Archive for maj, 2011

h1

Syrenerna blommar och näktergalarna sjunger ikapp

maj 27, 2011

Jag har aldrig hört så många näktergalar samtidigt. De är överallt i Sundre! I vartenda buskage. Och syrenerna, vita och lila doftar, vallmoblommorna slår ut liksom den vita silverarven. Nå har vi snart tagit ut alla grönsaker, de sista, paprikorna, tomaterna och auberginen trivs inte, det är för kallt ännu. Vi byggde växthus för att kunna dra upp plantor. men jag är osäker, de växer fort och blir stora för tidigt. Och trivs inte när de ska ut i landen. Det är som om frön kommer väl så bra upp om de sås direkt i jorden här. Vi har förstås sått för mycket och det finns gott om plantor i vår lilla försäljning.

Måga besök fast vi har stängt vardagar än så länge. Till helgen har flera sällskap anmält sin ankomst. Och så väntar vi alla spontana Morsdagsfirare som gör utflykt ned till Hoburgen…Det är en fantastisk tid nu. Kom hit till helgen!

h1

Siri Derkert på Moderna och examensutställningar på Mejan och Konstfack

maj 26, 2011

Ett dygn i Stockholm. Jon och jag såg Konstfacks vårutställning (pågår till 29 maj så den kan ännu ses!) 176 olika alster. Det är MYCKET. Men roligt att ta del av alla experiment, utforskande av materialens möjligheter, konstiga smycken (olja som smälter och rinner ner för kroppen…) berättelser (hur man gör surdegsbröd med hundratals recept..) Tanken hos oss är att erbjuda en eller två av avgångsstudenterna att ställa ut i en fjortondagsperiod i sommar och på samma sätt någon/några från Konstakademien. Vi tror vi hittade dem! Fortsättning följer.

På Moderna berättade Daniel Birnbaum och Annica Öhrner sommaren stora utställning om Siri Derkert med 350 bilder. Första gången hon ställde ut på Moderna var 1960 då hon presenterades som en internationell modernist i kubismens anda. Det ledde till att hon också blev första utställaren på Nordiska paviljongen på Biennalen i Venedig, som i sin tur ledde till uppdragen i tunnelbanan m m. Fint att följa henne från bilderna på tiotalet i Paris till 7o-talets Stockholm. Roligt också med monitorer med olika TV-intervjuer. Hon var slagfärdig och orädd. Examensutställningen på Konstakademien hann vi också med. De är väldigt internationella eleverna ; alla har varit och inspirerats av Afrika, Japan.. Mycket natur och mystik. Video. Vi satt länge framför Sonja Hedstrands dykningsfilm från fiskebyn Nishina i Japan där två kvinnor, 75 och 77 simmar efter musslor, gräs och snäckor. De kallas Ama, dykerskorna, och berättas om redan på 900-talet. En matrialkat där kvinnan äger husen och föreser familjen med föda. En utdöende kultur, nu på video av en svensk konstnär…

Assa Kauppi framställer dykande flickor The race is over, en dyktävling där barnen knappt är medvetna om att det är tävling och vad det innebär. Men de vill bli accepterade, få vara med, räknas. Fina ögonblicksbilder i brons. Mikelis Lapsas Vacated, variations, med en serie produktionsstillbilder i olja från amerikanska filmer. Scenografier, platta former som väcker minnen, perceptioner. Utställningen pågår till 12 juni. Gå och se!

h1

Murakami och 1Q84 ännu en gång.

maj 24, 2011

Två böcker om 1Q84 av Murakami. Och något som heter Little People i stället för Big brother. Jag var tveksam om jag skulle vilja läsa hela. Men än så länge har jag svårt att släppa böckerna och nu är mer än hälften av del 2 passerad. Kanske var jag övertrött i natt; min nya bok lämnades till tryckeriet, konstnärerna från AV ART lämnade Körsbärsgården…Jag var VAKEN. Till halv fem. Som tur var kunde jag läsa.

Till midsommar kommer boken Körsbärsgården. Möten mellan konst och natur.

Det har varit osannolikt mycket arbete de sista veckorna. Och nu är boken på tryckeriet. Konstig känsla. Att bli klar med något som man levt med så länge. Att  släppa taget. Idag har jag rensat ogräs hela dagen. I rabatten mot åkern, bland grönsakerna, bland Signes perenner. I mitt eget huvud. Nu i skymningen är det nog dags för en liten promenad Göken är flitig i kvällningen.

h1

Ingela Lind välkomnar på bänken. Om utställningen AV ART på Körsbärsgårdens Konsthall

maj 23, 2011

Idag lämnar jag ordet till Ingela Lind att skriva på min blogg. Det är invigningstalet till vernissagen av AV ART i lördags. Jag tycker det är väldigt fint och tänkvärt och de som inte kunde vara med kan läsa det här. Och förhoppningsvis sedan komma och bese utställningen. Som är väldigt, väldigt bra och väckande!

Den österrikiske författaren Thomas Bernhard har skrivit en fascinerande roman .Den handlar om en man som varje dag i trettio år har gått till konsthistoriska museet  i Wien och varje morgon satt sig på samma bänk för att titta på ett porträtt av den italienske renässansmålaren Tintoretto.

 Jag åkte dit i höstas för att titta på samma porträtt. Där finns nästan inget att se. Allt är svart utom händer och ansikte.

 Varför stirrade han på detta porträttet i trettio år? Ja, inte för att det var upplyftande. Mannen i romanen hatar allting – konsten, samhället, livet . Det gör författaren också. Livet och konsten är lika vidriga.

 Men han tänker bra framför detta porträtt. ”Jag hatar, alltså är jag”, säger han. Konsten får honom att känna sig levande.

 Det är ju konstigt. Bilden är alldeles stilla. Ja, som  död. Men den sätter igång en tankens rörelse i honom.

 De senaste hundra åren har konstnärerna försökt få fram bilder som rör sig. Det har varit själva grejen. Det fantastiska med konst. Men nu när nästan alla andra bilder omkring oss är rörliga –  film, dator, video  – Vad är det då för poäng med konst som kan röra sig?  

 Ta denna utställning AV ART.

.Det spännande är att dess målade eller skulpterade verk rent fysiskt sett inte alls kan röra sig. Att de  är alldeles stilla och på ett sätt orörliga och frusna.

Att de är  undanglidande och ogripbara.

Men att de ändå bär på en möjlighet till förvandling

 Dessa verk illustrerar ingenting bestämt. Det går inte att spika fast vad de handlar om.

De förvandlas i förhållande till varandra och till omgivningen. Till naturen. Till Trädgården. Till oss här idag.

 De har en lätt hypnotisk inre rörelse.

De är på väg från något till något annat…

På glid mellan olika sätt att var. Mellan det som vi vanligen ser och det som kan bli.

 Man följa olika spår i utställningen. Se på korpens eller jättealbatrossens  egendomliga ögon och sen på de unga flickornas …Man kan följa det spröda, liksom försvinnande, i håret, i fjädrarna, i de tunna penseldragen. Man kan följa monstret i oss alla, våra okända inre.  Man kan stirra på de köttiga eller köttätande blomkalkarna som öppnas eller stängs. Och man kan förvånas över alla mönster som genereras av solen i ”byggnaderna” härutanför.

 Det är lukten av skapelse –men också av död  – till exempel i den planterade giftträdgården. Den rituella döden som är förutsättningen för nytt liv.

 Egentligen förstår jag den där mannen i romanen som satt på en bänk framför ett konstverk i trettio år. Välkomna på bänken!

                                  Ingela Lind

h1

Dan före dan före dan..Vernissage på lördag kl 14

maj 19, 2011

Bråda dagar för såväl konstnärerna som för oss. Trädgården väntar på alla plantor som vi har dragit upp, många blommar redan i växthuset. Ibland undrar jag om  det är en sån bra idé att förplantera; känns litet onaturligt att stoppa ned dessa höga gängliga plantor som frodats i 25-30 gradig värme i den svala utomhusjorden…

Alla konstnärerna är nu på plats. Roger Andersson, en av våra skulptörer har valt att bygga sitt verk i Signes gamla giftträdgård. Och det blir på nytt planteringar där. Gissa med vad? Jovisst bolmört och spikklubba. Han visste inte om Signes svaghet för häxvärlden. Intuition kallas det väl?

Ikväll reste jag över havet till Stockholm för möte i Bergmangårdarna i Oslo imorgon (vi är ju en norsk stiftelse). Åter på ön imorgon kväll. Och på lördag vernissage kl 14. Välkomna alla! Ingela Lind invigningstalar.

h1

Önskar dagarna vore dubbelt så långa i maj

maj 16, 2011

Göken har äntligen kommit tillrätta. Hoar oavbrutet i väster!

Idag är kall vind men nu åker dahliorna ut som förgrott i växthuset. Kanske inte så bra att förgro dem, de blir svaga och gängliga. Tomaterna är också alldeles för stora och måste också ut i landen nu. Med andra ord. En del att göra! Helst skulle jag rensa ogräs samtidigt nu när det har regnat och det är möjligt att dra upp.

Konstnärerna är här. Det är mycket som byggs! Det blir en spännande vernissage på lördag. Kl 14 öppnar den, Ingela Lind inviger.

Jag läser Haruki Murakamis 1Q84 om nätterna och jag sover för litet, den är omöjlig att lägga från sig. Ett måste!

h1

Tre små hus i skulpturparken

maj 13, 2011

Bygget med de tre husen i skulpturparken växer fram. Tunna ribbor formar rum, de är vinklade på olika sätt och sprider sken av blommor, optiska mönsteroch kastar skuggor i olika foramtioner allteftersom solen vandrar på himlen.

Från Stockholm återkom jag vid lunchtid. Till min förvåning har det regnat på ön. Växterna är tagna på sängen. Alla glada!

Igår samlades femtiotalet författare genom författarförbundets försorg för att lära sig av varandra hur man ger ut sina egna böcker. Det är verkligen en annorlunda tid, alla hade vi varit knutna till Bonniers, Nordtedts, Prisma. Nu plötsligt utkastade för att våra böcker inte säljer tillräckligt bra. Det är böcker med bilder och text. Historiska böcker med upplaga kring 5-7000. Inte attraktivt i kriminalromanernas och kokböckernas årtionde. men vi hade stort utbyte av varandra och tipsen haglade. Några sökte tryckbidrag (Hur gör man det och hos vem?) Andra hade problem med gamla bilder ur museernas samlingar som de håller hårt i och vill ha bra betalt för. Hur får man loss bilderna? Hur gör man med distributionen, försäljning på nätet. Facebook? Marknadsföringen?

En givande kväll.