Archive for december, 2011

h1

Fackeltåg mot nedläggningen av skolorna på landsbygden

december 30, 2011

Klockan 2 for två fulla bussar från Burgsvik till Visby. Och likadant från överallt på ön. Under parollen Vi accepterar inte utarmningen av Gotlands landsbygd möttes vi sedan på Södertorg med banderoller och facklor och vandrade genom Visby och ut till Öster(torg). Vi var mellan 2 500-3000 som gick där med facklor. På Öster, tal från Storsudret, från Fårö, från Östergarnslandet. Vi protesterar mot nedläggningen av landsbygdens skolor, i första hand på de platser som Gotland för mindre än ett halvår sedan utsåg till serviceorter på ön och där man i översiktsplanen (som alltså antagits) säger att de ska ha vissa  basfunktioner. Som skola. Det var ett LÅNGT tåg som fyllde hela Adelsgatans längd och litet till. Vet inte om det varit så många som demonstrerat samtidigt?

En stor samhörighet i bussen fram och åter, i tåget, så många från olika delar av ön som rest in i samma fråga. Det kändes väldigt bra. Jag har svårt att tro att det blir någon nedläggning av skolorna. I alla fall inte i den här omgången… Från Sundre kom drygt 25%, dvs 6 stycken.

h1

Storm! Men ännu finns mycket att äta i trädgården

december 29, 2011

Det är första året, tror jag, som inte hararna och kaninerna ätit upp kruskålen, savoy-, bryssel- eller den japanska kålen. Här är ännu grönt och de har väl annat att äta, ringblommor och lejongap blommar på. Julbordet har prytts med blommor och skinkan och köttbullarna fått sällskap med allehanda kålsorter. Även sallad kunde jag ta in från trädgården idag. Fint med Helgas julklappsolivolja från egna lunden på Sardinien!

Vi går långa promenader över alvret och längs havet i sällskap med rovfåglarna. Läser en del, en rolig bok om livet och maten förr i Provence Det äkta Provence av Marianne Zenius Kreutzmann med recept som jag tycker mig känna igen från Sardinien. Vill gärna prova dem här till sommaren. Mycket grönt. Dessutom menar författaren att man skulle kunna odla kikärtor här.. Bra recept på olika tomatröror, jag som fick så väldigt mycket i somras. Och så den magraste lilla soppa när man inte har någonting alls: Aigo-boulido  ung. ”Kokt vatten”. 1 l vatten, 8 vitlöksklyftor, en kvist färsk salvia, 1 lagerblad, 2 msk olivolja, salt efter smak. Kokas en kvart med kryddorna, dessa fiskas upp men man låter vitlöken vara kvar. Hälls i fyra tallrikar med varsin skiva bröd i botten strödda med riven ost. Voilà. Inte nåt överflöd men räddade nog livet på en och annan vid sekelskiftet 1900.

Jag har också läst en av USAs stora, Michael Cunnignghams När natten faller. Ingen märkvärdig bok till innehållet men bra dialog och den känns äkta när den beskriver livet i ett konstgalleri på Manhattan idag.

Imorgon är demonstation, fackeltåg i Visby, för landsbygden. Bussar avgår från hela ön. Samling Södertorg kl 16. Skoluppror!

h1

Landsbygdsuppror på Gotland

december 21, 2011

Även på ön sydspets kan man gå på krogen en onsdagskväll. Och det är fullt! Grå Gåsens pub är öppen och med konstutställning med Sanny Laurin, goda mumsbitar och något att dricka. Trevligt för alla känner alla, en blandning av årsboende och vinterfastlänningar som kommit för att fira jul.

Idag kom ett besked från Byggnadsnämnden på Gotland att vi beviljats bygglov för toaletterna till Konsthallen. Första bygglovet för toaletterna insändes 2008 och de slutbesiktigades och godkändes i juni 2010. I samband med ett privat besök av en bygglovarkitekt ansågs toaletterna vara svartbygge. Ny ansökan fick skickas in i februari 2011, byggnadsnämnden ursäktade sig med att de tidigare bygglovhandlingarna förkommit ( i samband med deras flytt till P18?). Nu nästan på dagen 10 månader efter det att vi på nytt skickat handlingar fick vi alltså lov. Lovet är daterat 26 okt men kom oss till handa först idag 21 dec. Det ska alltså i Gotlands region behöva ta 56 dagar att expediera ett beslut. Och 10 månader att besluta om något som man tre år tidigare beslutat om. Jag förstår fuller väl att Gotland är ”sämst i klassen ” när det gäller allmänhetens förtroende för tjänstemännen. Det borde finnas en LEX MARIA för dem. Drygt tre år för ett bygglov! Och tio månader att hantera ett rutinärende som man redan beviljat! Och dessutom 56 dagar från byggnadsnämnds beslut till utskick till den berörda.! Till råga på eländet FÅR VI INTE LOV ATT ANVÄNDA TOALETTERA FÖRRÄN BYGGNADSNÄMNDEN UTFÄRDAT SLUTBESKED. (Vad nu det är?)

Jag förstår att politikerna är upprörda. Idag ett inlägg från Eva Nypelius (C) om att faktiskt skolans tjänstemän är skyldiga att ta del av regionalpolitiska beslut och inte bara besluta utifrån ett ”skolperspektiv”. Allt hänger faktiskt ihop. Vi beslutar gemensamt om regionens utvecklingsprogram. Därefter är det det som ska styra. Både för tjänstemännen på byggnadsnämnden och på skolförvaltningen.

Den 30 december är kallat till Landsbygdsuppror. Det blir en manifestation för landsbygden mot staden. Från Burgsvik går en (flera?) bussar t or. Följ med dem!

h1

Julrosor och Sundrekalas

december 20, 2011

Trädgårdens julrosor! (Passande nog läste jag i natt Selma Lagerlöfs berättelse Legenden om julrosorna, som blommade i storskogen en enda natt på året, julafton.

Igår hade vi vårt årliga julkalas för Sundreborna. Vi har inte precis blivit fler. Och några fick i år förhinder så vi rymdes vid matbordet i matsalen. Fördelen blev att vi alla kunde tala med varann och utbyta tankar. Det blev ett väldigt trevligt kalas som började redan vid två (med förhandsvisning av den utställning som kommer till påsk och som till del redan är på plats. Glögg i Konsthallen alltså) och vi höll på länge, länge. Suderbonden hade fått en stor hög med fotografier av en som tidigare bodde i socknen (femtio-sextiotal) och nu försökte vi dechiffrera vilka alla var. Ja det fanns ju sockenbor som var med då och för dem var det ju inga problem men för oss andra var det lika kul att se och försöka lista ut vem som var vem. Vi måste fortsätta att se på gamla bilder! Det är så mycket omkring dem, inte bara personen (personerna) utan de berättar också om hur livet var, vad man gjorde, hur man träffades och umgicks. Och framför allt: Att det var ganska många som bodde här då och att det fanns en hel del ungdomar. Men även de som inte kunde komma (norrbonden och hans mamma, väninnan som bor i väst) hade vi långa samtal med per telefon. Det blir en uppdatering av vad som händer här just nu, gemensamma tankar och funderingar. Och vi talade förstås mycket om Sven Sörman. Han har ju alltid varit med på våra kalas!

Idag var en stilla solig dag när jag och dottern och hunden gick över alvret och ner till havet. Det är speciella färger så här års. Gräset har ju vuxit hela hösten och har en vacker gyllengrön ton. Det sneda solljuset intensifierar allt! I morgon är årets kortaste dag. Sen vänder det!

Det ligger ett kort på mitt skrivbord. Det är från en alldeles otrolig liten bokhandel med barn-och ungdomsböcker, Bokslukaren, böcker och baverk för barn, som ligger vid Mariatorget i Stockholm. Ni som ännu har julklappar att inhandla till barn och barnbarn. Gå dit och jag lovar att ni hittar böcker som ni inte visste fanns. Trevlig personal också!

h1

Vad är ett kulturarv?

december 18, 2011

När jag besökte årets kvalitetsauktioner insåg jag att just nu är det inte läge att köpa kinesiskt. Det är det kineserna själva som gör. Och till mycket höga priser. Jag är förtjust i Mingporslin, helst det tidiga, men också det allra äldsta, det som vår svenske geolog Johan Gunnar Andersson ”ramlade” på kring 1920 i Kina. Mingporslinet kan jag glömma för ett tag med den äldsta keramiken, den som har 3-4000 år på nacken är ännu prisvärd. Det som ändå förundrar mest är att kinesiskt porslin, av hög kvalitet förstås, från 1900-talet kan gå för mycket höga priser för att återföras till Kina. Och jag erinrar mig något som byggnadsantikvarier är bekanta med, Narvadokumentet, där gamla byggnader rivs och byggs upp på nytt, i traditionell stil och med traditionella material. Men där allt är nytt. För inte så länge sedan skapade det oro i den byggnadsarkeologiska världen, där bara det välbevarade gamla kunde bli världsarv och värt att spara för evärdeliga tider. I Asien fnös man och menade att det viktiga förstås var att känna till de gamla teknikerna och ha materialkunskapen och veta vilken funktion exempelvis ett tempel haft. Att det var länge sedan det byggts hade man ingen förståelse för. Och så tillkom Narvadomumentet som sade att byggnadsrestaurering också kunde innebära ett troget återskapande av en gammal tradition och byggnad. Och jag inser nu att det naturligtvis också gäller för andra hantverkstekniker. Det vi i Europa tycker är en ny poslinsvas från 1900-talet, ser kineserna är ett föremål som utformats i exakt samma teknik som under 1400- och 1500-talet och att det är en perfekt hel skapelse, som inbringar minst lika mycket som om den tillverkakts 600-700 år tidigare.

Kineserna återför sitt kulturarv till Kina och bygger museer som aldrig förr. Jag tänker på alla de föremål som finns i Europa och i Amerika och som ursprungsländerna vill föra åter till sina hemländer. Därför att det är deras historia som inte längre finns i det egna landet. För några år sedan var det en indiansk totempåle som fanns på etnografiska museet i Stockholm, Egypten gör anspråk på mycket som numera finns i USA, Världskulturmuseet i Göteborg har fått propåer från Bolovia som gäller tusentalet föremål. Och häromsistens var det Emil Noldes målning, ett konfiskerat föremål från Nazityskland som hamnat på Moderna Museet som en rättmätige ägaren, en judisk familj, hävdade var deras.

Men kinserna kräver inget från världens samlingar. Men de köper upp sitt arv på alla auktioner.

h1

Om eldsjälar på landsbygsskolor. Och på museer

december 15, 2011

– Vi måste höja kvaliteten på grundskolorna säger skolrektorer och politiker i munnen på varandra när man nu förordar nedläggning av 8 skolor på den gotländska landsbygden. Samtidigt står en blänkare i den lokala tidningen om de skolor och klasser på ön som gått vidare i frågetävlingen Vi i femman. Fem av de sju uttagna skolorna ligger på landsbygden (ja bland dem är även en skola som man vill lägga ned). Två är från Visby, varav den ena, Guteskolan, är en friskola. Jag blir alltmer frågande till vad våra skolpolitiker bedömer vara kvalitet. Har det inte med förmågan att lära ut, att få eleverna engagerade, att ge dem lust att lära, att göra? De tycks vara rätt bra på det, de nedläggningshotade skolorna på landsbygden!

Meg Tiveus, tidigare VD för Svenska Spel på Gotland är krönikör i senaste numret av tidskriften KULT, svenskt kulturarv.Hon har deltagit i museernas kulturarvsdagar och skriver om hur museerna måste attrahera och kunna erbjuda upplevelser. Att det ställer krav på nytänkande, entreprenörsskap och passion i jobbet. Att museijobb måste  vara ett sätt att leva. Med besökare och kunder. Att entreprenörerna på museerna måste vara kreativa, tänka nytt och eget. Att de måste vara visionärer och doers. Kort sagt vara eldsjälar och fungera ungefär som  fria företagare. Jag hoppas någon/några från vårt regionala Konstmuseum i Visby var där. Jag vill egentligen inte kritisera dem. De är i en svår ekonomisk sits. Men litet lekfullhet och glöd kostar så litet.

Dagens Horace (Engdahl): ”Seriösa resonemang om konstverk åldras fort. Det som motstår tidens nedbrytning är den ogarderade entusiasmen och den oväntade iakttagelsen (som Ulf Lindhe, min kommentar). Resonemangen däremot verkar efter en tid ohjälpligt preciösa och besvärande…”

h1

Om Horace Engdahl och frid. Och om Öja skolas framtid.

december 14, 2011

Jag läser Horace Engdahls Cigaretten efteråt,  en bok som befinner sig någonstans mellan essän och aforismen. Eller mellan Drottning Christina och Stendahl. En vän, som jag behövde ett råd av, fångade jag med mobilens hjälp när han var på väg till Jean Claude Arnaults fantastiska andningshål Forum , nutidsplats för kultur på Sigtunagatan. Han skulle lyssna på Horace och flämtade något om boken, som fick mig att genast beställa den. Gör det ni andra också!

Dagens Horace-sentens: Frid är underligt nog ett aktivt tillstånd: en ström av kraft som inte används till något.  Den utmattade känner ingen frid.

Jag vandrade runt Sundre, såg på de nya husen som redan får sina fönster målade. Bonden i norr har plöjt färdigt för i år. Hans balar ligger och väntar på att tas in som vinterfoder för djuren, veden är huggen. Hos Sven Sörman är det imma på fönstren. Det är litet svårt att gå förbi, jag tycker att han ännu finns där. Det är få gånger som jag gått den vägen utan att jag stannat för en liten pratstund. Kanske är det det jag söker på mina vandringar? Frid.

Ni som ännu inte skrivit på namninsamlingen för bevarandet av Öja skola, gör det! Det är viktigt att skolan får vara kvar, att bygden får leva vidare, utvecklas. Hur man gör ser ni i marginalen till höger under Blogroll Insamling. Klicka  på uppropet och lägg er röst.