h1

Gråboskolan i Visby, Slite skola..

september 23, 2016

Nu är är många skolor och klasser här på besök: visningar av mig, workshop med konstnären Kerstin Lindgren. Solen skiner, fantastiska stilla dagar när landskapet är som vackrast! Bara en elev på Gråbo har varit här tidigare. Region Gotland måste spara på det mesta, tur då att Skapande skola genom Kulturrådet och Arvsfonden finns som möjliggör detta! Senare i höst kommer vår pedagog Nanna att ha studiedagar med dem i klassrummen. Men viktigt för dem alla är att få SE konst på plats, diskutera, pröva själva. De är alla så vetgiriga.

Vi noterar att ganska många kommer från andra länder, flera med upplevelser av krig och flykt. Utställningen Kropp och Form väcker många frågor. Eva Mags skulpturer liksom Fredrik Wretmans Helga och svamparna är bra verk att diskutera svåra frågor kring.

Denna helg är sista öppna helgen för sommaren. Därefter tas Kropp och Form ned, liksom delar av Klara Kristalova, Jakob Solgren, Rose Dietz och Lars Hellström. Evert Lindfors blir kvar till påsk glädjande nog (litet omarbetad)! Nästa gång vi öppnar för allmänheten är 1:a advent!

Vi ses imorgon och på söndag!

h1

Kulturbudgeten

september 22, 2016

Höstens kulturbudget borde väl vara av visst intresse för DN:s kulturskribenter, analys, kanske ett samtal med kulturministern eller statssekreteraren?

Men nej, artikeln DN presenterar är TT:s skrivning liksom sammandraget i siffror, exakt samma artikel som den som presenterades i lokaltidningen, i vårt fall Gotlands Tidningar. På Gotland görs just nu kultursidorna om, kulturredaktören lämnade 1 sept och det är högst osäkert hur framtiden kommer att se ut. Vi är många frivilliga som skriver, litteratur- och teaterrecensioner, debattartiklar… Så länge sidorna behålls i tidningen fixar vi nog innehållet. Men Dagens Nyheter? Vad händer egentligen i tidningsvärlden? Har konst och kultur ingen betydelse alls längre? fullsizerender

 

h1

Spektakulär utställning på Livrustkammaren

september 21, 2016

En händelse för sådär 25 år sedan: Vi reste på semester till Italien och Florens med alla fyra barnen. ”Det här är ingen badresa sa vi, nu är det museer som gäller”. Vi bodde på ett trevligt nunnekloster i Fiesole och tog bussen ned till stan varje morgon. Till Ufficierna kom vi en tidig morgon för att se världskonsten. Alla gillade faktiskt att gå runt på museet, först några timmar, sen glass, sen några timmar, så lunch osv. Agnes som var 6 år blixtförälskade sig i ett porträtt av en liten flicka, Bianca, Bia, Medici i hennes egen ålder av renässanskonstnären Bronzino. Varje gång vi besökt kafeet återvände vi till familjen Medici innan vi gick vidare för att se Botticellis Våren m m. Vi köpte alla vykort av Medici-familjen som vi kunde hitta i museishoppen och ute på stan, Agnes lekte med bilderna på sängen om kvällarna…

På Livrustkammaren står nu Bianca i fullskalestorlek i den utställning som öppnades i helgen, Renässansmode i papper. Familjen Medici utanför ramen.

Det är en fullständig illusion av renässansen människor som kliver ut ur sina tavelramar och visar upp sig för oss, en förtrollad värld av papper och färg som ögat förtrollas att tro är silke, sammet, spetsar, äkta pärlor, guld och ädelstenar! Den belgiska konstnären Isabelle de Borchgrave är trollkarlen som har skapat världen som möter. Nu visar Livrustkammaren hennes verk för första gången i Sverige och Norden.

Glamour från Florens under renässansen. De historiska dräkterna finns inte längre, porträtten har varit grunden för de Borchgraves arbete. Familjen Medici kliver bokstavligen ut ur ramarna på de porträtt som förevigar dem – de får kropp och gestalt.

En utställning som MÅSTE ses!

 

h1

Kungamiddag på slottet

september 19, 2016

Just på Jons födelsedag var vi inbjudna på kungamiddag på slottet! Vi var sju förväntansfulla gotlänningar som träffades på Hotel Reissen en timme innan, i finklänningar och smoking, vår landshövding Cissi (som ordnade att vi träffades innan), Dino och Cecilia Larsson, Tomas Pettersson med sällskap och Jon och jag.img_7410

Förväntansfulla och glada äntrade vi slottet. Kung och drottning, kronprinsessa med gemål, prins med fru hälsade vi på liksom två hundra andra gäster…

Trodde inte jag skulle känna särskilt många, men vid vårt bord (där Prins Daniel var värd) satt bandyspelaren Bissen Larsson som visade sig komma från min hemstad Köping, en barnboksförfattare, vars bok om Kaninen som gärna ville somna, (han heter Carl Johan Forssén Ehrlin) jag läst så många gånger för barnbarnet Vilgot (effektiv!), landshövdingen i Halland, en rektor från Linköping, en forskare på KI, en ung invandrad näringsidkare.. . och för första gången lyckades vi tala med varandra alla åtta så vi alla hörde. Inget samtal vid sidan om, alla i gemensamma och väldigt bra diskussioner. Skoj!

Sedan visade det sig trots allt, att jag kände en och annan vid de övriga borden också…

”Hej då Gotland”, sade vakterna när vi lämnade Borggården, Dino och Cissi tycks känna alla.img_7411

Kvällen blev lång, landshövding Cissi såg till att vi också avslutade på ett värdigt sätt på Grand Hotel och Cadierbaren. Och vi har fått nya Gotlandsvänner! Sakta vi gick genom ett ännu ljummet Stockholm vid tretiden på natten…

Kalas även kvällen därpå hos nära vänner på lokal.

Innehållsrika dagar blev det och ganska skönt att återvända till tystnaden och lugnet i Sundre. Gässen gör mig nu sällskap om kvällarna runt Hoburgen, stilla och soligt i övrigt. Härliga september!

h1

Grisarna åter på Gunillaberg

september 9, 2016

Jag inbillar mig att vi improviserar ganska mycket när sommarsäsongen går mot sitt slut och hösten tar vid. Att vi tar dagen som den kommer.

Vi tyckte det var dags att återlämna Tage Andersens grisar till Gunillaberg och beslutade om en höstresa till Småland.

Så inser jag att vi for till Tage exakt samma tid förra året…img_2558

Nu är våra fina grispojkar åter hos kompisarna på Gunillaberg; för säkerhets skull med tre kassar äpplen då äpplen inte växer på småländska höglandet.

Vi lämnade ett Sundre med 18- 20 grader, natt som dag och befann oss plötsligt i nollgradigt Småland (om natten) och 22 om dagen…

Gunillaberg är underbart! Även om liljorna på ängen hade klippts ned för säsongen. I utställningen på herrgården finns Tages fina jubileumsglas och storslagna buketter som han lät göra en helg nyligen. De är minst lika vackra i vissnat tillstånd! Åk dit om ni ännu inte besökt, öppet varje dag till 18 september.img_1754

Vi passade också på att se skulpturerna i Borås. Ny för denna gång var en stor magnifik Jaume Plensa, som vi senast såg på Biennalen i Venedig. Och Fredrik Wretmans Buddha-huvud i vattnet…

Nu åter i Sundre, Konsthallen och kafeet öppet i helgen. Trädgården är underbar och vädret milt och vänligt.

h1

Med konsten inpå knuten

augusti 30, 2016

Roligt är förstås att bli omskriven med fina bilder i Dagens Industri i veckan! Även Sören Larsson, som gör en kartläggning (www.storsudret.com) över Storsudrets näringsliv skrev om oss i utförlig artikel häromdan.FullSizeRender

Sommaren går annars mot sitt slut, många fritidshus stängs och folk återvänder till Stockholm. Det är synd, september är Gotlands bästa och vackraste tid! Här är ännu relativt många gäster, även om flertalet nu kommer från utlandet. Ännu har vi öppet, september månad ut, dock bara helger. Genom Skapande skola och Konstverkstans satsning på barn kommer en del skolklasser. Imorgon är tid Internationella skolan i Visbys tur. Spännande!

Nu är skördetid i trädgården. Vi har aldrig haft så ymnigt persikoträd, med över hundratalet frukter (det växer mot garaget). Mycket persikor och äpplena blir fina. Bönor har vi fått rikligt liksom tomater, broccoli.. All kål är finfin och för en gångs skull artar sig även paprikan som växer på friland.

Promenaderna runt Hoburgen i sned sol och varmt gula nyanser. Nu går jag åter ensam runt, inga bilar vid Majstregården och Hoburgen längre. Örnarna flyger åter över klintkanten. Var är de i juli? + 20 grader i kvällningen dag efter dag. Sommaren är inte över!

 

h1

Operaafton i absolut fullsatt Konsthall

augusti 17, 2016

En oförglömlig tisdagsafton med klassiska toner. På repertoaren stod musikal och opera med starka uttryck och storgestade känslor; kärlek, smärta, tårar, glädje och sorg. Storsudrets fantastiske tenor Andreas Marmbrandt till ackompanjemang av Erling Weibust på violin och Fredrik Nilsson piano.

De flesta hade anammat uppmaningen att boka i förväg men ett tjugotal kom utöver. Till slut lyckades vi pressa in alla, dryga åttiotalet, med ett antal lyssnarplatser i rummet intill… En fantastisk avslutning på tisdagskvällarna för i sommar! Konsthallen fortsätter dock att hålla öppet september månad ut. De som ännu inte varit här, varmt välkomna!

Ett litet smakprov inför nästa sommar…