Archive for februari, 2010

h1

De första snödropparna har dykt upp vid husknuten

februari 27, 2010

Det har varit +5 grader några dagar nu, snön rasar från taken, det droppar överallt och närmast huset finns en liten bit barmark och några knoppande snödroppar! Här går det undan! Men det är förstås forfarande meterhöga vallar överallt i trädgården.

Igår på min promenad kravlade jag mig upp för backen från ”Fattigstugan” till kyrkan, det är fortfarande ingen som plogar och det blev att plumsa vidare i halvmeter snö på vägen därifrån. Vackert ljus och fina utblickar på gårdarna runt omkring. Jag tycker jag förstår hur det hängde ihop med Värnanäs (Vennäs) och Majstre (Mästarens, byggmästaren?) under medeltiden. Numera går ju väggarna annorlunda, kanske gick de rakt mot kyrkan förr? Ser man från kyrkvägen mot Majstre så ligger faktiskt resterna efter en medeltida ruin där…

Igår hade jag min första teaterrecension i Gotlands Tidningar. (Sommarnattens leende) Nu är jag en sporadiskt förekommande medarbetare…

Jag har verkligen återfunnit mina kusiner på min fars sida. Fyra stycken har hört av sig, tre kan jag maila till, den fjärde har ingen dator. Roligt att utbyta minnen och bilder. En av mina kusiner har släktforskat på farmors sida, kanske kan jag få hjälp med bilder jag har från en semesterresa med föräldrarna när jag var tre år i min farmors by Gnarp, det är okända namn under bilderna, enstaka namn på husen. Men hur det hänger ihop vet jag inte. Ingen av kusinerna har jag träffat sedan jag var 14-15 år. Men vi har en hel del barndomsminnen ihop.

h1

”Ränderna” heter Magnus Florins nya

februari 25, 2010

Idag kan vi läsa om grannens brutna lårben i Gotlands Allehanda. Hon hade verkligen tur som fick hjälp så snabbt. Även om det här nere inte är lika kallt som på fastlandet, så är det tillräckligt kallt när man fallit och ligger på marken.

-Jäklar vad tuff hon var, sa Peter som var en av dem som hittade henne. – Hon låg på sidan med huvudet lutat mot handen och sa att hon brutit benet. Det såg jag, benet stack ju ut vid höften. Sedan sa hon: – Jag har det bra här, när vi frågade om hon frös och hade ont. Vi pratade mest om vädret tills  Räddningstjänsten kom.

Ja, det klagas inte direkt, här på landet. Man finner sig och det är inget man kan göra.

Med posten kom ett litet paket. En bok av Magnus Florin, Ränderna. Vad glad jag blev. Magnus är en av mina favoriter och kvällen är räddad. Om ni inte har läst Trädgården, så gör det bums!

Promenad utan sol, litet blåst, vi klarade inte riktigt att gå runt socknen. Men hunden går lös, ingen bil vågar sig ut på dessa hala vägar…

h1

SOOOL!!

februari 24, 2010

Ja. Solen skiner, det är stilla och snön rasar från taken, det porlar vatten i stuprören, talgoxarna skrålar och det är minst +15 i orangeriet. Jag lyfter av filtarna och inser att jag måste vattna… Våryran börjar härja: jag behöver jord! Börjar det bli för sent för att plantera? Jag blir klart tokig av litet sol.

Annars inser jag att det är bara en sak som kan få mig på gott humör i bistert vinterväder: en röd domherre. Och solen!

Promenadkompisen har varit på ön i en dryg vecka och delar av den veckan var jag alltså i Stockholm. Idag har vi i alla fall tagit en härlig promenad längs de vägar som är promenadbara, hunden vill ju gå lös så vi hoppar över ”stora landsvägen” till Hoburgen. Och då är det inte mycket att välja på. Hallbjensvägen är plogad för någon dag sen och har inte blåst igen särskilt mycket. Efter själva gården var det dock stopp, en jättedriva hindrade vår vandring och vi fick återvända. Dottern Helga kom på kort besök, hon far till Venedig på sex veckor i morgon. Vi lastade ur hennes bil med viola, gitarr, basförstärkare, elpiano, dragspel. Hon gillar musik! 

h1

Tage Andersen firar våren med Kameliautställning

februari 22, 2010

Vaknade till solsken, så blev det dis, sen snö, nu har det dessutom börjat blåsa. Men här inne är varmt och skönt och väldigt trevligt. Min promenadkompis är på ön igen men idag har vi stannat inne och sparat lårbenshalsarna. Grannen på sjukhuset mår verkligen inte alls bra, kräks oupphörligt. Är det medicinen?

Jag ligger efter med ALLT när jag varit i Stockholm, inte minst skrivandet. Många löften som jag nu måste ta itu med, recensioner, artiklar. Och BOKEN. Maken har skyfflat gångar, de försvinner säkert till i morgon i denna blåst. Så framlever vi våra vinterdagar. Här är i alla fall inte kallt. Nollgradigt ungefär. Jag lider med vännerna som flyttat till Trosa och har -28! Det brukar vara nu som man sår frön till sommarens odlingar. Har svårt att tänka på frön.

Fick en vårlig inbjudan till Tage Andersens Kameliautställning som är i Palmhuset i Göteborg med vernissage 5 mars. Det blir Grand Opening med stycken ur La Traviata (Grith Fjeldmose och Gösta Zackrisson, som i somras på Gunillaberg) Hoppas snön är borta då. Tage själv kommer att berätta om utställningen.

h1

En kärleksfull middag tinar frusna själar

februari 21, 2010

Åter i Sundre. I tryggt förvar tänker jag och stänger om snön. Färden genom ett byigt snöfall med drivor av snö över vägen där man aldrig vet djupet… Det tog timmar att ta sig de tio milen hem. Höga kanter av plogbilens snöröjning framför garage och brevlåda, vallar fram till huset. Det är i alla fall mindre kallt än i Stockholm, och varmt och skönt i huset.

Grannen har ramlat när hon skyfflade snö och har brutit lårbenshalsen. Helikoptern kom och hämtade henne till lasarettet. Vilken tur ändå att vi har en helikopter! Och att hon hittades snabbt och slapp ligga ute och förfrysa. Men det är verkligen rätt prövande det här med snövinter! Mitt minne är kort, jag tycker att jag aldrig varit med om något så kallt och långvarigt som i år.

Igår kväll i Stockholm, i snöstorm och minus 14 grader och pendeltåg som aldrig kom och bussar som slirade och inte orkade genom snömodden, tog vi oss till goda vänner som bjöd på varm brasa och den mest överdådiga middag. Värden hade kokat en consommé i tolv timmar (har aldrig ätit något lika smakrikt), en fantastisk fiskrätt med godast tänkbara sås, en fransk ost som bara ”finns” om vintern…och de bästa tänkbara viner. Vi kände oss som gästerna i filmen Babettes gästabud (eller Karen Blixens bok) Måltiden förvandlade våra frusna trötta själar till godsinta, glada, tacksamma, kärleksfulla…

h1

Konst på Market och Supermarket och premiär på Sommarnattens leende

februari 19, 2010

Stockholm är FÖR kallt! Vid lunch strävade vi genom Gamla Stan via Riksdagshuset till Konstakademien i blåst, snö och en massa minus. Och plötsligt såg   man en idog skara människor från alla håll med ett mål i sikte; Trapporna upp till Konstakademien på Fredsgatan. Ett lämmeltåg som pulsade fram i drivorna! Stans konstgallerier visar upp sina konstnärer. Väldigt roligt att se vad som är på gång på den nordiska arenan. Max Book, tolv rätt små bilder som är väldigt starka, några Kirkeby, en ung förmåga hos Magnus Karlsson, Sara Vide-Ericson. Faktiskt mycket måleri igen! På Kulturhuset var Super Market, den konstnärsdrivna världen. Intressant men synd att ingen orkar driva utställningarna ett varv till. Jag saknar förmågan att presentera.

Ikväll var premiär på Stadsteatern av Ingmar Bergmans Sommarnattens leende, som blivit en musical av Stephen Sondheim (han med West Side Story). En stor succé i England och USA. En stor ensemble på stora scenen i regi av Tobias Theorell och med bland andra Dan Ekborg och Pia Johansson i ledande roller. Det var länge sedan jag såg Bergmans film och den fanns där i mitt bakhuvud med alla stora roller, Jarl Kulle, Eva Dahlbeck, Naima Wifstrand, Harriet Andersson…. Väldigt fin scenografi av Magdalena Åberg. Men scenen är väldigt stor  för skådespelarna. Kanske är det så att Ingmar tar över för oss i Sverige?

h1

Farväl till Rom och Capri

februari 18, 2010

Mitt styrelsordförandeuppdrag för Rominstituet och San Michele på Capri tog slut vid årsskiftet. Idag i samband med att nya ordföranden, Carin Fischer började sitt nya jobb, avtackades jag. Ett kärt avsked och vemod! Romarna kom med en mängd fröpåsar, puntarelle, rosso di Treviso, olika basilikasorter. Väldigt bra, jag kommer att påminnas om de kära Romvännerna under hela växtsäsongen, och om jag lyckas ta frön från grönsakerna så har jag minnen av dem för all tid! (Ett av mina starkaste minnen ang frön var när turistchefen i Dalsland på ett möte för lands- och länsantikvarier delade ut fröpåsar med Förgärtmigej , som är Dalslands landskapsblomma. Jag har fortfarande dessa förgätmigej överallt i trädgården. Turistchefen var Erik Wegraeus, han blev sedan riksantikvarie, och visste vad han gjorde…) Även Capripersonalens gåva gick i trädgårdens tecken. Av dem fick jag en praktbok om Grandi Giardini Italiani. San Michele hör numera till dessa fantastiska italienska besöksträdgådar, vilket vi är väldigt stolta över!

Vår käre käre venezianske vän, konstnären Bobo Ferruzzi, är död. I 21 år har vi stått varandra nära, han har verkligen varit vår maestro och lärt oss mycket om Venedig, om konst, om livet. Och han har haft lika stor betydelse för våra barn. Livet kommer inte att vara sig riktigt likt mer.