h1

Om eld och kärlekspoesi

december 9, 2009

Det flesta är väl rädda för någonting. Min mamma var rädd för KRIGET och om det talade hon  mycket med mig. Men det bet inte på mig. Kanske för att jag inte upplevt det.  Men jag är verkligen rädd för eld och eldsvådor. Det hänger väl ihop med ett väldigt tidigt minne då några barn satte eld på vinden i det hyreshus vi bodde i.

Idag har eldats en jättehög på heden framför konsthallen. Det är fuktigt, disigt lugnt och väldigt blött i markerna. Säkert bästa tänkbara dag. En av byggarna är brandman, de vet säkert vad de gör. Men jag hade gärna velat bli tillfrågad i förväg. Elden brinner fortfarande med låga, det är becksvart ute, klockan är 11 och jag vet att jag kommer att gå ut några gånger till i natt. Att sova är inte tal om.

En poesistorm har blossat upp i Stockholm. Det kungliga brudparet skall hyllas med viskande poem i allén av träd längs Strandvägen. Våra mest hyllade poeter har tillfrågats, de flesta tackar nej; de vill inte hylla den kungliga familjen, de skriver inte på beställning. Förr var det en poets smala lycka att bli tillfrågad att skriva ett poem för kungen (eller som Bellman, att bli upptäckt när man skrivit ett (Gustafs skål). Kanske är det rent av så att det är priset det är fel på? 3500:-  för en dikt. Det är varken kungligt eller marknadsmässigt om man betraktar det som ett arbete. Undrar om alla hade ställt upp om man fått 25 000?

Har letat mig blå efter Alexandra Coelho Ahndorils Mäster som kom i augusti (jag hör till det fåtal(?) som hellre läser hennes romaner än Keplerboken). Beställde den till slut på nätet. Det är inte klokt vilken kort livtid en bok har i bokhandeln! Tar de bara in två ex också av de mer framgångrika författarna?

2 kommentarer

  1. Hej Marika!
    Uppdraget är inte att ”hylla brudparet”, utan att medverka i ett ljudkonstverk där en nyskriven kärleksdikt ska ljuda ur träden på Strandvägen. Denna kärleksdikt kan riktas till vem eller vad som man så önskar. Jag tycker inte vi har för mycket poesi i det offentliga rummet, snarare tvärtom. Läs gärna Marie Lundquist på hennes poesiblogg.


  2. Och här är länken! http://www.voltaire.se/index.php?blogg=31
    Ursäkta att jag skrev Marika istälelt för Marita!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: