Vändburg. Räcker enighet på landet om tjänstemännen vill något annat?

Bygdegården var full och vi var nog ganska osäkra om hur mötet skulle bli. Vändburgs hamn. Men arbetsgruppen hade lyssnat, arkitekten hade varit lyhörd och alla drog en suck av lättnad när det fina förslaget presenterades. Jag tror inte att jag någonsin har varit på ett möte med så fullständig enighet. En lagom utbyggnad av hamen, rätt innehåll och hela socknen (och grannsocknarna) står bakom. Nu återstår om Region Gotland tycker detta är OK. Kommer man att förstå förutsättningarna i Hamra eller kommer tjänstemännen att vilja se en högre exploatering och vilja att Regionen får mer betalt? Politikerna tror jag kommer att se fördelarna med ett lokalt ansvar och tillväxt i kontrollerade former i ytterkanten av regionen. Men kan vi lita på tjänstemännen? Bryr de sig om randområdena? Det är den stora frågan.

Möte i litteratursällskapet. Vi läser just nu samma bok, Kerstin Ekmans senaste, och är också helt eniga. Hon är skicklig, boken är spännande och välskriven. Men vi saknar något. Det som livet består av: Det imperfekta? Oförutsedda?

Middag med några nära och kära vänner i går kväll. En väldigt speciell vän är jättesjuk och vi har inte vetat. Förrän nu. Varför har vi inte mer kontakt? Vi borde ju sitta just nu tillsammans, vara med honom och hans fru. Vi tänker och försöker ge honom kraft, drömmer om honom. Om nu styrkan i våra tankar och drömmar hjälper? Käre G, måtte du bli frisk!