Det kan vara svårt att lämna ön

Det höll på att bli en resa med förhinder. Mitt flyg till Stockholm blev inställt och jag bokades om till nytt flyg tre timmar senare. Jag skulle på 70-års fest-seminarium för Carl Tham och var ute i god tid. Tyckte jag. Även det senare planet ställdes in. Vad gör de om lördagarna på Gotlandsflyg? Vi var några stycken som skulle på samma fest. De andra gav upp och återvände till Fårö. Ytterligare två timmar senare lyfte i alla fall planet. Jag kom sent till festen men hann ändå delta. Calle fick en rejäl skörd från aprikosträdet.

Mycket mycket folk, många höll inlägg om Carl på olika temata: Nyfiken, radikal, intelektuell. Annika Hagström höll talarna i styr. Mycket politik, välfärdsfrågor, vetenskap, kultur. Sara Jangfeldt underhöll med sång. Roligt när hon på slutet blev Marilyn Monroe och sjöng Happy birthday för Calle.

Idag tillbringade vi fm på Formexmässan (och vår favorit Tove Adman från ön) med kafébord med fastskruvade expressokoppar… Eftermiddagen gjorde vi stor konstrunda och såg bland andra Louise Bourgeois, Charlotte Gyllenhammar, Gunnel Wåhlstrand, Erik Jeor. Gillade mycket av Gyllenhammar. Wåhlstrand gick på Mejan medan jag var styrelseordförande där. Hennes utställning när hon gick ut blev minst sagt bejublad och hon sålde allt vi jag minnas. Hon var blyg och förvirrad. Det är hon inte längre. Fortfarande väldigt bra.

Vad jag gjorde medan jag väntade på att Gotlandsfyg skulle få fram ett funktionsdugligt plan? Besökte barnbarnet Alvin. Det gick ingen nöd på mig.

I denna ljuva (sen)sommartid

Värmen trycker. Sval sydlig vind. Drygt 20 grader fast det är mörkt. På min ensamma promenad i kvällningen mötte jag ett gäng damer till häst. De hade ridit från Grötlingbo och hållit på sedan halv tio och när jag mötte dem var det tio timmar senare. De var trötta och promenerade brevid hästarna. När jag återvände såg jag att de stannar över i Sundre i natt i ett uthyrningshus.

Längs vägen vid Juves växer vildpäron. Linné noterade dem vid Burs (de växer ännu på samma ställe). Bredvid står en stilig apel.

Jag passerar ett sommarhus, en omsorgsfullt renoverad bondgård av större modell, sådär 300 kvadrat i boninghuset och 1000 till minst med ekonomibyggnaderna. Vilken fantastisk åretruntbostad det skulle vara. Nu används det under en sommarmånad.

Poeten och hans flickvän kom på kaffe. Han börjar bli klar med artikeln och lämnar Sundre snart. Gässen cirklar i tusental, de är också på väg.

Sista sommargästens sista middag

Sista(?) sommarmiddagen avåts hos en kvardröjande sommargäst och kvällen var stilla och mild och mörkret kom plötsligt men också stjärnorna. Vi blev alla lätt vemodiga för sommaren på ön tar definitivt slut nu och vi skiljs för att inte träffas förrän till nästa sommar. Men värmen består, även kvällarna är varma och jag förstår egentligen inte alla fria andar som lika gärna skulle kunna sitta på Gotland och skriva.

Men samtidigt ser jag att det är Bonniers stora Manillafest, de är poesiafton på Rumäska kulturinstitutet, Stadsteatern och Dramaten går i gång och nu i morgon är en mängd intressanta vernissager i Stockholm.

Min vän poeten är kvar. Han skriver en artikel om den judiska filosofen Simone Weil för Access. Och hinner bada ensam vid stranden och bygga en stenlagd uteplats för middagar i kvällssol. Han säger att han skriver om nätterna och somnar 5. – Blir du inte väckt av gässen då? undrar jag. Gässen är runt omkring hans hus och de ger sig skränande av vid 6-snåret. -Då sover jag som allra bäst, säger han.

Jag plockar mirabeller och björnbär, förbereder sylt men skriver samtidigt och glömmer den halvfärdiga sylten som börjar jäsa. Suck.

Poeten fick i alla fall dagens skörd av aprikoser.

Gotlands bästa tid är nu

Jag väcks klockan sex. Gässen skränar, kanske har de sovit över på grannens åker, de far runt socknen och samlar sig i stora V-formationer.

Nu tolv timmar senare, det är 20 grader varmt, vindstilla. Ljus molnfri himmel och mörkt blått hav. Jag förundras lika mycket varje år vid den här tiden. Var är alla sommargotlänningar? Turister?

Jag stängde kaféet och plockade ned Harald Lyths utställning i går. Kanske var det tjugo gäster totalt under dagen. Idag har jag inte sett till en enda ”främmande” bil. Gotland- åtminstone Storsudret- är en väl bevarad hemlighet efter 15 augusti. Och den bästa tiden börjar nu!

Men det är torrt. Löven på träden torkar, äpplena faller halvmogna till marken, rönnbären glöder, gräset rasslar och småfåglarna har tystnat. Bönderna kör den sista säden till Klintehamn(?). Jag skördar mirabeller, björnbär och aprikoser. Dessvärre torkar mullbären.Zinnian trivs i torkan och en för mig okänd lilja har slagit ut!

Trädgården har mist sina träd i väst, marken planas och grusas för den nya konsthallen, det ser imponerande ut!

Första spadtaget till ny konsthall

Det är inte lätt att driva kafé ensam och samtidigt övervaka förändringarna som nu sker på heden bakom! I måndags togs första spadtaget till den nya konsthallen av Allan Larsson som är vice ordförande i vår stödförening, träd tas ned, marken grävs ur och singlas. Det har plötsligt blivit väldigt öppet rakt ned i trädgården och den har på något mystiskt vis krympt.

Det kommer en och annan tysk och engelsk turist, annars är här väldigt stilla. Poeten Einar Askestad skriver på en essä i ett hus intill och kommer och gör mig sällskap då och då.

Nu är dags att definitivt återvända till skrivandet. På söndag stänger jag Körsbärsgården för i år!

Aprikoserna mognar på Körsbärsgården

I morgon söndag är sista officiella dagen som det är öppet på Körsbärsgården och sista dagen för Harald Lyths utställning. Trädgården kommer att var öppen även nästa vecka och kafeet serverar bakverk och enklare luncher än nu (med mig i köket). Aprikoserna är mogna, väldigt fina och många frukter…

Idag har varit fotografering för nya kokboken, Smaka på Gotland. Vi håller till på restaurangen 50 kvadrat i Visby. Intressanta delvis traditionella rätter på definitivt nytt sätt. Saffaranspannkakan smakar MYCKET annorlunda. Jag hann även besöka Björn Evensen som gjort några nya spännande målningar sen sist. En outsinlig kraft och definitivt spännande!

Inte ”Som vi vill ha det”

Det är svårt att slita sig från Körsbärsgården under sommaren. Vi gjorde dock ett försök igår kväll och påbörjade resan till Roma och årets Shakespeareföreställning Som ni vill ha det. Det är tjugo år sedan man började spela Shakespeare i Roma och jag minns väl hur det startade, Martin Alskog kom upp till mig på länsstyrelsen och ville låna Roma klosterruin att spela teater i, en då mycket ovanligt fråga. (Jag var länsantikvarie och beviljade tillstånden för att nyttja fornlämningarna på ön) Vi reste ut och han berättade livfullt hur det skulle te sig. Första året var mycket improviserad med sittbänkar som hyrdes och sedan togs ned. Men succée förstås! Och han kom med nya förslag och bandad musik  som han stoppade i mina öron när vi stod på den tomma platsen i vårvintern. Så har det fortsatt. Shakespeares pjäser är fantastiska familjeföreställningar, jag och yngsta dottern skrev en barnbok om William och hans liv med utgångspunkt på just Gotland och i Roma (Besök William Shakespeare) ,  vi har aldrig missat en premiär eller sistaföreställning… Men i år hände det! Fribiljetterna vi fått, hade råkat säljas genom bolaget som nu hanterar biljetterna och vi blev utan. Nytt försök i går kväll. Glada i hågen reste vi vid halvsextiden från ett soligt Sundre. Vid Havdhem ringde regissören och sa att de måste ställa in föreställningen på grund av regn. Så vi vände. Rart av honom att ringa i alla fall.

Undrar om vi alls kommer att kunna se föreställningen i år. Tre föreställningar kvar bara.

Pumporna i äppelträdet frodas. Nu blommar även tigerliljorna.  Fyra kafédagar kvar i Helgas regi. I nästa vecka blir det jag själv som håller öppet.