… Jag tycker om Pleijels språk och de tvära kasten i associationerna. Poetiskt. Läs den!

Till och med i den lokala butiken kan man köpa älgkött. Jag antar att älgen har levt i Småland. En god älggryta blev det hos en vän i Burgsvik. Trevligt med levande ljus, sprakande kakelugn, god mat och glatt umgänge. Jag lärde mig hur man beskär vinstockar (jo jag har faktiskt en gammal Signe-vinstock och tre stycken som vandrat från norra Italien via Värmland och till oss).

Solig morgon, ingen vind, cirka 8 grader. Fast just nu regnar det. En vanlig oktoberdag. Har samlat litet frön i trädgården, vi åt risotto på pumpa och lök till lunch och jag har tagit in en massa sallad (4 sorter) till kvällens salade nicoise. Vi är litet besatta av ”självhushåll”, även några av gästerna från igårkväll. De har höns, så långt har vi ännu inte kommit. Det är än så länge ganska gott om ägg på gårdarna ikring.  Det lyser i flera av fritidshusen i Sundre. Höstlov för skolbarnen i Stockholm. Roligt att ses på nytt! Bakar min favoritäppelkaka för den händelse vi får besök. Receptet finns i min och Lena Katarinas bok som heter Långsam mat och egentligen handlar om Slow-food och Slow-cities rörelsen fast i Sverige. Det är mycket långkok i den boken. Och äppelkakan står och steker i stekpanna gott och väl i en och en halv timme (låg värme!) innan den får komma in i ugnen. Godomligt god är den och ganslka brunbränd och ful. Men skenet bedrar! Det är min bästa efterrätt. 

Dagens glädjande gotländska nyhet, Ingmar Bergmans hus har köpts av en norrman Hans Gude Gudesen och han kommer att skapa en stiftelse för ett konstnärscentrum enligt Linn Ullmans konscept för anläggningen. Konstnärer ska kunna vistas i perioder i Bergmans hem. Dessutom har Gudesen tidigare på Bukowskiauktionen köpt in det mest av lösöret. Allt möbleras tillbaka som det var… En fantastisk upplösning på historien kring Bergmans hus. Nu blir det tillgängligt och hemmet i allmän ägo. Förmodligen blir husen mer offentliga. Det har på Fårö alltid varit en välbevarad hemlighet var han bodde; till Dämba kom man, men sedan? I och med försäljningen och stiftelsebildningarna har bilder och kartor på området offentliggjorts; nu kan alla ta sig dit.

Idag en stilla solig höstdag och en ensam promenad på alvret. Havet är ljusare än himlen, naturen så tyst. Enstaka småfåglar kvirrar lågt i enesnåren. Oxlarna har tappat sina löv i vindarna, nu försvinner också bären; horder av sidensvansar äter systematiskt rent träd efter träd. I min egen trädgård har jag faktiskt för några år sedan planterat ett sibiriskt äppelträd, ett sådant som Linné hade på sitt Hammarby, med tanke på småfåglarna. Det är ännu fyllt av små oxelbärsstora äpplen. Under min Venedigvecka hann valnötterna blåsa ned och tas om hand av möss och råttor antar jag. Hittade fem kvar på marken.

Fick en venedigbild av Margareta von Gejer (Partille bokhandel) som varit där nyligen. Cirka 500 kryssningsbåtar åker årligen genom Canale di Petrolio och angör Venedigs hamn. Man vill nu fördjupa kanalen för att kunna ta emot ännu större och fler båtar. Och det var fördjupandet av kanalen som blev upphovet till Venedigs översvämningar i modern tid. Nu när fördämningarna (MOSÉ) byggs anser de venetianska regionpolitikerna att man nog kan gräva ännu djupare och öka på trafiken. Om detta talas just nu på konferensen i Venedig. Och det är stora upprörda artiklar i dagstidningarna från ömse håll