Jag har kastat… gjort mej av med det mesta

…och har inte många ord kvar

men jag överger dom inte

lämnar inte bort dom till någon

(Bruno K Öijer)

Sommarmorgnar. Jag vaknar tidigt, sitter på terrassen och dricker kaffe vid sju med alla dessa fågelsånger. Jag urskiljer dem men vet inte vilka alla är. Vill gärna veta. Jon klippte gräset igårkväll, nu böljar det mjukt och morgonskuggorna lägger sig likt veck över oregelbundenheterna. Doften av körsbärsblom berusar.

Dan Wolgers kom förbi och lämnade fysiska och metafysiska avtryck. Uterum och innerum binds samman och blir ett. I kvällningen går jag ut och säger godnatt till ängeln. Regndropparna bildar en hinna av tårar.

Helga har haft catering och jag följde med och dukade. Hon lagar så vacker mat! Roligt att vara med och duka upp en middag i en främmande miljö. Ingen syntes till. Så kom de väl, värd och värdinna och gäster och slog sig ned. Hoppas rätterna förmedlar vår glädje.

Läser än en gång Bruno K Öijers Svart som silver. Den ÄR väldigt bra.

Den hemlighetsfulla trädgården

Att erövra ett stycke rabatt som försommarogräset gjort till sitt; Nu ser jag på nytt hur det är tänkt: prunkande kejsarkronor i fonden mot stenmuren vaktar spirande skott av hortensiabuskar som vintersnön lade under sig, däremellan gröna spjut av iris och frodiga julrosor.

Värkande lemmar kräver promenad i kvällningen; även jag har liksom Frances Hodgson Burnetts Mary Lennox funnit en hemlig trädgård.

Vinbärsbuskarna vaktar huset som inte längre finns

Kaipens doft når stövelskaften, narcisserna andas det övergivnas landmärke

 I kvällsdimman vandrar de som var och vattnar sin trädgård 

 

Poesi på Babel och poesi på Körsbärsgården och Bottarve i sommar

Poesi på Babel ikväll. Här på Körsbärsgården kommer vi i sommar ha poesikvällar, Kjell Espmark, som var med i Babel inleder, sen blir det Björn Håkansson och därefter Björner Torsson och däremellan en teaterföreställning om Karin Boje. Även Bottarvegården tar upp ämnet och ägnar en kväll åt Vad är poesi.

Vi var imorse hos Sivert Lindblom som är en av våra utställare i Konsthallen i sommar. Hans sommarhem sedan 50 år inte långt härifrån är en konstinstallation och skulpturpark i sig, en spännande plats som ständigt förändras! 

En väktare.

Vid lunch kom Björn Evensen som ställer ut i Livias hus. I sällskap med filmaren som gör en dokumentär för TV om honom och hans konst.

Och så har jag som vanligt rensat ogräs…

Körsbärsträden blommar och vallmon vecklar ut sin röda sidenklänning

Nu är tiden när jag inte lämnar trädgården, jag har ont i ryggen men har än så länge klarat mig från ryggskott, fingrarna har svullnat och ser ut som prinskorvar. Jag ser bara ner, mot jorden, rensar ogräs gör fint för alla blommor på väg upp, tar bort fjolårspinnar, drar länga trådar av murgröna (jag tycker inte om dem!), planterar frön. Om morgonen är ett sorl av fågelröster, likadant i kvällningen. Mitt på dagen är det ganska tyst. Promenaderna är ett minne blott. För några dagar sedan tog maten slut men inte förrän ikväll (en minut i sex) tog jag mig till affären. Det är roligt att uppfinna mat när det mesta saknas. Olika rätter på vårmusseroner, kaip, vår vilda purjolök, brännässlor, gamla potatiser, lök…. Nu är i alla fall förrådet fyllt på nytt. Jag tror det var fjorton dagar sedan jag var i Burgsvik och handlade (fryser mjölk som alla här nere).

Kejsarkronorna bleknar och de första vallmoblommorna slår ut. Vita moln av mirabellblom och körsbär, persika och aprikos är överblommad. Det ser ut att bli en fin växtsäsong.

Däremellan försöker jag ordna till invigning och vernissage i Konsthallen 12 juni, fixa program för våra poesikvällar i juli, planera för sällskap och gäster som bokat in sig. Och så ska vi ha bröllop 19 juni, inte Victorias utan äldsta dotterns! Här i Sundre kyrka och middag hos oss.

Om kvällarna läser jag Bengt Jangfeldts bok om Joseph Brodsky, Språket är Gud. Brodsky hörde till den venetianska vänkretsen strax innan vi lärde känna dem. Jag är förstås tagen av hans lilla bok om staden. Jangfeldts bok är delvis minnen av Brodsky som han träffade om somrarna, delvis en analys av hans poesi. Jag får lust att läsa mer av Brodsky…

Boken ”Smak av Gotland” släpptes idag

Tillbaka på ön. Hushållningssällskapet, ICA-förlaget och krogen 50kvadrat anordnade boksläpp på SMAK AV GOTLAND. Redan klockan tio började evenemanget med champagne(!) och smakprov på den mat som presenteras i boken. Många av dem som står för råvarorna på ön, ekologiska, kravmärkta, närproducerade och exotiska (tryffel, paprika, melon, vin, spännande ostar, dinkelmjöl… fanns med: Margareta Hoas på Lilla Bjärs, Laban från Sudret, familjen Widegren med sina fina morötter i Atlingbo, Sten Nordin från fiskrökeriet i Sysne. Och landshövdingen förstås! Bokhandlarn, chefen för ICA och pressen. Trevligt och förväntansfullt. Boken med oerhört fina bilder av Bruno Ehrs och text av mig kan nog bli nog en bra sommarläsning; för gotlänningar och hitresta.

Till alla fina sommarbilder från ön i kvällsljus och bilder och recept i den högre kockskolan från 50kvadrat och Fredrik och Laila är det bara att att resa runt till gårdsbutikerna och inhandla råvarorna och sedan följa recepten. Tips på gårdsbutiker och restauranger och kaféer som tillhör kulinariska Gotland finns med.

I morgon är det Öppna Ateljéer runt om på ön. Jag hoppas förstås på många besökare till Livias Hus och den fina utställningen med Björn Evensen här på Körsbärsgården. Och att många stannar på lunch. Vi tillhör förstås Kulinariska Gotland!

Vi har gjort det igen! Konstfacks vårutställning

164  medverkande studenter med stora ambitioner. De flesta med fina presentationer, många med förklarande böcker. Och med rätt små medel. Roligt, inspirerande, bitvis väldigt bra! Det är verkligen en KONST ooch FORM FEST. Gruppen kring Jewellry Corpus, Keramik och Glas och Textil i det utvidgade fältet var roligt annorlunda, ofta med japanska förtecken (flera är från Japan) Jag gillade 4 balklänninngar med foton på tyg som sytts upp i putande krinoliner med funkishus, händer, motorvägar..(Johanna Friedman) En utställning om koppar med en silversked som fått den vackraste koppform i stället för skedbladet och en kopp i huggen sten, en liten glasflaska där koppörat var nyckel till en ytterdörr… (Maki Okamoto). Anna Timonen, Elin Karlsson, Anna Nordström och Elias Kautsky såg glada ut. Nina Rasmusson hade format vackra rum i svart och vitt, strängt förenklat, Gräslandet inom oss, dröm och verklighet, rum av poem. Andra namn som jag lade på minnet är Bernhard Stimpfi-Abeele, Nicolas Ceng, Hiroko Tsuchimoto, Jeanette Dalrot (möbler).

På Aronowitch ställer Dan Wolgers ut, 5 skulpturer som han ställde ut på 80-talet i skilda material. Gemensamt för dem var att de alla dolde en inre mekanism, de rullade omkring på golvet, spottade ut de mynt man la i en springa i dem, alternativt gav ifrån sig en el-stöt… Nu redovisas de på nytt, förlagan sydd och sedan gjuten i brons med sitt textila mönster och med det inre synligt. Som ett överblivet knyte. Allt är samma men olika organiserat. Man är en sladdrig säck med vitt ben och brosk och ett knöligt hjärta i nåt hörn. Objekten och deras historia. Det är något Danne återkommer till.

Såg ikväll Stadsteaterns uppsättning Drottning Kristina av Pam Gems och i regi av Farnaz Arbabbi med Vanna Rosenberg soom drottningen. Enkel scenografi, Stora bokstäver KRISTINA i första akten utbytta mot ALEXANDRA när hon kommit till Rom i andra. Popmusik på engelska, gotiskt svarta kläder i något slags nutida barock. Rätt intressant med bra skådespeleri. Men pjäsen!! Man tar personhistorien enligt programbladet från Nationalencyklopedin och ursäktar sig med att mycket hänt sedan pjäsen skrevs 1975. Men Pam Gems historia finns överhuvudtaget inget belägg för! Personer blandas, Kristina mördar, modern vandrar omkring med Gustav Adolfs penis(!) i ett skrin.. Axel Oxenstierna är svår på småflickor, till påven säger Kristina flabbande att hon har horat genom Europa och han förebrår henne att hon inte förblev vid sin protestantiska tro (!) och stannade i Sverige ooch födde barn. Det är något av det värsta i historieförfalskning jag sett! Ungefär som att Gustav Vasa skulle ha mördat  Erik XIV eller att det var Karl X Gustav som var Gustav Adolfs son och inte Kristina…

Stockholmsliv

En hektisk dag i Stockholm: Sist glömde jag att se Rubens & Van Dyck på Nationalmuseum så jag började där. Några väldigt fina porträtt av den sistnämnde, t ex det på Maria de Tassis. Rubens har jag fortfarande litet svårt för, väl mycket tjocka damer. På Konstakademin visas just nu verk av stipendiesökande. Intressant att se vad som är på gång. Jag är förtjust i Maria Miesenberger, kanska ännu mer sedan jag läst Magnus Florins senaste Ränder, som på sätt och vis utgår från hennes konst.

Viktigast idag var förstås Forsbergs slututställning, där yngsta dottern nu går ut. Roliga slutproduktioner på temat ”hem”. Agnes har bla gjort en ”fyll-i-bok” för hem man bott i, kul idé.

Som om inte detta var nog gick jag ikväll på Operan och såg Giuseppe Verdis Falstaff med Loa Falkman. Den bygger på Shakespeares Muntra fruarna i Windsor, som jag alltid velat se i Roma klosterruin  men som ensemblen uppenbarligen inte tycker håller måttet. Som opera är den härlig!