Archive for november, 2011

h1

Om Evert Lindfors, Björn Keller och Tomas Bannerhed

november 30, 2011

Det kom en fantastisk fotobok med Björn Kellers bilder (de som ställdes ut hos oss i somras) i brevlådan idag. Förlaget  är Xpose Gallery, jag antar man kan beställa boken på nätet. Gör det, den är verkligen en mycket speciell och oerhört vacker bok. Fårö- ett porträtt, heter boken precis som utställningen.

Jag har svårt att lämna Augustprisvinnaren Tomas Bannerheds bok Korparna ifrån mig om natten. Den handlar liksom min egen ännu ej ”födda” bok om Småland och om en tid som är förbi. Tragisk, sorglig, poetisk, viktig. Läs den. För mig är det årets mest välskrivna bok.

Det kom ett vackert brev från Lacoste i Frankrike, Madame Marita Jonsson,stod det på kuvertet. Det var från Evert Lindfors som jag frågat om han kan tänka sig att ställa ut hos oss. Hade en utställning på Akademien i Stockholm för 3 år sedan, den vart lyckad. Men lovade att inte mer ställa ut. Varför inte än en gång, skriver han. Vi är väldigt glada. Han är en fantastisk skulptör!

h1

Ann-Sofi Sidén på Dramaten och Emily Sundblad på Galleri Lars Bohman

november 29, 2011

Hemma igen efter intensiva Stockholmsdagar i olika styrelser. Jag träffade Litteraturutredningens Tomas Lidman med sekreterare för att ge synpunkter kring barnböcker och läsande. Vi sågs på Barnboksinstitutet och jag tror de fick viktig och för dem ny info av dess chef. Jag har hunnit se en del konstutställningar, Turner, Monet och Twombly såg jag med Jon och vi gick runt var för sig och valde varsin favorit av dem tre. Förvånande samstämmiga är vi. Bonniers Konsthall firade 5-årsjubileum och årets stipendiater utsågs. Olof Lindström och Kico Widgren heter de. Danne Wolgers tal i form av poesi till dem båda. Fina! Han borde ge ut sin poesi i bokform. Så gick vi ”konstrondan” till alla gallerierna. Emily Sundblad på Lars Bohman tyckte jag mycket om. En ung tjej som i tjugoårsålderna for till New York, öppnade galleri, Reena Spaulding på East Broadway, har ett band, gör musik, konst… Bilderna är färgstarka och minner på något sätt om Matisse utan att jag kan förklara varför. Färgerna kanske. Mamman är hennes musa. Väldigt fina bilder, jag skulle gärna vilja visa henne här hos oss. Rolig video av Ann-Sofie Sidén om Dramaten bakom kulisserna hann vi också med i Tornrummet på Dramaten.

Möte med Körsbärsgårdens vänförenings styrelse i Stockholm. Årets utställare börjar falla på plats, vi planerar för litteraturaftnar kring tema teater med väldigt speciella uppläsningar.

Nannas lille pojke artar sig, men mor och son är ännu på Lunds Prenatal. Kanske får de resa hem i veckan.

h1

Nanna har fått en pojke!

november 21, 2011

Idag på eftermiddagen kom han, nästan 4 veckor för tidigt, en liten krabat med svart kalufs och en matschvikt på 2790 g och 49 cm.  Modern var trött och glad och överraskad, hon skulle ju spelat en föreställning idag (och tre till i veckan). Jag vet inte hur länge de stannar på sjukhuset (i Lund), Nanna har hepatos och barnet är som sagt för tidigt född.

Idag gör jag nog inget mer…

På morgonen kom dock en av vårens utställare med stora härliga bilder, sedan dök Janica Sörestedt (kulturnämndsordförande) och Maria Modig (kulturchef på ön) upp. Vi har planerat ett möte sedan länge, nu kom de loss båda, det har varit en mild, soldisig oändligt vacker dag och de förundrades över allt som ännu växer och blommar i trädgården (krassen längs hela muren mot Konsthallen). De är glada och entusiastiska. Vi bestämde en kulturfrukost här på Körsbärsgården i vår.

h1

Senhöst i trädgården och träff i litteratursällskapet

november 20, 2011

Träff i vårt lokala litteratursällskap. Vi läser Selma Lagerlöf och diskuterar våra favoriter i hennes författarskap. Jag har inte varit med på ett tag och är inte lika förberedd som de andra men jag har nog läst det mesta som hon har skrivit även om det är ett tag sedan nu.

Helgen har annars ägnats åt trädgården. Det är vackra gul-bruna höstfärger, sidensvansarna dyker upp i hundratal och sätter sig i samma träd och pinglar. Jon och jag gödlar med grannens välbrunna gödsel och ansar det sista för vintern. Komposten grävs om och blir förhoppningsvis fin jord till sommaren… Det är ännu milt och väldigt roligt att vara ute. Fyra-fem timmar om dagen blir det lätt.

Väninnan från Stockholm är åter på ön och vi tar långa promenader. Stimulerande att gå och att prata.

Skriver en del.

Om kvällarna läser jag Evert Lindfors som jag hoppas kunna ställa ut i vår hos oss.

h1

Om Lotte Möllers ”Begravningsboken”

november 16, 2011

Det finns nätter då jag inte somnar. Inte många, men ändå. I går natt började jag läsa Lotte Möllers Hej då! Begravningsboken. Bortsett från titeln och bokomslaget som jag tycker är riktigt dumma och säkert tillkomna på förlagets marknadsföringsavdelning, så är det en bok som jag rekommenderar till alla. Jag sträckläste och lade den inte ifrån mig förrän jag läst ut den. I någon mån bidrog väl att jag just varit på begravning och att jag vet så litet om hur det går till. Formalia. Vem bestämmer vad (prästen, den som tar hand om, Fonus?). Vad är obligatoriskt enligt lagstiftning? Varför tar det så lång tid mellan död och begravning? Såna saker svarar boken på. Jag får veta att det bara är i Sverige som vi skjuter på begravningen (3 veckor upp till 2 månader, för att alla ska kunna komma och det inte ska behöva vara nåt sammanträde eller kurs som man missar) I katolska länder begravs man senast 3 dagar efter dödsfallet, i Norge, Danmark och Finland är lagstadgat att den döde ska begravas inom en vecka. Men i Sverige kyler vi ned eller djupfryser och väntar.  Det är inte bara sammanträden som är i vägen, en läkare ska ha tid och fastställa att den döde verkligen är död, prästen ska ha tid att boka in begravning ( i små församlingar kan det kanske bara ske en bestämd dag i veckan), prästen ska så se till att han/hon har tid för själva begravningen. Liksom klockarn och kantorn. Och alla sörjande. Den lokala tidningen behöver lånd tid för själva annonsen. Det finns enligt boken en begravningsbransch som skulle kunna jämföras med äldrevården, läs Carema. Man bör tydligen ta in offert och kolla densamma. Mycket av det som begravningsfirman tar upp är gratistjänster som ändå utförs av kyrkan och som vi betalar för med kyrkoskatten. Och den döde far hit och dit i olika bilar, från hemmet om han/hon dog där, till lasarettet och läkaren, till kylrummet, tillbaka hem och sockenkyrkan… 

Lotte Möller berättar också om hur det var en gång. Det är inte länge sedan. Då det var likvaka hemmavid och alla i socknen kom för att ta farväl (och kanske få en snaps till tröst), då begravningen var efter några dagar och släkten verkligen kom fast det ännu inte fanns mejl och mobiler. Och man efter begravningen hade gravöl som alla gästerna bidrog till och som kunde vara i flera dagar och där sång och diktläsning hörde till. Och gråt och glädje.

DN recenserar boken idag, En välkommen handledning i konsten att säga farväl är rubriken. Recensenten avslutar med orden ”Jag tror jag ska lägga Hej då i Vita arkivet.” Det är där man eventuellt hittar ett ord från den döde om hur han/hon vill att begravningen ska göras. Det kan inte vara fel med litet handledning.

h1

Kura skymning

november 14, 2011

Kura skymning kallas ett evenemang som alla bibliotek i landet har den här veckan. Ett tema har fastställts, i år Humor, och två författare har valts ut med specifika texter. En av dem är Mikael Niemi och hans text är från Populärmusik från Vittula. Jag blev ombedd att läsa på vårt bibliotek i Burgsvik. 23 personer kom och det var vad det lilla biblioteket klarade. En härlig kväll när jag läste högt, vi diskuterade, och jag även pratade om min och Helgas bok om Körsbärsgården.

Jag tror det var en bra uppslutning. Kanske hade det inte kommit så väldigt många fler om evenemanget varit utannonserat i de lokala dagstidningarna. Det är ändå ett problem. Det finns nämligen en kommunal veckoannons införd varje måndag om vad som händer på stadsbiblioteket i Visby. Förr tog annonsen upp allt som hände under veckan på alla biblioteken på ön. Den betalades av stadsbiblioteket och länsbiblioteken. Men länsbiblioteken har sådana besparingskrav på sig att de inte kan annonsera. Kanske tänkte man att den lokala samordnaren i Hemse skulle kunna skicka mejl till låntagarna och sätta in en blänkare om aktiviteterna i Gotland just nu, evenemangen dag för dag i tidningarna. Problemet är att även de personer som jobbade med detta sagts upp. Alltså: Inga evenemang annonseras utom de som äger rum i Visby. Som allt annat på vår ö. Det finns bara medel för Visby, landsbygden raderas. Numera är stadsbiblioteket och länsbiblioteken sammanförda till samma organisation (och ekonomi), stadsbibliotek och länsbibliotek  är ett. Men inte när det gäller annonser!

Nu kommer det ju folk ändå till aktiviteterna på landsbygden, de är ju rätt få vintertid så det går väl via hörsägen. Men det är dålig kommunal politik. Om man vill ha en levande landsbygd. Fast det kanske man inte bryr sig om längre.

En röd måne lyste när jag for milen in till Burgsvik. Mötte 8 bilar (förmodligen sådana som var på väg hem från jobbet i stan?) Strax före nio återvände jag till Sundre. Ingen mötande bil.

h1

Barnbarn på besök i dagarna tre

november 13, 2011

Snart är trädgården nedklippt för i år, vi håller på och gödlar med grannens överskott och det ser lugnt och rofyllt ut. På bordet en jättebukett med dahlior ; jag har tagit upp en hel del knölar nu. Men kålen, salladen och mangolden står kvar i landen och frodas. Det har varit frost ett par nätter nu med fina soliga dagar. Jon och jag har tagit hand om barnbarnen i Bro. Heltidsjobb och väldigt trevligt. Igår var vi alla utomhus hela dagen, de har väldigt roligt i trädgården. Idag plockade vi slånbär till julens likör nere vid Rivet. Föräldrarna är på Medeltidsuniversitetet på fasta landet. Dottern Nanna klagar i sluttampen av graviditeten, hon är tung och trött, (men spelar ännu teater, 4 föreställningar kvar) Helga deltar i vildsvinsjakt på Sardinien med kameran i högsta hugg och ikväll tror jag det är vinfest och provning av årets Novello. Agnes har just kammat hem pris i Tidskriftsgalan som var häromkvällen. De lever olika liv.Barnbarnet har hittat fynd från fastrarnas barndom.

Om kvällarna läser jag nu Tomas Bannerheds Korparna som utspelar sig i Småland på 70-talet. Återkommer om den.

h1

Om Sven Sörman

november 10, 2011

Så var det då begravning i Sundre. Sol och lätt dimma redan strax efter sju, det skulle bli en vacker dag. Vi kom till kyrkan en halvtimme innan det var dags, men den var redan nästan full. De flesta hade väl gjort som vi, gått och väntat, oföretagsamma till annat än att tänka på Sven. Så satt vi där i våra svarta kläder och kistan stod framme vid altaret, prydd med höstblommor och med höga golvljus längs sidorna. De flesta gick fram till kistan , neg och bugade och letade upp sina platser. Prästen var ny, första gången hon var i vår socken men hade fått en del information. Det fanns en kvinna i Svens liv, det blev inte de, men de behöll kontakten hela livet. Hon hade lämnat en skildring av Sven till prästen som hon läste upp för oss, det han varit för henne och det kändes att just så hade han varit för oss alla.

Här på landsbygden är det jordbegravningar för det mesta. Sex nära vänner bar ut kistan och vi gick längs en nyklippt grässlänt förbi den tidigmedeltida kastalen och ned till kyrkogården, marken var mjuk och de som hade klackskor sjönk ned i jorden. Vid graven tog storebror och vi som bor omkring farväl och kastade våra handbuketter ned på kistan, sedan vänner och sommargäster. Prästen och kantorn tog upp en psalm. Så gick vi upp till skolan som är vår gemensamma samlingslokal och åt smörgåstårta och annan tårta och det var riktigt fint att sitta där, nästan som om han var med oss.Svens bror Gösta

Det hade redan börjat skymma när vi gick hem.

Jag har alltid gjort långa promenader runt socknen. Oftast förbi Svens hus. Jag träffade honom i perioder dagligdags, på vedbacken, i snickarboden, på gården. Ibland skymtade jag honom i köket och då gick jag in. Vi talade om vädret och katten och vad som vankades till middag. Men han berättade också om när han var ung och jagade, om fiske, om djuren som de haft. Om sin mamma och sina syskon, vad de hade odlat på åkerlapparna, om vattenbrist och fattigdom. Om hur det hade varit i skolan och vilka som gått i samma klass respektive samtidigt (årskurs 1-6 gick tillsammans). Nästan allt jag vet om Sundre förr har Sven berättat för mig. Också om det som andra berättat för honom, om sådant som hände för länge, länge sedan (t ex avrättningsplatsen ner mot Barshage). Eller så gick vi på fornlämningspromenad, ett litet gäng entusiaster med Sven och han letade upp slipskårstenar och en omkullfallen skeppssättning. Han kunde så mycket. Och var väldigt rolig. Det blir tomt nu.

h1

November och dimma

november 9, 2011

November och dis och dimma, ingen sol i Sundre inte. I den lokala tidningens horoskop står det att det är en olycksdrabbad dag. Jag strötittade på de andra tecknen och såg att det är olycka hela vägen. Det som har hänt hittills är att jag inte får ordning på min nya mobil vad gäller att fota och lägga in bilderna på bloggen. Jag har nu jobbat med detta i tre dagar, envis som jag är, men mitt enkla system från den gamla mobilen finns inte mer. Jo, jag klarar det, men på ett väldigt mycket mer komplicerat sätt.

Och jag har tappat en tung kruka på ena foten och tårna sväller upp. Om det är dagens olycka må det vara hänt. Har börjat ta in en del växter från landen till vinterförvaring. Mina sanslöst produktiva kronärtskockor tar jag nu in hela bunten, förr har de alltid stått ute och några har överlevt vintern. Men nu, när de är så praktfulla, vill jag ju inte att de ska dö.Chokladblommorna tar jag också in. Men den enda som överlevde förra året var den som stod kvar i Sivert Lindbloms järnkruka. Jag är inte särskilt logisk. Har även plockat in aubergine och paprika som nu får mogna i växthuset. Det verkar inte som november är någon vidare växtmånad.

Imorgon begravs Sven Sörman i Sundre. Vi är en mindre i socknen och det är väldigt sorgligt och tomt.Bilden är från i februari 2010.Och från juli 2010

h1

Körsbärsgården i novemberljus

november 7, 2011

Äntligen hemma! Här är disigt och ibland ser man en blek sol. Värmen är ungefär densamma dag och natt, cirka 8-10 grader. Det mörknar redan vid fyra. Jag har börjat klippa ned vissna blombestånd men klarar inte att ta upp mina prunkande dahlior än. Även krassen glöder, liksom alla tagetes, tremastarliljor, rudbeckia.. En märklig höst. Och jag skördar paprikor på friland, liksom brysselkål och savoykål som är finfin nu. Och mangold förstås.

Helga  på Sardinien ska på vildsvinsjakt på söndag. Hoppas hon tar med kameran och får fina bilder. Det sköts rätt vilt redan när vi var där nere i dalen. men nu är det den STORA jakten när alla i byn går man ur huse.