h1

Resa till London

oktober 18, 2018

Wenn jemand eine reise tut dann kann er was erzählen…lärde jag mig i skolan, dvs den som gör en resa har alltid något att berätta.

Jon och jag stängde Konsthallen efter drygt 5 intensiva månader, återbördade det mesta av utställningarna till konstnärerna och for till London där de årligen återkommande konstmässorna Frieze Masters, Frieze London samt Monniker Art Fair ägde rum. Två av dem i Regent´s Park, den senare i Shoreditch där vi också träffade ”vår” Street Artist PURE EVIL och följde med honom hem ute på den engelska landsbygden bland böljande beteshagar så långt från Grafittin som man kan komma…

På Frieze Masters blandas väldigt gamla ting med det nyaste nya, just nu är det onekligen mycket koreansk konst!IMG_4325

En monter ägnades Man Ray och Lee Miller och som fanns nära Picasso på femtiotalet. (Montern fick för övrigt pris som bästa monter senare) Sir Norman Rosenthal kurerade 4 små utställningar.

Teman kring olika konsthandlare, bland annat ägnades en av utrymmena på Japansk studiokeramik och teseromonier. Spännande efter vår Japanresa i våras… Här var det MITATE som gällde dvs att se på nytt. Teceremonierna som togs med i japansk religion på senmedeltid handlar om det enkla, anspråkslösa, som genom omsorgen blir till konst. Fin beskrivning också av keramiken som den plastiska konst som är mest abstrakt i sin ursprunglighet .

Axel Vervoordts monter, vår vän från Antwerpen, har som vanligt underbara verk att visa. Mycket asiatiskt förstås. I parken mellan de två mässorna visas skulptur, även där en och annan korean. Till exempel Kimsooja som vi upptäckte senast på Biennealen i Venedig och Lee Ufan hade fått uppdraget att göra årets paviljon på Serpentine Gallery (han hade ju ett eget museum på Naoshima i Japan)

Frieze London är färgstarkare, kontrastrikare, mer oförutsägbart. De flesta namn var okända för oss, Alexandros Vasmoulakis (Grekland), Paulina Olowska, Mark Bradford

och så Bjarne Mellgaard och Peter Doig som vi båda mött på Louiana tidigare.

Galleri Magnus Karlsson har egen utställning i något som kallas Asia House, ett stenkast från Frieze. Här visar han upp alla som hör till galleriet, fin utställning. Och Klara Kristalova var förstås på plats!IMG_4427Återkommer snart om Somerset House och den afrikanska konsten!

 

h1

LYCKA

september 29, 2018

Kan vara en dag som idag, sol, stilla, klara höstfärger, tranor som betar på åkern inom synhåll.

Idag ganska mycket folk i Konsthallen. Ännu kommer många barn. Alla är så positiva och tycker om både lokaler, konstutställningar, atmosfären. Dröjer sig kvar och pratar om livet. Jag bredde några smörgåsar, kokade kaffe och gjort en fransk äppelkaka. Tyckte synd om dem som kom till Storsudret nu när alla näringsställen är stängda. Även om vi skrivit på alla sociala medier att fik/bistro slutat för säsongen.

Folk blev så glada. Åt upp allt förstås.

Ser bilder på Instagram från Helga, Gian Mauro och tvillingarna som nu äntligen får litet gemensam semester på hemmastranden på Sardinien innan olivskörden börjar. Flickorna har börjat gå. Gillar att bada. Fångar fisk i havet

h1

Sista öppethelgen på Körsbärsgården sommaren 2018

september 28, 2018

 

Nu lider sommaren mot sitt slut och helgen som kommer lördag-söndag 29-30 september blir den sista öppna helgen på Körsbärsgården för denna säsong (öppet 11-17). Så öppnar vi förstås vissa helger i Advent.

Ännu finns alltså tillfälle att se Portable Landscapes som kurerats av Moderna museet i Riga och Baltic Art Center med anledning av Lettlands 100-årsjubileum och med de konstnärer som under kriget lämnade Balticum och bosatte sig i Sverige.

IMG_3864Våra egen stora satsningar, Wosene, den afrikanske konstnären från Addis Ababa som var den förste att arbeta med återvinningsmaterial i konsten och som tagit upp det uråldriga skriftspråket Amharic i sitt måleri finns i Livias Hus,IMG_3609

och Collage, skisser, målningar, skulptur och konsthantverk av de 66 konstnärer som hittills ställt ut på Körsbärsgården finns i Konsthallens stora sal.4B127CF4-DA69-4F0D-96F7-E6A5F090AB01

Även Konstfacks avgångselev Nina Salalaikos keramiska installation Grey Flowers finns att beskåda i ett av de mindre rummen.

Några nyförvärv kan beskådas i Skulpturgalleriet, ett verk av Japans kanske främste keramiker Shiro Tsujimura och ett annat av Anna Bjerger.

Dessvärre är kafé och bistro stängt för säsongen (liksom allt annat på Storsudret utom Fiket i Burgsvik som har öppet till 14. Matsäck rekommenderas!

Har tillbringat två intensiva dagar i Visby, mötet med kulturkonsulenterna, Region Gotlands kulturenhet och oss Fria Professionella blev en livlig och animerad diskussion om förväntningar och hur vi framledes ska hitta former för samverkan och informationsutbyte. Här finns en del arbete att göra, vi kommer att snart ses igen för att se hur konsulenternas ansvarsområden bättre kan innefatta det fria professionella området.

Vi har skapat ett Nätverk för Kultur mellan kulturen på norra ön, på södra och i Visby med Konstmuseet och Visbys olika ”centrumbildningar”, Baltic Art Center, Tonsättarcentrum och Översättarcentrum. Tanken är förstås erfarenhetsutbyte och samverkan. Det som står överst på agendan är marknadsföring av konsten och kulturen på norr och i söder vid sidan av Visby.

Körsbärsgården sonderar olika vägar för framtiden. Kanske bilda en stiftelse för Körsbärsgården Pedagogik?

h1

Sundreborna på kakfest på Körsbärsgården, vi skapar tillsammans ett bibliotek och NOAKS ARK har äntligen strandat

september 17, 2018

September går fort. Körsbärsgården är öppet under helgerna och vi får tid att göra det som vi inte hunnit med under en lång, het sommar. Trädgården vill på nytt grönska, pumpor och tomater mognar, äppelträden dignar och dikesrenarna är fyllda med salmbär. Gässen börjar dra söderut, vår tranfamilj är orolig.

Igår var kaffekalas för alla Sundreborna som nu gjorde sitt bästa att tömma Helgas bull- och kakdisk. (Helga, Gian Mauro och tvillingarna far nästa helg till Sardinien för att ha semester på stranden och börja förbereda årets olivskörd) Fint att kunna ses, vi alla som bor i socknen, vid ett enda långbord! Vi fattade ett gemensamt beslut: det lilla huset mitt emot Körsbärsgården (tidigare gemensamt postkontor där alla hämtade sin post, och väntkur när det fanns kollektivtrafik och buss) gör vi nu om till SUNDRE BIBLIOTEK. Tanken är att sätta in bokhyllor och fylla med böcker (vi har många, även andra har litteratur som de ej har plats för). Vi lånar böcker vid behov, återlämnar dem när vi vill, fyller på med nya… Öppet alla dagar, dygnet runt. Ingen vaktning, vi litar på varandra.

Känner mig mycket upprymd och glad!

Möten och träffar på Körsbärsgården har duggat tätt på sistone. HNI (Hoburgs Närings-och Intresseförening hade frukostmöte med Roger Hammarström, Tillväxt Gotland. Intressant och mycket info om kommande kurser för oss alla småföretagare (se på deras hemsida).

Jon och jag har till och med lämnat tomten en dag! Vi for till Visby, deltog i invigningen av Evert Lindfors skulpturverk NOAKS ARK i ett skyddsvärn vid Kallbadhuset och Almedalen. Skönt att den fina donationen som Region Gotland fick 2010 av donatorn Annsofi Mattson äntligen på nytt packades upp ur sina kartonger. En spektakulär plats som förhoppningsvis kommer att vara öppen för allmänheten vid samma tider som Visby ruiner. De kommer att stå säkert längst in i värnet bakom pansarglas. Konstnärens dotter Cecile och hans kusiner var med vid invigningen, som öppnades av kulturstrateg Björn Ahlsén och Berit Ångman Svedjemo, ansvarig för konstsamlingarna. Annika Svahnström berättade initierat om konstnären och Eva Sjöstrand gjorde ett spontant inhopp med att läsa några rader ur en av Evert Lindfors minnesböcker som handlade just om platsen.

Bakom Grönskan heter ett påkostat projekt med ett tiotal skulpturer utplacerade under Galgberget och med möjlighet att få en karta till dem vid Trojaborg. Kanske mer en snårig vandring/löpning för specialiserade orienterare än konstintresserade. Vi hade verkligen svårt att hitta, grönskan har i sommar växt över eventuellt upptrampade stigar, något verk hade vandaliserats. Vi hittade fem verk under en och en halv timme, sen gav vi upp. Träffade en uppgiven barnfamilj som inte lyckats se ett enda… Men idén var god!

Olivia Pettersson Fleur, vår utvalda konstnär från Konsthögskolan fortsätter sina framgångar. Nu har hon en mindre stipendiatutställning på Brucebo och en på Konstnärshuset i Stockholm.IMG_4124

h1

Skördefest och Safari

augusti 18, 2018

”Skördefest” kallar Bengt Valentinsson, f.d. kulturchef på GT Gotland, Art Week. Det är Gotlandsveckan när alla professionella kulturarbetare visar upp sina konstnärliga uttryck i måleri, skulptur, performance, litteratur, musik, dans och konsthantverk. Den ligger sent på sommaren, det var ett villkor för regionens treåriga stöd. Evenemanget ligger troget kvar vecka 34. Trots att regionen inte längre stödjer.

De flesta aktiviteterna är i Visby. Bonniers hoppade av sin satsning på Crime (ursprungligen vecka 33 för att sedan flytta till juli (förstås) men har nu införlivats med Art Week och avslutar.

Tre Art Safaris med buss runt ön finns kvar, till Sudret, Norra ön och Östra med besök i konstnärsateljéer och Konsthallar.

På tisdag, 21 augusti, är Körsbärsgården, Gotlands Louisiana, ett självklart besök. I år toppat med en stor stjärna, Wosene, med ursprung i Etiopien men sedan sent 70-tal bosatt i Kalifornien, The New Alphabet, ett oförglömligt möte med samtida måleri.Wosene_MonumentOfWords.74x76

Även Moderna Museet i Riga och BAC visar upp sig, Portable Landscapes, belyser balternas flykt undan Sovjetregimen i krigets slutskede med starka bilder ur Holmerts fotoarkiv och med två av samtidens stora, Laris Strunke och Enno Hallek, som befann sig ombord på båtarna som tonåringar.Laris.Strunke.Klufta.2016

Körsbärsgården har under sommaren haft två Artist-in-Residence från Konsthögskolan respektive Konstfack, Olivia Pettersson Fleur och Nina Salalaiko. Deras verk visas nu. Som om inte detta vore nog visas 66 av de konstnärer, som hittills ställt ut, i en stor samlingsutställning, Collage. Samt verk i Skulpturpark och Galleri med bland andra Dan Wolgers, Maria Miesenberger, Klara Kristalova och Björn Erling Evensen.IMG_3177

 

 

h1

Tillväxt och hållbarhet. Går det alls att förena?

augusti 15, 2018

Igår var kanske sommarens mest välbesökta tisdagskväll på Körsbärsgården. Landshövding Cecilia Schelin Seidegård och ICA Maxis Paul ”Dino” Larsson, ny ordförande för Tillväxt Gotland, samtalade om Gotland i framtiden. Tillväxt och hållbarhet – går det alls att förena? Moderator var Allan Larsson, journalist, tidigare finansminister och rådgivare i EU kring energi och klimatfrågor. Stort engagemang från publiken, många frågor om jordbruket, turismen, transporterna, energiförsörjningen och förstås företagsklimatet. Vi kunde ha fortsatt i timmar!IMG_3948

Ett konkret förslag från publiken som alla ville genomföra: ett Gotland fritt från plastpåsar. Precis som ett antal afrikanska stater; Kenya, Uganda, Burundi och Marocko. Något som går att genomföra nu.

Ingela Lind ville se frågan i ett större perspektiv. Det speciella med Gotland är att jordbruket och landskapet är ovanligt väl bevarat, storskaligheten har aldrig riktigt slagit igenom. Kanske därför att de flesta på ön måst försörja oss på en rad olika sätt – samtidigt – för att få ekonomin att gå ihop. Det har sannolikt gjort ön rustad när stora omställningar står för dörren. Också Sverige tvingas tänka småskaligt, lokalt, innovativt, kreativt. Som man alltid måst göra i glesbygd.

Landshövdingen talade bland annat om Overshot Day , som i år redan var 2 augusti. Det var dagen när jordklotet förbrukat sina resurser för 2018. Nu lever vi som om vi hade två planeter att nyttja. Fast, tillade hon, Sverige hade förbrukat årets resurser redan 28 mars!!! Precis som vi kan leva på 4 planeter av jordens storlek. Något att tänka på. Är det verkligen tillväxt som vi ska omhulda, satsa allt kapital på?

Nu måste sägas att 80% av alla resurser förbrukas i storstäderna, i vårt fall Stockholm. 20% användas av glesbygderna. Allt överutnyttjas, vattnet, skogen, marken, den biologiska mångfalden (Var tog bina vägen?)

Stora problem stundar; kommer vattnet att räcka till? Allan Larsson visade i talande bilder innan seminariet hur regnvattnet som faller ned på ön, 600 millimeter, räcker honom till knäna, hur 200 millimeter blir kvar när regnet avdunstat, (det når honom upp till smalbenet) och hur sedan det mesta rinner ut i Östersjön genom utdikningar, åar. 2 millimeter blir kvar! Grundvattnet sjunker, brunnarna sinar. Men det är inte hopplöst: forskare tillsammans med Forum Östersjön tittar nu på hur vårt regnvattens skulle kunna magasineras. Och då skulle vi slippa dyra och riskabla(?) avsaltningsanläggningar. Dricksvattnet kan räddas.

Idag var debatten på Körsbärsgården på GT och Gotlänningens ledarplats. Staten satsar 3 miljarder på ”Hållbara städer”. Kanske Gotland kan gå före och bli en hållbar bygd?IMG_3952

h1

Kritik av Gotland i riksnyheterna

augusti 2, 2018

”Ringmuren en levande symbol för sveket mot landsbygden..” Detta står att läsa i Svenska Dagbladet 1 augusti (se artikeln nedan).

Kritiska artiklar om Gotland har duggat tätt den här sommaren. Jag kan bara föreställa mig det som kan hända när man får del av nyheten om att GEAB släcker ned elen för hela ön med täta mellanrum. Katastrof för oss alla som lever på de här korta sommarveckorna, när dagar som de nyligen, släcker ned allt på ön: näringar, restauranger, mataffärer, konst- och kulturevenemang. Det är enorma belopp som går förlorade. Och så GEABs chef som förelår att man ska skaffa reservagregat (Dielel antagligen). Det är hållbarhet det!

Problemet som artikeln i SVD belyser, hänger ihop med de obefintliga möjligheterna för enskilda professionella aktörer att få del av regionens och därmed staten och EU:s kulturpengar. Allt går till länsfunktionerna, enligt Gotlands unika tolkning av statens och regionens Samverkansmodell, övriga kan ej söka. Vore dags att Gotland i likhet med övriga landets regioner ser över kulturbudgeten. Det ÄR viktigt med ett länsmuseum osv men det är också viktigt med allt nytt som händer bland professionella utövare (Länsfunktionerna ska ju i första hand bevara). Annars kommer man ohjälpligt på efterkälken. Och går miste om viktiga medel från Staten, EU, donatorer…

IMG_7417

1 AUGUSTI, 2018 ~ SOFIA LILLY JÖNSSON

Detta är den femte och sista krönikan i serien som senare samlades under rubriken Landsbygdssommar, publicerad i SvD 2016-08-11.

”Näe, turisterna är borta på landsbygden numera”, sa taxichauffören. Själv åkte jag symptomatiskt nog en kort – men sen – sträcka i Visby stad. Fast jag tog mig i alla fall utanför ringmuren. Den som en gång byggdes för att skilja stad och land. Arkeologerna kan se att vissa partier av muren färdigställdes hastigt innan kriget 1288 mellan tyskpräglade stadsbor och landsbygdens gutniska bönder.

Ringmuren har ingen idyllisk tillkomsthistoria. Den restes som alla murar i syfte att hålla människor ute, först med tullar och sedan som fästning. All handel skulle gynna den internationella Hansan, unionen mellan städerna runt Östersjön. Bönderna utestängdes från den urgamla rätten att nyttja hamnen i Visby, som låg där Almedalen ligger idag.

När sedan den danske kungen Waldemar Atterdag och en överlägsen krigsmakt invaderade ön sensommaren 1361 stupade gotländska män, åldringar och pojkar som aldrig krigat förut i vallgravarna utanför Visby ringmur. Uppmaningen från kungen i Stockholm hade varit att hela ön skulle stå emot danskarna. Men kanske hade stadens borgare redan inlett förhandlingar med Waldemar Atterdag. Stadsportarna öppnades aldrig för att släppa in gutarna.

Sveket skulle för evigt markeras med ett stenkors över massgravarna några hundra meter utanför muren. Anklagelsen i orden ringer ännu tunga: ”I Herrens år 1361 den 27 juli föll framför Visby portar i danskarnas händer de här begravda gutarna. Bed för dem.”

Det är sällan som konflikter mellan stad och land har gett så påtagliga avtryck som i muren runt Visby, men faktum är att många gotlänningar talar om den än idag som en symbol för en skillnad som alltjämt existerar.

När ett försök att skapa långsiktiga arbetstillfällen och naturturism i glesbygd sökte stöd från en av EU:s strukturfonder för Östersjön var representanterna för fonden positiva. Fågelcentrum på Närsholmen skulle ligga i samma karga socken som den gotländska musikgruppen Ainbusk Singers kommit från och tagit sitt namn efter små envisa, vindpinade enbuskar. Där havet och blåsten målat en färgskala i grått tänkte man sig naturskola för barn, informationsskyltar och samarbete med ornitologer i Finland, Estland och Lettland. Restauranger, stuguthyrare, vandrarhem och affärer skulle gynnas och förlänga säsongen till fågellivets höst och vår, inte bara de heta veckor mitt i sommaren då allting tycks hända i Visby.

Men för att få pengar från EU måste Sverige också bidra med en fjärdedel av budgeten genom aktuell kommun, och där gick det trögt. När Fågelcentrum till sist fick igenom sin ansökan hos kommunen var det med villkor som inte gick att uppfylla, och EU drog sig ur.

Ett annat projekt har dock vunnit kommunens stöd, med syfte att ”återuppliva och stärka varumärket Hansan”. Och om man vill stärka varumärket för den internationella union mellan städer som byggde en mur mot landsbygdsbefolkningen och tog ifrån dem deras inkomstmöjligheter, så verkar man ju vara på god väg.