h1

Om att spara energi som individ och som kraftbolag

maj 5, 2010

Byggställningar tas ned, skräphögar och schaktmassor forslas bort; plötsligt ser vi vad som har hänt på gården, vi HAR faktiskt en ny stilig Konsthall och två restaurerade och nyputsade byggnader, snickarbon (där Signe som en gång ägde Körsbärsgården inhyste konstnärer sommartid) och Figges bostad som på nytt är beboliga och i skick som nya. Ännu återstår oändligt mycket, men man får energi av att se det som gjorts!

Regn och snö i luften, men det växer så det knakar i trädgårdens perennrabatter. Jag har bakat årets första rabarberkaka till venetianskorna, som lät sig väl smaka.

Jag läste Kjell Espmarks memoarbok långsamt i New York för att den skulle vara länge. Hans barndomsskildring berör mig starkt och även om angrepssättet att ”Minnena ljuger” är originellt och intressant, hade jag gärna läst mer om memoarerna. De är starka och annorlunda. Jag kan inte tillräckligt mycket om intrigerna i Akademien eller på universitetet, förstår att det gick hett till och att medierna till del följde med uppmärksamhet, inte alltid som Espmark såg det, det finns mycket outsagt och en hel del frustration mellan raderna där. Men språket, det enkla, klara, porlande! Och barndomens erfarenheter, som är så starkt beskrivna. Läs den!

Köpte Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann &Kunzelman på flygplatsen, där pocketboken lanserades i drivor. Jag hade inte tänkt läsa den, men de nya vännerna inom antikvärlden tyckte den var intressant eftersom den beskriver så mycket från den svären. Obegripligt att den fått en sådan framgång. Det är en spännande story, gör sig säkert bra som serie i TV. Men litteratur? Jag känner mest olust. Fast kanske är det en ”kill”-roman, om nu de killar han vänder sig till, läser romaner. MYCKET sprit, droger, råsex, slapphet, svindleri och en orddiarré som aldrig tar slut…   Ser i Svenska Dagbladets nätbilaga att Marilyn  Monroe kommer ut med dikter och brevtankar, 48 år efter sin död. Det är Lee Strassbergs, Marilyns lärare på teaterskolans, änka, som låtit sammanställa. Fragments heter den. Är glad att det finns en Kjell Espmark i bokvärlden. Hade gärna sett fler.

Såg för ovanlighetens skull på ett TV-program, Uppdrag granskning som handlade om de statliga stöden till förnybar energi. 76% procent av statens bidrag har gått till befintliga gamla vattenfall där man gjort mindre förbättringar (turbinhallar, motorer från 50-talet med någon mindre förbättring. Men bolagen har fått räkna in hela energikraften som ny, fast den är urgammal! Där andra europeiska länder satsar på vindkraft (England 20% mot Sveriges 1, 9 %!) har de stora elbolagen köpt upp de små och mjölkat staten med de smås gamla anläggningar. Och elpriserna är som man säger ”all time high”. Flera intervjuer var med Maud Olofsson, som inte tycks ha begripit något av detta gigantiska svindleri. Och här har vi på landsbygden gått och eldat i kakelugnen och dragit ned termostaten i rummen vi är mindre i, satt på oss dubbla ylletröjor och raggsockor, och släckt lampor i alla rum där vi inte vistas, tänkt över när man ska använda ugnen, kokat upp potatisen och stängt av den och låtit den bli klar på eftervärmen och fyllt tvättmaskinen till max innan tvätt, och räkningarna har bara blivit bara högre och högre. Och elbolagens vinster genom ”förnybarheten ”och subventionerna (från dig och mig) blir gigantiska. Idel leenden och mys från E-On-chefer och Vattenfallsdirektörer. Ett sånt här program får i alla fall mig att inte rösta på centern. Vilket lurendrejeri!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: