Archive for 4 april, 2011

h1

Vårregn och rödhakar och en vårlig Romeo och Julia på Dramaten

april 4, 2011

Så är det. Äntligen är det vår på riktigt, temperatur stiger, rödhaken har återvänt till trädgården och är mitt stadiga sällskap i allt jag gör utomhus. Om natten och tidiga morgonen ett stillsamt vårregn och sol lagom till förmiddagskaffet som förstås intas utomhus! Jag börjar undra om jag alls har rört mig i vinter, förutom alla timmeslånga promenader. Plötsligt efter en dags vårbruk med räfsande av gräs, klippande av oönskade syrenskott och körsbärsdito, ryckande av fjolårsgräs, vissnade pion- och irisstjälkar… ja då värkar varenda muskel! Men det är förstås en onödig klagan. Helt underbart är det att vara ute en hel dag igen!

Men jag har gjort annat också: i fredags var mitt första styrelsemöte i Svenska barnboksinstitutet. Visste ni att det i fjol utkom 1663 barnböcker i Sverige? Och att 837 av dem är svenska? Det är 87 mindre än året innan. Man kan gå och titta på allihop på barnboksinstitutets bibliotek (Odengatan 61) där de just nu är utställda. Bokprovning kallas det, när man visar förra årets böcker, redovisar statistik, trender och moden och har en rad föreläsningar i ämnet (jag inbillar mig att min företrädare Gabriel Romanus hittade på namnet; han var ju samtidigt chef för Systembolaget och van vid deras vinprovningar). Det var ett trevligt möte och med mycket i vardande bla förbereds en barnbokshistoriebok på sådär 1000 sidor som professor Boel Westin (i styrelsen) ansvarar för.

Med en väninna såg jag genrepet på Dramatens uppsättning av Romeo och Julia med dess egen Shakespeare-hustomte John Caird som regissör. Sofia Peccari och Christoffer Svensson var det unga kärleksparet, den fina musiken svarade Arvo Pärt för. Det är för övrigt en mycket musikalisk föreställning. Aldrig har jag hört blankversen framföras som innerligt hisnande och lyriskt som av Sofia och Christoffer (och för all del även övriga unga i ensemblen, bäst där är Mercutio spelad av Zardasht Rad. Men de ”gamla” dramatenskådespelarna hänger dessvärre inte med, det är mycket deklamation och märkliga betoningar som skär sig mot Romeo och Julias. Kanske är det så att John Caird helt enkelt saknar förståelsen för betoningar och nyanser i svenska språket? Hur som helst, tack vare Romeo och Julia själva en klart sevärd föreställning!