Archive for september, 2011

h1

Hur växer och skördas grönsakerna vi köper?

september 29, 2011

Helga städar  kafeet, Channa Bankier hämtar sina bilder efter sista utställningen, jag våndas och gräver upp bönland och aubergineland. Det är mycket att göra och jag behöver börja någonstans men det är svårt när det är ++20 grader och allt fortfarande vill växa… Hur som helst: En fantastisk måltid åt vi tillsammans på vita bönor, selleri, aubergine, tomater och paprika. Allt från egna trädgården. Hörde på radion ett program från de hallar dit alla grönsaker och frukt kommer till Sverige för vidaredistribution till butiker och restauranger. De allra högst klassade tomaterna är de som har ideal form och färg. De skördas gröna, reser nedkylda till hallarna, besprutas med en syra som får dem att anta en delikat röd färg, sen åker de in i den +8gradiga förvaringen igen i väntan på transport till slutdestinationen. Alla tomater i Sverige, vare sig de kommer från Sverige eller Holland skördas gröna för transporterna tar tid. Den röda färgen ges alltså via besprutad syra. Champignonerna odlas på frigolit. De har ingen smak. Vill man ha smak på sin svampsås måste man blanda med en fond, ”Det vet väl alla som läser recept?”sa reportern. Jag har ingenting förstått. Vi talar om all artificiell mat när vi äter vår fantastiskt smakrika lunch.

”Vi får odla och äta härtill in i oktober och sen åka ner till Cuglieri (på Sardinien) och skörda till in i mars-april” fastslog Helga , som nu är på väg att köpa hus med Tobias där. (huset har stora grönsaksland, olivlund, citronträd, apelsindito och fikonträd). Jag kan bara hålla med. Vart är vi på väg i våra ideal om absolut rena och vackra frukter och grönsaker?

h1

En trädgård är oförutsägbar, följer sina egna lagar

september 28, 2011

Att odla och följa årets växlingar. Trädgården är oförutsägbar, följer sina egna lagar. Jag tycker om osäkerheten, överraskningarna.

Nu är tid att förbereda för hösten. Jag klipper ned pionbladen som vissnat. Ger mig på kryddlandet. Det tar emot; aldrig är trädgården vackrare än nu. Krassen brinner ikapp med dahliorna. Rosorna blommar på nytt. Tomatplantorna vissnar men tomaterna mognar ändå. Jag bär in oändliga rikedomar av matpumpor. Har svårt att slita mig när jag är ute, allt är så oändligt milt och vemodigt vackert. Försöker fördela tiden 50% trädgård 50% arbete ett tag till. Men det är MYCKET som ska skrivas.

Recensionsböcker: Jag började med Nils Erik Forsgårds Hemingway, en betraktelse. Hörde ju honom på ett seminarium på bokmässan.  Det är känsligt med Hemingway, han är den Store för mig. Men boken är riktigt bra!

h1

Om stipendium på Bergmangårdarna

september 26, 2011

Äntligen hemma! Jag längtar alltid hem. Även om jag tycker om att resa. Idag var styrelsemöte i Bergmangårdarna. Alla ni som är konstnärer, författare, filmare, musiker, journalister: Ni kan söka vistelsestipendium till Bergmangårdarna, 1-3 månader. Sista ansökningsdag 30 september se http://www.bergmangardarna.se

h1

Mer bokmässa i Göteborg

september 25, 2011

Det är två världar, Bokmässan, en lugn, sval, luftkonditionerad, en och två trapper upp i mässhallen med ordnade seminarier och föredrag: De litet större på 45 minuter och de mindre på 20. Och ett totalt oordnat kaos bland alla montrar och böcker på bottenplanet, där förlagen med högtalare och på storbildsskärmar exponerar ”sina” författare, en i halvtimmen. Bland stånden är oerhört mycket folk, i förlagens Speaker´s Corner slåss man om ljudrummen för här finns inga väggar. Men man kan lyssna på ”alla”. Under fredagen hann jag ta del av alla som sitter i TV-sofforna just nu (det är alltid samma personer) Henning Mankell, Håkan Nesser, Björn Ranelid, Patrik Sjöberg, Maja Hagerman. En och annan kvinna, inriktat på mode och skönhet som Martina Bonnier. Skavlan intervjuade (som på TV). Det finns litterära sällskap med egna program och det finns poesihörnor. Kulturrådet informerade om stöd och bidrag och om att Sverige blir hedergäst på Bokmässan i Bologna 2013. Kulturministern log. När jag gick i gångarna bland bokstånden mötte jag damer med shoppingväskor på hjul som köpte kilovis med nya böcker. Och jag tyckte plötsligt att jag hörde Björn Ranelid i alla montrar. Talandes, mottagande priser, debatterandes… Det är verkligen köttmarknad! Den som hörs bäst vinner! När jag lyssnade på Mankell blev han så frustrerad av Arja Saijonmaa i montern bredvid (som han gjorde sitt bästa att överrösta)  att han slutade och gick därifrån..

På övervåningen trivdes Jörn Donner och Nils Erik Forsgård och diskuterade manlighet och grabbar utifrån sina nya böcker om Mannerheim respektive Hemingway på släpig finlandssvenska. Det var riktigt roligt! Och nere på golvet talade samtidigt Johanne Hildebrandt om sin bok ”Krigare”. I en sval hörsal diskuterades på engelska ny barnlitteratur och om ännu alla barn ännu älskar Pippi. Den amerikaboende författaren menade att hennes dotter inte tyckte om Pippi för hon var så dåligt klädd och så litet brydde sig om sitt utseende(!). Alla var dock överens om att barn skriver mycket mer än förr, att alla tänker bli författare och att de skriver sina berättelser på nätet…

Jag tyckte väldigt mycket om mina två dagar på Bokmässan, kommersen till trots. Och jag tror att jag hittade böcker som kommit ut och som aldrig kommer att skrivas om i Dagens Nyheter och som jag tror på.

På lördagen var jag hemma och tog emot 42 gotländska guider som ville se Körsbärsgården och idag har jag lämnat konst i Stockholm. Det är ett kringfarande liv jag lever just nu!

h1

Bokmässa i Göteborg

september 22, 2011

Det var ett tag sedan jag var här. Det mesta är sig likt. Jag lyssnade på direktsändningen med Daniel Sjölin för  Babel med Vargas Lhosa, gick på några seminarier, bland andra Carina Burman och Peter Handberg som skulle tala om sina vänner bland levande och döda. ”Det är en biografiboom” tycker Burman, som själv skrivit om dem hon aldrig mött. Intressant att lyssna till henne även om samtalet spårade ur mot annat då och då. Träffade vännerna på Svenska barnboksinstitutet och förstås en massa kollegor, några mycket gamla vänner och förlagsfolk. Utbudet av tysk litteratur var inte stort i mässhallen. Men en oändligt massa böcker ges ut! Såg dotter Agnes första bok i en monter dock! Kul 

Har även hunnit med att vara två dagar i Venedig. Det finns en annan trädgård att sköta. Paradisäpplena mognar där Jag hann se en fin utställning om Roman Opalka på ett litet privatmuseum (han dog nyligen och nu görs flera minnesutställningar. Denna öppnade dock i samband med Biennalen och då levde han ju ännu). I morgon åter hemma!

h1

Täckating i Sundre

september 17, 2011

Det händer inte ofta att det läggs nya agtak på ön. Men nu har det hänt! Digrans, sydligaste gården på ön hade ag på ladugården till någon gång sent 30-tal. Då var taket väldigt söndrigt och byggdes om. Nu har ekonomibyggnaderna  restaurerats av de nya ägarna och idag var det dags för täckating. 120 personer, tror jag, under ledning av vår agbas Erik Domerarve jobbade från 8 på morgonen hela dagen, med välbehövliga pauser för kaffe, mat, kluckotei, middag och massor av dricke. Hembygdsföreningen var engagerad liksom en och annan Sundrebo förstås. Varmt och vindstilla, en underbar dag för täckating, det kunde inte bli bättre! Nöjda ägare övervakar.  Kaffe och tårta klockan tre… Pedagogiskt anslag om gårdens historia.

Ikväll har jag plockat upp mina pumpor… Fint med höst!

h1

Claes Bäckström på Konstakademien

september 13, 2011

Jag skrev om utställningen i förra veckan. Innan jag varit där. Kände att det var något som jag borde se. Idag fick jag möjlighet. Claes Bäckströms bilder i Tengbomhallen på Konstakademien vibrerar i dis och töcken. Vi ser in i en stillsam värld fylld av vemod och stilla sorg där figurerna lösgör sig och träder fram först efter ett tag. Ett strykbräde, en hotfull sladd från strykjärnet (?) en katt som träder ur det grå.. En detalj av Michelangelos målning av Sixtinska kapellets tak. En kvinna, hans mormor(?) insvept i lila akvarellnyans och flor. Hur se hon ut? Omöjligt att se, men porträttet lockar att verkligen försöka. Tusen och åter blyertstecken, ibland milt förstärka i stilla akvarellnyanser.

Jag köper en av Claes böcker, Sotbrand, heter den. Det är Gunnar Smoliansky som porträtterat Claes hem efter en sotbrand. Över allt en fet grå hinna ur vilken tingen mödosamt träder fram, anas. Så är också bilderna här. Motiven lösgör sig ur diset där jag står. Och jag tror, att ägde jag en sådan bild skulle en hel värld öppna sig, långsamt och försiktigt. Det skulle dröja dagar, veckor. Det vara värt att vänta på.

Helga och jag gör en artikel om Jonas Wickman för en tidskrift. I tjugosju år han han verkat som dekormålare, inget är honom främmande. Renässansens allfrescomålningar, eller Romarrikets, svensk rokoko, tjugotalets klassicism. Jag beundrar hantverket, tekniken, känslan i handen att exakt se, förstå och kunna utföra olika tiders handlag.  När vi var i hans ateljé låg han på golvet och målade en 6 meter lång väv. Kanske en gång taket i ett barockslott?