h1

Om att samverka kring konst och kultur

februari 5, 2017

Staten bidrar med knappt 23 miljoner till kulturen på Gotland. Det är vid sidan av Blekinge det minsta anslaget i landet. Förr beslutade staten över länsmuseets, länsmusikens och länsteaterns anslag. Övriga, som Romateatern, BAC, professionella utövare och föreningar sökte egna medel.

Det kan de inte göra längre. Sedan några år betalar staten ut en klumpsumma som regionen själv fördelar.

Förklaringen är, att man där anses ha bättre förutsättningar att se det nyskapande, att kunna satsa på variation, kvalitet och förnyelse. Kulturskaparna ska kunna få stöd ute i regionerna för att utveckla sitt konstnärskap. I år finns direktiv att pengarna ska gå till konst i svaga regioner och till kulturell infrastruktur och digitalisering. För detta har staten avsatt 30 extra miljoner. Gotland sökte inga och fick heller inte några sådana pengar.

I höstas sjösattes en ny Kulturplan för ön. Det är en bra plan, annorlunda från tidigare i sin satsning på kvalitet och på just det som staten efterlyser.

Tyvärr följer varken kulturbudgeten eller regionens ansökan om medel riktigt den egna planen. Gotland satsar på länsinstitutionerna. Sen tar det slut. Det finns en förklaring, det kostar. Gotland saknar ekonomi för att leva upp till den egna beslutade kulturplanen. Hälften av anslaget brukar komma från staten och följaktligen har ön inte heller råd att ta emot mer för då kostar det också mer ur den egna kassan. Kvalitet och förnyelse får vänta. Nyskapandet likaså.

Ändå är statens direktiv tydliga. Det finns extra pengar för att länen ska kunna satsa på de professionella, förnya, göra konsten och kulturen tillgänglig på hela ön.

Sökt har man gjort i andra län, 13 län/regioner har fått extra medel. Men Gotland avstod.

”Det var dåligt att statens information kom så sent” tycker öns kulturstrateg Catrine Wikström, ” Vi har inte blåst upp de här områdena.”

Kanske hade det räckt att berätta för ledning och politiker vad det bantade kulturanslaget skulle innebära?

Gotland behöver pengar till kulturen, inte minst från staten när sådana finns att söka. De professionella kulturutövarna behöver stödjas för att våga gå in i nya idéer och projekt, annars lämnar de ön. Landsbygden blöder när det mesta sker i Visby.

Får kulturen gehör när dess förvaltning och nämnd upphör, när besluten ska tas på ledningskontoret? Blir man bättre på att samverka?

Eller finns ingen kvar då att försvara kulturplanen?

img_8242

h1

Bantad landsbygd – är det framtiden?

februari 3, 2017

Om trettio år kommer Gotland vara en ”skräpyta”. Det har professorn och framtidsspanaren Kjell A Nordström fastslagit. ”En plats för tre alkoholister, några barn och knäppgökar”. Utan framtid. Uttalandet har sannerligen fått genomslag: i rikspress och på ön, i ledare och debattartiklar. Vår regionstyrelseordförande Björn Jansson är sårad och avfärdar honom som okunnig om ”verkliga Gotland”. Men tänk om Nordström får rätt? Kan vi göra något för att ändra på förutsättningarna? Och inte bara avfärda med att det är han som är knäppgöken.

Alla vill inte bo i Stockholm. En del väljer landsbygden. Säkert också i framtiden om möjligheterna finns. Ön kommer säkert att fortsätta vara ett attraktivt besöksmål med sin natur, kultur och goda mat. Men villkoren för detta måste vi skydda. Nu.

Det räcker inte med att vara uppkopplad. Förutsättningarna för att bo på hela Gotland måste våra politiker värna om. Vad ger mest effekt för pengarna, vad gör bäst nytta för flest? Är det skola, bibliotek, räddningstjänst, kollektivtrafik och smidiga tjänstemän? Eller kryssningskaj och trettio veckors väntan på bygglov?

En nedläggningshotad skola i Burgsvik kan tryggt leva vidare i fyrtio år till priset av kryssningskajen, dess räddningstjänst och lilla bibliotek är nästan försumbara utgifter i regionens budget. Kollektivtrafik för alla delar av ön borde vara en självklarhet men är det inte.

”Vi unga vill bo kvar på landsbygden!” skriver Landsbygdspartiets ungdomsförbund i en insändare idag. Det finns faktiskt en sådan rörelse idag som Nordström och i viss mån också Björn Jansson ignorerar. På den gotländska landsbygden startar man egenföretag och klarar sig själv. I många avseenden blomstrar en ort som Burgsvik. Men utan skola och bibliotek? När bussturerna blir färre och allt släcks ned?

Nordströms tes bygger på den amerikanske forskaren Richard Floridas om det urbana tävlandet, att vara attraktiv och vinna folk, företag, investeringar till sin stad. Sverige är bra på det här. Vi ligger bland de främsta i världen. Stockholm växer snabbare än Kina meddelade han stolt.

Han glömmer i hastigheten att landsbygden är en förutsättning för försörjningen av städerna. Att båda behövs. Så är det också på ön. Det är i Visby allt ska hända. Men Visby är beroende av hela Gotland.

Så kanske idé för öns politiker att tänka om innan det är försent.

Är det Gotland som skräpyta vi ser om trettio år eller ska vi investera i att hela ön får fortsätta att leva? Valet brådskar. Kanske måste vi i framtiden tänka om och avstå från kostsamma investeringar, som kryssningskaj, och välkomstcenter och istället göra som i Norge: Ta hela ön i bruk. Ge barnen möjlighet att gå i skola där de bor, låta lamporna fortsätta att lysa i landsortsbiblioteken, ge unga och gamla möjlighet att kunna förflytta sig kollektivt.

Valet att bo nära naturen, i orter utan stress, att bruka jorden är också en framtidsvision som Nordström valt att ignorera. Både Burgsvik och Visby. Utan kommunal service är det omöjligt. Då återstår skräpytealternativet.ladisdinglu

 

h1

Klara Kristalovas Slott och januariskriv

januari 23, 2017

Januari för mig är en skrivmånad. Liksom februari och in i mars.

Just nu är en bok i vardande om verksamheten här i Konsthall och Skulpturpark, och framför allt barnverksamheten, KonstFörAlla.

Intressant att gå tillbaka de här åren sedan starten 2010 med första bygget. Så mycket har hänt!

Men ibland måste vi lämna vår bubbla här, träffa med konstnärer, besöka ateljéer, se utställningar.

Vi lämnade Körsbärsgården och for till Stockholm för att se Klara Kristalova och utställningen Slottet på Magnus Karlsson Gallery. Nu är jag, som ni alla vet vid det här laget, helt fångad av Kristalova och hennes värld, nästa besatt. Utställningen är väldigt berörande, storslagen. Och fint presenterad! Beundrade själva slottet som är svart träkonstruktion, ett torn, ett berg, en kropp som jag tror gjorts av Peter Ern. Fint att vara två när idéer ska förverkligas… (Det finns en skiss i tusch på hur Kristalova tänkte installationen på den stora grå entréväggen). Man kan se utställningen som en helhet, hallucinatorisk, en motivvärld som är både sagans värld och mardrömmarnas (DN:s Bo Madestrand liknade Kristalovas iscensättning verk av den medeltida konstnären Hieronymus Bosch). Men verken är också starka en och en, med ömsom rörande berörande uttryck, ömsom frånstötande, vilda. Hade gärna tagit med hela ”Slottet” och ställt ut permanent i Skulpturgalleriet. En ny skulptur har vi förvärvat, ni får se till sommaren!

Men det var mycket annat keramiskt i gallerierna: Susanne Larsson med Medusas flotte på SPG och Sara Möllers Orientering på Domeij Gallery, som flyttat från Hudiksvallsgatan till Luntmakargatan 52. Absolut värt en omväg dit!

Roligt att se var annars Andréhn-Schiptjenkos utställning med Martin Jacobson, en på sitt sätt helt absurd inscenering med dryga fyrtiotalet oljemålningar, akvareller, collage, föremål i keramik. Eklektiskt, bitvis ointressant men makalöst i sin presentation av klassisk salong med bilderna tätt, tätt i rad på rad. Gå dit!img_8122

Och vad händer efter några intensiva Stockholmsdagar och alla dessa möten? Jag blev dunderförkyld och hamnade i sängen i nästan en vecka. Dyrbar tid som försvann. Nu stundar snart nya Stockholmsdagar. Men skrivandet går också bra, solen skiner då och då, det är plusgrader, talgoxen har bestämt sig för att det är vår och snödropparna blommar!

h1

En liten film från oss

december 23, 2016

En riktigt god och fröjdefull jul önskar vi er alla: alla vänner, besökare, konstnärer och barn som har deltagit i konstverkstan! Nanna har även i år gjort en film om barnen i vår Konstverkstad, konstnärerna, utställningarna (ur barnens perspektiv) Se den!

EN HÄLSNING FRÅN KÖRSBÄRSGÅRDENS KONSTVERKSTAD

Huset fylls långsamt på, på julafton blir vi 11 runt bordet.

Skinkan står på spisen, cederpepparkakorna är gjorde, liksom lussebullar och fruktkakan. Gädda får jag inte längre tag på, ej heller grisfötter, men trädgården är ännu full av brysselkål, rödkål och grönkål. Vitaminer lär vi få.

Snart är även julklapparna inslagna…

 

Första lammen är redan födda i Sundre! Climate change?img_7957

Här är sol, +6 grader, grönt. Oändligt vacker promenad i solnedgången.

Vintervatten, tystnaden, dunklet när solen går ned, örnarna som följer mig längs Hoburgen och Husrygg.img_7963

 

h1

Kommer kulturen på Gotland att försvinna?

december 16, 2016

Gotland har fått en ny kulturplan, häromkvällen diskuterades den inför fullsatt publik. Det är en ambitiös plan kulturförvaltningen gjort, många kulturaktörer har engagerats för att den ska bli bra och vara förankrad. Ledord som delaktighet, villkoren för dem som är kulturskapare och möjligheter växa och skapa nytt genomsyrar. Kulturen ska stärkas, den är en viktig tillväxtfaktor för ön slås fast. Planen godkändes av Regionfullmäktige i höstas.

Just nu undrar jag om Regionen är medveten om innehållet. Att politikerna just fastslagit att konst och kultur är själva kärnan på ön, det som får oss att må bra och utvecklas. Att om det inte vore för kulturen skulle vi knappast heller ha en besöksnäring värd namnet. Tillväxten skulle tyna bort. Få skulle vilja flytta hit.

Samtidigt som man fastslagit att kulturen är en viktig tillväxtfaktor beslutar regionen att man ska skära ned, minska på kulturen med 15 miljoner på tre år. I dagarna redovisades hur: kultur- och fritidsnämnden försvinner, hela förvaltningen sägs upp. På kulturen ska sannerligen sparas.

I januari ska ensamutredaren Jan-Olof Henriksson lämna sitt förslag som än så länge bara redovisats muntligt för berörda.

Tanken är att delar av de anställda återanställs på regionens ledningskontor, att kulturfrågorna ”lyfts” direkt till regionledningen. Men också ledningskontoret ska stöpas om, förste januari får ön en ny förvaltning ”för styrning, stöd och service”. Jag är rädd att konsten och kulturen försvinner, marginaliseras. Det är tveklöst så att om kompetensen inom förvaltningen försvinner (alla de som nu formulerat kulturplanen) finns ingen som driver frågorna. Också om kultur- och fritidsförvaltningen upphör kommer det heller inte att finnas politiker som har kulturen som ansvarsområde och driver frågorna.

Region Gotland befinner sig i ett kärvt ekonomiskt läge. Just därför borde man satsa på kulturen i stället för att strypa, för att få Gotland att blomstra. Också ekonomiskt.

Kanske hade det varit en fördel att föra kulturen direkt under regionledningen. Om kulturen undantagits besparingarna, om våra politiker varit aktiva kulturpolitiker. Så är det inte och risken är stor att såväl den genomarbetade kulturplanen som visionerna går upp i rök.

Idag redovisades SCB:s rapport om medborgarnas förtroende för i kommunerna. Gotland tappar i förtroende och ligger precis på gränsen för att få godkänt. Minskat har man gjort i  år efter år. Lägst förtroende har de unga och det är främst verksamheten som får underkänt.

”Regionens besparingsarbete påverkar”, säger Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson.

Kanske är det helt enkelt så att man satsar på fel saker.img_7916

 

h1

Att vara eller inte vara, om Serviceort Burgsvik

december 11, 2016

Varken Burgsvik, Katthammarsvik eller Lärbro finns med som serviceorter i underlaget till Region Gotlands nya servicestrategi. Det väcker reaktioner, särskilt på södra ön.

– Vi kommer inte att ha samma servicenivå på Gotland utan vissa orter kommer att ha en lägre service, sa regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) när han nyligen kommenterade underlaget till ny servicestrategi i P4 Gotland. Han tycker att det går lika bra med service i Hemse och Slite.

Strategin anger ramar för hur utbudet av skolor, äldreboenden, vårdcentraler, bibliotek och idrottsanläggningar ska se ut på ön i framtiden. Men tre av dagens nio serviceorter finns alltså inte längre med.

 

I Serviceort Burgsvik finns skola, bibliotek och räddningstjänst. Men också en välsorterad livsmedelsaffär, mack och bilverkstad, järnaffär och ett fik. Det finns tandläkare, äldreboende, sten- och möbelfabrik, utlämningsservice från apotek och systembolaget. växthus, fiskrökeri, glasmästeri, gym, frisör, företag för bygg, el, smide och rörmokeri. Och en havsbastu. Frågan är vad som finns kvar om ”Serviceort” försvinner och skolan läggs ned.

En ung barnfamilj är på väg att flytta hit. Ryktet går och nu tvekar de. – Aldrig att vi flyttar om skolan upphör, säger de. Björn Jansson utlovar högre service i Hemse. Men från öns sydspets är det 5 mil (beräknad körtid 50 min.) Alldeles för långt för en 6-åring som börjar skolan. Eller för räddningstjänsten att rycka ut.

Gotland är en glesbygd. Ytterändarna måste ha kvar sina serviceorter annars dör ön. Jovisst, Västerhejde och Väskinde växer. Men de ligger ändå inom mils radie till Visby. Från serviceorten Burgsviks sydspets är det tio mil till stan!

I Norge har man sedan länge bestämt sig för att vara. Hela Norge ska leva, alla delar är lika värda. Glesbygden blomstrar, folk flyttar till landet. I Sverige tvekar man, det är Stockholm som gäller, på Gotland är det likadant.

Gotland huvudsakliga inkomstkälla numera är turistnäringen. Besökarna väljer landsbygden, alla ska se Fårö och Hoburgen. Stränder, raukar, odlingslandskapet och den fria horisonten. I Stockholm vill man ha gotländsk mjölk, lamm, ekologiska grönsaker från öns bönder. Men vi, vad väljer vi? Att lägga ned, att inte vara? Eller ska våra politiker våga behålla servicen (åtminstone skola, räddningstjänst och kollektivtrafik) längst bort från Visby, vågar de satsa på att låta hela ön leva?

Bilderna är från ett demonstrationståg när Burgsviksborna gick man ur huse och for till Visby för att rädda skolan. Det lyckades den gången.

h1

I Paris och julöppet på Körsbärsgården

december 2, 2016

Tre dagar i ett Paris som förändras. Bevakning och poliser överallt, vakter som kontrollerar väskor och påsar när man besöker de stora butikerna.

I ”mitt ” kvarter i sjunde arrondissement är ändå det mesta sig likt. Denna gång var yngsta dottern Agnes mitt resesällskap. Det blev nya för mig okända restauranger och barer (väldigt trevliga, t ex Chez Janou i 3.e och La Palette nära Saint Germain des Prés), galleribesök och ännu en gång en titt på Brancusis ateljé invid Pompidou. Magritte-utställningen där var omöjlig att ta sig in på, måste förbokas via nätet! Konst är populärt! Att rekonstruera gamla miljöer och sälja det som var en gång är populärt: vi dök ned i ett litet Thé-museum, ett 1700-talsapotek och en butik för uppstoppade djur.

Jag bodde en gång i Paris nära Rue Moufftard och Ernest Hemingways kvarter. Var då billiga, nedgångna hus och billiga barer, idag väldigt chict och inne. Även där drar förändringens vindar in…

Vi leker! Kul att öppna Konsthallen igen. Livias Hus blir väldigt jullikt, massor av levande ljus och skojiga julklappar, till exempel Lena Katarina Swanbergs fina julskålar. Jag har ju skrivit om dem tidigare och följden är förstås att flera har beställt i förväg…. KANSKE kommer hon till ön igen och glaserar ytterligare tre som hon brände när hon var här sist. Hoppas!fullsizerender

Imorgon 12-15 har vi öppet, liksom alla lördagar-söndagar i advent. Fri entré och vi bjuder på glögg och pepparkakor. Och Bob Dylans julsånger…