h1

Allan Larsson intervjuar mej om sommaren 2021 på Körsbärsgården

september 3, 2021

Fem frågor till Marita Jonsson om sommaren på Körsbärsgården

  1. Hur har det gått – har verksamheten återhämtat sig efter pandemiåret 2020?

Marita: Ja – och nej! Sommaren 2021 var intensiv på Gotland. Folk strömmade till ön. Körsbärsgården har haft 15% fler besökare till kafé/restaurang jämfört med 2019. Dock hade vi som alla svårt att få fatt i personal när restriktionerna släppte och besökarna kom. Det blev mycket övertid! 

Konsthallen och de litterära evenemangen har inte sett motsvarande ökning, här gäller ju fortfarande stora restriktioner. Museer och evenemang har det fortsatt svårt att få verksamheten att gå ihop. 

Våra flesta evenemang ägde rum utomhus med sittande publik. Vernissager fick vi avstå från, ett tapp på cirka tusen personer.  Konstförsäljningen har varit stor, besökarna tycks ha god ekonomi i pandemitider. Vi har även fått fler medlemmar i Vänföreningen.

  1. Mycket att minnas från de åtta konstutställningarna – vad vill du särskilt lyfta fram?

 Marita: Framför allt Siri Carléns skulpturer Gänget, som  blev en stor  framgång! Förstasida på DN vid två tillfällen! Och omskrivet i konsttidskrifter. Verket kom ju till genom Crowdfunding och den gick väldigt bra, finansieringen gick i lås. Sen hade hon stor framgång med sin utställning i det gula rummet, rekordförsäljning hos oss!

I övrigt har vi visat 7 olika utställningar, varav en temautställning, Tecken. Femton konstnärer har presenterats, från 97 år till 23. Spännvidden är stor. Tre av utställarna är från ön, övriga från Sverige och Europa. Särskilt vill jag nämna Kungl. Konsthögskolans avgångsstudent Emelie Markgren, fantastiskt intressant, begåvad 23-åring (!) från Hälsingland. Ett namn att räkna med i Konstsverige! Två favoriter har vi visat på nytt, Eva Jacobson Ingenting är hela världen, spännande möte mellan ord och deras betydelse och måleri, samt vår unge Graffiti-konstnär Christoffer Totte EngvallKarin Oldfelts akvareller lyste upp stora salen i säsongens inledning, Björn Erling Evensens hela kvarlåtenskap fick vi i uppdrag att dokumentera i början av säsongen och vi kunde därmed ställa ut ett helt konstnärsliv i flygelrummen!

Helt nytt för i sommar var mina fredagsvisningar av någon aktuell utställning i Konsthallen. Det blev till spännande diskussioner med åskådarna och långa utvikningar i den internationella konstvärlden. Och besökarna blev fler och fler. Jag satte ingen gräns, det blev verkligen en av sommarens höjdpunkter för oss alla! 

  1. Hur har Barnens Konstverkstad gått i år?

Marita: Allt blev fulltecknat redan i våras! Sommaren har inneburit 12 fulla kurser med barn och unga under ledning av Nanna Nore  assisterad Andrea Furberg. Vid sin sida har de haft forskare från Uppsala Universitet/Campus Gotland, Baltic Center på Ar och KTH som tagit upp aktuell forskning som bedrivs här på ön. En del diskussioner mellan forskarna och barnen har skett digitalt, en del här på plats också tillsammans med utställande konstnärer. Temat har varit konst och hållbarhet. Nu stundar verksamheter i de gotländska skolorna.

Spännande var också att förena två Arvsfondsprojekt, ett kring Dyslexi förlade inledningen på sin verksamhet hos oss och vi kunde då samarbeta över gränserna. En forskare från Södertörns Högskola följde diskussionerna och det praktiska arbetet. En av konstnärerna som ställde ut hos oss ledde övningarna tillsammans med vår pedagog. 

  1. Hur vill du summera tisdagskvällarna med litteratur, debatt, musik och teater+

Marita: Tre nya romaner har presenterats av sina författare, t ex Jakob Lind och Morfars pistol. Debatterna har handlat om Dyslexi och om Klimatet.Teaterföreställningen Havsfrun fick ställas in p g a sjukdom men kunde ersättas med en liten ”clownföreställning” kring hållbarhet. Sommarens sista evenemang var Flowers/GhostsEchoes med den audiovisuella gruppen med James Alexandropoulos Mc Ewan /GR), Goncalo Oliviera (PT) och Felix Bodin (SE)rörde sig  mellan jazz, bildkonst, komposition och skapade en hisnande värld av ljus och ton. 

  1. Vad planerar ni att göra i höst?

Marita: Vi fortsätter och håller öppet i såväl Konsthall som Kafé/bistro i helger i september.  Skulpturparken är öppen alla dagar under året och Konsthallen på förfrågan. Vi kommer ju att finnas här i Sundre. Skolverksamheten är igång under vintern. Om restriktionerna lättar gör vi kanske en och annan konstresa och hämtar inspiration och ideer. Några ateljébesök planerar vi förstås. Hösten ägnas åt att söka medel till verksamheten och den nybildade Stiftelsen, att ge ut ett nytt nummer av vår tidskrift KONST/MAGASIN och att försöka hitta nya spännande konstnärer att ställa ut, nya vägar/stigar in i Konstens Värld.

h1

Visning på Körsbäragården fredag 27/8 kl 13

augusti 26, 2021

Nu imorgon fredag 27/8 blir sista visningen i Konsthallen för sommaren. Grande finale med två utställningar som presenteras, Tecken Semeion som ör en temautställning som utgår från ordet och bilden och utställning av Emelie Markgren som gick ut Kungl. Konsthögskolan i våras – en av de yngsta lovande på konstscenen! Dessutom både en underbar musiker (nyckelharpa, fiol, och sångerska!

Emelie Markgren

Båda utställningarnas tas sen ned 26 september.

Det märks av vi går mot höst, de flesta har redan stängt, tempot är lugnare efter en mycket intensiv sommar. Fast nu dinglar det i trädgården. Allt måste tas om hand samtidigt: bönor, tomater kål i köksträdgården, plommon, mullbär, björnbär, persikor, fikon. Jag syltar och gör marmelader, förväller och stoppar ett och annat direkt i frysen. Det blir mao fortfarande SENA kvällar. Nanna har varit här igen, nu går verksamheten i skolorna snart igång efter sommaren konst-och-kunskapskurser. Och då och då en efterlängtad regnskur! Som vi här har längtat denna torra sommar!

h1

Sommarens sista musikaliska evenemang tisd 24 augusti kl 18 FLOWERS/GHOSTS..

augusti 23, 2021

Sommarens sista kvällsevenemang: Audiovisuell musik från Flowers/Ghosts&Echoes live på Körsbärsgården tisdag 24 augusti kl 18 
Den audiovisuella trion improviserar fram landskap av ljus och ljud.
I korsningen mellan komposition, jazz-gitarr och bildkonst möts James Alexandropoulos-McEwan (GR), Gonçalo Oliveira (PT) och Felix Bodin (SE) med gemensamt intresse för det vackra, okontrollerbara, harmoniska i såväl el-gitarrens inre som i ljusets fysik.

Med två el-gitarrer och ett unikt spegelinstrument går Flowers/Ghosts&Echoes en balansgång där ljus vägleder ljud och ljud ljus. Längs vägen skapas en sammanflätad, ständigt ny värld.Kom till en spännande avslutning på Körsbärsgårdens litterära, poetiska musikevenemang! En oförglömlig kväll!

h1

Sommarens sista litteraturafton på Körsbärsgården 10/8 kl 18

augusti 8, 2021

Tisdag 10/8 kl 18 är sommarens sista litteraturkväll på Körsbärsgården. Björn Kopf presenterar och läser ur sitt stora verk, Dit vinden bär oss, om balttyskarnas exodus. Boken är en släktkrönika, en okänd del av andra världskrigets tragik, de baltiska tyskarna som tvångsförflyttades från sitt land till det av tyskarna ockuperade Polen för att sedan tvingas fly västerut undan ryssarnas bomber. Många hamnade i fångläger. Björn Kopf var ett litet barn som med syster och mor lyckades ta sig med de vita bussarna till Sverige och Gotland, fadern internerades, men överlevde och återförenades med familjen. Ett spännande och dramatiskt verk och en del av vår historia som få av oss känner till sen tidigare.Boken bygger på ett sjuttiotal brev från modern till föräldrarna i Visby. Välkomna till en intressant kväll. Boken kommer att finnas till försäljning.

Sommarens sista event blir musikaliskt och experimentellt. Felix Bodin uppträder 24/8 kl 18 med Flower/Ghosts&Echoes.

Fredagarnas visningar i Konsthallen fortsätter. På fredag presenteras Emelie Markgren och hennes utställning. Emelie är årets utvalda från Kungl. Konsthögskolan.

h1

Vernissage fredag 6/8 kl 14 Emelie Markgren Förlorade associationer

augusti 5, 2021

Påminnelse om fredagens vernissage som blir den sista för sommaren, Emelie Markgren, Förlorade associationer (Lost Associations)

Emelie Markgren har precis gått ut Kungl. Konsthögskolan och vi är väldigt glada att visa henne här.

Det är ett ungt gäng på Körsbärsgården, Siri Carlén på några och trettio och nu Emelie som en av de yngsta som antagits på ”Mejan”. Hon är nu 23!

Emelie kommer att vara på plats. Och hon behärskar kulning, fäbodjäntans lockrop på korna över skog och dal. Hon har lovat att kula för oss!

Om Emelie Markgren: F. i Delsbo, Hälsingland 1997, Kungl.Konsthögskolan 2016-2021. Separatutställningar: Galleri Mejan -21, Konsthall Söderhamn 2018, Ljusdal 2018,Gävle 2018. Grupputställning: Kungl. Konsthögskolan Skeppsholmen, Marabouparken Stockholm, Carl Larssongården m fl Olika Performances och videos. Stipendier bla från H.M Konungen ”Den tecknande handen” och diverse konststipendier.

Emelie Markgren

Välkomna!

h1

Sommarsäsongens sista vernissage

augusti 4, 2021

På fredag 6/8 kl 14 är sommarsäsongens sista vernissage: Emelie Markgren från Kungl.Konsthögskolan med utställningen Förlorade associationer. Kom och ta del av det senaste inom konsten!

Eva Jacobsons poetiska Ingenting är hela världen är nu slut, några av hennes verk finns även i temautställningen Tecken, och hennes bok om utställningen Ingenting finns ännu i några ex. Inköpta verk från utställningen finns för avhämtning i Livias Hus

Vi ses på fredag!

h1

Litteraturafton både måndag 2/8 och tisd 3/8 kl 18 på Körsbärsgården. Utomhus

augusti 1, 2021

Nu duggar litteratur- och debattaftnarna tätt! Redan på måndag, 2/8 kl  är ett kvällsprogram om miljön i Östersjön med forskarna Hanna Nathaniel, Fredrik Gröndadl KTH och Gunilla Rosenkvist, Blått Centrum/Uppsala Universitet samt vår pedagog Nanna Nore, Konst och Kunskap. Vad pågår inom miljöforskningen på Gotland?  

På tisdag kväll 3/8 kl 18 talar Olof Buckard, om Den gud som inte finns, det är han som tänder min själ i lågor (Pär Lagerkvist). om humor och religion


Litet bakgrund om Olof Buckard: född 1933, estradör, satiriker, samhällskritiker, kulturjournalist, predikant och poet.

 Pionjär i Sverige för den politiska kabarén med ”Nachspiel i Underhuset” på Stockholms stadsteater år 1972.

Ämnesområdena har varierat mellan kultur- och samhällskritik, existentiella frågor, estetiska spörsmål och kommunikativa problem.

Hatad och älskad. Sällan lämnar han någon oberörd.

Nära millennieskiftet blev Olof Buckard bannlyst av Stockholms dåvarande stiftschef. Förhoppningsvis den siste bannlyste i modern tid inom civiliserade landområden. Samtidigt har han med fullt förtroende tjänstgjort som språkreferent för Bibelkommissionen.

Buckard, självklar i såväl universitetens föreläsningskatedrar och katedralernas predikstolar som på nattklubbsscener och teatertiljor.

Olof Buckard har haft betydande längre samarbeten med artister som Cornelis Wreesvijk, Östen Warnerbring, Zarah Leander, med filmare som Marie-Louise Ekman och musiker som Georg Riedel, Jan Allan, Bengt Hallberg samt med politiskt verksamma personer som Olof Palme och Jan Eliasson.

I samband med firandet av hundraårsminnet i FN av Dag Hammarskjölds födelse representerade Olof Buckard Sverige – i egenskap av ordförande för Artister för Fred. 

Den senaste fasta scenen var under en följd av år var Boulevardteatern i Stockholm. Rubriceringen lydde: ”Kulturkväll med Olof Buckard” och innefattade en aktuell samhällsrelaterad performance och intervjuer med tex. 

Roy Andersson, Theodor Kallifatides, Gudrun Schyman, Ingvar Carlsson, Göran Lambertz, Margot Wallström, och KG Hammar

h1

Emelie Markgren Förlorade associationer Körsbärsgårdens utvalda avgångsstudent från Kungl.Konsthögskolan 2021

juli 30, 2021

Emelie Markgren ”Vila”

Vernissage lörd. 6 aug. kl 14. Utställningen varar 6 augusti – 26 september

Ett normalår besöker Körsbärsgården Vårutställningarna på Kungl. Konsthögskolan (Mejan) och Konstfack och väljer ut en student att ställa ut och vistas på Körsbärsgården. Konstnärerna deltar i Konstverkstan och barnen har på så sätt kommit i nära de unga på den svenska konstscenen. Med pandemin försvann möjligheterna, inga offentliga utställningar kunde genomföras på högskolorna (i somras ägde faktiskt enklare visningar rum för begränsade antal besökare). De sista årens utställande konstnärer har valts via nätet

Den 6 augusti kl 14 är invigning av Emelie Markgren från Mejan och hennes utställning Förlorade associationer.

Emelie Markgren är född 1997 i Delsbo, Hälsingland. Motiven är från hembygden, med minnen från äldre generationers musicerande om kvällarna, mäns och kvinnors vardagssysslor, de ålderdomliga trähusen (många idag världsarv!) kopplade till dagens liv i bygden med de unga i mobilen, på busstation, på jogakursen. Hur länge stannar minnen? Två generationer, tre? ”Förr i tiden” blir alltmer avlägset, exotiskt, främmande. Ett broderat förklä som blivit kvar hemmavid, vem gjorde, hur levde man då? Och vad händer i framtiden? Vi matas dagligen med eldsvådor runt om i världen, skogar som försvinner i rasande fart, smältande isar, översvämningar, katastrofer runt hela jordklotet. 

Emelie söker spåren från förr, sammanhållningen i byn och granngårdarna, de gemensamma sysslorna, nöjena i musiken och dansen om lördagskvällen. Hon försöker se de gemensamma trådarna idag; hur lever dagens unga, hur kommer kommande generationer att se på oss? Om det nu alls finns en framtid?

Konsthallen har sedan start starkt fokuserat på miljön med många utställningar som knutit an till hållbarhet och nödvändigheten av att hushålla med våra befintliga resurser. Utställningen med Emelie Markgren studerar livet i självhushållningens tid och hur samma bygd lever 2021. Och tankarna löper vidare. Hur lever nästa generation? Associationerna leder till andra som präglas av sitt norrländska ursprung, skogen och glesbygden, Karin Mamma Andersson och Sara-Vide Ericson. 

Välkomna till Körsbärsgårdens Konsthall sista (?) vernissage för året.

Emelie kommer att vara på plats, hon kommer också att finns med i konstkurserna den veckan. Och hon behärskar kulning, fäbodjäntans lockrop på korna över skog och dal !

Om Emelie Markgren: F. i Delsbo, Hälsingland 1997, Kungl.Konsthögskolan 2016-2021. Separatutställningar: Galleri Mejan -21, Konsthall Söderhamn 2018, Ljusdal 2018,Gävle 2018. Grupputställning: Kungl. Konsthögskolan Skeppsholmen, Marabouparken Stockholm, Carl Larssongården m fl Olika Performances och videos. Stipendier bla från H.M Konungen ”Den tecknande handen” och diverse konststipendier.

Det händer mycket på Körsbärsgårdens Konsthall:

Idag fredag 30/7 kl 13 visning i en av utställningarna. Vanlig entré, visningen ingen extra avgift. Cirka 30 min. Eva Jacobson Ingenting är hela världen. Möjlighet att köpa hennes nya bok om utställningen.

Måndag 2/8 kl 18: Samtalskväll kring hållbarhet mellan Konsthallens pedagog Nanna Nore och Hanna Nathaniel från KTH och Gunilla Rosenqvist Blått Centrum Gotland om forskning och samarbete med Konstverkstan i projektet Konst och Kunskap. Hur förklarar vi livsviktiga frågor kring hållbarhet för våra barn?

Tisdag 3/8 kl 18 Olof Buckhard ”Den gud som inte finns, det är han som tänder min själ i lågor (citat Pär Lagerkvist). Om humor och religion. Olof Buckhard är skriftställare, satiriker, gästpredikant m m

Fredag 5/8 kl 13 jazz utomhus bland serveringsborden,Mainland Jazz Collective musik från 50- och 60-tal

Visning i Konsthallen 5/8 kl 12 (Obs tiden!) visning i en av utställningarna. Vanlig entré, visningen ingen extra avgift. Cirka 30 min. Siri Carlén Teckningar

h1

Fredagsvisningen 23 juli handlade om Björn Erling Evensen

juli 28, 2021

Björn Erling Evensen var den allra förste konstnären som jag ställde ut. Året var 1981 eller 82, det var på Fornsalen, Gotlands Museum och hans utställning var med vännen John Wierth, båda var sommargotlänningar. Kanske var det museichefen Gunnar Svahnström som stod bakom. Björn kom i boots, hatt och skinnjacka, såg väldigt amerikansk ut och var bestämd. Jag var yngst på museet, senast anställd. ”Ta hand om dem”, sa man uppgivet till mej och försvann från salarna.

Det blev upptakten till en LÅNG vänskap. Det har blivit många utställningar genom åren, jag var vid ett tillfälle med när han ställde ut på Vorpal i New York, Jon var med vid ett annat. 

Vid knappt 80 år beslöt han att lämna livet i  NY och flytta till ön. Flera av hans amerikanska vänner, gallerister, har besökt honom på Gotland och förundrats att det var här som han valt att bo.

Vi har gjort en bok ihop, som finns tillförsäljning. Egentligen gjorde vi två, en intervjubok under tidigt nittiotal, men Björn ångrade sig. Den blev för personlig, tyckte han. Jag fick lägga projektet åt sidan.

Vi har haft mycket av hans konst här sedan Konsthallen byggdes. En stor retrospektiv utställning 2013, här finns också permanenta verk, en liten del av hans ateljé i Visby lät vi rekonstruera, två stora skulpturer i parken och verk i Skulpturgalleriet har överlämnats som gåvor. Nu dokumenterar vi och rengör all hans konst för dödsboets räkning. Vi katalogiserar det som är musealt, det som kan försäljas här hos oss och övrig konst. Delar som är skadade på olika sätt går till destruktion.

 Evensen hör till landets internationellt mest etablerade konstnärer med offentliga verk runt om i världen, i USA, Australien och platser runt om i Europa.

Musiken, poesin och dansen var viktiga element i skapandet, samarbetet med Östen Sjöstrand, Sven-Erik Bäck, Donja Feuer och Ivo Cramér var nära och de formade gemensamt musiksatta skulpturala verk och performances på 60- och 70-talen som blev unika.

Efter att han under större delen av sitt liv pendlat mellan New York och Lidingö kom han för snart tjugo år sedan att slå sig ned på Gotland, familjen hade tillbringat somrarna här och det var på ön som många av hans skulpturer och målningar sett dagens ljus för att sedan skeppas till gallerierna i London och New York. Först hade det gällt samarbetet med Hans Arp, Giacometti och Henry Moore på Brook Street i London, han inspirerades av Zerogruppen och Arte Povera efter vistelser i Rom. Konsten förde honom så på 70-talet till New York 

Där gick hans sin egen väg, de offentliga uppdragen blev många, offentliga skulpturer i stål blev hans signum men också verk som blandade material, som var både måleri och skulptur. 

– Vad är det för doft, frågade Manhattan-publiken. 

Det var eneträ från Gotland.

Så slog sig alltså Evensen ner på ön för gott. 

Hans sista Utställning blev Klarheten är det största mysteriet 2019. Meningen stammar från en dikt av Paul Valéry som har följt honom genom livet. 

  • För mig är konst en fråga om meditation, andlighet, ett sätt att leva med färg och form. Konst är något mycket allvarligt, ett redskap att förstå och tränga in i livets villkor.

Kanske var det inte helt lätt att lämna det intensiva konstlivet på Manhattan och slå sig ned i anonymiteten på ön. Det verkar dock som omställningen gick bra, han blev mer produktiv än någonsin. New York kändes avlägset. Dörren till det undermedvetna stod vidöppen. Ångesten och oron som han alltid burit på fanns där förstås, men han förlikade sig med sina tillstånd, insåg att de var nödvändiga för skapandet. Intuitionen var säker, den hade allt lättare att hitta rätt. Han kom att bli med ett tag, han blev nittiosju. 

  • Jag förvånas över det som jag åstadkommer, sade han.

Björn ansåg sig vara skulptör och det var så han slog igenom. Först med ganska porträttlika små bronser eller motiv i plåt med inspiration från sig själv och familjen, pappa, mamma, barn. Det var så han upptäcktes i London och det var med de skulpturerna han sedan plockades upp av en av de på den tiden viktigaste gallerierna på Manhattan, Vorpal Gallery. Med tiden blev ”Familjen” mer kraftfull, abstrakt, ”Portar” i olika former kom  in bland motiven. Ofta i plåt, brons, ibland järn. Förgyllda, försilvrat blanka.

Här i Sverige finns faktiskt många offentliga utsmyckningar, framför allt på flygplatser, framför koncernbyggnader som t ex Volvo i Trollhättan. Mycket gjordes i samarbete med Avesta järnverk. En del i egen smedja vid foten av Lidingöbron.

Men USA och New York drog alltmer, han fick olika gästprofessurer, ställde ut mycket, gjorde många offentliga utmyckningar. Också i andra länder t ex Australien.

Det skulpturala förhållningssättet fortsatte senare i mindre verk på väggen. Han experimenterade, återanvände material, blandade. Mixed media var hans signum.

Han lämnade New York i zenit. Men han var nog rätt sliten. ”En gammal elefant måste ha någonstans att dö”, sade han.  Han flyttade till Gotland, som varit hans sommarviste och där många av hans skulpturer och målningar kommit till (på Stora Hammars i Kräklingbo) Och han fick 20 år till. Väldigt produktiva år, nästan osannolika.

Han ville inte längre ställa ut. Ansåg att tiden att skapa var viktigare. Men här på Körsbärsgården gick bra, det var en plats som gav honom frid och som han tyckte höll kvalitet. 

Vi var förstås tacksamma . 

Björn Erling Evensen under pågående dokumentation

Nästa fredag den 30 juli kl 13 visar jag utställningen Ingenting är hela världen av Eva Jacobson. Utställningen tas ned 3 augusti.

h1

Litteraturafton med Jakob Lind på tisdag 27/7 kl 19 Körsbärsgårdens Skulpturpark

juli 24, 2021

Litteraturaftnarna fortsätter. På tisdag är det Jakob Linds tur, han berättar om sin nyutkomna bok Morfars pistol, ett familjedrama. Jag har själv läst den, en mycket spännande afton kan utlovas!

Tisdag 27/7 kl 19 i Skulpturparken. Om det regnar är vi inomhus i Konsthall och placerar stolarna med avstånd.

Det har varit en spännande sommar i litteraturens värld, intressant att följa motiven hos varje författare varför de skriver, vad som driver. Hur de som är relativt nyetablerade som författare ofta gått i olika skrivarskolor.

Här kommer, tror jag, ett förstlingsverk och en helt fantastisk mogen skribent! Hoppas mycket på framtida romaner..