h1

Skymning över kulturön

mars 19, 2017

Gotland planerar att lägga ned kulturförvaltning och nämnd och spara 15 miljoner kronor i en utredning som nu är på remiss. Förslaget innebär både utbudsminskning och nivåsänkning av dagens verksamhet.

Regionen ska erbjuda service och tjänster för boende, besökare och näringsliv. Visionen är att ön ska vara Östersjöns kreativa och magiska nav.

Kulturen är en viktigt för varumärket med avgörande betydelse för både näringsliv, turism och gotlänningarnas välbefinnande och hälsa. Med den kraftiga besparing som föreslås, hela 10%, är risken stor att kulturen marginaliseras, kompetensen försvinner, områdessakkunniga politiker tappar sin plattform och att kulturen drunknar i regionstyrelse och ledningskontor. Statens bidrag till kulturen är 54% (regionens satsning är 46%). Om förslaget genomförs kommer också statens andel att minska, i värsta fall med lika mycket.

Gotland skiljer sig från övriga kommuner genom att merparten av befolkningen bor på landet. Avstånden är stora, Hoburgen ligger 10 mil från Visby. Viss service måste också finnas i syd och norr. Utredningen vill lägga ned bibliotek på landsbygden. I den s.k. serviceutredningen hotas skolor och räddningstjänst. Kanske dags att tänka nytt och i stället överväga ett ”utjämningsbidrag” för glesbygderna längt bort från Visby på samma sätt som EU ger bidrag till glesa bygder och Sverige stöder Gotland.

Bibliotek på landsbygden har redan stängts. Besparingarna blev små. I Havdhem sparade kulturnämnden 85 000 men kostnaden hamnade i stället på tekniska förvaltningen. Bibliotekarien flyttades till Hemse, skolbarnen fick långt till boklån. Vad transporterna av barnen eller böckerna kostar framgår inte. Sannolikt blev det merkostnad i regionens totala budget. Protesterna har varit många, insändarna i pressen rymmer spaltmeter ( man kan läsa mer om detta i Biblioteksbladet 2016:2)

Läsfrämjande är en av staten prioriterad uppgift, krav finns också på bemannat skolbibliotek i eller intill en skola. Biblioteken på landsbygden är ofta den enda offentliga lokalen. De är också öppna för samkväm, möten, och svenskspråkundervisning. Att stänga bibliotek på landet innebär att försvåra möjligheterna för de boende att träffas och utbyta idéer!

Stad och land hamnar ofta på kollisionskurs. Med förslagen ges nytt bränsle i konflikten. Skolor, räddningstjänst och bibliotek i Gotlands utkanter planeras läggas ned, motsvarande tjänster i Visby med omnejd förstärkas. Ön har under senare år fått kraftigt försämrad landsbygdsservice. Att ytterligare släcka ned kultur- och föreningslivslokaler vore olyckligt. Kanske dags för ny utredning som ser över alla förvaltningar och hur de gemensamt kan samordnas?

I utredningen ställs kvalitet mot ekonomi. Att dra ned på kulturen, splittra en väl fungerande organisation och kompetens vore ödesdigert för Gotland och jag tvivlar starkt på lönsamheten däri.

Gotland har sitt varumärke i kultur och natur. Hit reser människor för öns rika historia och kulturarv och allehanda kulturyttringar. Att skrota kulturförvaltning och nämnd vore att stänga ned ön.

IMG_4819

h1

Tyra Lundgren och Anna Petrus på världens främsta konst- och antikmässa

mars 18, 2017

TEFAF, världens kanske främsta konst- och antikmässa öppnar åter portarna i Maastricht, Holland. Här byter de rika konst med varandra, museerna letar eftertraktade föremål till samlingarna och vi andra får under tio dagar se det allra bästa på marknaden: de hetaste konstnärerna och de mest unika antikviteterna. Hisnande dyrt men samtidigt en mässa som faktiskt kan avnjutas av alla.

Bland dyrgriparna kan ibland påträffas målningar av Anders Zorn och Carl Larsson. Av det nordiska säljer Helene Schjerfbeck, Edvard Munch och Vilhelm Hammershöi. Ett svenskt galleri brukar vara med, Åmells.

I år är det annorlunda. Två Stockholmsgallerier för form och design, Jacksons och Modernity är nya. Swedish Grace och Funkistidens möbler har funnits med tidigare, framförallt hos den franske galleristen Eric Philippe. Axel Einar Hjort blev ett hett namn i den internationella designvärlden för några år sedan och priserna på hans enkla basmöbler har sedan gått spikrakt uppåt. Nu följer alltså Stockholm efter och visar både Wilhelm Kåge, Sven Markelius och Bruno Mathsson.

En hög glaserad urna tillverkad på Rörstrand och formgiven av Tyra Lundgren finns i det franska galleriet, en enastående pjäs från trettiotalet med fiskar, delfiner och människofigurer i relief med en fristående triton på en fisk på locket. Det är ett praktverk och museiföremål som onekligen skulle pryda sin plats på Gotlands Konstmuseum.

Men det är mer Gotland på årets TEFAF. Skulptören Anna Petrus finns bland modernisterna, hon som så verkningsfullt formade en staty på Muramaris.

Min personliga favorit bland de praktfulla gallerinredningarna är Axel Vervoordts, enkelt och stramt, där samtidskonstens Kazuo Shiraga, Japan, Anish Kapoor, Indien och El Anatsui, Ghana samspråkar med egyptiska bruksting med 5000 år på nacken.IMG_8431

 

Holland vältrar sig annars i designyra; det är hundra år sedan De Stijl med namn som Piet Mondrian och Gerrit Rietveld såg dagens ljus. Mondrians museum i Amersfoort exponerar hans konst i ny digital form och har rekonstruerat hans Parisateljé från 20-talet, Rietfelds Schröderhuis i Utrecht har fått konkurrens i en nyrestaurerad fabrik i Bergeijk. Fler utställningar öppnar under året.

Vad händer då inom dagens design? Eindhoven och Utrecht har flera spännande kollektiv som sprider formidéer över världen.

Piet Hein Eek hör till dem som finns representerad i Sverige. I Utrecht är hans tillverkning samlad i en vattenkvarn. Gammalt möter nytt, inspireras och lånar av varandra. Kanske dags för en holländsk vårresa och se något mer än blomstrande tulpanfält?IMG_8551

h1

Vår med förhinder

mars 7, 2017

Hur kunde allt förändras så snabbt?

Plogbilen har kört fler gånger de här senaste dagarna än under hela vintern. Snö men idag plusgrader, blåsigt. Lärkan borta.

Debatt igår om Storsudrets framtid i Vamlingbo bygdegård. Frågan, Ska Burgsvik få vara kvar som ”Serviceort”, kommer skolan att finnas kvar, biblioteket, räddningstjänsten? Om detta gav politikerna inget svar. En sammanfattning av Jan Larsson om detta finns på Storsudret nyheter och min facebooksida.

h1

Lärkan är här – det stormar kring kulturen

mars 5, 2017

Igår var en stilla solig morgon. I trädgården drillade lärkan i skyn!

Nu halv storm, det förvarnas om regn (snö?). Sju ”starurar” ska till innan det är stabilt vårväder.

Nu är debatten om kulturens prioriteringar igång i Gotlands Tidningar.Kulturnämndens ordförande Filip Reinhag svarar på mitt inlägg från tidiga februari och liksom Lennart Lindgrens. Vi gavs tillfälle att replikera. Reinhag (S) är för organisationsförändringen att lägga ned Kulturnämnden och kultur- och fritidsförvaltningen. ”Det är en del i arbetet att nå en ekonomi i balans”, hävdar han. ”Gotland är en av de kommuner i landet som satsar allra mest på kulturen”.

Jag tror inte att det är kulturen som man ska dra ned på i ekonomiskt kärva tider. Snarare tvärt om, det är där man bör satsa. För att kunna utvecklas hållbart. Tillsammans.

Och visst Gotland som kommun satsar mycket på kultur i jämförelse med andra kommuner av motsvarande storlek (t ex Örnsköldsvik med lika många invånare som ön). Men andra kommuner har inga länsfunktioner, inget länsmuseum, länsteater, länsmusik… Vi har landstingsfunktioner och är en region. Och därmed spelar vi i en annan division, både vad gäller statligt stöd och åligganden. Där är ön befolkningsmässigt minst och kulturbudgeten näst lägst.

Länen och regionen söker stöd av staten i något som heter samverkansmodellen. I år fanns utöver det ordinarie anslaget, 30 extra miljoner som särskilda utvecklingsbidrag.

Det sökte inte Gotland, ”statens information kom så sent” menar öns kulturstrateg. Men andra län hann söka. T o m lilla Blekinge som  normalt får minst.

Ja starurarna (bakslagen) drabbar också kulturen. Och jag längtar efter vår också där!img_8364

 

 

h1

Vår!

mars 1, 2017

I mars då är det vår!

Idag åt vi upp den sista brysselkålen från landen. En omgång savoykål står kvar, mycket brysselkål och en massa grönkål. Det bör räcka till allt börjar om igen… Om det nu inte blir kallt i mars så har kronärtskockorna överlevt utomhus och då kan de gå igång tidigt… Påskliljorna knoppasimg_8362

Såg små blåsippeknoppar, aprikosens rosa knoppar börjar anas, massor av nytt fågelkvitter i buskar och träd. Borde plantera tomatfrön men det får bli imorgon.

h1

Att leva här och nu Marina Abramovic´

februari 28, 2017

Performancekonstens största artist är i Sverige, Marina Abramovic´. Hon ställer ut på Moderna museet i Stockholm och deltar just denna vecka själv i ett alldeles nytt körverk i Skeppsholmskyrkan.

Få konstnärer har väckt så starka känslor och reaktioner. Med sin egen kropp som primärt material har hon gjort ett otal föreställningar, riskabla men också fysiskt och mentalt krävande där publiken ofta varit medaktör.

I The artist is Present på MoMa i New York 2010 satt hon exempelvis tyst vid ett bord, intensivt betraktande en och en av besökarna, fem timmar om dagen, sex dagar i veckan under tre månader.

Ofta är föreställningarna våldsamma, som när Abramovic med ett rakblad rispade en femuddig stjärna på sin mage. Eller lade sig i en stjärna gjord av träspån indränkt i bensin och tände på. Den gången kostade konsten henne närapå livet, syret tog slut hon blev medvetslös. Först när elden slickade hennes ben reagerade publiken och lyfte ut henne.

Hon är absolut hängiven konsten. Kanske ser hon sina föreställningar som en nödvändig renande chockterapi för att få åskådaren att övervinna sin rädsla. Född i det forna Jugoslavien, fostrad i järnhård disciplin av föräldrar som var hängivna Titopartisaner ser hon barndomen som djupt olycklig och samtidigt som en förutsättning för sin konst och förmåga att uthärda.

På Biennalen i Venedig satt hon i Balkan Baroque på ett berg av blodiga koben minnande om dess etniska utrensning och försökte förgäves skura ren den stinkande högen. Krigets fasor och obönhörlighet återkommer, i Count on us står en kör av svartklädda barn och sjunger FN:s hymn anförda av ett skelett.

På Moderna museet kan vi nu ta del av 120 verk; filmer, videoinstallationer, foton och Art Performances utförda av personer som lärts upp av konstnären. Fyrtio års liv passerar revy, i flera verk är livskamraten Ulay med. Genom hypnos och meditation utforskade de varandra och reste runt i världen som varade i tolv år. Det sista gemensamma verket Great Wall Walk startade de i var sin ände av kinesiska muren. De möttes efter nittio dagar och skildes då för gott.

Draglådor i ett av rummen är fyllda med skisser och anteckningar. På en lapp läser jag

…During the life we have to die, literally and metaphorically, in order

to know what it´s all about.

Then we can go through proces of life free from fear of dying.

We have to live our life here and now

Every day is the last day.

På något sätt är den anspråkslösa hälsningen nyckeln till hela konstnärskapet.

h1

Om att samverka kring konst och kultur

februari 5, 2017

Staten bidrar med knappt 23 miljoner till kulturen på Gotland. Det är vid sidan av Blekinge det minsta anslaget i landet. Förr beslutade staten över länsmuseets, länsmusikens och länsteaterns anslag. Övriga, som Romateatern, BAC, professionella utövare och föreningar sökte egna medel.

Det kan de inte göra längre. Sedan några år betalar staten ut en klumpsumma som regionen själv fördelar.

Förklaringen är, att man där anses ha bättre förutsättningar att se det nyskapande, att kunna satsa på variation, kvalitet och förnyelse. Kulturskaparna ska kunna få stöd ute i regionerna för att utveckla sitt konstnärskap. I år finns direktiv att pengarna ska gå till konst i svaga regioner och till kulturell infrastruktur och digitalisering. För detta har staten avsatt 30 extra miljoner. Gotland sökte inga och fick heller inte några sådana pengar.

I höstas sjösattes en ny Kulturplan för ön. Det är en bra plan, annorlunda från tidigare i sin satsning på kvalitet och på just det som staten efterlyser.

Tyvärr följer varken kulturbudgeten eller regionens ansökan om medel riktigt den egna planen. Gotland satsar på länsinstitutionerna. Sen tar det slut. Det finns en förklaring, det kostar. Gotland saknar ekonomi för att leva upp till den egna beslutade kulturplanen. Hälften av anslaget brukar komma från staten och följaktligen har ön inte heller råd att ta emot mer för då kostar det också mer ur den egna kassan. Kvalitet och förnyelse får vänta. Nyskapandet likaså.

Ändå är statens direktiv tydliga. Det finns extra pengar för att länen ska kunna satsa på de professionella, förnya, göra konsten och kulturen tillgänglig på hela ön.

Sökt har man gjort i andra län, 13 län/regioner har fått extra medel. Men Gotland avstod.

”Det var dåligt att statens information kom så sent” tycker öns kulturstrateg Catrine Wikström, ” Vi har inte blåst upp de här områdena.”

Kanske hade det räckt att berätta för ledning och politiker vad det bantade kulturanslaget skulle innebära?

Gotland behöver pengar till kulturen, inte minst från staten när sådana finns att söka. De professionella kulturutövarna behöver stödjas för att våga gå in i nya idéer och projekt, annars lämnar de ön. Landsbygden blöder när det mesta sker i Visby.

Får kulturen gehör när dess förvaltning och nämnd upphör, när besluten ska tas på ledningskontoret? Blir man bättre på att samverka?

Eller finns ingen kvar då att försvara kulturplanen?

img_8242