Archive for januari, 2011

h1

Snödroppar och bister sydvind

januari 31, 2011

Ett februarimagasin damp ned i brevlådan; krönikören med gotlandsanknytning förespråkar eldning i kakelugnen och att sitta vid densamma och läsa engelska trädgårdstidningar som uppenbarligen är fulla av råd om hur man nu ska börja plantera, förgro m m. Krönikören tänkte ta det med ro och vänta till i mars. Jag gick ut i den bistra vinden för att se hur det står till med snödropparna. Inget att ta in i vas men jag tog i alla fall en bild. Knoppar är det i alla fall den sista dagen i januari! För säkerhets skull tog jag även fram planteringsjord och tomatfrön och satta några av de frön som jag sparade i höstas. Jag glömmer aldrig när jag var på födelsedagskalas för några år sedan hos socknens äldsta (det var i mars och hon fyllde 91 då tror jag) och såg att hennes tomatplantor redan var stora yviga buskar och mina som då precis kommit upp med två blad…. Det är nog bra att vara tidigt ute! Det är soligt och vackert men känns kyligt i vinden.  Och snön smälter väldigt långsamt tycker jag.

h1

Ljusare tider

januari 30, 2011

Hans port är en hyllning står det i dagens GT. Artikeln handlar om Björn Evensen och den skulptur Gateway, som gjorts för Körsbärsgårdes Konsthall och som invigs i sommar. En fin presentation av verket, av Visbysmederna som gjort det (tre generationer Wickman) och skulptören Björn Evensen själv.

Än är det långt till öppnandet av Konsthallen. Men solen värmde idag på långpromenaden med väninnan och hunden och nu ikväll halv fem lyser himlen röd och havet är mörkt blått med vita skyar vid strandkanten och kyrkan och stenhusen som jag ser från fönstret är varmt gulrosa av himmelssljuset. Vi går mot ljusare tider! Jag tar in den sista(?) kålen (broccoli och brysselkål) för i år och en pumpa till middagen. Även pumporna börjar se ledsna ut, kanske har det varit för kallt i växthuset?

Nam Lees debutverk, The Boat kom för några år sedan, nu finns den översatt och i pocket. Det är en samling noveller eller snarare kortromaner, som utspelar sig över hela världen. Han är en ung författare Nam Lee. drygt trettio år, och boken är alltså hans debut. Stilen är mogen och vacker, berättelserna är väldigt gripande. Läs den!

h1

Om vikten av att ha en egen vedstapel och om att söka stipendium till Bergmangårdarna

januari 29, 2011

Äntligen hemma! Även om det var oändligt vackert att betrakta rimfrostig skog i 12 minusgrader från flygplatsen in till Oslo så föredrar jag snöfri väg i Sundre och några snödroppsknoppar vid husknuten. Dottern stod i vebon och städade ur gammalt skräp från företrädaren Signes dagar och gjorde en fin vägg av nyhuggen ved- julklappen till oss! Vilken njutning! Vackert att se på, härligt att elda med och vi kommer att ha det varmt och ljuvligt ända till sommaren står för dörren!Vi fick besök av en ”Vinterfastlänning-Sundrebo” . Roligt att ses när det inte är sommar. Eller höst. Hon förundrades över utblickarna från vårt matrumsfönster. Om sommaren är ju allt inbäddat i grönska, nu ser man bebyggelsen längs Skogevägen i öster och havet i bakgrunden.

Besöket i Oslo gällde Stiftelsen Bergmangårdarna. Vi är ju en norsk stiftelse och hälften av mötena är i Oslo. Roligt att träffa vår nya styrelseledamot Åse Kleveland. Hon är väl förankrad i filmens värld, i Ingmar Bergman och har även gotländskt blod i ådrorna (hennes morfar var tunnbindare i Visby!) Det blev ett bra möte och nu börjar även stipendiaterna utkristallisera sig, unga och gamla, professionella, besjälade, internationella; flera med projekt kring demokrati och mänskliga rättigheter. Ansökningstiden går ut sista februari.

h1

En handelsresandes död

januari 27, 2011

Jag såg Krister Henrikssson och Lena Endre i En handelresandes död (Arthur Miller)  på Dramaten igår. Det kändes litet som att se teaterhistoria. Något viktigt. Rollprestationer som går till historien. Som att se Lena Nyman i Vildanden för länge länge sen. Alltså: en otroligt bra förställning som alla bör se. Och Krister Henriksson är en lysande Willy Lohman. Men det lär vara svårt att få tag i biljetter.

Emilia Galotti på Stadsteatern är också en utomordentlig föreställning, en pjäs av Lessing från det sena 1700-talet, som var oerhört populär när det begav sig. Litet av Shakespeareanda med de eviga frågorna. En tät fin pjäs med Tobias Theorell som regissör och min nya favorit Magalena Åberg svarande för dekoren (som är rolig och genial). Märkligt nog bara halvfull salong. Men alltså väl värd att se den också.

Annars har jag talat om Syndafloden i Ludvika i Humanistiska förbundets regi. Kvällsaktivitet och det innebar övernattning på Stadshotellet. Fick en fin morgon i den lilla staden som var klädd i snö och minus 15 grader.. Det var ett halvt sekel sen jag var här, inga hus fanns kvar från den tiden ( i allla fall inte i centrum). På hotellet bodde indier och kineser i halvårsboende (de arbetar på ABB i staden).  Hotellet doftade curry. Jag kan ingenting om dagens Ludvika men slogs av alla invandrare, kvinnor i huvudbonader och schalar, männen i jeans och svarta nylonjackor, många är indier, kineser, etiopier. Vet inte om alla jobbar på ABB eller om det också finns flyktingmottagningar i Ludvika? Såg inte många dalmasar..

Ikväll hade mitt förlag After work med mat och vin för sina författare. Väldigt trevligt! I morgon reser jag till Oslo för Bergmangårdarnas räkning och sedan, ÄNTLIGEN, hem till Sundre.

h1

Bråda dagar på FORMEX

januari 22, 2011

Formex-mässan i Stockholm handlar om nordiska trender inom form och design, viktigt att vara på för Helga och Körsbärsgårdens lilla butik. Hon har nu varit på mässan i tre dagar, gjort beställningar, träffat folk. Jon och jag dök upp idag och lotsades runt av Helga för att ge råd där hon känt sig osäker. Det blir en bra sommar hos oss!

Vi stötte även på en ung formgivare på Konstfack som ev kan bli en av våra utställare i sommar! Konstfacks avgångselever vill vi gärna samarbeta med i enklare form, låta 3-4 stycken ställa ut under en kortare tid (något som Konstfacks rektor Ivar Björkman ju också nämnde på invigningen).

I morgon träffar vi sommarens utställare…

Väldigt rolig dag men ack så tröttsam! Vi skulle ha gått på En handelresandes död ikväll men det blev strul med biljetterna. Vi går på nästa föreställning i stället!

h1

Körsbärsgården har nominerats av Collector´s Awards till Årets förnyare.

januari 19, 2011
 
 
Körsbärsgården har blivit nominerat till Årets förnyare av Collector´s Awards som är den svenska konst- och antikvärldens egen  ”Oscarsgala”. Det är Stockholmsmässan, tidskriften Antikvärlden och The Collector´s Hotels som instiftat priserna och de delas ut i samband med den årliga Antikmässan 17-20 februari i Stockholm. Det är tre priser som delas ut: Årets Antikaffär, Årets nydanare inom konst och antikviteter och Årets samlare. Priserna syftar till att befrämja utvecklingen av konst- och antikmarknaden i Sverige.
 
Vi är alltså nominerade som Årets förnyare med motiveringen ”Ett delvis nybyggt konstcentrum som sticker ut på den kulturtäta ön” (Gotland). Övriga nominerade är Hallwylska Museet i Stockholm och Johanna Fox och Malin Sveholm på Bukowskis- Först i Sverige med riktiga vintageauktioner.
Det var Erika Funke på Antikvärlden som ringde när vi lunch. Förvånade och glada blev vi! Otroligt roligt att bli uppskattad för det man lägger sin själ i; det är inte givet att ryktet når utanför ön. Uppmärksamhet och uppskattning betyder så mycket. Också för att gå vidare och utveckla.
Vi har faktiskt planer på att utveckla Konsthallen och bygga ut med en del för en permanent konstsamling. Även att utveckla Skulpturparken. Tanken är att göra detta till sommaren 2012. Planerna får onekligen en skjuts framåt med detta!
Dagen har gått i flitens tecken. Jag skriver mycket och njuter av lugnet och ron här nere. Läste ut Markus Zusaks Boktjuven i natt och vet inte riktigt vad jag ska läsa härnäst. På TV går ikväll Bibliotekstjuven, som jag blev väldigt tveksam till. Kanske tittar jag litet grann…
h1

Det droppar från taken

januari 18, 2011

SMHI spår kallare till slutet av veckan men jah njuter i fulla drag av morgonregn, soldis och gräsmattan som förlorar mer och mer snö.Vårlökarna tar sig! Sonen och barnbarnen kom på besök och sade att vi har mycket mindre snö här än i Visby. Vad gör man med två livliga små pojkar på 3 och 1 år när man varken har dörrar eller barngrind till trappen? Och dessutom betongtrapp och stengolv, kakelugn och ja en massa barnovänliga saker! Jag har lånat en gammal rejäl barnhage. Totalute och förbjudet vad jag kan förstå men ack så praktiskt när man måste laga mat, svara i telefon… Barnen älskade den! Den stora kan gå ut och in själv men tyckte det var en häftig leksak. Den lille använde hagen som gåstol och tog sig glatt fram överallt. Han går inte själv än men nu har han stått, gått hela dan och t o m gått inuti hagen utan bekymmer (finns ju något att hålla sig i om det kniper. ) Väldigt lyckat! Alvin i barnhagen i julklappspyjamas från fadern som är osteolog, därav benranglet…

Våren program på FORUM Nutidsplats för kultur har kommit. Vad sägs om ämnen som Från romantiken till nutid, från utopier till de värsta ismerna, från det förnimbara till det obeskrivbara  med musik av Liszt, Bartok, Mahler, ligeti, filosofi med Walter Benjamin, Gershom Schlem, litteratur med T.S. Eliot, Paul Celan, Peter Waterhouse. Litterära kvällar, dadaistisk kabaré, Kammarmusik, Prosa-& Poesiaftnar, Koreografi & Dans, Ung Gneration/Återväxt, Konst på Forum. Och förstås På spaning efter den tid som flytt med Marcel Proust där de främsta författarna högläser på söndagarna (nu håller man på med sjunde boken) Bodil Malmsten undrade nyfiket hur många kulturpolitiker som kom. Inga, blev svaret. Hur som helst, fullt är det, mycket hög klass och fantastisk plats att vara på! Gå dit! Sigtunagatan 14 är adressen. programmet finns på www.forumkultur.se

h1

Vårvindar friska..kanske

januari 17, 2011

Vår bokklubb har haft sitt månadsmöte. Hos mig. Vi läser om Indien, ser film, tipsar varandra om faktaböcker, letar upp indiska författare i Indien och indiska författare utanför Indien. Och vi är olydiga och läser helt andra böcker också som vi inte kan låta bli att delge varann och låna ut till varandra. Artiklar i dagstidningar koperas och distribueras, andra artiklar går bara runt till oss andra och är det någon som vill läsa går det bra…. Det är en väldigt trevlig förening vi har! Kaffet och bakverken är förstås också viktiga och jag började redan på lördagen. Så skulle jag värma några bullar som Helga förberett och brände alltihop! Och fick börja om från början med ett snabbrecept på gifflar. Det är plusgradersväder, dimma ute till havs, en blek sol över land. Försökte hitta några snödroppar till kakbordet men lyckades inte. Idag har det töat ytterligare så jag gick ut och krattade bort höstlöven på några ställen där snödropparna är tidiga. Så tidiga som 17 januari med halvmetersnö ville de inte vara och jag hittade inte en enda. Men blad finns det gott om!

Besökte en av mina sydgrannar; vi är båda rörande överens om att vinter och snö är ett otyg och hoppas på den tidiga våren. Hans väg slutar denna vinter precis där han bor (i vanliga fall kan man gå/köra runt). Nu har den enda förbindelsevägen till hans hus blivit en liten sjö. Jag fick klättra över vasten, ta mig ut på åkern i en lång sväng, för att inte bli helt dyngsur. Det är vårfloder överallt och åkrarna står delvis under vatten.  Grönsakslanden börjar skönjas i trädgården. Härligt! 

Sonen hade i de sena tonåren en väninna som kallade sig häxa  i telefonkatalogen. Hon flyttade till ön och gick sista året i gymnasiet här och skaffade sig en liten svart katt. Den gick alltid två meter bakom henne med svansen i vädret. När hon reste bort gick katten själv till oss för att bli utfordrad. Sen försvann den och vi anade att häxan kommit hem. Katten dog i veckan. Nitton år blev den. Jag visste inte att kattor blev så gamla!

h1

Om Gotlands fria kulturliv

januari 14, 2011

Om Gotlands fria kulturliv skriver Lars Danielsson, chef för kultur och fritidsförvaltningen i dagens Gotlands Tidningar: Region Gotland: Det frias kulturlivet är en oumbärlig förutsättning för att infria de nationella och regionala målen för kulturverksamheten på Gotland.  Han skriver om Kulturplanen och att de fria professionella utövarna är viktiga för ön. Han förklarar hur samarbetet med Kulturrådet går till och förklarar att om Kulturrådet säger nej beror det på att de inte tycker kvaliteten är tillräcklig i jämförelse med andra sökande. Och att då följaktligen även kommunen säger nej (eller om det är i omvänd ordning). Jag antar att Lars skriver sin artikel efter sitt möte med Kulturrådet i början av veckan. Som en förklaring till att några av våra viktigaste fria kulturgrupper fått nej från båda håll. Romateatern hör dit.

Ingen ska tro att man får stöd i evighet, det har både Kulturråd och kommun sagt vis-à-vis de fria utövarna. Romateatern såg sitt anslag halveras, sedan minskas ytterligare, för att nu utebli. Jag föreställer mig att Kulturrådet tänker sig att man nu frigör medel till nya unga konstnärer som ska få möjlighet att starta egna projekt. I andra delar av landet. Gotlands kulturbudget är redan liten. Om kulturrådet inte är berett att satsa så sparar man i alla fall in medlen och kan använda dem till något annat.

Det ryktas att Kulturrådet anser att Romateatern inte är lika bra som tidigare, den har fått dålig kritik i DN, det är kritikernas utsago man stödjer sig på. Kanske har också någon i gruppen varit på ön och sett med egna ögon? Det är lätt att krossa en fri teater. Halverat anslag betyder mindre ensemble alternativ mindre etablerade skådespelare. Kortare reptid. Enklare rekvisita/kostym. Teterkritikern tycker att föreställningen inte lever upp till tidigare års  produktion.

Kanske behöver även ledningen för teatern tänka nytt. Delat ledarskap? En man och en kvinna? Pjäser man ännu inte spelat?  

Teater bygger på långsiktighet. På experiment. Ibland blir det succés, ibland att man är i otakt. Även i dalarna måste finnas förtroende och en vilja att stödja. Romateatern har funnits på Gotland i mer än tjugo år. Ingen teater har haft så många besökande gotlänningar. Ingen har hellar haft så många besökare från fastlandet. Publiken är blandad, unga och gamla. män och kvinnor. Alla vet vem William Shakespeare är och jag tror cirka 90% åtminstone har sett någon Shakespeareföreställning. Det är en osannolik kulturgärning denna fria grupp  gjort för ön.

Jag anser att Shakespeare ska få fortsätta att spelas i Roma. De flesta gotlänningar vill det. Han hör hit Shakespeare; i ruinen, i den gotländska sommarnatten. Det har varit tillfällen när Romateatern givits anslag av Kommunstyrelsen. Av regionalekonomiska skäl, ur näringslivssynvinkel, av turistiska hänsyn. Jag tycker det är dags att vår nya Regionstyrelse  tar sig an teatern. Kanske prövar Kulturrådet då om sitt beslut?

h1

Onödiga sysslor

januari 13, 2011

Det inträffar alltid när det snöar som mest, eller är ishalka, att jag får tandvärk. Vi har tandläkare igen i Burgsvik så problemet var inte oöverstigligt. 4 bilar mötte jag på ditvägen, 5 när jag for tillbaka; alla körde ytterst försiktigt på isbanan som är vägen till affär och tandläkeri. På hemvägen gasade jag upp till 50 i samhället och insåg att det var nog där det var lämpligt att hålla sig. Jag rörde inte gaspedalen mer, bromsade 3 gånger lätt och mätaren stod på mellan 45-60 km. Hela vägen hem! Det är i alla fall 15 kilometer. Är det nerför? Konstigt tycker jag. Tandläkaren är för övrigt trevlig och snäll och verkar kunna sin sak. Bra för mig som inte gillar sådana besök. Kan tänka mig att återvända.

Två ting därutöver har tagit min dag. Helt i onödan:

1 Bagaget på senaste resan, som försenades så pass att vi blev tvungna att inhandla det nödvändigaste. Det ska man få ersättning för av ”kortföretaget”. Men den byråkrati och blanketthysteri och otrevliga samtal det innebär! Jag ångrar djupt att jag gav mig in i det. Sinnesfrid är bättre än bortkastade timmar.

2 Jag har ett bonuskort på ett flygbolag och ett kreditkort på ett företag. Fick erbjudande om att detta kunde bli ett gemensamt kort och till ett billigare pris (plus ett antal bonuspoäng). Sådana erbjudanden brukar hamna i papperkorgen men jag tyckte det lät rationellt och bra så jag sa ja. Hur mycket tid jag har lagt ned på att ”aktivera”, skaffa telefonkod, PIN-kod, ange gamla koder som skulle ersättas med nya, nya användarnamn, lösenord, ja?…. KANSKE klarade jag det, kanske är jag ”aktiverad. Nu ska jag bara hålla reda på alla nya koder. Och veta när jag ska använda vad. Känns verkligen som ett misslyckat företag! Har det med ålder att göra, att det känns oöverstigligt att hålla alla koder i huvudet? Och veta vad som är vad?

Något roligt: Gubbdagis i Burgsvik kommer ut med en tidning, GubbNytt. Man kan prenumerera genom jackwahl@mack.com