h1

Två nya utställningar, Lars Olof Loeld SUB ROSA och Mattias Käll Ständig tillväxt fredag 27 maj

maj 24, 2022

Vernissage Körsbärsgårdens Konsthall 27 maj kl 14

LARS OLOF LOELD SUB ROSA och MATTIAS KÄLL STÄNDIG TILLVÄXT

Säsongen på Körsbärsgården har rivstartat, två utställningar i april och tidig maj och invigning av två nya utställningar till helgen. Skulptören, målaren och poeten Lars Olof Loeld med sina 70 år som sommargäst på Gotland visar med SUB ROSA en storslagen sammanfattning av sitt verksamma liv i flera av rummen i Körsbärsgårdens flygelbyggnad. Mattias Käll, konstnären och outtröttlige miljödebattören återkommer med foton kring ämnet Ständig tillväxt i en av de mindre salarna.

Lars Olof Loeld kom till Gotland under sent fyrtiotal med unga konstnärer från ”Mejan” Konsthögskolan för att måla. Flera återkom från år till år, några köpte en kvarn eller smedja till billig penning. Lars Olof kom att hyra Sundres ”Fattigstuga” vid foten av kyrkan och blev platsen trogen i nästan sjuttio år. Utställningen, SUB ROSA alluderar både på solnedgångens färg som ständigt återkommer i hans abstrakta målningar och dess egentliga betydelse ”I förtroende” (under rosen) som står ovan biktbåsen i de katolska kyrkorna. Undertiteln var två viktiga ting för Loeld under åren som han vistades i Sundre, Strandskog och solnedgång. En bild av solnedgång i Sundre hade han sett i Turistföreningens årsbok, nu mötte han platsen i verkligheten och den blev ett ledmotiv genom livet. Strandskogen har utvecklats till abstrakta svarta skulpturer. Formen är den egyptiska Gåvobringerskan som han som skulpturform sett på Louvren under en studieresa, den har sedan följt honom i otaliga variationer genom livet. 

Loeld har de senaste åren haft en rad framgångsrika utställningar, särskilt minnesvärda är de stora reptrospektiva på Waldemarsudde, på Thielska Galleriet, Moderna Museet, Konstakademin, Wanås och förstås tidigare Biennalen i Venedig. Han har också varit professor på Konsthögskolan.

Han hör till en gren av den abstrakta konsten som söker tecken för en inre verklighet. Inte någon ”ren form”. I hans verk framträder gåtor, ordlekar, iakttagelser, stämningar. Han kan förefalla esoterisk, som om hans konst var endast för invigda. Men det handlar om det hemliga i det vardagliga – har man en gång börjat se igenom hans verk, ut mot det förlorade paradis de öppnar vägen till, kan man inte längre undvika det. Ändå är man kvar i bilden. I rosa bakgrund och blå, grå eller mörkgrå figurer som hindrar blicken från att tappa fästet i det oändliga rosa.

Hos Loeld rymmer enkla former ett av de mest självklara motiven i konsten över huvud taget: en solnedgång. Befriad från naturalismen men nära naturen, genom ett system av tecken framträder landskapet vid havet. Rosa för himmel (eld och luft); ultramarint blått för det horisontella havet; grått och mörkgrått för marken, jorden, träden (i skulpturens form) och människan – upprätt stående, i vinkel mot jordens yta och mot horisonten. När bilden framträder utbryter tystnad.

 Sören Engblom (i samband med utställningen på Moderna museet)

Lars Olof Loeld i sin ateljé
Lars Olof Loeld SUB ROSA

Mattias Käll är både målare, skulptör, fotograf och performancekonstnär. Han har tidigare vid två tillfällen visat fotoutställningar på miljötema på Körsbärsgården, So sad to see you go, om matsvinn och Förpackad som handlade om allt avfall som hans familj slängt under ett år, förpackade i Örebro kommuns orangefärgade plastsäckar placerade ute i naturen (han hade samma år en Performance under Almedalsveckan när han bar alla dessa sopor mellan Almedalen och Österport). Han har samtidigt med sina utställningar varit verksam i Barnens Konstverkstad på temat miljö och hållbarhet.

h1

Vårutställningar med Konsthögskolan och Konstfack

maj 24, 2022

Högtidsstund är alltid att kunna ta del av Konsthögskolans och Konstfacks vårutställning. I år särskilt efterlängtat, det är två år sedan möjligheten funnits att se avgångsstudenternas arbete i verkliga livet. Det ÄR trots allt något helt annat än att försöka bilda sig en uppfattning om dem digitalt på nätet. 

För vår del blev det denna gång kort om tid, vi har ju öppet dagligen här på Körsbärsgården och många besökare, särskilt fredag-söndag när kafé/bistro också är öppet.

Konsthögskolan hade vernissage för sistaårsstudenterna häromdagen på Konstakademin och treårselevernas fanns på plats i Marabouparken, Konstfack som vanligt i sina lokaler på Telefonplan med den skillnaden att kandidaterna inte längre ryms samtidigt med dem (mindre lokaler) utan visades tidigare.

Konsthögskolans utställning är en av de bästa! Måste ses! Intressant också att se de tolv Masterstudenterna blandas i de olika rummen, ett konstnärskap kunde återkomma i andra konstellationer. Fokus låg alltså på de konstnärliga verken och de teman som de inbjöd betraktaren att reflektera över. Intressanta möten tycker jag.

Nu anser jag att årets Masterstudenter alla är bra och kommande löften. Naturligtvis hoppas vi kunna visa en eller två här hos oss redan i i sommar, andra försöker vi följa den kommande tiden och se hur de utvecklas vidare. Här kommer nu en serie bilder. Kanske viktigast nu, passa på att se vårutställningarna ”Live” på plats eller senare i sommar, några hos oss!

Simon Wadsted Dagen bryter natten faller och Boulevard

Mathias Höglund

Konstfack besökte vi tillsammans med pressen. Då var det mesta ännu inte klart, många av konstnärerna fanns inte på plats, rummen saknade skyltar och namn eller så väntade verken ännu på att sättas på plats. 

Svårt att ge en beskrivning av konstnärerna och deras arbeten således. Men ändå. Mycket av det vi kunde ta del av vår spännande och stack ut. Nu finns det mesta säkert på plats så gå även dit innan utställningen på nytt tas ned.

h1

Simon Gorm Andersen vernissage Körsbärsgården lördag 14/5 kl 14

maj 11, 2022

Simon Gorm Andersen är en ung dansk konstnär som fick sin konstnärliga utbildning vid kungl. Konsthögskolan i Stockholm för att sedan återvända och verka i Köpenhamn.
Det är en stor utställning som nu presenteras på Körsbärsgården Sea of Stripes med verk i olja i stort format, ofta kring 2×2 meter. Titlar som Salt soil- soil salt, Music for the sea below, Jellyfish soil, Furious fish leder tankarna till havet och jorden, ursprunget för allt liv.
Simon Gorm arbetar processorienterat där vägen till uttrycket går genom ett oändligt antal övermålningar i sökandet efter rytmen, den inre logiken. Vissa spår kan tyckas dogmatiska, ger struktur åt sökandet där målningen så småningom tycks ta över, skapa en egen logik och frihet i uttrycket.

Körsbärsgårdens Konsthall letar nyfiket efter vart konsten och de konstnärliga uttrycken är på väg. Vi har genom åren försökt hitta detta genom resor på konstmässor och alternativa sådana runt om i Europa med utblickar i andra världsdelar. Pandemin satte stopp för detta. Med Biennalen i Venedig som öppnade för några veckor sedan hamnade vi mitt i det som konsten vill belysa idag, världsläget med krig och hot och kanske det allra största hotet för mänskligheten, oförmågan och oviljan att inse klimathotet, det som väntar runt nästa hörn av katastrofer med stor uppvärmning och oförutsedda stormar, havshöjningar, issmältningar och bränder som följd. Biennalen var en dyster presentation med litet hopp.

Körsbärsgården försöker ta sig an litet kring detta, under tre år har vi arbetat med barn/unga i projektet Konst och kunskap, ett samarbete mellan forskare, vår pedagog och utställande konstnärer. Våra event kommer att delvis handla om klimatet liksom några av utställningarna. Det blir en innehållsrik sommar med hela 8 utställningar. Och en liten utblick i vad som händer i omvärlden med en första presentation av detta danska konstnärskap

Simon Gorm Andersen på Körsbärsgården
h1

Hur kan den kulturella och kreativa näringen gynna Gotlands utveckling

maj 6, 2022

Den frågan ställdes av forskaren Katja Lindqvist från Lunds universitet nyligen på Kulturrum i Visby.

 Det handlade om blodomloppet för hela näringslivet. Det handlade om den näring som vi alla gotlänningar och besökare behöver för att leva. Utan kulturutövarnas mod och kreativitet stannar allt.  Då blir vi som Astrid Lindgren sa ”Bara en liten lort”

 Det handlade om kulturens roll för den regionala utvecklingen med inblickar i det som kännetecknar näringen, dvs kulturarbetarnas villkor och avståndet till Regionens ledning och ekonomi, om insatserna som måste göras,  om de politiska partiernas kultur- och näringspolitik och förstås  omden regionala utvecklingen i stort.

Ett lysande föredrag av en mycket kunnig forskare med utblickar över hela landet (och Europa). Och samtidigt egendomligt deltagare bland dem som detta verkligen berör på Gotland, våra politiker och beslutande tjänstemän för näringslivet och den regionala utvecklingspolitiken.  

Jo enstaka politiker var på plats liksom en nästan mangrann kultur- och fritidsenhet.  Och en del kulturarbetare.

Men det här är verkligen en otroligt viktig fråga för ön, en stor del av turistnäringen och kryssningstrafiken vilar på kulturen. På Visby världsarv, våra tvåhundra utpekade besöksmål runt om på ön, Bergmans Fårö, Romateatern, Körsbärsgården och samtidskonsten. Vinnarna, är de som tjänar pengarna, hotellen, restaurangerna, eventbolagen och konferensanordnarna. Knappast de som arbetar i kulturområdet.

Gotland hade en storhetstid på åttio- och nittiotalen med engagerade politiker, kultur-och natur på partiprogrammen och många, många konstnärer och konsthantverkare flyttade till ön. Men återväxten? Den finns inte. Det är dyrt att bo och uppbackningen saknas. Intresset är borta.

Javisst jag hårdrar. Lindqvist föreläsning och den efterföljande debatten visar ändå att det finns regioner, där konst och kultur blomstrar. Där stora regionala medel utvecklar de professionella utövarna  därmed  får stor del av statens pengar. Och näringslivet blomstrar.

Det är dags att lyfta frågorna också på Gotland. Hur ser de politiska partiernas kulturpolitik ut för de kommande åren? Eller snarare hur ser deras näringslivsprogram ut? För det är faktiskt kulturutförarna som är kassakon i sammanhanget. Det är de som man nu svälter ut.

Winston Churchills klassiska citat från andra världskriget när parlamentet ville skära i kulturbudgeten för att upprusta och stärka krigskassan (som idag är osäkert om det formulerades så av honom) är fortfarande lika aktuellt i dessa upprustningstider:  .. Then what are we fighting for?

Utan en levande kultur ingen nation, ingen region. Inget hopp för framtiden för våra barn. 

h1

Fabian Tholin på Körsbärsgården vernissage 30 april kl 14

april 28, 2022

Valborgsmässoafton öppnar kafé/bistro för säsongen. Och vilken utställning i Konsthallen! Fabian Tholin, som är på plats, har vernissage kl 14. Intensiva sprakande målningar! Roligt att få vara del av att hänga dessa bilder! Intensiv dag idag!

Fabian Tholin, Likvid legend
Fabian Tholin Valborgsvernissage
Fabian Tholin Likvid legend
h1

Konstbiennalen i Venedig öppnar på nytt

april 26, 2022

Väntan har varit lång, det märks bland dem som nu efter pandemin kastar sig till lagunstaden och konsten. Aldrig har varit så fullt i samband med förhandsvisningarna för världens journalister.

Det är en mörk framtid som konsten pekar mot. Människan har redan passerat gränsen för sin överlevnad, individualism och cynism har tagit över, det gäller att roffa åt sig maximalt av jordens resurser under den egna livstiden. Vem bryr sig om kommande generationer? Och politiken stöder gärna de kortsiktiga vinstintressena, särskilt med teknologi och grön el som honnörsord, allt för att ekonomin ska rulla.

Utställningarna blickar tillbaka till 30-talet och dess tilltro till maskiner med Hitler och världskrig som följd. Idag heter lösningen Artificial Intelligence, Cyborg och androider som ersätter det som behövs i vardagen.  Teknologin har tagit över människans sätt att tänka själv, inte minst genom sociala medier. Förlorarna är barnen utan framtid: klädda i Gretas gula regnrock eller Rödluvans röda cape.

Arsenalen är platsen för framtidsspeglarna.  Cecilia Alemani är curator, det märks i att kvinnorna verkligen lyfts fram. Liksom tidigare underrepresenterade länder/världsdelar. 

Det är kanske inte den mest uppseendeväckande konsten som möter i år, allvaret, pessimismen tynger, klockan är redan en minut över tolv. Även i de enskilda ländernas paviljonger i Giardini speglas temat. Den nordiska paviljongen har valt att lyfta tre samiska konstnärer, Pauliina Feodoroff, Finland, Màret Ànne Sara, Norge och Anders Sunna Sverige och deras halvsekellånga kamp för bevarande av sin identitet, naturen, renskötseln som inte känner landsgränser. Särskilt aktuellt i dessa tider, när Sveriges regering ger koncession till att öppna en ny gruva i Kallak mitt i renbetesland och inom skyddsområdet för världsarvet Lapponia (dessutom en järnmalmsgruva med malm av tveksam kvalitet).

Anders Sunna i Nordiska Paviljongen

Mycket har hänt under åren av lock down, många verksamheter har lidit svårt, andra främst de med från början outsinliga resurser, har blivit rikare. I Venedig ser vi det i de historiska palatsen som bytt ägare till de extremt rika som nu behöver nya investeringsobjekt. Vad kan vara bättre än att inreda ett museum för världens högst betalda konstnärer? Fantastiska utställningar ser dagens ljus i staden, det senaste är tillägnat Anish Kapoor, en av världens främsta skulptörer, vars hela samling nu intar ett nyinrett palats vid Canal Grande liksom prestigemuseet Accademia. Louise Nevelson en annan hyllad skulptör upptar delar av Procuratie Nuove med sina verkningsfulla installationer. Bosco Sodi från Mexico tar Palazzo Vendramin Grimani i anspråk, målaren Anselm Kiefer har till och med fått två av de främsta salarna i Venedig klenod , Dogepalatset, till sitt förfogande. Det är enastående verk av de allra främsta i vår tid, en ynnest att kunna se dem samlade på en plats, att ta del av deras kraftfulla budskap till världen.

Bosco Sodi i Palazzo Vendramin Grimani

I Dogepalatset ryms århundradenas främsta, Bellini, Veronese, Tizian, Tintoretto. Det är helt naturligt att Kiefer fått den jättelika salen där dåtidens doger valdes, han är utan tvekan en av de främsta i vår tid. Dogepalatet brann i delar 1577, salen har sedan dess saknat bemålning, nu fylls det enorma utrymmet med Kiefers tillbakablickar i stadens och mänsklighetens historia, mötet mellan öst och väst genom handel och ekonomi och framtiden för världen, eller snarare dess definitiva undergång. Men namnet på utställningen Questi scritti, quando verranno bruciati, daranno finalmente un po´di luce, (citat filofofen Andrea Emo) ger kanske svaret ”När dessa skrifter/verk brunnit ned kommer det att uppstå en strimma ljus”. Kiefer menar att det alltid finns ett samband mellan då och nu och när det mötet sker uppstår en stillhet, som i en havsvåg innan den bryter. Eller som elden som förintar för att något nytt ska kunna uppstå. Mötet då och nu som förvandlas till evig sanning.  

Målningarna visar världens fasor av krig, förintelse och rovgirighet. Men de ger också en smula hopp, förstörelsen kan bli enda sättet att börja om på nytt. I någon form. 

Kiefers samlade verk tas om hand av en stiftelse, med säte i Frankrike. Den och staden Venedigs museistiftelser har gett konstnären uppdraget. Vad händer efter utställningstiden?

Därom tvistar staden, inte kan man låta en samtidskonstnär få lämna sitt avtryck i det anrika palatset?

  • Jag sänker målningarna i lagunen, säger Kiefer med ett mångtydigt leende. De förintas och kanske uppstår något nytt. 

h1

Fabian Tholin inleder årets nya utställningar på Körsbärsgården

april 25, 2022

Utställning: Likvid Legend med Fabian Tholin

Vernissage: Valborgsmässoafton vernissage kl 14

Marita Jonsson presenterar utställningen. Fabian Tholin berättar om sina bilder

Utställningstid: 30/4 – 13/7

Likvid Legend kallar konstnären utställningen som går in i tecknens världar av abstraktioner och möjliga tolkningar. Referenserna är mångtydiga, Panta rei, Allting flyter skulle kunna vara strömmen i Tholins bilder, den mångtydiga , osäkra värld som vi alla lever i, när traditioner och värden som vi ansett självklara sätts ur spel, krig och flykt blir en del av vår vardag, demokratier hotas, pandemin som osäkrar livet, klimatkatastrofer som förändrar livsbetingelserna.

Fabian Tholin är en kolorist, hans bilder färgstarka, mångfacetterade.

Född 1980 i Stockholm, Masterutbildning vid Umeå Konsthögskola, separatutställningar POM Gallery och Ronneby Kulturcentrum, grupputställningar på Liljevalchs Vårsalong, Affordable Art Fair. Representerad 2014 Stockholm stad.

Välkomna till ännu ett spännande år på Körsbärsgården!

Sju utställningar väntar, liksom spännande debatter, litteraturpresentationer, musik, dans och teater. Se programmet som växer fram successivt på www.korsbarsgarden.se

Barnens Konstverkstads sommarkurser kring konst och miljö Konst och Kunskap börjar bli fulltecknade men ännu finns enstaka platser, se hemsidan.

Och Skulpturparken växer med verk av de främsta i landet och internationellt, några av konstnärerna med egna paviljonger.

h1

Allt händer och sker på Gotland!

april 10, 2022

Lärkornas jubelkör över åkern till morgonkaffet, en och annan tranfamilj, svanflockar och vildgäss som passerar. Sol, vår och en spirande trädgård!

Och full fart i Konsthallen med planering för nya utställningar (Valborg), evenemang: Påskfestivalen med klassisk musik och Konserten Glädje på Körsbärsgården påskdagen kl 16. Öppet förstås alla dagar i påsk 12-16 (andra dagar i april är öppet och då ringer man för att komma in i Konsthallen)

Idag redan många besökare som nu tar del av vinterns fyra utställningar. Roligt förstås!

92 möjligheter heter ett årligt event som anordnas av Tillväxt Gotland och som brukar dra så där 300 besökare. Under pandemin har dagen måst ställas in men nu var det dags. Heldag med fantastiska föredragshållare, möjligheter att äntligen ses på nytt och knyta kontakter. Moderatorer var Lars Thomsson (C) och Hanna Westeren (S) med bravur. Bland inbjudna gäster talade riksdagspolitikerna Annie Lööf (C), Ulf Kristersson (M) och Anna-Carin Sätherberg (S). Po Tidholm, landets kanske kunnigaste när det gäller Sveriges landsbygdspolitik – och dess brister, eldade upp oss. Han ledde också diskussionen med riksdagspolitikerna. Kjell Hedgard Hugaas från Norge berättade om Norges framgångar när det gäller landsbygdspolitiken. Vi ligger SÅ långt efter. Det är egentligen en ganska ledsam historia, men trots allt, en otroligt inspirerande dag. Så fick vi ju lyssna till både eldsjälar och framgångsrika socknar som faktiskt klarar att uträtta sakar. Mer p g a landsbygdens sammanhållning och stöd till varandra på individ- och sockennivå är hjälp från politiken och tjänstemännen enligt dem. Glad att vara där och träffa alla andra socknars ”doers”!  

Redan dagen efter anordnade Regionens kulturenhet ett fysiskt möte som handlade om Regionens bidragsfördelning till kulturen. Även det mötet fyllt av eldsjälar inom konst, musik, teater, hembygdsrörelse. Saknade representanterna från Länsmuseum, -teater- och – musik men de är ju välförsedda ekonomiskt genom Samverkansmodellen och det statliga stödet. Även politiken var dåligt representerad. Ingen från C.

Men även detta program var en alltigenom lysande redogörelse från ön lilla kulturenhet och ordentlig tid för konstruktiv dialog. Eloge till Karin Leoson som modersator!

För första gången redovisades statistik och diagram över öns medel i jämförelse med andra kommuner och regioner. Gotland är sämst i klassen! Vi ligger långt under en medelkommun med samma invånarantal och VÄLDIGT långt under medel i jämförelse med landets övriga regioner. Och nota bene. PER INVÅNARE. Att medlen är små visste vi redan. Men att var och en av oss i jämförelse med andra kommuner och delar av landet får så litet kultur! Det visste vi faktiskt inte.

Nu finns KULTUREN med i 7 av Region Gotland 9 mål för regional utveckling. Man skulle kunna tro att kulturen vore viktig. Men det syns inte på något sätt när det gäller ekonomin. Avgörande är förstås politikens icke-engagemang. Den gotländska kulturen saknar ett utskott. Frågorna når aldrig politiken. Jo vi har en berdning men ingen kanal som för kulturfrågorna vidare. Vi saknar 29 miljoner årligen om vi ska komma i nivå med normalkommunerna och normalregionerna.

Glad över att äntligen veta. Och att vi hade så fantastiskt fin dialog alla vi eldsjälar som kämpar. Hoppas nu Kulturenheten får tillträde att presentera detta för de styrande politikerna och att redovisningen också når det övre tjänstemannaskicket. 

Jag blev också tvungen att resa tur och retur till Stockholm över ett dygn. Hann se en fin utställning med förra årets stora stjärna hos oss, Siri Carlén på Galleri Hedenius på Sturegatan. Och träffade henne.

Allt slutsålt förstås, men en fin upplevelse att bara titta på.

h1

Lyckan att ha en trädgård och möjlighet att odla

mars 27, 2022

Nu är bråda tider om man som jag inte hann klippa ned alla perenner och lät bli att samla upp löven som föll i fjol.

Om senhösten kan det vara ganska ruggigt, blir mörkt fort, jag har tusen ursäkter för att stanna inomhus och lämna löven kvar. Skyddar växterna, rötterna, näring som återvänder till jorden osv, även om just löven har en tendens att blåsa dit, där de inte behövs, för just det.

Nu är jag alltså ute mest hela dagarna, lyssnar till fåglarna som verkligen vällt in över ön sista veckan, krattar, samlar upp nedfallna grenar, förbereder litet i landen och förstås sår alla grönsaker, som sen ska ut i desamma. För oss gäller att inte vänta, vi behöver tidig skörd inte minst för kaféet. Men inte för tidig, då kan plantorna frysa.

Försöker varva alla jobb för att skona rygg och leder. Det går än så länge hyfsat.

Så är det det där med LYCKAN att vara i sin trädgård. ALLT, precis allt, den här tiden ger glädje! Allt spirande, alla lökar som bestämmer sig för att slå ut, solen som värmer, och inte minst, all min kål (svartkål, grönkål, brysselkål, savoj) som ännu finns i landen och har klarat ”vintern”, som här på södra ön aldrig kom, vi gick meteologiskt från höst till vår. Nu spirar det på nytt på kålstammarna och nya vitaminrika blad dyker upp. Ganska fantastiskt hur naturen funkar! Och vi har faktiskt färska grönsaker under hela året, även om sortimentet är något begränsat. Fast dessutom har vi ju sådant som vi i höstas frös in och som vår kock GianMauro gjorde inläggningar och ”sugo” av.

Snart drar säsongen igång här på Körsbärsgården. Ett och annat ateljébesök har vi gjort, sett några utställningar även om museer och gallerier ännu är långt ifrån med den verksamhet som var innan pandemin. Ibland undrar jag om någonsin museerna kommer att återhämta sig? Mycket verksamhet har ersatts digitalt. Men trots allt. Konst måste ses och upplevas på plats. Det är bara så.

Jag har läst fler böcker än vanligt i vinter. En av de intressante håller jag just på att avsluta, Amor Towles Lincoln Highway. Läs den! Presenterades även på Babel för fjorton dar sen om någon missade kan man ta del av författarintervjun i efterhand på SVT Play.

Jag har verkligen lämnat mitt liv som länsantikvarie på ön (för nu mer än tjugo år sen). Men plötsligt dök två böcker upp som starkt minner om den tiden och framför allt det enorma uppsving som kulturminnesvården, bevarandefrågorna, nytänkandet på museerna (inte minst i regionerna) hade på 70-90-talen. Och alla de medel som staten försåg oss med! Det är verkligen sorgligt att se utvecklingen som följt. Den som skrivit böckerna är Sten Rentzhog, landsantikvarie i Jämtland men också styresman och  chef under några år för Nordiska Museet, initiativtagare till byggnadsinventeringarna i landet,  till Länsmuseernas samarbetsråd, aktiv i Kulturrådet, dessutom engagerad i museernas professionella vård av samlingarna, till museernas fotoarkiv, till regionernas kulturturismsatsningar,till IKS, (intensifierad kommunal sysselsättning med arbetsmarknadsstöd), till utvecklandet av länsmuseernas barnverksamhet, till samarbetet med skolorna, ordförande i FRI, friluftsmuseernas samarbetsorganisation, en av initiativtagarna till SAMDOK museernas samtidsdokumentation,  ja listan kan göras långt längre. Boken heter KULTURARV OCH MUSEER femtio år med kulturpolitikens styvbarn. En bok om en enastående resa för kultur och kulturvård som så sorgligt avstannat.  Den andra är mera ett häfte, KYRKOR I FARA (tillsammans med Bengt OH Johansson och Ingrid Sjöström) och handlar om kyrkorna som just är ett enastående kulturarv och dessutom ekonomiskt enormt värdefullt men som egentligen hade lika stort värde för utvecklingen av landet Sverige, för dess lagstiftning, demokrati och medbestämmande, folkstyrets rötter med allt från gemensamma uppgifter som skola, sjukvård, fattigvård, väghållning med mera och som informatör om nyheter och lagstiftning som beslutades i landet.

Viktig litteratur om det som varit men kanske lika viktig för hur vi kan och bör agera framgent.

Återkommer med närmare presentation senare.

Litteratur författare Sten Rentzhog, om kulturarv och museer och om våra kyrkor

h1

8 mars Idag hyller vi alla kvinnor som är representerade på Körsbärsgården

mars 8, 2022

Idag hyller vi alla kvinnliga konstnärer här på Körsbärsgården – de flesta i Skulpturparken och Skulpturgalleriet som kan besökas kostnadsfritt varje dag 12-16. Välkomna! Och grattis till er alla: Klara, Cajsa, Anna, Eva och Eva, Vanja, Akiko, Channa,Emelie, Siri, Olivia, Karin, Pia, Kerstin, Jenny, Herta, Lidia…

Klara Kristalova

Siri Carlén
Eva Lange
Gutaikonstnären Akiko Horio, Japan
Maria Miesenberger
Eva Jacobson
Herta Hilfon
Vanja Dianaieff
Anna Bjerger
Channa Bankier
Kerstin Lindgren
Emelie Mark
Olivia Petterson Fleur
Karin Lind
Jennie Olofsson
Eva Marie Kothe
Pia Ingelse