Archive for oktober, 2010

h1

Fina oktoberdagar på Körsbärsgården

oktober 30, 2010

Lunch på terassen, mest grönsaker från trädgården

Istället för vitkindade gäss ljuder silverklockorna från tusen och åter tusen sidensvansar. 

Än så länge växer gräset och lammen blir feta.

Med andra ord rofyllda höstdagar…

h1

Om smultron och om Gösta Ekman

oktober 27, 2010

Ur smultronplantor växer luftrottrådar som gör nya plantor som rotar sig.  Jag har idag knipsat av och grävt upp ett fyrtiotal som fått nya växtplatser som kantväxter. Roligt för barn som kommer hit på besök om sommaren och för alla fåglar om hösten. Kanske blir det en och annan smultronkaka till kaféet också.

Solen lyser och även idag blev det lunch utomhus. Oktober är en fin månad. Ikväll blåser sydvindar, säkert ingen frost men litet turbulens i atmosfären. Gässen har lämnat ön, jag får meddelanden från vinterfastlänningar, som läst bloggen och de meddelar att de minsann ännu är kvar…

Jag dyker om kvällarna ner i Gösta Ekmans biografi; otroligt mycket har han gjort, det är verkligen teater när det begav sig på 60-,  70- och 80-talen, både fria grupper och Stadsteatern och en massa film. Bäst är biografin när det är Göstas egna ord (och det är mycket utdrag ur dagboksanteckningar, brev m m). När författaren Klas Gustafsson sammanfattar, skriver han i tredje person, onödig distansering och litet främmande blir texten. Men det är ett spännande liv han levt i Kultursverige Gösta, och absolut värt att läsa. Gör det!

h1

Austre strand igen…

oktober 26, 2010

Man tror att man får veta det mesta genom media. Saker som händer här nere på Storsudret brukar dyka upp i Sören Larssons nyhetsbrev. Men nu har faktiskt landshövding med naturvård och planavdelning, Gotlands kommun med Lars Thomson mfl, HNI, f.d lokalpolitiker, Hoburgs Hembygdsförening, Lars Jonsson och entreprenören Tumegård haft möte på plats vid Austre och den nya planen har redovisats, och detta tycks ha undgått media helt.

Planen för Austre strand har minskat något, nu är det bara 60 nya hus som gäller, swimmingpool och restaurang vid havet kvarstår. Av den information som trots allt läckt ut, tycks området ha både fridlysta växter och småkryp och vara Gotlands enda obyggda flygsandsområde. Oddsen tycks inte vara så goda längre för exploatering. Men som sagt, det är svårt att få information om mötet. I landshövdingens veckobrev (finns på länsstyrelsens hemsida) kan man läsa att det bör vara åretruntbebyggelse som ska gälla vid stora exploateringar och som slutkläm ”men våra naturvärden är ett av våra stora attraktionsområden, det måste vi också beakta”. Vet inte hur man ska tolka detta. Kanske inte lika självklart att bebygga Austre strand längre?

Diskussionen fortsätter. Vore intressant att få ta del av den nya planen tycker jag.

Allt fler av ”sommarfolket” dröjer sig kvar. Träffade idag en av dem här nere i Sundre som flyttar hem till Stockholm nu i helgen. Lagom till november månads ingång. Antar hon kommer åter till påsk. Det betyder ju faktiskt att hon bor här mer än halva året. Fast skriva sig på ön tycks vara svårt. De flesta är oroliga att bli av med sina lägenheter i Stockholm. Så är det förstås en skatteteknisk fråga. Det är betydligt billigare att vara skriven i huvudstaden. Detta brukar vara de argument som förs fram. I just fallet med min granne är det nog i första hand barnbarnen som styr.

h1

Söndag med litteraturcirkel och kyrkvärdskap

oktober 25, 2010

Jag har återgått till vardagslivet i Sundre: mitt skrivande och mina promenader. De vitkindade gässen är ännu kvar. Sol, dramatiska moln, mörkt hav. En av sommarfamiljerna har blivit kvar. Jag hälsade på när jag var ute och gick, de firade födelsedagskalas och jag blev inbjuden på hjortgryta (gotländsk) och storslaget grovt bröd bakat i grannsocknen.

Litteratursällskapet hade möte, Vi ska läsa indisk litteratur i höst och har börjat med att inventera våra bokhyllor. Dessvärre hade jag mest reselektyr efter färden till Rajastan härom året.

Igår var jag kyrkvärd tillsammans med grannen på gården i syd. Sista vintergudstjänsten i Sundre. Nu förväntas vi kyrkvärdar i Sundre resa (gå?) den dryga milen till grannsocknen/eller de två-tre till de andra kyrkorna i församlingen och vara värdar. Jag tror inte det blir så, alla här är inte bilburna och att vi är värdar är ju för att vi tycker att det är viktigt att VÅR kyrka fungerar. Det är en slags gemenskap som man inte känner med Hoburgs församling (5 kyrkor), det är för stort. Så i fortsättningen blir det väl en eller två besök i kyrkan om sommaren, om de öppnar Sundre då? Men det är klart, vi var bara tio på gudstjänst. Fast å andra sidan är det 40% av socknen.

h1

Aniara på Stadsteatern

oktober 22, 2010

Vi dröjde oss kvar i Stockholm för att gå på premiären av Aniara och fira att Stadsteatern funnits i femtio år.

Aniara, då när det begav sig 1959 på Operan minns jag som ett spännande eko i den lilla stad jag växte upp i; Harry Martinsson läste vi i skolan, Nässlorna blomma förstås, och den ambitiösa läraren läste högt ur diktverket Aniara och vi satt som förtrollade. Det var i rymdålderns tid, sputniks och rymdhundar; här fanns någon som satt ord på framtiden och det kaos som väntade med atombomberna.

Konstigt nog känns Aniara lika aktuell som då; poesin handlar om vår egen tid, miljöförstöring, klimathot, människans förstörelse av jorden vi lever på. Stadsteatern satsar stort med 24 man på scenen och 9 i orkestern. Och rymdfarkosten går vi som publik in i, via scenen, när vi letar oss till våra platser och scenografien, utan att avslöja för kommande besökare, är full av överaskningar och absolut genialisk och är en viktig del i den här fantastiska föreställningen. Sören Brunes, en av våra utställare från i somras svarar för den.

Det var länge sedan jag blev så berörd på teatern, musiken av Andreas Kleerup, skådespelarna, idel kända namn från teatern som Dan Ekborg, Lennart Hirdwall, Helge Skoog, Claire Wikholm, Sara Jangfeldt och så förstås den blinda poetissan själv, Helen Sjöholm med några fantastiska vemodiga solonummer som skär rakt igenom .

Ska ni se en enda föreställning i år så är det absolut Aniara som ni ska se!

Ja så for jag hem genom snömoddigt Stockholm och mötte ett Gotland i höstsol med lysande guldgula björklöv. Ännu blommar krasse, rudbeckia och sammetsblomster bland kål och purjo. Jag har idag plockat in morötter och andra rötter, paprika och aubergine. Skönta ha ha fodrade arbetshandskar. Helga är åter från Sardinien, brun och grann. De vitkindade gässen är kvar.

h1

Arkiteturbiennal i Venedig och Gösta Ekman på NK

oktober 18, 2010

Det är arkitekturbiennal i Venedig och jag följde med Jon den här gången. People meet in Architecture var temat, årets kurator heter Kazuyo Sejima. Tegelsalarna i Arsenalen som jag tycker så mycket om, nu var de fyllda av projekt, videofilmer, modeller, röster, i stället för konst.. Först en film av Wim Wenders där kamerorna rör sig i Rolex Learning Center i Lausanne, man fick 3D-glasögon att sätta på och det var faktiskt litet som att befinna sig där bland alla vegetativa former och med alper omkring och el-bilar som körde hit och dit. Så där tyckte jag. Roligare med en sal med bara moln och i olika temperaturer (fast jag oroades för att molnet kanske gick ned i lungorna, det var väldigt tjockt, med något konstgjort…..) Ett rum var fyllt av ljusprojektiler i vatten (stroboskopiskts ljus), blixtar i nattregn. Arkitekten var Olafur Eliasson, blött, blött. Och så en sal fylld av körmusik, omarbetning av Thomas Tallis Spes in alium nunquam habui från 1573 där varje körmedlem hade sin högtalare och tillsammans formade  en katedral av röster…

Det var samtidigt årsmöte för de internationella vänföreningarna som samlar in medel och restaurerar olika byggnader och monument i staden. Pro Venezia från Sveriger var på plats, 11 stycken. Ett besök vid Lido och de väldiga MOSE-portarna som ska dämma framtida översvämningar innan de når lagunen. 2014 ska allt vara klart.. Det är imponerande ingenjörsbyggen. Undrar om de blir klara och om de kommer att funka?Ett gångjärn

Och förstås besök av vänner, middagar, musik och ljumma höstvindar. Det är ovanligt mycket fina utställningar, en intressant om Piranesi och 1700-talet ute hos oss på Giudecca.Americo Vespucci på besök i Venedig

Klockan sex i morse gick vi på kajen på Giudecca för att ta första morgonbåten och flyget med Ryanair till Skavsta. Ikväll satt jag på NK och lyssnade på Gösta Ekman som berättade om sin självbiografiska bok Farbrorn som inte vill va´stor (Lars Gustafson har skrivit, Leopards förlag). Ett kärt möte, varm och rolig är han, Gösta, och jag går nu och lägger mig med boken!

h1

Det lider mot höst och frost…

oktober 11, 2010

Med posten kom et bok, Vita lögner, som är namnet på Medelhavsmuseets nya utställning, som tar upp det faktum att grekernas och romarnas vita skulpturer alltså inte var vita utan bemålade. Ja det är ju ingen nyhet, man har vetat det länge, men i utställningen liksom boken (Arena förlag) går man på djupet med frågan och analyserar hur skulpturerna var målade. Egentligen otroligt gräsliga rekonstruktioner och det är svårt att föreställa sig att man verkligen skulle med flit ha förfulat antikens skulpturer på det viset. Skönt att läsa konstnären Cecilia Edefalks kapital i slutet; hon menar att rekonstruktionerna i utställningen är hårda och okänsliga, en hybrid mellan vetenskap och konst. Amatörmässiga. Och hon anser att antikens konstnärer som målade var utbildade särskilt för detta och att den sortens färgläggning inte går att återskapa i laboratorier. Så vi kommer nog inte närmare antikens bemålade skulpturer genom utställningen och boken. Uttrycken var med säkerhet helt annorlunda.

I grannsocknen var frost i morse och ikväll känns det kyligt även i Sundre. För säkerhets skull har jag tagit in alla tomaterna, de får nu eftermogna i fönstren och hängandes i knippen med skaft och blad. Det är mycket tomater, säkert tolv-femton kilo! Som vanligt är jag inkonsekvent: paprikorna och auberginen står kvar ute i landen (men några plantor har  faktiskt grävts upp och satts i växthuset). Till några av grannarna plockade jag av dahliorna, cinniorna, sammetsblomstren, rudbeckian m m och gjorde härliga höstbuketter (om det nu blir frost…) Och än så länge flyger vitkindade gäss över socknen. Och några taigasångare passerade Sundre berättade fågelspecialisten här Lars Jonsson. Två små gäster satt på min trapp. Sångare säkert, men vilken sort?

Kyrkan ska spara och nu blir det inga gudstjänster mer i Sundre om vintern! Av de fem kyrkorna i Hoburgs församling blir det bara Vamlingbo som kommer att ha regelbundna gudstjänster. Tråkigt, det är faktiskt en viktig sammanhållande faktor i vår lilla socken och vi delar systerligt på uppgiften att vara kyrkvärdar (liksom vi faktiskt ganska flitigt besöker gudstjänsterna). Jag tror det är fel tänkt av kyrkan att tro att vi kommer att åka till Vamlingbo. Det blir väl så att vi inte går alls. Utom möjligen på julotta (ska faktiskt bli i Fide som också blir stängd i vinter, liksom Hamra och Öja).

 En sällsynt promenadbild av maken vid Barhage i lördags. DÅ var det Brittsommar!