h1

Sundreborna på kakfest på Körsbärsgården, vi skapar tillsammans ett bibliotek och NOAKS ARK har äntligen strandat

september 17, 2018

September går fort. Körsbärsgården är öppet under helgerna och vi får tid att göra det som vi inte hunnit med under en lång, het sommar. Trädgården vill på nytt grönska, pumpor och tomater mognar, äppelträden dignar och dikesrenarna är fyllda med salmbär. Gässen börjar dra söderut, vår tranfamilj är orolig.

Igår var kaffekalas för alla Sundreborna som nu gjorde sitt bästa att tömma Helgas bull- och kakdisk. (Helga, Gian Mauro och tvillingarna far nästa helg till Sardinien för att ha semester på stranden och börja förbereda årets olivskörd) Fint att kunna ses, vi alla som bor i socknen, vid ett enda långbord! Vi fattade ett gemensamt beslut: det lilla huset mitt emot Körsbärsgården (tidigare gemensamt postkontor där alla hämtade sin post, och väntkur när det fanns kollektivtrafik och buss) gör vi nu om till SUNDRE BIBLIOTEK. Tanken är att sätta in bokhyllor och fylla med böcker (vi har många, även andra har litteratur som de ej har plats för). Vi lånar böcker vid behov, återlämnar dem när vi vill, fyller på med nya… Öppet alla dagar, dygnet runt. Ingen vaktning, vi litar på varandra.

Känner mig mycket upprymd och glad!

Möten och träffar på Körsbärsgården har duggat tätt på sistone. HNI (Hoburgs Närings-och Intresseförening hade frukostmöte med Roger Hammarström, Tillväxt Gotland. Intressant och mycket info om kommande kurser för oss alla småföretagare (se på deras hemsida).

Jon och jag har till och med lämnat tomten en dag! Vi for till Visby, deltog i invigningen av Evert Lindfors skulpturverk NOAKS ARK i ett skyddsvärn vid Kallbadhuset och Almedalen. Skönt att den fina donationen som Region Gotland fick 2010 av donatorn Annsofi Mattson äntligen på nytt packades upp ur sina kartonger. En spektakulär plats som förhoppningsvis kommer att vara öppen för allmänheten vid samma tider som Visby ruiner. De kommer att stå säkert längst in i värnet bakom pansarglas. Konstnärens dotter Cecile och hans kusiner var med vid invigningen, som öppnades av kulturstrateg Björn Ahlsén och Berit Ångman Svedjemo, ansvarig för konstsamlingarna. Annika Svahnström berättade initierat om konstnären och Eva Sjöstrand gjorde ett spontant inhopp med att läsa några rader ur en av Evert Lindfors minnesböcker som handlade just om platsen.

Bakom Grönskan heter ett påkostat projekt med ett tiotal skulpturer utplacerade under Galgberget och med möjlighet att få en karta till dem vid Trojaborg. Kanske mer en snårig vandring/löpning för specialiserade orienterare än konstintresserade. Vi hade verkligen svårt att hitta, grönskan har i sommar växt över eventuellt upptrampade stigar, något verk hade vandaliserats. Vi hittade fem verk under en och en halv timme, sen gav vi upp. Träffade en uppgiven barnfamilj som inte lyckats se ett enda… Men idén var god!

Olivia Pettersson Fleur, vår utvalda konstnär från Konsthögskolan fortsätter sina framgångar. Nu har hon en mindre stipendiatutställning på Brucebo och en på Konstnärshuset i Stockholm.IMG_4124

h1

Skördefest och Safari

augusti 18, 2018

”Skördefest” kallar Bengt Valentinsson, f.d. kulturchef på GT Gotland, Art Week. Det är Gotlandsveckan när alla professionella kulturarbetare visar upp sina konstnärliga uttryck i måleri, skulptur, performance, litteratur, musik, dans och konsthantverk. Den ligger sent på sommaren, det var ett villkor för regionens treåriga stöd. Evenemanget ligger troget kvar vecka 34. Trots att regionen inte längre stödjer.

De flesta aktiviteterna är i Visby. Bonniers hoppade av sin satsning på Crime (ursprungligen vecka 33 för att sedan flytta till juli (förstås) men har nu införlivats med Art Week och avslutar.

Tre Art Safaris med buss runt ön finns kvar, till Sudret, Norra ön och Östra med besök i konstnärsateljéer och Konsthallar.

På tisdag, 21 augusti, är Körsbärsgården, Gotlands Louisiana, ett självklart besök. I år toppat med en stor stjärna, Wosene, med ursprung i Etiopien men sedan sent 70-tal bosatt i Kalifornien, The New Alphabet, ett oförglömligt möte med samtida måleri.Wosene_MonumentOfWords.74x76

Även Moderna Museet i Riga och BAC visar upp sig, Portable Landscapes, belyser balternas flykt undan Sovjetregimen i krigets slutskede med starka bilder ur Holmerts fotoarkiv och med två av samtidens stora, Laris Strunke och Enno Hallek, som befann sig ombord på båtarna som tonåringar.Laris.Strunke.Klufta.2016

Körsbärsgården har under sommaren haft två Artist-in-Residence från Konsthögskolan respektive Konstfack, Olivia Pettersson Fleur och Nina Salalaiko. Deras verk visas nu. Som om inte detta vore nog visas 66 av de konstnärer, som hittills ställt ut, i en stor samlingsutställning, Collage. Samt verk i Skulpturpark och Galleri med bland andra Dan Wolgers, Maria Miesenberger, Klara Kristalova och Björn Erling Evensen.IMG_3177

 

 

h1

Tillväxt och hållbarhet. Går det alls att förena?

augusti 15, 2018

Igår var kanske sommarens mest välbesökta tisdagskväll på Körsbärsgården. Landshövding Cecilia Schelin Seidegård och ICA Maxis Paul ”Dino” Larsson, ny ordförande för Tillväxt Gotland, samtalade om Gotland i framtiden. Tillväxt och hållbarhet – går det alls att förena? Moderator var Allan Larsson, journalist, tidigare finansminister och rådgivare i EU kring energi och klimatfrågor. Stort engagemang från publiken, många frågor om jordbruket, turismen, transporterna, energiförsörjningen och förstås företagsklimatet. Vi kunde ha fortsatt i timmar!IMG_3948

Ett konkret förslag från publiken som alla ville genomföra: ett Gotland fritt från plastpåsar. Precis som ett antal afrikanska stater; Kenya, Uganda, Burundi och Marocko. Något som går att genomföra nu.

Ingela Lind ville se frågan i ett större perspektiv. Det speciella med Gotland är att jordbruket och landskapet är ovanligt väl bevarat, storskaligheten har aldrig riktigt slagit igenom. Kanske därför att de flesta på ön måst försörja oss på en rad olika sätt – samtidigt – för att få ekonomin att gå ihop. Det har sannolikt gjort ön rustad när stora omställningar står för dörren. Också Sverige tvingas tänka småskaligt, lokalt, innovativt, kreativt. Som man alltid måst göra i glesbygd.

Landshövdingen talade bland annat om Overshot Day , som i år redan var 2 augusti. Det var dagen när jordklotet förbrukat sina resurser för 2018. Nu lever vi som om vi hade två planeter att nyttja. Fast, tillade hon, Sverige hade förbrukat årets resurser redan 28 mars!!! Precis som vi kan leva på 4 planeter av jordens storlek. Något att tänka på. Är det verkligen tillväxt som vi ska omhulda, satsa allt kapital på?

Nu måste sägas att 80% av alla resurser förbrukas i storstäderna, i vårt fall Stockholm. 20% användas av glesbygderna. Allt överutnyttjas, vattnet, skogen, marken, den biologiska mångfalden (Var tog bina vägen?)

Stora problem stundar; kommer vattnet att räcka till? Allan Larsson visade i talande bilder innan seminariet hur regnvattnet som faller ned på ön, 600 millimeter, räcker honom till knäna, hur 200 millimeter blir kvar när regnet avdunstat, (det når honom upp till smalbenet) och hur sedan det mesta rinner ut i Östersjön genom utdikningar, åar. 2 millimeter blir kvar! Grundvattnet sjunker, brunnarna sinar. Men det är inte hopplöst: forskare tillsammans med Forum Östersjön tittar nu på hur vårt regnvattens skulle kunna magasineras. Och då skulle vi slippa dyra och riskabla(?) avsaltningsanläggningar. Dricksvattnet kan räddas.

Idag var debatten på Körsbärsgården på GT och Gotlänningens ledarplats. Staten satsar 3 miljarder på ”Hållbara städer”. Kanske Gotland kan gå före och bli en hållbar bygd?IMG_3952

h1

Kritik av Gotland i riksnyheterna

augusti 2, 2018

”Ringmuren en levande symbol för sveket mot landsbygden..” Detta står att läsa i Svenska Dagbladet 1 augusti (se artikeln nedan).

Kritiska artiklar om Gotland har duggat tätt den här sommaren. Jag kan bara föreställa mig det som kan hända när man får del av nyheten om att GEAB släcker ned elen för hela ön med täta mellanrum. Katastrof för oss alla som lever på de här korta sommarveckorna, när dagar som de nyligen, släcker ned allt på ön: näringar, restauranger, mataffärer, konst- och kulturevenemang. Det är enorma belopp som går förlorade. Och så GEABs chef som förelår att man ska skaffa reservagregat (Dielel antagligen). Det är hållbarhet det!

Problemet som artikeln i SVD belyser, hänger ihop med de obefintliga möjligheterna för enskilda professionella aktörer att få del av regionens och därmed staten och EU:s kulturpengar. Allt går till länsfunktionerna, enligt Gotlands unika tolkning av statens och regionens Samverkansmodell, övriga kan ej söka. Vore dags att Gotland i likhet med övriga landets regioner ser över kulturbudgeten. Det ÄR viktigt med ett länsmuseum osv men det är också viktigt med allt nytt som händer bland professionella utövare (Länsfunktionerna ska ju i första hand bevara). Annars kommer man ohjälpligt på efterkälken. Och går miste om viktiga medel från Staten, EU, donatorer…

IMG_7417

1 AUGUSTI, 2018 ~ SOFIA LILLY JÖNSSON

Detta är den femte och sista krönikan i serien som senare samlades under rubriken Landsbygdssommar, publicerad i SvD 2016-08-11.

”Näe, turisterna är borta på landsbygden numera”, sa taxichauffören. Själv åkte jag symptomatiskt nog en kort – men sen – sträcka i Visby stad. Fast jag tog mig i alla fall utanför ringmuren. Den som en gång byggdes för att skilja stad och land. Arkeologerna kan se att vissa partier av muren färdigställdes hastigt innan kriget 1288 mellan tyskpräglade stadsbor och landsbygdens gutniska bönder.

Ringmuren har ingen idyllisk tillkomsthistoria. Den restes som alla murar i syfte att hålla människor ute, först med tullar och sedan som fästning. All handel skulle gynna den internationella Hansan, unionen mellan städerna runt Östersjön. Bönderna utestängdes från den urgamla rätten att nyttja hamnen i Visby, som låg där Almedalen ligger idag.

När sedan den danske kungen Waldemar Atterdag och en överlägsen krigsmakt invaderade ön sensommaren 1361 stupade gotländska män, åldringar och pojkar som aldrig krigat förut i vallgravarna utanför Visby ringmur. Uppmaningen från kungen i Stockholm hade varit att hela ön skulle stå emot danskarna. Men kanske hade stadens borgare redan inlett förhandlingar med Waldemar Atterdag. Stadsportarna öppnades aldrig för att släppa in gutarna.

Sveket skulle för evigt markeras med ett stenkors över massgravarna några hundra meter utanför muren. Anklagelsen i orden ringer ännu tunga: ”I Herrens år 1361 den 27 juli föll framför Visby portar i danskarnas händer de här begravda gutarna. Bed för dem.”

Det är sällan som konflikter mellan stad och land har gett så påtagliga avtryck som i muren runt Visby, men faktum är att många gotlänningar talar om den än idag som en symbol för en skillnad som alltjämt existerar.

När ett försök att skapa långsiktiga arbetstillfällen och naturturism i glesbygd sökte stöd från en av EU:s strukturfonder för Östersjön var representanterna för fonden positiva. Fågelcentrum på Närsholmen skulle ligga i samma karga socken som den gotländska musikgruppen Ainbusk Singers kommit från och tagit sitt namn efter små envisa, vindpinade enbuskar. Där havet och blåsten målat en färgskala i grått tänkte man sig naturskola för barn, informationsskyltar och samarbete med ornitologer i Finland, Estland och Lettland. Restauranger, stuguthyrare, vandrarhem och affärer skulle gynnas och förlänga säsongen till fågellivets höst och vår, inte bara de heta veckor mitt i sommaren då allting tycks hända i Visby.

Men för att få pengar från EU måste Sverige också bidra med en fjärdedel av budgeten genom aktuell kommun, och där gick det trögt. När Fågelcentrum till sist fick igenom sin ansökan hos kommunen var det med villkor som inte gick att uppfylla, och EU drog sig ur.

Ett annat projekt har dock vunnit kommunens stöd, med syfte att ”återuppliva och stärka varumärket Hansan”. Och om man vill stärka varumärket för den internationella union mellan städer som byggde en mur mot landsbygdsbefolkningen och tog ifrån dem deras inkomstmöjligheter, så verkar man ju vara på god väg.

 

 

 

h1

Portable Landscapes. Gotland. A Shelter with a View of Home. Baltisk konst i exil och utvandring.

augusti 1, 2018

I år firar Estland, Lettland och Littauen 100 år som fria stater. I Riga öppnade en stor utställning kring samtidskonst och kultur i april. Tanken är att den nu ska vandra runt världen i form av satelliter: till New York, Paris, Berlin och Gotland! Ursprungstanken var Stockholm men den Rigafödde Laris Strunke, en av samtidskonstens nu främsta i Sverige, menade att Gotland var rätta platsen: Det var här som han och hans familj landsteg 1944 med förhoppningar om ett nytt fritt land och med minnena av det man just lämnat. Fadern Niklavs Strunke var Lettlands store konstnär, han flyttade så småningom vidare till Rom. Laris blev kvar i Sverige. Gotland var under nästan sextio år hans sommarland. Tillsammans med den estniske konstnären Enno Hallek som också kom över havet ett år tidare och två unga konstnärer Inga Meldere och Mikko Hintz visar de nu på Körsbärsgården i Sundre exempel på Lettland stora satning av samtidskonst. Samtidigt finns bilder från Holmerts arkiv i Visby från båtflyktingarnas ankomst till ön.

Utställningen kureras av Moderna Museet i Riga i samarbete med Baltic Art Center. Invigningen är lördag 4 augusti kl 14 i närvaro av Estlands ambassad, Moderna museet i Riga, BAC och Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin med flera. Det blir den sjunde och sista vernissagen för i år på Körsbärsgården och den hänger till 30 september.

Portable affisch

Här följerModerna museet i Rigas redogörelse för utställningen:

Den 4:e augusti öppnar Latvian Centre for Contemporary Art, i samarbete med Baltic Art Center, utställningen Portable Landscapes. Gotland. A Shelter with a View of Home., på Kösbärsgården konsthall på Gotland. Utställningen fokuserar på Baltiska emigranter och exilpersonligheter sedda i ett brett perspektiv av 1900-talets konsthändelser, migration och globalisering.

Utställningen är en del av ett större forsknings- och utställningsprojekt, Portable Landscapes, som följer olika berättelser om baltiska konstnärer som emigrerat eller levt i exil. Gotland var den närmsta neutrala kuststräckan till de Baltiska staterna under den sovjetiska ockupationen och spelade en betydande roll i den Lettiska och Estniska historien genom att erbjuda skydd åt tusentals flyktingar som korsade Östersjön i båtar under andra världskriget.  Den här utställningen visar exilkonstnärerna Laris Strunke från Lettland och Enno Hallek från Estland, och de yngre konstnärerna Inga Meldere och Mikko Hintz, i en presentation där nya berättelser läggs till i den gemensamma baltiska närhistorien.

 

“Ifall vi ser längre tillbaka i tiden har människor ständigt migrerat av politiska och ekonomiska skäl. Exil, diaspora, och migration är karaktäristiska för den globala kulturen och dess manifestationer och har inte enbart ritat om världskartan, utan har även bidragit till diverse trender i konstvärlden genom en blandning och överlappning av kulturer och genom att ge upphov till nya idéer och rörelser”, anser utställningens kuratorer Solvita Krese och Diāna Popova.

Laris Strunke och Enno Hallek flydde bägge till Sverige i mindre fiskebåtar under andra världskriget. Deras familjer valde den riskabla överfarten över Östersjön undan de tillbakavändande Sovjetiska trupperna som ockuperade Baltikum. Bägge har utbildats sig till konstnärer i Sverige och är väletablerade på den svenska konstscenen.

Mot denna historiska bakgrund har kuratorerna, i samarbete med Baltic Art Center, givit lettiska konstnären Inga Meldere och finska konstnären Mikko Hintz, bägge bosatta utanför sina ursprungsländer, uppdraget att fritt tolka migration som tema och den historiska kontexten på Gotland och Sverige.

Utställningsserien “Portable Landscapes” är ett internationellt konst- och forskningsprojekt som involverar ett brett spektrum av lettiska och internationella konstinstitutioner, forskare, kuratorer och konstnärer och som drivs av Latvian Centre for Contemporary Art med anledning av den lettiska statens 100-års jubileum. Projektet innefattar en huvudutställning på Latvian National Museum of Art i Riga och fyra satellitutställningar i Paris, Berlin, New York och på Gotland under perioden 2017–2019.

Latvian Centre for Contemporary Art (LCCA) är Lettlands största samtidskonstinstitution och  kurerar och producerar samtida konstevenemang på nationell och internationell nivå sedan 1993.Baltic Art Center är ett produktionsbaserat residens för samtida internationell konst på Gotland. BAC har bidragit till Portable Landscapes genom ett utbyte av baltiska och svenska konstnärer och genom att stödja research på de baltiska flyktingarnas relation till Gotland. Körsbärsgården är en konsthall och skulpturpark på södra Gotland som visar svensk och internationell konst. Programmet är brett och involverar måleri, skulptur, videokonst och fotografi.

Utställningen Portable Landscapes på Gotland genomförs med stöd av Lettiska Republikens Kulturdepartement, den statliga lettiska Kulturhuvudstadsstiftelsen, Baltic Art Center, Körsbärsgården och Frame Contemporary Art Finland.

Utställningen visas från 4/8–30/9 2018, på Körsbärsgården, Sundre Västergårde, 135, 623 30 Burgsvik. Utställningen är öppen dagligen i augusti kl 11.00-17.00 och i september kl 11.00-17.00 på lördagar och söndagar.

h1

30 juli – en kväll med Bertolt Brecht

juli 26, 2018

Nu duggar evenemangen tätt hos oss på Körsbärsgården. Måndag kväll uppträder Familjen Brecht med Das Program kl 19. Det blir en storslagen show i miniformat med sång, cello, fiol och klockspel med texter av Bertolt Brecht och musik av Hanns Eisler, Kurt Schwaen och Kurt Weil. Medverkande är Anna-Lu Franz (sång)Peller Halvarsson (cello), Lotta Johansson (fiol, klockspel) och Helena Collert (regi). Speltid 50 minuter pris 150:- En oförglömlig kväll hoppas vi på!

De som önskar kan beställa en lätt måltid (Saudisk delikatesstallrik och något att dricka) till kl 18 hos Helga 0701-718171.

Förboka gärna plats till Brecht  marita@korsbarsgarden.se, det kan bli fullt…

IMG_3783

 

h1

Vernissage GREY FLOWERS och seminarium MAKT, PLAST, GIFT OCH VÅRA BARN

juli 24, 2018

Idag tisdag är den stora dagen för vår utvalda Konstfackselev Nina Salalaiko med ett keramiskt verk Grey Flowers. Möjlighet finns att förvärva en grå blomma till mycket överkomligt pris!

Vernissage kl 14! Först till kvarn…

Och redan ikväll är kanske sommarens viktigaste seminarium hos oss: Ethel Forsberg talar om sin bok Makt, plast gift och våra barn! Viktigt ämne för alla, särskilt vi föräldrar, mor-och farföräldrar, beslutsfattare kring hur det ser ut i hav, och omgivningar…

Sommaren och hettan ser ut att fortsätta de närmaste fjorton dagarna, tre veckorna. ”Vädret har låst sig” säger meterologerna. På Gotland innebär det eldningsförbud (även grillning på egna tomten) och vattenbesparing (men redan Ingmar Bergman lät sina fruar, barn och gäster bara duscha en gång i veckan på sin tid…). Nu med giftig algblomning runt Gotland hotas även de svalkande baden.

Ön är som vinterhalvårets Thailand och Indien. Fast billigare, skonsammare att resa hit.

Också kan man besöka ett lagom svalt museum, till exempel Körsbärsgårdens Konsthall med särskilt intressanta utställningar av Wosene (Etiopien och Kalifornien), Pure Evil, London, Olivia Pettersson Fleur, Konsthögskolan och nya utställningen med Nina Salalaiko (från Konstfack och med ursprung i Lettland. VÄLKOMNA.

Framför oss väntar ytterligare en utställning, vernissage 4 augusti av PORTABLE LANDSCAPES i samarbete med just Lettlands moderna Museum och Baltic Art Center i Visby, flera musikaftnar som en kring temat Bertold Brecht och som sommarens höjdpunkt tenoren Andreas Marmbrandt.

Barnens Konstskola fortsätter, ännu i fem veckor. Nästan fulltecknad men ströplatser kan finnas! Hör av er till vår pedagog Nanna Nore 073 7156692.160721_0802