h1

Gotland och vattenfrågan

april 24, 2017

Gotland måste spara vatten. Vi uppmanas att inte borsta tänderna under rinnande vatten. Eller skölja disken under kran. Bevattningsförbud infördes 15 april. Det kommunala vattnet tryter, utbyggnaden till icke anslutna socknar, dröjer. I enskilda brunnar är å andra sidan vattentillgången ”nära normal” (GT 24/4).

Regionen har utformat föreskrifter för vatten och avlopp. All nyetablering ska prövas. Miljö och hälsas tjänstemän tolkar reglerna bokstavstroget. Politikerna följer sina tjänstemän. Men vad kommer att hända för näringslivet? Jordbruket prövas inte än så länge. Den bonde som i dagarna utökar sitt bestånd från 70 till 150 kor slipper granskning. Tack och lov. Men på sikt?

Vi bor permanent på Körsbärsgården sedan 2002, sysselsätter ett antal årsarbeten med konsthall, servering och barnverksamhet. I oktober 2016 söktes bygglov för att uppföra en Black Box, en konstverkstad för barn/unga. Det har tagit mer än sex månader för tjänstemännen att ge besked. Det anses vara en snabb prövning, för företag finns ett ”team” vars uppgift är att prioritera sådana ärenden. I veckan beslutade byggnadsnämnden på tjänstemännens rekommendation att betrakta Körsbärsgården och barnverkstan som ”nyetablering”. Trots servering funnits i sjuttio år, konsthallen i åtta, och barnverkstan i tre!

För nyetablering ska vattentillgången prövas. För att flytta befintlig barnverkstad till nya lokaler har tjänstemännen beräknat vattenåtgången till minst ett extra helårshushåll. ( utöver idag beräknad åtgång om två hushåll i kafé/konsthall och ett för vår bostad).

Det innebär långtidsprovpumpning under 3 veckor juni-september för vattenåtgången i fyra beräknade hushåll. 40 000 -50 000 liter vatten ska pumpas upp ur vår brunn under pågående högsäsong för att se om brunnen kan tänkas sina. Sådana är reglerna. Vart vattnet ska ta vägen ges ingen anvisning om, bara att det måste ske minst 50 m från befintlig brunn. Ska vi förvara vattnet i hyrda tankar? Det blir många! Eller ska vi hälla ut det på åkrarna omkring med risk för att grannens skörd fördärvas?

Att bygga en konstverkstad, en Black Box, skulle knappast öka vattenuttaget. Men det skulle ge barn/unga en lokal och skapa i utanför Visby.

Men regionen kräver alltså långtidsprovpumpning och då avstår vi från att bygga. Så stora mängder uttag av vatten är inte försvarbart, särskilt inte när ön ransonerar sitt vatten.

En av rikstidningarna skrev för en tid sedan om rättshaveri i tjänstemannakåren. I sin rädsla att besluta fel dröjer besluten, bättre att fälla än fria och när beslut fattats vägrar man ändra också om det visar sig vara fel. Kanske är de för många om besluten, för många i ”team” som ska granska?

Förr reste Byggnadsnämnd och en (!) bygglovarkitekt runt till kniviga bygglov några gånger i halvåret och beslutade efter besök på plats. Alla hade kunskap om byggandet på ön. Ärendena klarades snabbt. Kanske dags att återvända till den fina traditionen.

h1

Kerro Holmberg ”Head in Hands – måleri, afrikansk inspiration

april 19, 2017

Reservera tiden i Valborg för en spektakulär utställning: Kerro Holmberg Head in Hands – målningar afrikansk inspiration. Vernissage blir det fredag 29 april kl 14. Dagens därpå kl 17 är Vänföreningens årsmöte. VÄLKOMNA!

Besökarna stiger in ett rum. Ett rum, där efter en livslång passion för den afrikanska konsten, väggarna försvunnit och rumsvolymen blivit det kärl som rymmer kärnan. Idén om vårt ursprung kanske, om vad det är att vara människa, dess basala behov, tro, vilja att uttrycka sig, ge form och liv. Masker, figurer och tyger har tagit över, avtrycken finns överallt, platsen av vistas på har upphört. Försiktigt sätter man ned foten där den får plats.

Kerro Holmberg har tillsammans med Jörgen Hammarberg samlat afrikansk konst under ett långt liv, intresset mattas inte. Hur gamla verken är, det är svårt att säga. 100 år? Träet är fragilt, utsatt av väder och insekter. Ibland brukade föremål från urminnes tider i stammens ritualer.

Åldern är egentligen oviktig. Vad spelar det för roll? Arbetet, uttrycken, formerna och myterna som berättas, patinan och integriteten är vad allt handlar om. Det som inspirerat så många konstnärer i sina uttryck, i Afrika och i konsten från ursprungsfolken hittade de kärnan, det vi alla söker.

Kerro Holmberg målar. Färgen kommer i första rummet. Den talar, sjunger och skaver. Disparata former växer fram. Alltid toner till verket av färg.

Människor dyker upp i färgerna, oftast kvinnor, då och nu. Glömda ryska poeter och konstnärer blickar mot evigheten eller försjunker i sig själva. Ansikten som markörer i en berättelse, individuella, oändliga variationer och samtidigt allmängiltiga. Vad det är att vara människa.

I färgen ligger också minnena, det som dröjer sig kvar efter ett långt liv. Fragment, obetydliga markörer bildar väven, dröjer i rummet som hemliga tecken. IMG_7586

 

 

 

h1

Körsbärsgården öppnar i morgon fredag kl 14

april 13, 2017

I morgon fredag 14 april kl 14 öppnar Körsbärsgårdens Konsthall för säsongen 2017 med Eva Jacobsons utställning I ateljén. I sin kommande katalog, som senare kommer att finnas till försäljning hos oss, skriver hon:

” I ateljén hade nu läget förvärrats. Den smala gången mellan dörren och själva rummet hade växt igen av sig själv. För var dag krympte passagen och om inget akut företogs skulle det inte gå att ta sig varken in eller ut.

I rummet, ateljén, om man nu tog sig så långt, var fönstret belamrat med skulpturer, gamla kassettband, papper, pennor, måttband, sudd, sandpapper, skräp, kritor, sytråd, nålar…

På golvet fanns otaliga skulpturer, några färdiga, det var svårt att säga, de flesta ofärdiga, där saknades en bit eller de var oslipade eller omålade… På väggarna satt hundratals småspik och på en del av dem hängde teckningar eller tygskulpturer, några målningar, lutade mot väggen stod skivor, en del målade, andra preparerade för målning och över alltihop fanns ett tunt lager slipdamm från trä, lera och gips.” 

Jacobson presenterar sin utställning just så. I ateljén. Med texter och ord målade direkt på konsthallsväggen, svart/vita målningar, vita, ljusa och en svart skulpturer av okända djur, formelement på konsoler, böcker, teckningar och skisser.

Ofta är det gåva att få bli insläppt i en konstnärs ateljé, i rummet där tankar och idéer föds, utvecklas, kasseras. Denna gång får besökarna följa med på den här resan i själva konsthallen, in i verkens tillblivelse.

”Odradek” kallar hon sina tre- och fyrbenta stengodsfigurer, varelser ur Kafkas värld, bärare måhända av bortträngda minnen. Chimärer, ibland besläktade med orden på väggarna, likt symboler för tillstånd. Ofta föder en teknik en annan, materialformen omvandlas, skulpturerna blir till målningar som i sin tur formar sig till ord och begrepp.

Texterna i Jacobsons böcker forsar fram i strida strömmar. Bilder och skulpturer i ateljén likaså, musikaliska variationer av teman. Världar minnande om William Blakes och Edgar Allan Poes. Och så de nedskrivna orden på väggen, tyngden och vilan i kaos.

Kom och möt Eva Jacobson personligen imorgon! Utställningen pågår 14 april – 30 sept

 

Övriga utställningar är:

Summa summarum med skulptören och målaren Evert Lindfors (1927-2016), född i Visby och verksam under större delen av sitt liv i Frankrike. Utställningen, en summering av hela konstnärskapet, blev hans sista, han avled i höstas. Med anledning av detta är utställningen förlängd till slutet av maj.

Livias Hus har förändrats. Kinesiskt blåvitt porslin fyller tallrikshyllor och 1700-tals skåp. Samtidskonsten på väggarna, Evensens, går i blåvitt och grått. (14 april – 30 sept)

 Om konstnärerna:

Eva Jacobson (född 1962)Utbildades vid L´Académie des Beaux-Arts 1982-1986 och har ställt ut regelbundet sedan sent 80-tal på konsthallar och gallerier runt om i Sverige liksom på Konstakademin och i Konstnärshuset i Stockholm. Flera offentliga uppdrag för sjukhus i Stockholm och Uppsala. Ofta temautställningar med titlar som Fasa och förskräckelse, Fibonacciserien, Glyptoteket, Inkoherensia.

Evert Lindfors (1927-2016) Född i Visby men lämnade tidigt ön för Frankrike. Studier vid L´Académie de Beaux-Arts. Lindfors var utan tvekan den störste av nu levande Gotlandsfödda konstnärer med en rad internationella utställningar bakom sig. Så sent som våren 2016 fick han Kungliga Konstakademins pris för sin gärning. Under större delen av sitt liv bodde han i Lacoste, en medeltida by i Provence. Hans ateljéer rymdes i urgamla stenåldersgrottor. Här samsades hundra och åter hundra porträtt i lera av bondebefolkningen från trakten, skulpterade med den obehandlade leran från omgivningarna, ofta ögonblicksbilder, formade i den stund han betraktade. Nu finns de att se på Gotland.

Björn Erling Evensen (född 1924) De första utställningarna var på tidigt 60-tal i London och på Skulpturbiennalen i Antwerpen. Sedan följde tjugotalet utställningar i New York. I Sverige gjorde han under 70- och 80-talen viktiga projekt i experimentell form med musikern Sven-Erik Bäck, poeten Östen Sjöstrand och dansarna Donya Feuer och Ivo Cramer. Skulpturerna Drottningen och hennes skepp (Stureplan) och Om varandra (Stadshuset) tillkom liksom den 7 m höga Spirit på Roosefelt Fields i New York och två ljudande Gateways i Oslo och i Perth, Australien. Evensen var i perioder gästprofessor i USA (Djerassi Foundation Kalifornien och i Utah). Han bor numera på Gotland.

IMG_8753

h1

Skymning över kulturön

mars 19, 2017

Gotland planerar att lägga ned kulturförvaltning och nämnd och spara 15 miljoner kronor i en utredning som nu är på remiss. Förslaget innebär både utbudsminskning och nivåsänkning av dagens verksamhet.

Regionen ska erbjuda service och tjänster för boende, besökare och näringsliv. Visionen är att ön ska vara Östersjöns kreativa och magiska nav.

Kulturen är en viktigt för varumärket med avgörande betydelse för både näringsliv, turism och gotlänningarnas välbefinnande och hälsa. Med den kraftiga besparing som föreslås, hela 10%, är risken stor att kulturen marginaliseras, kompetensen försvinner, områdessakkunniga politiker tappar sin plattform och att kulturen drunknar i regionstyrelse och ledningskontor. Statens bidrag till kulturen är 54% (regionens satsning är 46%). Om förslaget genomförs kommer också statens andel att minska, i värsta fall med lika mycket.

Gotland skiljer sig från övriga kommuner genom att merparten av befolkningen bor på landet. Avstånden är stora, Hoburgen ligger 10 mil från Visby. Viss service måste också finnas i syd och norr. Utredningen vill lägga ned bibliotek på landsbygden. I den s.k. serviceutredningen hotas skolor och räddningstjänst. Kanske dags att tänka nytt och i stället överväga ett ”utjämningsbidrag” för glesbygderna längt bort från Visby på samma sätt som EU ger bidrag till glesa bygder och Sverige stöder Gotland.

Bibliotek på landsbygden har redan stängts. Besparingarna blev små. I Havdhem sparade kulturnämnden 85 000 men kostnaden hamnade i stället på tekniska förvaltningen. Bibliotekarien flyttades till Hemse, skolbarnen fick långt till boklån. Vad transporterna av barnen eller böckerna kostar framgår inte. Sannolikt blev det merkostnad i regionens totala budget. Protesterna har varit många, insändarna i pressen rymmer spaltmeter ( man kan läsa mer om detta i Biblioteksbladet 2016:2)

Läsfrämjande är en av staten prioriterad uppgift, krav finns också på bemannat skolbibliotek i eller intill en skola. Biblioteken på landsbygden är ofta den enda offentliga lokalen. De är också öppna för samkväm, möten, och svenskspråkundervisning. Att stänga bibliotek på landet innebär att försvåra möjligheterna för de boende att träffas och utbyta idéer!

Stad och land hamnar ofta på kollisionskurs. Med förslagen ges nytt bränsle i konflikten. Skolor, räddningstjänst och bibliotek i Gotlands utkanter planeras läggas ned, motsvarande tjänster i Visby med omnejd förstärkas. Ön har under senare år fått kraftigt försämrad landsbygdsservice. Att ytterligare släcka ned kultur- och föreningslivslokaler vore olyckligt. Kanske dags för ny utredning som ser över alla förvaltningar och hur de gemensamt kan samordnas?

I utredningen ställs kvalitet mot ekonomi. Att dra ned på kulturen, splittra en väl fungerande organisation och kompetens vore ödesdigert för Gotland och jag tvivlar starkt på lönsamheten däri.

Gotland har sitt varumärke i kultur och natur. Hit reser människor för öns rika historia och kulturarv och allehanda kulturyttringar. Att skrota kulturförvaltning och nämnd vore att stänga ned ön.

IMG_4819

h1

Tyra Lundgren och Anna Petrus på världens främsta konst- och antikmässa

mars 18, 2017

TEFAF, världens kanske främsta konst- och antikmässa öppnar åter portarna i Maastricht, Holland. Här byter de rika konst med varandra, museerna letar eftertraktade föremål till samlingarna och vi andra får under tio dagar se det allra bästa på marknaden: de hetaste konstnärerna och de mest unika antikviteterna. Hisnande dyrt men samtidigt en mässa som faktiskt kan avnjutas av alla.

Bland dyrgriparna kan ibland påträffas målningar av Anders Zorn och Carl Larsson. Av det nordiska säljer Helene Schjerfbeck, Edvard Munch och Vilhelm Hammershöi. Ett svenskt galleri brukar vara med, Åmells.

I år är det annorlunda. Två Stockholmsgallerier för form och design, Jacksons och Modernity är nya. Swedish Grace och Funkistidens möbler har funnits med tidigare, framförallt hos den franske galleristen Eric Philippe. Axel Einar Hjort blev ett hett namn i den internationella designvärlden för några år sedan och priserna på hans enkla basmöbler har sedan gått spikrakt uppåt. Nu följer alltså Stockholm efter och visar både Wilhelm Kåge, Sven Markelius och Bruno Mathsson.

En hög glaserad urna tillverkad på Rörstrand och formgiven av Tyra Lundgren finns i det franska galleriet, en enastående pjäs från trettiotalet med fiskar, delfiner och människofigurer i relief med en fristående triton på en fisk på locket. Det är ett praktverk och museiföremål som onekligen skulle pryda sin plats på Gotlands Konstmuseum.

Men det är mer Gotland på årets TEFAF. Skulptören Anna Petrus finns bland modernisterna, hon som så verkningsfullt formade en staty på Muramaris.

Min personliga favorit bland de praktfulla gallerinredningarna är Axel Vervoordts, enkelt och stramt, där samtidskonstens Kazuo Shiraga, Japan, Anish Kapoor, Indien och El Anatsui, Ghana samspråkar med egyptiska bruksting med 5000 år på nacken.IMG_8431

 

Holland vältrar sig annars i designyra; det är hundra år sedan De Stijl med namn som Piet Mondrian och Gerrit Rietveld såg dagens ljus. Mondrians museum i Amersfoort exponerar hans konst i ny digital form och har rekonstruerat hans Parisateljé från 20-talet, Rietfelds Schröderhuis i Utrecht har fått konkurrens i en nyrestaurerad fabrik i Bergeijk. Fler utställningar öppnar under året.

Vad händer då inom dagens design? Eindhoven och Utrecht har flera spännande kollektiv som sprider formidéer över världen.

Piet Hein Eek hör till dem som finns representerad i Sverige. I Utrecht är hans tillverkning samlad i en vattenkvarn. Gammalt möter nytt, inspireras och lånar av varandra. Kanske dags för en holländsk vårresa och se något mer än blomstrande tulpanfält?IMG_8551

h1

Vår med förhinder

mars 7, 2017

Hur kunde allt förändras så snabbt?

Plogbilen har kört fler gånger de här senaste dagarna än under hela vintern. Snö men idag plusgrader, blåsigt. Lärkan borta.

Debatt igår om Storsudrets framtid i Vamlingbo bygdegård. Frågan, Ska Burgsvik få vara kvar som ”Serviceort”, kommer skolan att finnas kvar, biblioteket, räddningstjänsten? Om detta gav politikerna inget svar. En sammanfattning av Jan Larsson om detta finns på Storsudret nyheter och min facebooksida.

h1

Lärkan är här – det stormar kring kulturen

mars 5, 2017

Igår var en stilla solig morgon. I trädgården drillade lärkan i skyn!

Nu halv storm, det förvarnas om regn (snö?). Sju ”starurar” ska till innan det är stabilt vårväder.

Nu är debatten om kulturens prioriteringar igång i Gotlands Tidningar.Kulturnämndens ordförande Filip Reinhag svarar på mitt inlägg från tidiga februari och liksom Lennart Lindgrens. Vi gavs tillfälle att replikera. Reinhag (S) är för organisationsförändringen att lägga ned Kulturnämnden och kultur- och fritidsförvaltningen. ”Det är en del i arbetet att nå en ekonomi i balans”, hävdar han. ”Gotland är en av de kommuner i landet som satsar allra mest på kulturen”.

Jag tror inte att det är kulturen som man ska dra ned på i ekonomiskt kärva tider. Snarare tvärt om, det är där man bör satsa. För att kunna utvecklas hållbart. Tillsammans.

Och visst Gotland som kommun satsar mycket på kultur i jämförelse med andra kommuner av motsvarande storlek (t ex Örnsköldsvik med lika många invånare som ön). Men andra kommuner har inga länsfunktioner, inget länsmuseum, länsteater, länsmusik… Vi har landstingsfunktioner och är en region. Och därmed spelar vi i en annan division, både vad gäller statligt stöd och åligganden. Där är ön befolkningsmässigt minst och kulturbudgeten näst lägst.

Länen och regionen söker stöd av staten i något som heter samverkansmodellen. I år fanns utöver det ordinarie anslaget, 30 extra miljoner som särskilda utvecklingsbidrag.

Det sökte inte Gotland, ”statens information kom så sent” menar öns kulturstrateg. Men andra län hann söka. T o m lilla Blekinge som  normalt får minst.

Ja starurarna (bakslagen) drabbar också kulturen. Och jag längtar efter vår också där!img_8364