Påminnelse om Vernissage 3 juni kl 14 och info om våra utvalda från Konstfack och Kungl. Konsthögskolan

Först en påminnelse om två nya utställningar som öppnar på lördag kl 14 på Körsbärsgården. Det är två gotlandsbaserade konstnärer med var sin soloutställning, Petter Hellsing med Handen andas med världen. Inspirationen är från ön: ull, trä, handens verk. Bildvävar som blir porträtt av landskapet och materialet i sig själv. Vävstolen som skulptur, redskapets relation till den mänskliga kroppen

och Judith Dekker med Dutchness som växte upp och nu inspireras av det nederländska polderlandskapet, den mark vid holländska kusten som vallas in mot havet och torrläggs för odling och boende) Vad kännetecknar det? Geometriska former, bondgårdar som likt trekanter skjuter upp ur åkrar, jord och lera, små byar bakom skyddande vallar och kanaler som bildar streck av olika nivåer.

Utställningen invigs av Pola Ciliberto, Gotlands kulturchef och därefter följer Artist talks med konstnärerna ledda av vår pedagog Nanna Nore. VÄLKOMNA

Passa också på att se den fina porträttutställningen som snart plockas ned! Trädgården prunkar av blommande pionträd, äppelblom och enorma vallmorabatter. Bästa tiden i trädgården?

3 juni vernissage för Petter Hellsing och Judith Dekker på Körsbärsgården

Lördag 3 juni kl 14 är ny vernissage på Körsbärsgården! Två utställningar med de Gotlandsverksamma konstnärerna, Petter Hellsing och Judith Dekker.

Handen andas med världen kallar Petter Hellsing, boende i När och Stockholm, sin utställning. Inspirationen är från ön: ull, trä, handens verk. Bildvävar som blir porträtt av landskapet och materialet i sig själv. Vävstolen som skulptur, redskapets relation till den mänskliga kroppen.

”Lukten av hö. En solvarm husvägg. Kluckande vatten under en brygga. Det fans en tid där världen var närvarande och självklar. I dag är det något som inte stämmer, en konflikt mellan människan och en värld som inte längre är passiv. Havet ger inte, skogen tystnar. Det som vi förut kunde göra utan att närmre tänka efter, är inte längre möjligt. Handen andas med världen, är ett försök att komma tillbaka till en relation med världen som bygger på ömsesidighet. Hantverket är en väg att återskapa det som har gått förlorat i mellan människan och världen. En erfarenhet att förhålla sig till ett material, vi tvingas lyssna på krafter utanför oss själva. Att förstå världen via händerna.” (Petter Hellsing)

Sedan flera år är han verksam som konstnär på Gotland och arbetar med de material som finns omkring. Ofta ull, för att ta tillvara en lokal resurs som saknar kommersiellt värde.  Det sätter honom i relation till platsen, landskapet och till den kunskap som finns bland lammbönder och nätverken kring materialen.

I Dutchness hittar den numera Gotlandsboende konstnären Judith Dekker inspiration i uppväxten i det nederländska polderlandskapet. Vad kännetecknar det? Geometriska former, bondgårdar som likt trekanter skjuter upp ur åkrar, jord och lera, små byar bakom skyddande vallar och kanaler som bildar streck av olika nivåer. Ur träskbotten på mark under havsnivån, ett artificiellt landskap format av människan där ljuset ständigt växlar och avgör vad som i stunden framträder och vad som döljs i skugga. I blått, gult, grönt, brunt och svart.

”Upptäcka, eller avtäcka – unveil – och sedan vara kvar i känslan av att vara på väg mot något eller att vara i något.” (Judith Dekker)

Dekker undersöker gränser, övergångar. Öppningar som ger möjlighet att gå in i något annat, nytt. Mellanrum ska utforskas, vad finns i själva rörelsen mellan två rum? Bilderna och skulpturerna söker ett mångtydlighetens perspektiv, allmänt och på samma gång gemensamt, i det som inte blivit fastslaget och bestämt. Hon bjuder också in betraktaren att ta del av den konstnärliga processen, att vrida och vända på formerna, att själv skapa något nytt. 

Om konstnärerna:

Petter Helsing (f. 1958) gick 1983–1989 på Konstfacks skulpturlinje. Senaste utställningen var på Ebelingmuseet 2022. Han har deltagit i flera internationella utställningar bland annat i China på Zhejiang Art Museum, (Flexible 4 Identities, Art Embroidery – A wide focus on new territories, 2nd Hangzhou Triennial Of Fiber Art), på textilbiennalen i Litauen(Textile 05) och i New York på Museum of Art and Design (Pricked: Extreme Embroidery).

 Judith Dekker (f.1969) Född i Obdam, Nederländerna. Utbildad vid Hogeschool voor de Kunsten i Utrecht och efter ett antal verksamma år i Nederländerna boende och verksam på Gotland sen början av 2000talet.

Om nya kulturutredningar och inspiration från ARTMARKET och SUPERMARKET

Körsbärsgårdens vänförening har årsmöte söndag 21 maj kl 15 på Körsbärsgården. Välkomna alla medlemmar!

Nu i helgen är öppet torsdag-söndag 12-16. Kafeet öppet samma dagar och startar redan kl 11. Kom och se våra spännande utställningar Alla tiders porträtt , Världen bortom orden – dyslexikraft, Konst och kunskap,som är barnen på Gotlands vädjan till oss vuxna att tänka mer hållbart. I flygeln visas Ur samlingarna och i kafeet Agneta Engström Målningar.

Myndighetem för kulturanalys släppte nyligen en rapport om Att bredda kulturdeltagandet i kulturlivet. Vikten av att prioritera barn och unga genom skolan poängterades (möjligheterna blir allt mindre), likaså vikten av att det finns kultur och museer utanför städerna, idag är storstäderna och länsstäderna de som prioriteras. Fri entré på museer är en annan utredning där man undersökt hur den fria entrén på våra större statliga museer fungerat. Jo besöksantalet ökade dramatiskt med fri entré. Däremot nådde man inte de grupper som man ville nå. Det var de som bodde i storstäderna, hade god ekonomi och hög utbildning och som redan var flitiga besökare som nu gick som gick oftare! Nya grupper nådde man däremot inte. Båda utredningarna pekar på att statliga och regionala åtgärder behövs för att sprida kulturen över hela landet, att fokusera mindre på städerna. Och att arbeta för att barn/unga får del och ges möjlighet att besöka.

Konsthallen och Skulpturparken (som tillhör Sveriges Museer) här på öns sydspets har under åtta år haft en stor verksamhet för skolorna trots stora svårigheter att ordna transporterna hit.  Nu tycks den verksamheten gå i graven. Såväl Regionen som staten saknar medel. Idag kom 76 glada högstadieelever från Hemse hit. Fyra intensiva pass för vår pedagog med assistans från personal på Naturum i Vamlingbo. Så välbehövligt för ungdomarna! Men blir det de sista som har möjlighet att komma?

Vi försöker blicka framåt även om framtiden ser mörk ut.

I dagarna var jag i Stockholm för såväl SUPERMARKET Art Fair på Stadsgårdsterminalen som ARTMARKET, den förra med många mindre gallerier från hela världen som p g a ekonomin kom med sådant som kunde fraktas i en resväska. Mycket videos, performance. Rörigt och roligt! Några av de svenska har funnits hos oss tidigare när de gått ut Mejan och Konstfack.

På ARTMARKET som i år var på Liljewalchs och Spritmuseet intill är det i första hand de väl etablerade konstgallerierna som ställer ut (47 stycken!).

Charlotte Gyllenhammar

Bland konstnärerna fanns exempelvis den samiska konstnären Britta Marakatt-Labba, Jockum Nordström (som ju redan har en soloutställning i samma lokaler) Charlotte Gyllenhammar med enastående verk, hennes bästa! Per Kirkeby, Tova Mozard, Tal R, Idun Baltzersen (som vi visat här hos oss tidigare), Duda Balbek,  Olafur Eliason. Mycket skog, natur. Färg. Härligt med all nya intryck!

Britta Marakatt-Labba

På Spritmuseum Beckers Konstnärsstipendiat 2023, Jonatan Pihlgren

Ny i Körsbärsgårdens styrelse

Konstfacks avgående rektor Maria Lantz är ny ledamot i Stiftelsen Körsbärsgården Pedagogik.

Hon avgår inom kort som rektor för Konstfack där hon suttit i nio år. Hon är utbildad konstnär, har tidigare varit prorektor på Kungl.Konsthögskolan, skribent på Dagens Nyheter och är författare till flera böcker och debattartiklar.

För Körsbärsgårdens styrelse blir hon en viktig länk in i arbetet med att påverka kulturpolitiken på statlig, regional och kommunal nivå att stärka bildkonsten i hela landet och att agera för bättre villkor för konstnärer och arrangörer.

Maria ersätter Emelie Appelholm-Bergbohm som avgick vid årsskiftet p g a anställning i Region Gotland.

Övriga ledamöter är Cecilia Schelin Seidegård, ordf. (tid. landshövding), Lennart Lindgren(tid. generalsekreterare Rädda Barnen), Anna Serner (tid. VD Filminstitutet) och Karin Lind (konstnär).

Körsbärsgårdens Konsthall öppnar för säsongen

I dagens GT är en utförlig artikel om våra utställningar. Vernissagen är idag lördag kl 14 med invigning av kulturpolitiker Oscar Lindster.

Välkomna! Samtidigt öppnar Körsbärsgården kafe (12-16) under ny ledning Frida Franke. Där är ännu en utställning. Med Agneta Engström. Kom och se!

Världen bortom orden – Dyslexikraft

Om Världen bortom orden – Dylexikraft handlar en av utställningarna som öppnar på lördag 29/4 kl 14.

Dyslexikraft är ett treårigt scen- och konstprojekt som drivs av Artikel 31 med stöd från Allmänna Arvsfonden. Dyslexins värld är komplex och vi vill utforska och visa på dyslektikernas egna kreativa metoder och processer. Tillsammans med ungdomar som har dyslexi vill projektet synliggöra och skapa förståelse för deltagarnas särskilda förmågor istället för att fokusera på prefixet DYS – som ofta är omvärldens sätt att definiera unga med svårigheter att skriva och läsa. Dyslektiska elevers egna erfarenheter av att ha dyslexi, är en mycket viktig och möjlig kunskapsbank för samhället. Under 2021 och 2022 har Dyslexikraft samarbetat med Körsbärsgårdens konsthall i olika workshopar.

UTSTÄLLNINGEN ett lustfyllt utforskande av kraften i dyslexi. Vi visar verk av barn, ungdomar och unga vuxna som deltagit i workshops tillsammans med konstnären Karin Lind och regissören Michaela Granit. De har tillsammans utforskat sina olika upplevelser och erfarenheter av att ha dyslexi. Det har skett genom arbete med eget skapande som berättelser, bilder, ord, musik, text och rörelse. Deltagarna har kommit från bland annat Ölands Folkhögskola, Dyslexiförbundet, Körsbärsgården konsthall, Fryshuset, S:t Eriks gymnasium, Danderyds gymnasium och Högbyskolan i Hemse.

Verk av: Edvin Bohlin, Runa Alakoski, Liv Lallerstedt, Ebba Marthinsson, Alfred Hedin, Alice Warmboe, Tyr Normark, Holly Vestermark, Astrid Billing Samuelsson, Ida Cosini.

Arbetsgruppen bakom är: Michaela Granit och Karin Lind, konstnärliga ledare, Anna Asker, producent och Anna Wennergren administratör

Nu öppnar Körsbärsgården för säsongen

Efter en lång kall vinter vår öppnar nu Körsbärsgårdens Konsthall på nytt 29 april kl 12. Vernissagen för säsongens första utställningar blir kl 14. 

Invigningstalare är Oscar Lindster, ansvarig för kultur- och fritidsfrågor i Regionsstyrelsens arbetsutskott.

Alla tiders porträtt kallar vi utställningen i Stora salen. Det blir med avstamp i renässansens England och Holland för att sedan snabbt förflytta oss till de senaste hundra åren. Välkomna att ta del av hur porträttkonstens förändras med tiden. En spännande resa tycker vi! Många verk är förstås inlån, en del finns i våra samlingar.

Verk av Åke Göransson, Olle Skagerfors, Isak Grunewald, Ivan Ivarsson, Evert Lundquist, Jockum Nordström passerar revy för att sedan ge plats för kvinnorna Channa Bankier, Sara-Vide Ericson, Marie-Louise Ekman, Mamma Andersson, Märta König. Nina Salalaiko och Eva Jacobson. 

Även de unga från senaste årens utställningar på Konstfack och Kungl. Konsthögskolan finns med liksom några av gatukonstnärerna. Och förstås några internationella namn som Gutaikonstnären Sadaharu Horio, Japan och Pure Evil från England. 

Världen bortom orden skapad av Karin Lind och Mikaela Granit handlar om dyslexi och är ett scen- och konstprojekt med alla de barn och unga vuxna som med dem deltagit i workshops där de utforskat sina olika upplevelser och erfarenheter av att ha dyslexi.

Konst och kunskap är resultatet av ett treårigt Arvsfondsprojekt med barn och unga som pågått på Körsbärsgården tillsammans med forskare och konstnärer. Här får vi ta del av hur barnen ser på framtidsfrågorna, hur hållbart är samhället. Vad vill de att vi vuxna gör?

Ur samlingarna i flygelbyggnaden visar ett urval av den samtida konst som donerats till, förvärvats av Körsbärsgården de senaste tio åren. Kom och ta del av den nyligen bortgångne japanske Gutaikonstnären Sadaharu Horio , av Björn Erling Evensen och Laris Strunke,  av Eva Jacobson, Kerstin Lindgren, Simon Wadsted, Fabian Tholin, Malin Peterson, Emelie Markgren, Mathias Höglund, Mikelis Lapsa och Christoffer Engvall.

Samtidigt öppnar Körsbärsgården Kafé i ny regi med Frida Franke. Signe Enströms interiör har återsuppstått och där visas en ”blomstrande” utställning med gotlandskonstnären Agneta Engström

VÄLKOMNA!

Jockum Nordström på Liljevalchs

Vi har varit en vecka i Stockholm och Uppsala och träffat barn och barnbarn, besökt konstnärer i deras ateljéer och museer.Vemodigt såg jag ut över Stockholms alla ljus när vi tog bussen mot Nynäshamn i kvällningen. Så ljust det är! Nästan som New York. Ingen sparar på elen, tycks det. Efter drygt tre timmar färja anlände vi till Visby strax efter midnatt, letade efter bilen som den omtänksamme sonen ställt på en parkering vid hamnen och for mot Sundre. Vi kom hem strax efter 02.00 på natten. Ja så är det för oss gotlänningar på landsbygden.

MEN lysta av månljus, gnistrande stjärnor och rimfrost på rätt hala vägbanor. Enda mötet var grusbilen som kört nästan enda ned till oss och sandat i kurvorna. En välsignelse. En skugga vid sidan av vägen. Ett rådjur förstås! En räv på en åker. Och himlavalvet med alla dess galaxer och mångfärgade stjärnor. Vad är väl storstadens alla ljus mot detta?

Liljevalchs Konsthall visar Jockum Nordström i de två stora rummen i nybygget. Det är arton år sedan utställningen på Moderna läser jag i katalogen. Fast däremellan alla utställningar i Antwerpen, Oslo, London, New Orleans, San Fransisco, Paris, Dublin, New York. Världen är scenen för hans udda varelser som ständigt befinner sig ur fas med sig själva och varandra. Mångtydiga, ogripbara verkligheter som på något sätt tycks stämma med Jockum Nordströms egen person, vilsen och rådvill av den yttre verkligheten och samtidigt med absolut gehör för det som pågår inuti varje människa som han möter. 

Jockums bildvärld av teckningar och collage liknar ingen annans. Förbryllad  ser jag in i det som kanske är kärnan i det som är att vara människa. Våra försök att passa in, vara i fas med omvärlden, fast vi i allt detta tillrättalagda spårar ur, för våra tankar är någon annanstans. Mitt i det till synes oskickliga avbildandet av perspektiv och rörelser fångas något helt annat, den lekande människan, tryggheten i att få vara sig själv, att vara fri och obunden.

Helt nytt för mig är hans små mobiler som på samma sätt bygger på en bräcklig jämnvikt, tändsticksaskar, mynt, ståltrådar och pappersbitar. Provisoriska korthus som sätts i rörelse när betraktaren trycker på startknappen. Ibland till musik, ibland till de spröda ljuden när ett mynt eller penna snuddar vid en glasflaska eller ett trasigt instrument.

Jag såg en gång en stor retrospektiv utställning med Alexander Calders mobiler i Washington, där ibland hans lilla Cirkus bestående av ståltrådar, tygbitar och snören som blev till en glad liten cirkus med djur, ballerinor och lindansare. Just så är det i Jockums värld. Han tar det som finns närmast omkring i ateljén, leker fram äventyr som kanske klarar balansakter när de sätts i rörelse. Om inte, prövar han sig fram med ännu ett mynt eller en pappersbild. 

Utställningen är Liljevalchs chef, Mårten Castenfors, sista. På pressvisningen sade han att han avundades Pontus Hulthén och Moderna Museet som förr i tiden kunnat improvisera fram stora fantastiska utställningar på minimal tid. Den viktiga kunskapen fanns förstås, men framför allt byggdes utställningarna på fingertoppskänsla av det som pågick i stunden, allt det oväntade som fanns runt hörnet. Och att det var det som han, Mårten, nu längtade efter och ville åstadkomma med Jockum. Att ge honom fria händer, utan plan och byråkrati. Att lämna allt i händerna på konstnären. Jag har en känsla av att Mårten alltid önskat få jobba så, och att han är den siste bland museichefer som lyckats i den ambitionen. Att i stället för politiskt korrekta och administrativt perfekta utställningar  med ekonomi, säkerhetskrav och oantastlig nit, låta ögonblicket och fantasin styra och förlita sig på leken och improvisationen.  Till och med det för mig stendöda nybygget, sjuder av oförställd skaparglädje! Gå och se! 

På bottenplanet väntar ännu en överraskning. Knut Andersson heter han, en bonde från Månsarp nära Jönköping. Hur Liljevalchs hittat honom är okänt, det lilla Österängens konsthall visade delar av hans kvarlåtenskap, motiv från samtidens vardag och världshändelser, de flesta hämtade från dagstidningarnas bildflöden. Knut Andersson befann sig under hela sitt liv utanför konstvärlden. Han ställde inte ut, få kände till hans bilder. Nu finns de här och vi förundras över det mästerliga måleriet, tonaliteten, skildrandet av den lilla människan i samtidens obegriplighet och inhumanitet. 

POPUP, besök i Torshälla, på Bonniers Konsthall, vår egen adventskalender och Helene Billgren till oss

En vecka utanför ön.

Jag lämnar inte gärna Gotland, det är lugnt och rofyllt i Sundre, någon enstaka kommer och tar en rundtur i Skulpturparken. Några ringer och ber att få se Konsthallen (mest lördag eller söndag).

Vi har några konstnärer som vi gärna visar men som inte får plats varje år. Kanske en POPUP i advent i Stockholm? Sagt och gjort. Eva Jacobson är inne i en ny spännande värld av trappor och enkla Nature Morte. Skulle det fungera? Det blev en berörande utställning i litet format. Och mycket folk! POPUP väl värt att pröva även vid i fortsättningen! Dessutom release på hennes nya konstbok ANDANOM.

Vi gjorde en utflykt till Torshälla där Petter Hellsing (KRO-ordförande på Gotland) ställer ut textila verk i spännande context på relativt nyöppnade Ebeling-museet. Väcker många tankar och ideer hur vi skulle kunna arbeta framgent.

Körsbärsgårdens verksamhetsledare var samtidigt under några dagar i Fole skola med sitt konst och kunskap-projekt kring miljö. Hon arbetar även med en adventskalender för Körsbärsgården som nu kan ses varje dag fram till julafton. Se på https://www.korsbarsgarden.se/konst/utstallningar-2022/aktuellt/korsbarsgarden-digitalt/

Jon och jag hann samtidigt besöka förhandsvisningen på Bonniers Konsthall där årets Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater ställer ut i salarna, Simon Wadsted och Sara Ekholm Eriksson. Simon ställde ju ut hos oss i somras och det verk som Körsbärsgården köpte in finns nu att se i utställningen. Kul tycker vi!

Nanna passade på att göra ateljébesök hos Helene Billgren som kommer till oss i sommar!

Ett resurscentrum för konst

Gotlands Konstmuseum stängde för tre år sedan. Galleriföreningen lades ned,  BACs (Baltic Art Center) fina utställningslokaler har försvunnit. Det ser mörkt ut för konsten. Eller?

Vad händer i kris? Jo vi går samman. Konstnärer, grupper och konstföreningar träffas och diskuterar, försöker lösa tillsammans. Några konstnärer övertalar länsmuseet att öppna Konstmuseet mot att de själva kurerar, hänger och vaktar. Det har under året resulterat i några fantastiska inblickar i det gotländska konstlivet. I kraft, och vilja. I diskussioner och debatter. Vi arrangerar dialogmöten, deltar i ART MEET UPs, ordnar upprop.

Kanske håller något till slut på att hända. När diskussionerna var som hetast i media och i radio tillsatte länsmuseet till slut en referensgrupp med experter från riket och ön att komma med synpunkter på ett framtida konstmuseum. Förvånande nog kom den till slutsatsen att det befintliga konstmuseet omgående borde öppna och med tiden byggas ut med en klimatanpassad del för utställningar med värdefulla inlån. Det blev också lösningen för länsmuseets anlitade arkitekt Christian Hegarth. Konstmuseet bedömdes robust och bra för de flesta utställningssammanhang men borde även rymma möteslokaler, fikarum. Kanske verkstad. En omdisponering av rummen kunde dock rymma det mesta. Och på sikt då en klimatanpassad tillbyggnad.

Regionstyrelseförvaltningen gav parallellt en konsultfirma i uppdrag att snabbutreda en översyn av hela konstområdet. De kom med viktiga förslag till förändring. De professionella konstutövarna är öns resurs och måste tas bättre tillvara. Med produktionsstöd, projektstöd, stipendier och verkstäder. Bara 10% av kulturbudgeten på Gotland går till konstområdet, vilket är ovanligt litet i jämförelse med övriga Sverige. 

Av översynen framgår att Konstmuseet kostar knappt 4 miljoner/året. Fast det är stängt och tomt. Mycket pengar i jämförelse med det som idag tilldelas de professionella utövarna. 

Konstnärerna och föreningarna behöver en plats att mötas på och utbyta tankar. Med varandra och allmänheten. De vill ha utställningsmöjligheter. Stöd till arbetslokaler. 

Hitintills har regionen förlitat sig på länsmuseet. 

Men för ett länsmuseum är grunduppdraget att bevara kulturarvet. Medarbetarnas kompetens och expertis ligger där och det gör de bra.  ”Samtidskonstens roll är vag i förhållande till hur museet beskriver sitt grunduppdrag”. När Konstmuseet öppnade fanns två chefer, en för länsmuseet och en för konstmuseet. Så är det inte längre, all konstverksamhet ligger under länsmuseets chef. Är det verkligen en bra lösning? Kanske bör konsten stå fri?

Konsultfirman som regionen anlitat föreslår ett Resurscentrum för konsten och kanske går det att förena med det som konstnärerna och föreningarna efterlyser: Ett öppet fristående Konstmuseum som samhällsaktör och mötesplats, där konstnärer och föreningar tar plats med stärkta insatser för de professionella aktörerna. Som verkar i staden och på landsbygden. Och betydligt mer resurser till konsten. 

Ännu tycks det vara en lång väg att gå innan en lösning finns på bordet. Men 

politiken engagerar sig. Det nya styret på ön börjar bra!

Detta infördes som debattartikel i Gotlands Tidningar och som insändare i Gotlands Allehanda. Viktigt att konsten finns på ön!

En tisdagskväll på Körsbärsgården. Teaterföreställning med Öja skolas barn som skådespelare, pjäsförfattare, scenografer m m