h1

Politiker på Körsbärsgården och landsbygdsfest på Storsudret

augusti 14, 2019

Idag kom Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius tillsammans med Stefan Nypelius, Fredrik Gradelius och Andreas Unger till Körsbärsgården.

Viktiga samtal kring konst , landsbygdsutveckling, och hållbarhetsfrågor kring Agenda 2030. Jag är glad över deras intresse kring konsten och tacksam över att vi kunde visa upp så viktiga konstnärer med knytning till ön numera, som Björn Erling Evensen och formkonstnärer som Barbro Lomakka.

Eva Nypelius blev också särskilt fascinerad av de unga konstnärerna fråm Kungl. Konsthögskolan Elin Odentia och Malin Petersson. Och vårt program kring hållbarhet förstås!

Kvällen avslutade vi tillsammans på stor landsbygdsfest på Vamlingbo prästgård där GUBIS Kristina Olsson (från När) och HNI svarade för programmet. God mat från vår egen Martinas Food Track, föredrag om landsbygdsutveckling , mycket musik och framför allt MYCKET FOLK. Fint att se alla tillsammans!

Landsbygsfest på Storsudret
h1

ART WEEK över hela ön

augusti 13, 2019

För femte året i rad visar Gotland upp sin konst under en Konstvecka. Tidare har den legat när säsongen håller på att ta slut, vecka 34, men i år har arrangörerna slagit ihop den med Crime Time (som varar i två dagar) och tidigarelagt programmet. Ansvariga är Uno von Corswandt och Inger Harlevi.

Till oss kommer en KONSTBUSS från Visby på lördag.

Här pågår nu sex utställningar, Barbro Lomakka och Mirage, med utökat innehåll av den utställning som hon visade i Tokyo i våras. Två mindre utställningar med japanska konstnärer, de båda GUTAI-anknutna Sadaharu Horio som hade Art Performance på Moderna museet och här på Körsbärsgården tidigare samt Akiko Horio med små skulpturala verk Hon visas för första gången för svensk publik

Två av Kungl.Konsthögskolans avgångsstudenter visar sina verk, Elin Odentia och Malin Petersson.

Därutöver en stor utställning av Björn Erling Evensens verk tillkomna under det senaste året. En fantastisk explosion i färg och liv!

Livias Hus har gjorts om till ett Kuriosakabinett, minnande om dem som samlare förevisade på 1600-och 1700-talen. Här finns allt från kinesiska vaser från Han-dynastin (206 f kr. – 220 e.kr), fossiler,  nordiska stenyxor och blomsterkonstnären Tage Andersens samtida blomuppsatser. Lyssna i drektsändningi P4 imorgon onsdag strax efter åtta!

Och kaféet/bistron serverar ännu Helgas och GianMauros fantastiska buffé med 8 smårätter och en varm  kött-eller fiskrätt.

Allt är öppet varje dag under hela augusti, 11-17.

I september är öppet helger.

Björn Erling Evens
h1

Ingen operaafton den 12 augusti

augusti 11, 2019

Andreas Marmbrandt, ”vår tenor” måste ställa in årets operaafton på Körsbärsgården den 12 augusti. Han är sjuk.

Vi hoppas på nästa år i augusti och önskar honom snabbt tillfrisknande.

h1

Hotas Visby av kapitalets brandskattning?

augusti 9, 2019

År 1361 invaderade Valdemar Atterdag Gotland. Slaget mellan gotlänningarna och Valdemars armé stod vid Solberga, sedan intog Valdemar staden sannolikt genom att riva en del av muren, den s k ”Valdemarbräschen”, och på bred front tåga in i staden, avröja det som idag är Södertorg där han slog läger (historisk källa Otto Jantze, Nils Lithberg). Berättelsen lever i varje gotlänning, bilden av Brandskattningen återfanns i många svenska skolböcker.

”Bräschen” ligger i det rivningshotade kvarteret Atterdag 6, visbybornas återuppbyggda mur efter det att Valdemar Atterdag lämnat ön. Här  skimrar muren med för befästningen ovanliga tinnar som bara finns på den här korta sträckan, väl synligt ovan de låga husen, till minne om vår historia och av öns kanske största katastrof.

Idag hotar nästa katastrof, kapitalet intar staden, kvarter köps upp för att rivas, förtätas. I kvarteret Atterdag 6 hotas tre hus av rivning och utblicken mot ”Valdemarbräschen” täpps för alltid igen. Här ska byggas högre hus bara för att gynna en enskild ägares tänkta förräntning.

Byggnadsnämndens ordförande menar i en insändare (6 augusti i GA och GT) att det kulturhistoriska värdet är en ”bedömningsfråga, det är ingen absolut sanning vad antikvarier tycker.” Kanske tror hon att vår historia och intåget i Visby var ”fake news”, att det aldrig hänt.

För mig är det obegripligt att byggnadsnämnden valt att gå emot sina tjänstemän och tillåta rivning och för alltid täppa för ringmuren och vittnandet om stadens historia. Det är obegripligt att byggnadsnämnden anser sig veta bättre, att den går emot världsarvssamordnare, regionantikvarie och stadsarkitekt. När så länsstyrelsen, som statens förlängda arm, utnyttjar sin rätt att stoppa rivningsbeslutet överklagar byggnadsnämndens ordförande beslutet till Regeringen. Hur tänker man? I vems ärenden går man? Knappast gotlänningarnas, visbybornas.

Gotlands kommun ansökte en gång tillsammans med länsstyrelsen om att Visby skulle bli världsarv. Det var politikernas vilja. Den gången. Ett omfattande arbete inleddes i vilket dryga 250 fastighetsägare skrev under föreskrifter för ett framtida bevarande av sina 500 hus (däribland det aktuella kvarteret Atterdag ). Den insatsen påverkade UNESCO starkt i samband med utnämningen. Visby blev Sveriges ända världsarvsstad, att bevaras för all framtid.

Dagens politiker säger sig värna om en levande innerstad. Jag anser att staden var ”mer levande” när världsarvet beslutades, när kommunens och länsstyrelsens arbetsplatser var innanför murarna och när enskilda ägde och bodde i sina hus. Idag köps hela kvarter för att förräntas och byggas om till hotell-liknande sommarboenden och näringsställen av kapitalister som spekulerar i turism och kryssningsgäster men med minimalt intresse för vår historia. Jag tror det är en farlig väg att gå marknaden till mötes i sådana fall. Risk finns att kv. Atterdag blir prejudicerande och att alla de som nu väntar på rivningslov för att bygga nytt och förtäta kräver stora förändringar i innerstan.

UNESCO har ”levande” städer på sin världsarvslista, väl medvetet om att det kan uppstå problem. Tallinn hotades för tjugo år sedan att tas bort som världsarv i samband med ett rivningsbeslut som aldrig genomfördes. Hoppas vi slipper vara med om det i Visby.

Valdemar Atterdag brandskattar Visby
h1

Sista litteraturkvällen på Körsbärsgården – PC Jersild 6 augusti

augusti 4, 2019

På tisdag 6 augusti blir sommarens sista Litteraturkväll hos oss på Körsbärsgården. PC Jersild talar om och läser ur sin bok som kommer i höst, ”Skriv först – fråga sen”. En handbok för nybörjare, kallar han den.

Hos oss var han senast för två år sedan och talade om boken Tivoli. Det har blivit otaliga böcker under hans femtioåriga skrivarliv. Vem minns inte Grisjakten, som utspelade sig på Gotland, Barnens ö, Babels Hus?

Den nya boken innehåller kapitel som Att börja, Att välja, Tempus, Jagberättare, Dialog, Tankar och drömmar, Karaktärer, Arbetsvanor och sist men inte minst Att skriva eller inte skriva. Ingen vet vart kvällen leder…

En spännande afton som börjar kl 19. Förboka gärna plats!

På min kvällspromenad: 11 tranor på låg höjd, fyra rävar, ett otal rabbis och tretton rapphöns som skrämdes upp. Och så alla trevliga Sundrebor som jag mötte!

h1

Allan Larsson och Leif Pagrotsky på Körsbärsgården

juli 31, 2019

En av många intressanta kvällar hos oss på Körsbärsgården denna sommar när Allan Larsson berättade om det spännande uppdraget att förankra forskningsanläggningen MAX IV till Sverige och Lund. Livliga samtal efteråt där bland annat hans egen gäst Leif Pagrotsky (som de aktuella åren bland annat var utbildnings-och kulturminister) deltog med sina synpunkter.

Allan Larsson fotade sin publik

Underbart med dessa intressanta möten här nere hos oss på sydspetsen av ön. Nästa tisdag väntar PC Jersild som talar om sin nya bok som kommer i höst, Skriv först – fråga sen!

Allan Larsson, Leif Pagrotsky, Crisci Saavedra, Jon och jag
h1

Rivningsbeslutet som hotar världsarvet

juli 29, 2019

”En politiker behöver inte följa sin förvaltnings rekommendation, de kan behöva ta andra hänsyn”, sade byggnadsnämndens tidigare ordförande.

I fallet med köpmangården vid Södertorg (Kv Atterdag 6) går också nya ordföranden på den linjen och väljer att köra över både sin kommunantikvarie, sin världsarvssamordnare och övriga tjänstemän och bevilja rivningslov för tre fastigheter. Allt för att tillmötesgå den nyblivna ägaren av kvarteret (liksom en rad andra fastigheter i Visby). Han anser Södertorg vara slumrande och eftersatt och vill nu  ”lyfta kvarteret och göra det attraktivt ”. Det innebär rivning av tre hus, och nybyggnad med hus som till sin höjd motsvarar ”omkringliggande fastigheter eller högre”.

Nu ska här bli showrooms, affärer, bostäder och restauranger och för att nå sin vision ”är det ekonomiskt nödvändigt att riva”.

Det tycker politikerna är bra, ” utan aktiva företagare som driver handel och restauranger är inte Hansestaden Visby levande”, säger byggnadsnämndens ordförande. Länsstyrelsen har ingripit och stoppat rivningen efter överprövning.

Jag är tveksam till att de nya uppköparna av kvarter och fastigheter gör Visby levande. Man investerar i köp för att göra vinst, innehållet i kvarteren blir det som för ägaren ger mest avkastning. Just nu gäller förtätning, för att fylla det nya med hotellboenden och krogar sommartid. Självfallet är Södertorg attraktivt för dessa nya investerare, det är ju dit kryssningsresenärerna i tusentals slussas på sitt korta stopp i världsarvet.

Men är det så världsarvet ska hanteras? Nej, säger experterna och UNESCO.

Visby blev ett världsarv i hård konkurrens med andra hansestäder genom sin välbevarade ringmur, två hundra medeltida hus, den största trähusbebyggelsen från 1700-talet och välbevarat gatunät. Butikerna längs Adelsgatan, Stora Torget och Sankt Hansgatan är särskilt omnämnda. Dåvarande kommunalnämndens ordförande Hans Klintbom och landshövdingen gjorde gemensamt ansökan om att bli världsarv och förband sig därmed att bevara stadens värden. Staten gick i samband med utnämningen in med 154 miljoner för att hjälpa enskilda fastighetsägare att återgå till traditionella ytskikt och andra bevarandeåtgärder, hur mycket staten därefter beviljat fastighetsägarna för fördyrande åtgärder för bevarande vet jag inte.

Visby är inte vilken svensk småstad som helst som aktiva storföretagare kan ges spelrum att spekulera i. Det är ett av få världsarv, den äldsta hansestaden av alla, som kommun och stat lovat ska bevaras för ”evärdeliga tider”. Absolut en stad där verksamheter bedrivs och människor ges möjlighet att leva och bo året runt.  Men på stadens och bebyggelsens premisser, på gotlänningarnas, som faktiskt är de som en gång byggde och genom tusen år förvaltat staden. Det är vi öbor som fått utmärkelsen världsarv och det är vi, bara vi som nu har ansvaret, också när ekonomiska krafter och spekulerare vill annat och trycker på