Bottarvefest och minnen från förr

Vi var hos några vänner på middag igår. De bor enkelt, hämtar vatten i hinkar och ok från en pump i närheten, elektriciteten kommer via solceller, elden sprakade i vedspis och kamin när vi kom. Det minner mig starkt om mina föräldrars sommarstuga där jag hade i uppgift att hämta vatten i hinkar hos bonden som bodde några hundra meter bort. Särskilt minns jag fukten när det regnat, trasmattorna på golvet som var så viktiga för ”hemtrevnaden”. Vi åt mest sill och potatis, hallon, jordgubbar, smultron med mjölk eller grädden som blev överst på mjölken när den stått över natt i källaren. För mig var det det som var ”sommarlov”. Det vällde nu över mig när jag kom på middag hos vännerna. Trodde den tiden var borta för alltid.

En annan ”flash-back” är Bottarvefesten som var idag. Levande gård” är temat och medlemmarna spelar scener ur livet i de olika rummen på museigården. Givetvis på gutamål. Jag föreställer mig att det är tiden vid förra sekelskiftet. De är fantastiska skådespelare allihop. Allt känns väldigt autentiskt, som att flyttas bakåt drygt hundra år och lyssna till vad som hände på gården då. Jag tror det var Marek Vos (Ingmar Bergmans särskilda scenograf), som startade verksamheten i mitten av 80-talet. Hon var mycket aktiv i Hoburgs Hembygdsförening och lånade kläder till de blivande spelen på Dramaten. Hon skulle ha gillat dagens spel!

Vi äter nu egna kronärtskockor, bönor, squash, pumpor, tomater på friland! Trädgården är osannolikt prunkande!

Rainy weather…

Fyrtio milliliter stod vattenmätaren på när jag vaknade i morse. Kanske har jag missat att tömma? I vilket fall regnade det MYCKET och HÄFTIGT i natt och lerjordarna är fyllda. Jag har inte upplevt något liknande under de tio år som vi haft Körsbärsgården. I kvällningen gick jag, väninnnan och hunden över alvret som delvis ligger under vatten. Det är sjöar litet överallt, stigarna är vattenfyllda. Pumporna ruttnar i landet. Men det är varmt och jorden ångar och doftar. Nu ska det tydligen bli varmt, torrt(?) och soligt…

Vi har haft intensiva dagar med en väldigt fin vernissage i onsdags (nästan lika mycket folk som vid invigningen förra året), kvällsseminarium med Channa Bankier som talade om sin konst igår.. Härlig vernissagefest. Och mycket folk de här regniga dagarna som följt på vernissagen. Det är fina utställningar med porträtt på olika sätt. Channas Nya målningar, Bruno Ehrs Memories of med bilder minnesfragment från barndomen länkade i bilder av de egna sönerna, Björn Kellers Porträtt av Fårö som samtidigt är inre bilder från ett tillstånd då han befarade att han var allvarligt sjuk .Kom och se!

Channa Bankier och Körsbärsgården = sant

Vi hänger Channa Bankier. 66 gråtande kvinnor. År av sorg över en död livkamrat. I sprakande färg, obändigt livfulla linjer. Styrka. Det blir en fantastisk utställning! Väldigt speciell.

Jag är glad för att hon har sparat en av krukorna som Kennet Williamsson drejade och hon målade 1987. Krukorna de gjorde hamnade på museer och jag träffar på dem ibland. Nu finns den sista ”fria” här. Väldigt vacker!

Channa Bankier på Körsbärsgården

Channa kom ikväll och vi har börjat sortera bland 60-talet nya oljor. Fantastiska bilder! På onsdag kl 14 är det vernissage.

Sista dagen för uställningarna AV ART och Mikelis Lapsa i morgon söndag

Imorgon söndag är sista dagen för Karin Lind, Simon Häggblom, Julia Peirone, Roger Andersson, Lars Jonsson och deras utställning AV ART. Liksom för Mejaneleven Mikelis Lapsa. Ni som dröjt med att komma hit: Kom imorgon!

Passa även på att vandra i trädgården, liljorna är fantastiska just nu, dagliljor, madonnaliljor, kungsliljor, Crinonliljor m m m m.Blommor ute och inne; här Simon Häggbloms Petaler i Konsthallen

De första tomaterna på friland skördas i en osäker värld

Det senaste året har jag rest då och då till Oslo, Stiftelsen Bergmangårdarna är norsk och de flesta ledamöterna är norrmän. Vi svenskar flyger till Gardemoen, tar flygbuss till Centralen, promenerar genom centrum förbi regeringsbyggnaderna, slottet…. Allt är så fridfullt och enkelt. Och så äter vi liksom norrmännen smörgåsar till lunch. Ofattbara bilder i TV på det som nu har hänt. Här i Norden. Och samtidigt är vi här på Körsbärsgården bland mognande hallon och jättelika fång av kungs- och madonnaliljor. Jag skördar de första tomaterna och paprikorna på friland, pumporna har aldrig varit större. Det märks att de har regnat om nätterna. Barnen plockar av trädgårdens smultron och de sista jordgubbarna, föräldrarna vandrar i Konsthallen. Om natten håller sig temperaturen över 20 grader, tropiska nätter. I natt åska igen. Strömmen gick på hela Gotland. Vi gick och la oss före tio och jag läste Knausgård till två tända ljus. Konstigt att vara så nära terrordåd och samtidigt så oändligt långt bort.

Snart är ny vernissage, alla tre salarna förändras, konstnärerna Channa Bankier, Bruno Ehrs och Björn Keller intar scenen . Onsdag är det vernissage. Det kommer att bli intensiva dagar!

Aldrig var Körsbärsgården vackrare…

Körsbären är mogna och jag för en ojämn kamp med trastarna (de vinner förstås). Idag har jag i alla fall gjort marmelad och plockat bigarråer till gästerna som nu ligger i en fantastisk vit skål drejad av Lena Katarina Swanberg (vars alster vi säljer i butiken). Annars skördar jag kronärtskockor, pumpor, sallad, paprika… Det är en fantastisk tid i trädgården och jag tror aldrig den varit vackrare. Liljorna prunkar i mängder! Men jag behöver vara där från arla morgon till lunch varje dag för att hålla efter ogräs, binda upp m m. Jon klipper gräs som vanligt. Det blir oerhört prydligt och man tänker inte på att det finns ett hörn som vi inte hunnit med…

Våra torsdagsaftnar med posei, litteratur m m fortsätter. Nu på torsdag är det jag själv som talar om den nya boken Körsbärsgården, möten mellan konst och natur. Nästa gång (28 /7)är det Channa Bankier, om hennes nya utställning, 4/8 Lena Katarina Swanberg Att skriva andras liv och sist 18/8 blir det Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård som  talar om I huvudet på en kvinnlig landshövding. I år ”bara” kvinnor alltså, som motvikt till den manliga dominansen av strålande poeter förra sommaren.

Jakob Koranyi spelar Zoltan Kodaly på Vamlingbo kammarmusikfestival

Det finns ”benådade ögonblick”. I Vamlingbo kyrka anordnas varje år kammarmusikfestival i dagarna tre. Idag vid lunch spelade Jakob Koranyi violoncell mitt favoritstycke, Zoltan Kodalys Sonat för violoncell op. 8. Fantastiskt att kunna lyssna till det bara tio minuters väg hemifrån och av en världsartist! (Korany vann Verbier-festivalens Prix d´Honneur och har nu ett treårigt kontrakt med Chamber Music Society of Lincoln Center i New York) Jag har stycket på CD och lyssnar då och då. Första gången jag mötte stycket var hos vännerna i Venedig, Donald Mc Call skulle uppträda på Fenice med Kodaly och Bach och spelade upp sig i vännernas hem. Också det ett oförglömligt ögonblick!

Annars ogräsrensning, härligt efter regnet, och mycket besök i konsthallen, bla min fackbokschef på Bonniers, och min formgivare där och en och annan akademiledamot…

I morgon är ånyo konsert, Mozart, Brahms, Penderecki kl 21.30. Gå dit!

Om landshövdingens fest

Vi är förstås glada att vara inbjudna och att få vara med. Det ÄR en fantastisk tillställning att knyta kontakter på. Det fanns faktiskt de som fixade ett litet enskilt möte  i landshövdingens lokaler och förde samman personer som skulle kunna lösa en på ön  för närvarande knivig ekonomiska fråga för kulturen… Vi andra ”minglade” i största allmänhet, men litet hade vi förberett oss genom att läsa igenom vilka som kunde tänkas vara där och vad vi skulle kunna tala med en och annan om. Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström träffade jag för övrigt på en sådsan här sommarfest för några år sedan. Det blev inledningen till att de sedan ställde ut på Konsthallens invigning förra året. Regn och rusk var det i år men med hög stämning. På sätt och vis blir allt roligare med improvisationer… Här Karin och Jockum under paraply i strilande regnGlad landshövding.

Hela 15 mm regn i natt! Enkelt att rensa ogräs men å andra sidan mycket av den varan som växer nu. Och körsbären mognar och pockar på att tas om hand. Och väldigt många besökare i Konsthallen. Ibland behöver man vara två för att hinna prata med alla vänner som kommer från när och fjärran!

Sista jordgubbstårtan på Grötlingboudd?

Fin presentation i Gotlands Tidningar av vår nya utställning med Mikelis Lapsa    Mycket folk på vernissagen. Trevligt att ha dem boende här för en tid konstnärerna! Mycket folk har kommit till ön och till södra Gotland. Helga började med buffé i kaféet idag. Fräscht med mycket grönsaker och smårätter.

En sommardag om året åker vi till vännerna på Grötlingboudd, äter jordgubbstårta och badar, grillar i kvällningen. Förr med de egna små barnen, nu med barnbarnen som vi oroligt bevakar från stranden…

Vi är många som läser Knausgård. Långa diskussioner.