h1

Punk och graffiti på Körsbärsgården

maj 10, 2021

NY UTSTÄLLNING på Körsbärsgården öppnar torsdag 13 maj kl 14        Christoffer Totte Engvall med en Vild Inbjudan, Feral Invitation

Christoffer Totte Engvall hör till de unga lovande konstnärerna med fötterna i graffitin och gatukonsten. Han är född 1990, lämnade för några är sedan storstan för det lilla idylliska Hjo där han får det lugn han behöver för att måla. Trots sin ungdom har han hunnit med en del, ställt ut på SUPERMARKET f i Stockholm och hörde under några år till konstnärerna och musikerna på  avantgardestället Galleri Erik Axl Sund på söder (nu nedlagt) där han visade fascinerande expressiva collage. Och har redan också ställt ut på Körsbärsgården tidigare.
Totte är, förutom bildkonstnär, också musiker i industri/noisebandet Hjärnkultur. Sitt måleri beskrev han sist som hjärnläckage, en punkig och brutal expressionism som utforskar och skildrar psykets dunklare tillstånd. 

Kanske är tonen i måleriet en aning ljusare idag, mindre stråk av bjärta kulörer letar sig in i det svarta, texter i collageform dyker upp allt oftare. Förhållningssättet till material och komposition är nu som då kaosartat och bildar en bisarr och primitiv estetik som rymmer figurer och abstraktioner präglade av rå och absurd karaktär. Bilder rivs sönder, nya uppstår, olja, akryl och krita blandas, texter flimrar förbi och nya innehåll uppstår. 

Målningarna minner om amerikanen Jean-Michel Basquiats utställning på Barbican Centre i London häromåret, om Street Art, punk och underground, i nära relation till musik, skrivande, performance och film. Uttrycken förstärker och inspirerar varandra. ”Jag gick aldrig på konstskola, jag bara tittade på massor av saker. Det var så jag lärde mig om konst.” (Jean-Michel Basquiat) Det skulle kunna gälla Totte också. Men världen har trots allt förändrats på de trettio år som gått sedan Basquiat dog en alldeles förtidig död av den överdos. Nationalism, migration och klimatkris är frågor som genomsyrar jorden,  Totte lever i en ny tid, i nya referenser och bilder. 

På Körsbärsgårdens Konsthall visas i övrigt utställningarna Ingenting är hela världen med Eva Jacobson och Natura Anima med Karin Oldfeldt Hjertonsson som öppnade förra helgen. Därutöver de permanenta samlingarna och installationerna och ett fyrtiotal skulpturer i parken av samtidskonstnärer från när och fjärran.

VÄLKOMNA!

h1

Det närmar sig öppnandet!

april 29, 2021

Pirrigt och spännande! Två nya utställningar är på plats, Karin Oldfelt Hjertonssons Natura Anima och Eva Jacobsons Ingenting är hela världen. Och en stor fin skulptur i parken av japanska Akiko Horio. Idag pressvisning, presentation på SVT P4 Gotland.

Vi undrar förstås vad det ska bli för sommar. Men är förväntansfulla.

Två nya vackra böcker finns till försäljning av konstnärerna med specialpris för dagen!

Imorgon öppnar kafé/bistro kl 12, Konsthallen kl 14. Coronarestriktioner vad gäller antal i varje rum, men det finns mycket att se ute och inne!

Pressvisning. Konstnären och Gotlands Allehanda
Karin Oldfelt Hjertonsson
Öppnar valborgsmässoafton kl 14
h1

Dan före dan – snart öppnar Körsbärsgården igen

april 28, 2021

På fredag 30 april öppnar vi med två nya utställningar, Natura Anima med Karin Oldfelt Hjertnsson och Ingenting är hela världen med Eva Jacobson, två spännande konstnärer med sina utbildningar (och delvis karriär) utomlands och som återvänt till Sverige. En ny skulptur i Parken av den japanska Gutaimålaren och skulptören Akiko Horio. Och givetvis mycket, mycket annat i de permanenta delarna som ständigt förnyas litet.

Det blir en kort introduktion på fredagen kl 14 om vad som gäller i coronatid, så släpps besökarna in i rätt antal. Kafé/bistro öppnar och Helga och Ola finns på plats i helgen. I maj är konsthall och serveringen (med Ola) öppen helger, övriga dagar förbokas man till Konsthallen. Även Barnens Konstverkstad och Nanna driver verksamhet med de gotländska skolorna vissa dagar i maj.

Och i trädgården prunkar kejsarkronorna och tulpanerna knoppas.

VÄLKOMNA!

I väntan på den nya konsten…

h1

Nu öppnar Konsthallen två utställningar och inviger en ny skulptur

april 25, 2021

30 april  inviger Körsbärsgårdens Konsthall två utställningar, Eva Jacobson Ingenting är hela världen och Karin Oldfelt Hjertonsson Natura Anima samt en ny skulptur av den japanska Gutai-konstnären Akiko Horio

Eva Jacobson (1962): Tecken och texter forsar fram. ”Det är nånting med orden som måste ut och gestaltas. Jag kan inte riktigt hålla isär tecken, text och bild. De hänger ihop i min hjärna. Orden måste gestaltas, de måste uppstå i bilderna. Det finns inget budskap förknippat, det är bara så för mej att orden är kopplade till bilden. Jag måste se hur bokstäverna ser ut, hur orden ser ut för att förstå hur allt hänger ihop.”

Musikaliska variationer av teman. Världar minnande om William Blakes och Edvard Allen Poes. Och så de nedskrivna orden, tyngden och vilan i kaos.  Ingenting är hela världen kallar hon sin utställning och nya bok, som presenteras samtidigt vid öppnandet av utställningen.

Om Eva Jacobson (1962):                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   Utbildades vid L´Académie des Beaux-Arts 1982-1986 och har ställt ut regelbundet sedan sent 80-tal på konsthallar och gallerier runt om i Sverige, Konstakademin och i Konstnärshuset i Stockholm. Flera offentliga uppdrag för sjukhus i Stockholm och Uppsala. Ofta temautställningar med titlar som Fasa och förskräckelse, Fibonacciserien, Glyptoteket, Inkoherensia. 

Karin Oldfelt Hjertonssons (1940) akvareller har kallats visuella poem. Inspirationskällan är alltid naturen – snare ett utforskande än avbildande. Akvarellpappret, det ymniga vattnet och pigmenten fångar i porträtt, blommor, landskap, himmel och moln, och det som är förutsättningen för livet jorden: eld, vatten, luft och jord. Akvarellerna handlar om överlevnad.”Allt i naturen hänger samman, ingenting sker av en slump. Växterna är en del av det ekologiska systemet. De kämpar för sin överlevnad med sina sinnrika fortplantningssystem, för att fortsätta livet på jorden. Vi måste lära oss förstå växterna och skydda växtplatserna där rara arter är på väg att dö ut. Vi måste se vad vi är på väg att förlora för att kunna värna”, är Oldfelts budskap. Och det gäller både växter och landskap, idag mer aktuellt än någonsin tidigare i människans historia.

”Att måla akvarell i flödande vatten ger i bästa fall möjlighet att skildra rörelser, flöden, själva föränderligheten hos naturen. Betraktarens sinnen aktiveras, dofter förnims, vindens sus i gräset hörs”, skriver Olle Granath, (tidigare överintendent Statens konstmuseer och chef för Nationalmuseum), om hennes bilder.

”Hennes ofta mycket abstrakta bilder av blommor, moln, land och hav förmedlar skickligt hennes känslor… Tekniken är imponerande, klart underordnad visionen som tekniken tjänar. Visionen kan variera – men kvalitet kan alltid återfinnas i dess flytande färger, i dess färgstarka kompositioner, dess kontraster i täthet och genomskinlighet. Denna kvalitet heter skönhet”. (Richard E Oldenburg, Director emeritus, Museum of Modern Art, New York)

Om Karin Oldfelt Hjertonsson (1940) 

Hon är född och bosatt i Stockholm men har vistats utomlands under långa perioder av sitt liv, bland annat som ambassadör på Kuba åren 1991-95 . 
Oldfelt har studerat måleri och grafik på olika konstskolor och fria institutioner runt om i världen (Académie des Beaux Arts i Bryssel, Art Students League New York). I Santiago de Chile blev hon nära vän med landets store poet Pablo Neruda som skrev poem till hennes träsnitt och som resulterade i den gemensamma boken Maremoto. Utställningar har varit runt om i världen, i i New York, Chile, Spanien, Finland. På Edsviks konsthall har hon ställt ut vid flera tillfällen. 

Akiko Horio (1937) och Gutai-rörelsen

När den franske kritikern Michel Tapié upptäckte Gutai-rörelsen på femtiotalet fick gruppen genomslag både i Europa och i USA. Många konstnärer reste till Japan för att på plats lära och se deras verk. Jackson Pollock var en av dem som tog avgörande intryck. Idag är GUTAI ett begrepp i konstvärlden med viktiga utställningar runt om i världen, till exempel den på Guggenheim i New York för några år sedan.

Akiko Horio (1937 -) blev medlem av Gutai 1968 och fanns med till dess gruppen upplöstes med Shiragas död och har därefter ställt ut i de olika utställningar som under 2000-talet varit i rörelsens namn. Hennes verk svävar i mellanrummet mellan måleri och skulptur. Små, skira, tillsynes strikt geometriska abstraktioner i trä och papper belyser världen ur GUTAIs perspektiv. Akiko Horio ställde ut på Körsbärsgården 2019 med bland annat en liten skulptur om några centimeters storlek. På förfrågan om Körsbärsgården kunde forma den i stort format gav konstnären entusiastiskt sitt tillstånd och nu två år senare är verket på plats.

Vernissage fredag 30 april kl 14. Utställningarna öppnas av Marita Jonsson. Konstnärerna Jacobson och Oldfelt närvarar och finns tillgängliga för samtal.

Insläpp i mindre grupper. Vi följer folkhälsomyndighetens rekommendationer.  

Utställningarna pågår 30 april – 1 juli

VÄLKOMNA

www.korsbarsgarden.se

h1

Ateljébesök hos våra konstnärer

mars 23, 2021

Först ut är Eva Jacobson i vars ateljé jag var i helgen. En liten film gjord med mobilen, klippt av Nanna, vår pedagog. En första inblick i vad som väntar när ni besöker oss vid öppnandet 30 april.

Förhoppningen är att göra såna här anspråkslösa videofilmer med besök i konstnärernas ateljé. För att ni ska se hur vardagen ser ut just nu hos våra konstnärer, hur det är innan verken valts ut och hamnat på väggarna hos oss.

Eva kommer också ut med en bok som heter som utställningen ”Ingenting är hela världen”, lagom till vernissagen. Den kommer att finnas till försäljning hos oss. Här läser hon två små stycken.

Jag är själv väldigt förtjust i de här mötena. Hoppas ni upplever det jag gjorde.

Eva Jacobson

Idag kom den verkliga våren, sol, stilla, traktorer på åkrarna, storspoven stararna, bofinken och tranorna har kommit!

h1

Lyckad Crowdfunding nästan i hamn

mars 21, 2021

Nu ser vi ljuset i tunneln för vårt spännande Crowdfunding-projekt med skulpturer av Siri Carlén framför Konsthallsentrén! Jag måste medge att jag inte hade en aning hur detta skulle fungera, men Stiftelsen Körsbärsgårdens styrelse var övertygade. Mest entusiastisk var Allan Larsson, som drog ett tungt lass inledningsvis. Nu är vi snart i mål! 111 personer har stöttat! Ofattbart engagemang för konsten på ön av gotlänningarna!

Det har varit ett riktigt tufft år för oss och vi bävade inför ytterligare ett år av corona- restriktioner. Samtidigt måste en verksamhet som vår se framåt! Vi drömde om lekfulla skulpturer, synliga från vägen ner mot Hoburgen, något som skulle väcka fantasi och kreativitet hos såväl gammal som ung. Tankarna föll på Siri, en av avgångsstudenterna från Konstfack som vi valde att ställa ut hos oss i begynnelsen (hon kom med installationen Gläntan som vi sedan köpte in en del av och som nu finns permanent i ett litet rum i flygeln). Nu har hon alltså arbetat med skisser i vinter som ska gjutas. Invigning i början av juli. Samtidigt kommer hon att ställa ut hos oss på nytt.

Sommaren ser lovande ut, tio utställningar planerar vi, denna gång enbart svenska konstnärer p g a reserestriktionerna. Värme/Energi eller Heat/Energy där flertalet av de dryga tjugotalet engagerade artisterna kommer från andra länder, har curatorerna beslutat ställa in på ön. Likaså samarbetet med Tonsättarcentrum skjuts på framtiden. En musiker och en konstnär från Sydafrika var vidtalade, men har reseförbud.

Men mycket spännande kommer att hända, både inom konsten, i Barnverkstan och under litteratur/musik och teateraftnarna. Följ programmet på vår nya rykande färska hemsida, www.korsbarsgarden.se

I veckan som gick besökte vi en av sommarens utställare Eva Jacobson i hennes ateljé och gjorde en enkel liten film. Nanna klipper den nu och vi lägger snart ut den på hemsidan. Sådana ateljébesök tänker vi oss flera av. Förhandspresentationer av konstnärerna och hur de jobbar.

Annars väntar vi på våren som tappat farten. Lärkan drillar i alla fall över åkern bakom Skulpturgalleriet, gässen anländer i flockar, påskliljorna börjar slå ut. Och vi längtar efter vaccin! Skulpturparken är öppen dagligen 12-16, Konsthallen kommer att ha tre vernissager 30 april. Om ev. restriktioner vad gäller antal besökare informerar vi på hemsidan när dagen närmar sig.

h1

Kultur eller kassor

mars 9, 2021

”Tro inte att kulturen som går under nu, kommer tillbaka” skrev en ledarskribent på Dagens Nyheter Kultur. Han hänvisade till att konstutövarna skaffat andra jobb för att överleva. Kulturuppehållet kommer ta lång tid att läka. Om det alls gör det.

I Frankrike gick nyligen kulturministern och hundra ledande museipersoner ut i ett upprop att landet måste öppna konstinstitutionerna. ”Konsten bidrar i samma mått som hälsan till att läka den mänskliga själen.”

I Sverige är de som smittas i gallerier och på byggvaruhus mer lönsamma än de som får corona på museum. Alltså stängs museerna medan kommersen får hålla öppet.

Än själen då? Den har vi sålt.

Vad händer en människa i mötet med konst? Den öppnar sig. Konst gör oss mottagliga för det nya, okända. Kanske ser vi samband som vi inte varseblivit tidigare, förstår och inser sådant som ord och siffror inte kan förklara. Konst förklarar sammanhang, länkar bakåt och framåt, får oss att ana vad som står på spel för mänsklig överlevnad, inse hur vi som människor måste handla för att jorden alls ska ha en framtid. Konstnären besitter en intuition som vi andra inte alltid tillåtit oss att utveckla. Den här föraningen om vart vi människor är på väg uttrycker konstnären i konsten. 

De politiska partierna på ön har den sista tiden debatterat konst/kultur i media. Alla vill väl men det är siffrorna som styr när man prioriterar. Jovisst länsmuseet har fått miljoner för att klara sig igenom coronakrisen och bygga vikingautställning för att kunna möta kryssningsturismen när pandemin släpper. Varumärket är viktigt. Kulturön och museet med sina skatter tjänar vi alla på. Moderaterna (11/12) värnar om museet som en ”motor” och vikten av kopplingen museum-näringsliv. Socialdemokraterna (13/1) pekar på kulturen som fundamentet i en demokrati. ”Bildkonsten är skakat i grunden” och i förlängningen bilden av Gotland. Centern (9/1) poängterar hur viktig bilden är, ”Gotland-kulturens ö” och vill knyta ihop historia och nutid, över hela ön i bygdegårdar, kyrkor, och bibliotek. Miljöpartiet (3/2) vill utöka stödet i form av projektbidrag till utövarna. Vänstern ((7/1) tror inte på näringslivet som räddaren i nöden. Kultur är en demokrati- och välfärdsfråga. Här knyter V an till debatten som förs av de fria professionella konstutövarna som opponerar mot att Gotland (som ensam region i landet) exkluderar de fria utövarna, ”skaparna”, från statliga stöd (Samverkansmodellen) och istället fördelar allt till de s k länsfunktionerna, ”bevararna, förvaltarna”. 

Vi förlitar oss på politiker och myndigheter. Ett stängt Konstmuseum och Galleri Gotland poppar väl upp i en butik eller hembygdsgård?

Den fria professionella kultursektorn måste få kosta. Den behöver få del av statens och regionens anslag för att leva och ”skapa”. Först tillsammans med konstnärerna kan politiken koppla ihop näringsliv och kultur och fortsätta tala om varumärket Kulturön. Och samtidigt främja hälsan hos gotlänningarna, se om vår själ.

h1

Mer om Björn Erling Evensen (1924-2021)

februari 24, 2021

Det här är faktiskt ett gammal inlägg som jag gjorde i samband med att jag skrev boken om Björn. Året var 2012 och vi planerade en stor retrospektiv utställning med hans konst här på Körsbärsgården. Ock så boken. Nu åtta år senare har det blivit flera utställningar, Björn har målat oavbrutet, hittat nya vägar.

Det är vemodiga dagar. Jag skulle önska att SVT visar dokumentären om honom på nytt. Den kommer så nära hans sätt att måla, säkerheten i att hitta uttrycket.

Så här skrev jag 2012. Det gällde hans kanske viktigaste och mest imponerande skulptur, SPIRIT, i New York:

”Just nu skriver jag om den första tiden i New York, utställningarna, de spännande analyserna och recensionerna av allt han gjorde. Den över sju meter höga skulpturen i rostfritt stål, Spirit i åminnelse av Charles Lindberg som avtäcktes på Roosevelt Field i New York 1981 och som  han fick medalj för av borgmästaren Ed Koch. Spirit tillverkades dock i Sverige, många huvudvägar fick stängas under transporten innan den via Hamburg kom till New York och Washington Bridge, där den transporterades en arla morgon innan  trafiken kommit igång.    Joseph Merkel (Artspeak dec 1986) tog upp frågan om vad tid är när han recenserar Björns andra stora soloutställning på Vorpal Galleri i december 1986, också den med en halvsideslång analys.

One lives, or cares to think he lives, in the present, but the present is actually the future becoming now. Since the future is always unknown, the present, the emergent future, is life being revealed. Therefore, living is the unfolding of mystery, of many secrets. It is the unexpected, the surprise, that holds a person´s fascination. Out of this flow many principles of art and life, explaining how an art so essentially simple as the sculpture of Bjorn Evensen can become so complex. 

För Merkel handlar Evensens skulpturer om detta: att ur nuet eller det förflutna kunna se in i framtiden; att genom verket väcka fantasin hos betraktaren. Och han slutar sin artikel med att citera dikten Peter Quince at the Clavier av Wallace Stevens:

Beauty is momentary in the mind-

The fitful tracing of a portal;

But in the flesh it is immortal.

h1

Björn Erling Evensen 1924-2021

februari 21, 2021

 Konstnären Björn Erling Evensen, Visby avled idag. Han fyllde 97 år för drygt en vecka sen.

Han är i mångt och mycket en gigant inom svensk skulptur som de senaste 20 åren levt ett ganska anonymt liv i Visby på Gotland.  Men hans offentliga verk finns runt om i världen, i USA och Australien och Europa. På Gotland står en av hans skulpturer vid Uppsala Universitet/Campus Gotland och två på Körsbärsgården.

Hans första utställningar var på tidigt 60-tal i London, sedan följde tjugotalet utställningar i New York och uppdrag runt om i Sverige, bland annat projekt i experimentell form tillsammans med musikern Sven-Erik Bäck, poeten Östen Sjöstrand och dansarna Donya Feuer och Ivo Cramer, där hans stålskulpturer musiksattes. Otaliga verk finns i banker, bibliotek, fabriker, flygplatser och på offentliga platser, bland dem Drottningen och hennes skepp (tidigare Stureplan nu Jarlaplan) i Stockholm, Guldporten synligt från Mälarens vatten från en höjd på Lidingö och den sju meter höga stålskulpturen Spirit på Roosefelt Inn Fields i New York liksom ljudande portskulpturer, Gateways, i Oslo och i Perth Australien.

Efter att han under större delen av sitt liv pendlat mellan New York och Lidingö kom han för snart tjugo år sedan att slå sig ned permanent på Gotland, där familjen hade tillbringat somrarna.

Evensens konstnärskap ska ses i ett internationellt sammanhang, i samröret med konstnärerna kring Brook Street Gallery (Hans Arp, Giacometti och Henry Moore), de tyska efterkrigskonstnärerna i Zerogruppen och italienarna i Arte Povera (med Piero Manzoni, Alberto Burri och Lucio Fontana). Intressant är att se att Evensen befann sig på plats när grupperna startade, han ställde ut med skulptörerna och han influerades av deras uttryck och materialval men valde en helt egen väg.

Med Körsbärsgården inleddes i samband med flytten till ön ett nära samarbete och i Konsthallen finns en rekonstruktion av en del av hans ateljé liksom flera av hans verk i Skulpturgalleriet och i parken, skulpturerna, Gateway och Varthän

Klarheten är det största mysteriet kallade han sin sista utställning. Strofen stammar från en dikt av Paul Valéry som har följt honom genom livet. ”För mig är konst en fråga om meditation, andlighet, ett sätt att leva med färg och form. Konst är något mycket allvarligt, ett redskap att förstå och tränga in i livets villkor”.

Kanske var det inte helt lätt att lämna det intensiva konstlivet på Manhattan och slå sig ned i anonymiteten på Gotland. Det verkar dock som omställningen gick bra, han blev mer produktiv än någonsin. Dörren till det undermedvetna kändes vidöppen. Jag lärde känna Björn 1982 i samband med en utställning på Fornsalen som jag skulle hjälpa honom att hänga. Det blev en ögonöppnare för mig till samtidskonsten och jag fick en vän för livet. Han har varit oerhört viktig för hela vår familj. När vi 2002 flyttade till Sundre och så småningom byggde Körsbärsgårdens Konsthall kom han att bli en viktig utställare. Och världen kom hit med honom. På utställningarna var flera av de amerikanska vännerna på besök.

Ett roligt minne var när Jon och jag sammanförde Björn med en av de stora inom GUTAI i Japan, Sadaharu Horio. De hade så mycket att tala om! Björn på engelska/svenska, Horio på japanska. Och de förstod varann så väl!

h1

Vi har en ny hemsida

februari 20, 2021

Vi är så stolta! Efter ett långt intensivt arbete har vi plötsligt en ny hemsida. Hoppas ni gillar den. Lova att ni går in och tittar, kommenterar.. Vi behöver feedback! här är länk: http://www.korsbarsgarden.se

Vår crowdfunding avancerar och det är helt underbart. Vi har nu två av de tre skulpturerna i hamn. Hoppas nu innerligt på er som ännu inte bestämt er så att vi kan trycka på ”startknappen”. Förhoppningen är att skulpturerna kan invigas någon gång i sommar. Och att alla bidragsgivare då kan vara här hos oss och fira! Ni som ännu inte bestämt er, här swish och bankgironummer till Siris skulpturer (de kommer att ägas av Stiftelsen Körsbärsgården Pedagogik)

Snön smälter. Idag tittar de första vintergäcken fram. Vårkänsla!