Archive for januari, 2010

h1

Snö och meterhöga vallar i Sundre

januari 31, 2010

Ordningen är återställd och jag är åter hemma i Sundre. Här är MYCKET snö, och de som har bott här betydligt längre än vi säger sig inte ha upplevt något liknande. Vissa väger, t ex den vid Skoge är nu bara en smal passage där man inte kan möta ett annat fordon och med delvis 2 meter höga vallar. Vackert är det. Snön är vit och där den drivat ihop sig i blåsten ligger den i mjuka vågor över vastarna som på sina håll är helt inbäddade och osynliga. Byggandet av Konsthallen är nu inne i målningsfasen och det behövs värme för att färgen ska torka. Byggfläktar i denna kyla rimmar dåligt med den el vi kan ta ut: vi måste välja, värme i huset eller i bygget. Just nu eldar vi i såväl kakelugn, som köksspis och kaminen i badrummet…

Resan hem gick bra, vi lämnade ett kyligt Venedig i blek vintersol kom fredag natt till Stockholm/Skavsta och minus 16, hann se Vårsalongen på Liljevalchs, innan vi flög vidare till Visby. Vår, ja; det kanske vore ett mera passande namn med Vintersalongen? I år är fokus på amatörer och lättillgänglighet, ibland ren kitsch, som älgskulpturer i humorposer eller bilden av Fiskargubben som fått ikläda sig en svart slöja. Som vanligt en blandning av tekniker, måleri, akvarell, broderi, video. Ändå rätt underhållande och ett avbrott i det här med vintermörkret.

På min promenad runt socknen träffade jag en sockenbo. Han stod med kikare och letade vårtecken. Det var mest havsörn han såg. Och skogsduvor, som säkert övervintrat i hopp om ännu en mild plusgradsvinter…

h1

Palazzo Barbaro i Venedig

januari 28, 2010

Så blev vi idag förevisade detta palats, som skimrar genom konstnärers bilder, författares böcker, musikers verk och ett otal filmer. Det finns intressanta museer inhysta i palats, Ca Rezzonico och Qurini Stampalia har mycket av 1700-talets venetianska storhetstid i sina väggar. Men Palazzo Barbaro! Det bara ÄR 1700-tal, genuint venetianskt orört hem, allt det som man har läst om hos Henry James eller sett i John Sargents målningar. Ingenting har förändrats. Innergården med bysantinska reliefer, skulpturerna från 1700-talet, den gamla uttjänta gondolen och så den utanpåliggande trappan som går högt, högt upp till piano nobile. Hallen vi trädde in i, mörkt gröna sidentapeter som åldrats obeskrivligt sedan 1760, svarta ebenhotz(?)möbler i rokoko, som  aldrig varit så vegetativa som i Venedig… Överlastat,, dovt, otrolig hantverksskicklighet och ett förfall som inte finns någon annanstans. Rummen som följer har alla målningar från 1700-talet på väggar och i tak, golven är i terrazzomarmor med mönster som vävda mattor, puttis och örnar i vit gips och förgyllningar kastar sig ut från väggarna. Och mot Canal Grande, blyinfattade fönster som ger blänk från vintervatten och is och storslagna förgyllda speglar som svartnat och speglar mystik och århundradens skvaller. Vi går genom iskalla salar och jag hör ekon från Bostonfödda Ariana och Daniel Curtis, från Jack och Isabella Gardner och alla deras gäster, Robert Browning,  Joseph Lindon Smith, Henry James, John Sargent, James Whistler, Claude Monet, Edith Bronson, John Symonds, Bernard Berenson och vår egen Anders Zorn från Mora!

Hit vill jag tillbaka och avlyssna samtalen i väggarna!

Annars promenerar vi längs ganska tomma gränder, äter lunchen utomhus men fryser i grändernas skuggor, får extra service på Harry´s Bar för vi är så få turister så här års, träffar många som vi faktiskt känner här i det vintriga Venedig. Jon vill samla på svärer och har köpt två vackra klot. Vi har haft en intressant diskussion med Francesca Bortolotto (ägaren till Hotel Bauer) som drömmer om en internationell förening som på nytt lyfter fram konst och kultur och gör staden till vad det var på 1700- och 1800-talen.

Här finns fritelle i stället för fettisdagsbullar så här års. Frityrstekta bollar med en tjock zabbaioni-smet (marsalavin och ägg) inuti. Beroendeframkallande!

Vår sjuke vän för ett fång nyutslagen iris, hoppets blå blomma!

h1

…men man kan sitta utomhus och luncha i solen

januari 27, 2010

Gnistrande sol och snön smälte snabbt undan. Det är konstigt att vi möter så många bekanta på gatorna: Vid Rialto stod en av teaterdotterns vänner (han har även besökt oss på Gotland) i full färd med att planera årets Carnevale, som han har ansvaret för. – Jag saknar er Carnevalina, sa han. (Dottern hade ett år huvudrollen under karnevalen, deltog i alla föreställningar som karnevalens särskilda maskot ooch syntes varje dag på storbildsskärm på Markusplatsen). Numera har man inte råd med sådana skådespelarinsatser. Men Karneval blir det, den närmar sig med stormsteg!

Jag läser  Gondola Days som handlar om Palazzo Barbaro och den intellektuella krets som var där på 1880-1890-talet runt den amerikanska familjen Curtis, som ägde palatset. (det var en fantastisk utställning om detta i Dogepalatset för några år sedan, vår svenske Anders Zorn hörde dit och de i mitt tycke finaste målningarna var av honom…)  Till kretsen hörde förstås Henry James och Robert Browning. Palazzo Barbaro är alltså palatset som har en viktig roll i ”The wings of the Dove” och ”The Aspern Papers”  – Vi går dit och tittar, föreslog jag (det ligger nära Accademiabron). Utanför stod en man och väntade på ett litet sällskap. Dörren till innergården stod öppen.. -Vill ni titta in, undrade han. Det ville vi förstås. En stor utanpåliggande trappa till övervåningarna, en bysantinsk brunn, skulpturer och fragment från medeltid. Han såg vår längtan. – Om ni vill kan jag visa er palatset imorgon, sa han. Sådant som bara kan hända i Venedig i januari! Jag längtar till imorgon!

Vi åt lunch ute i solen och det var riktigt behagligt.

h1

Venedig i snö

januari 26, 2010

Kanske är det så att hela Europa ligger inbäddat i ett snötäcke. Här i Venedig är obeskrivligt vackert med snöpudrade gångstråk, 1500-och 1600-talspalats i ishinna och rosmarinbusken i trädgården här utanför i rimfrost och blå blommor. Allt är stängt, venetianarna har åkt på semester eller så reparerar de sina restauranger och museer inför vårens anhopning. Bara de stora hotellen har öppet. Vi skulle äta middag på kvartersrestaurangen med den engelska väninnan, men hon lider av reumatism och trodde det skulle vara för kallt och fuktigt på restaurangen, så middagen avåts hemma hos henne: pumpasoppa, tjock orangefärgad med pecorino i, lasagne med bland annat raddicchio och en fantastisk äppelkaka och fritterade bollar med zabbaionekräm inuti.

Så här års är det bara venedigbor på gatorna, de flesta i omgivningarna känner vi till utseende, alla hälsar glatt på varandra. Samtalsämnnet? Vädret förstås!

h1

…eller se Pygmalion på Dramaten

januari 24, 2010

Premiärer tycker jag är roligt, det är en särskild förväntan, glädje, oro i luften. I fredags såg Jon och jag Pygmalion på Dramaten. En föreställning närmare George Bernhard Shaws text än vad man fått se i musical eller filmmversion. En pjäs om språk, klass och kön förlagd i nutid med en akademisk och i sociala sammanhang omöjlig Higgens i form av Johan Ulveson och en Eliza (Alexandra Rapaport) som hämtad från Rosengård. Regissören är Margareta Garpe (deltidsboende på Gotland)som lyckats göra det till en högst aktuell, modern , radikal pjäs, Shaw skulle ha varit nöjd! För scenografin svarar Sören Brunes (också deltidsboende på ön) och det är något av det bästa jag sett på scen, enkel, underfundig, funktionell och vacker! Gå och se den!! (ja, jag är barnsligt glad över att dessa begåvningar valt att inspireras på vår ö)

Evert Lundqvist på Moderna, tre salar med hans målningar från 30-talet till 80-tal, med konscentration på 50-70 och en ganska mörk, dov färgskala med vissa gyllene inslag. En för mig ny Evert träder fram. Favoriten blev ändå en vinterbild, grafisk vit, svart med snö och tre träd och ett oändligt perspektiv utan horisont.

Idag är sista dagen vi visar Björn Evensens miniutställning här på Packhusgränd (kl 15). Läs om honom i senaste numret av Gods och gårdar

h1

Ta med barnen till ”nya” Medeltidsmuseet!

januari 21, 2010

Pressvisning av det ombyggda Medeltidsmuseet idag. Det som en gång var upphovet till museet, ringmuren, som man fann i samband  med ”riksgropen” och garaget till Riksdagshuset på 70-talet, är fortfarande grunden. Stämningen i museet med vattenkluck, ljud av hästar, kor, vagnsgnissel och röster finns där; hus, människor, kyrka, galgbacke likaså. Vädersolstavlan från det sena 1400-talet spelar stor roll vid rekonstruktionerna. Naturliga dockor, en skomakare en syltekona (som tillverkade syltor), en krigare på väg till slaget vid Brunkeberg ger autenticitet. Jag saknar dock alla utställda föremål från utgrävningarna som var exponerade tidigare. Detta är ett museum för skolorna, för barnen, med gott om ytor att vara på när man tar del av historien, och som lärobok och levande historia väldigt fint. Krigaren till exempel, har en rustning återuppbyggd i detalj av Albert Collens som själv ”ridit in” den. En extremt tung klädsel, han behövde hjälp att ta sig upp i sadeln, soldaten. På söndag ska all teknisk utrustning fungera, då blir det återinvigning.

Men det är inte bara på museum som man hör vagnsgnissel. I natt, vid midnatt, kom stadens vägskrapor, lastbilar m m för att skrapa Skeppsbron och Gamla Stans gator och gränder rena från julens och nyårshelgens is. Ett obeskrivligt ljud när skraporna fick loss isen och skrapade de stensatta gatorna! Lastbilarna hade back-sirenerna på…Halv fem var man klar. Garanterat INGEN sov i natt! För mig blev det av nödvändighet en ganska stillsam dag.

Två artiklar har vi med i nya numret av Gods och gårdar, jag och Helga: den ena om konstnären Björn Evensen och hans Visbyhus, de andra om ett palats i Venedig!

h1

Berta Hansson och Caravaggio

januari 20, 2010

Kulturutbudet är STORT i huvudstaden, också en onsdag i januari. Jag läser morgontidningarnas (köper båda i tobaksaffären precis utanför huset) tips och bestämmer vad jag vill se. Men det går ju inte. Soppteater på Stadsteatern lät trevligt, men det var förstås fullt, en föreställning på Dramaten som det skrivits lyriskt om går överhuvudtaget inte att se, allt är slutsålt. Men jag kom i alla fall in på Konstakademien och såg deras stora retrospektiva utställning om Berta Hansson. Det var väldigt mycket folk där också, damer kring de sjuttio. Som åt lunch också. En bild tycker  jag särskilt mycket om, Flickor på sommaräng. Försökte köpa en katalog men Akademien tar inte kreditkort. Det gör vi ju t o m på Körsbärsgården…

Berta ställde vi ut i Konstföreningen i Visby i början av 90-talet (hon var dålig då och dog strax efter) Underbara porträtt tyckte jag då och gör så ännu. En fin utställning som spänner över en stor del av hennes liv. Och som sagt : fin katalog som jag dessvärre inte kunde förvärva.

Ännu ett evenemang som jag kom in på: Vernissage och drink på Nationalmuseum och deras utställning om Caravaggio. Det är egentligen en (1) Caravaggio som ställs ut; Den helige Fransiscus mediterar. Den bilden och en replik på den som målades ungefär samtidigt. Båda finns utställda i olika kyrkor i Rom. Allmänt har ansetts att repliken var originalet. Men nu vet man alltså att så inte är fallet. Bilderna är varandra lika. Och ändå. Originalet visar en kropp under dräkten, så oerhört fysiskt påtagligt. Tyngd, försjunkenhet, muskler i vila. När man betraktar bilderna finns egentligen ingen tvekan. Intressant att se och kunna jämföra bilderna. Och för all del den utomordentliga vetenskapliga analysen med färgstoff, x-rays m m. Fast egentligen kan det räcka med ett betraktande. Gamle museichefen Olle Granath var där, rörd över att få se en Caravaggio på ”sitt” museum. Det är 400årsjubbileum i år och Caravaggio-utställningar runt om i världen. Men Nationalmuseum inleder med detta, mycket tack vare Anna Croce Brigante della Colonna, den italienske ambassadören (se besöket på Djurgården i ett tidigare inlägg i höstas). Jag träffade förstås många goda gamla Rom-vänner och San Michele-dito också. 

Och förresten, Olle Granath, han har f ö haft stor del i utställningen om Berta Hansson!