h1

Ingmar Bergmans Fårö

april 27, 2011

En journalist och en fotograf från en finländsk tidskrift kom för att göra ett reportage om Ingmar Bergmans Fårö och jag hade lovat att ledsaga dem. April är en svår månad i den gotländska periferin, det gäller både Storsudret och Fårö. Nu var det dagen efter påskhelgen och hotellet var i alla fall berett att hyra ut rum. Men frukost, måste de ha det? Och var skulle de kunna äta lunch och middag? Ingenting öppet på Fårö. Två dagar hade de planerat in men inte att de skulle behöva resa med färjan över till Gotland för att äta.

Nu ordnade det sig till slut, vi lagade medhavd mat till lunch och middag i min ”övernattningskvarn”, frukost fick de i morse efter första arbetspasset och lunch vid två gick att ordna på Furillen innan de styrde kosan mot Finland igen.

Det blev två minnesrika dagar i och kring Bergmans hem, stränder, inspelningsplatser. Försommarbris och blåsippsskogar. Ett alldeles blank orörligt hav utan minsta krusning i kvällningen. I Bergmans gårdar är annars så här års full aktivitet, en stipendiat spelade in musik till en film, en annan förberedde en bok. Rummen är tysta, isolerade från varandra. Det är femtio meter mellan biblioteket och ”meditationsrummet”. Stenmurar och mörkt trä blir ett med klapperstenen och de långsamväxande tallarna. Det är lätt att föreställa sig hur han promenerade här, Bergman. Förresten, han gör det ju ännu. Känslan finns att han ännu finns, att han bara gått ut för ett ögonblick. Och vi känner en lätt oro att vi kanske stör… www.bergmangardarna.se

Vi gick ut i tidig morgon och mötte solen som steg ur havet. På stranden hade några byggt ett hem av strandved med bänk och påskris av havsfåglarnas tappade fjädrar. Stenar från stranden med hål i var fästa på snören och klirrade när en oväntad bris svepte in. En kvarlämnad sten i form av ett hjärta låg på bänken.

På hemvägen for vi via Stina Lindholm på Skulpturfabriken. Mycket nytt och alltid lika spännande att se alla projekt i vardande. Närmast företår utställning på Sofiero.

Här i Sundre fyller en av de ”våra” 80 år. Jag brukar förhöra mig hos någon granne om när det är lämpligt att uppvakta men nu for Helga och jag direkt dit från Fårö. Och hade förstås inte uppmärksammat att födelsedagsbarnet inte mådde riktigt bra och hade undanbett sig uppvaktning! Typiskt agerande av en som är inflyttad och inte född i socknen! Nå det blev en trevlig stund i alla fall. Och som tur var var det en ytterligare gäst där som också missat det som stått i tidningen!

%d bloggare gillar detta: