Archive for februari, 2012

h1

En enkel middag på spagetti, sjöborre, fisk över elden och ost på grillen

februari 29, 2012

En av Helgas vänner bjöd på middag. Hans dotter lade ut en bit pappersduk på halva bordet och dukade med papperstallrikar. Spagetti och sjöborre, på bordet en tallrik olivolja med tunnt skurna bitar ”bottarga” (torkad fiskrom) och citron. Huvudrätten var fyra fiskar, ”dorato”, över öppna elden. Efteråt pecorinoosten som snabbstektes över elden och det som mjuknat karvades av på en bit bröd. Jag har sällan ätit något så gott som denna måltid!
Idag besök hos en gammal man och hans fru, 85+, som gör osten för att inhandla densamma. Husen är kalla så här års! Men säkert bra för osten som bodde i ett eget rum.
Hemma hos Helga är dock varmt och skönt. Idag har jag rensat ogräs i apelsinodlingen, Helga har planterat en magnolia och kört upp jord från nedre trädgården till platån där huset ligger. Vännen Mario som har egna köksträdgårdsodlingar i Helgas olivlund förser oss med grönsaker.. Vi läser fm och jobbar em. Cirka +18 och sol!

h1

Det finns en strand full av vita risgrynsstenar utanför Orestano

februari 27, 2012

Egentligen gjorde vi en utflykt till Orestano för att se på rosa flamingos som finns där i saltsjöarna innanför havet. Men vi såg inga. Hamnade på en bländande vit strand av kvartsstenar stora som risgrynskorn. Vi var ensamma där. Ännu ingen turism på Sardinien även om dagens temperatur var +17. På hemvägen stannade vi och köpte två citronträd som saknas i Helgas olivlund. Ett annat liv, varmt, maten är utanför dörren, goda grannar passerar och hör om vi har det bra och bjuder oss på middag till i morgon.

h1

En ny värld ö…

februari 26, 2012

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det!

h1

En ny värld ö…

februari 26, 2012

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det! 

h1

Konst som inte är nyskapande. Om aboriginer

februari 22, 2012

Alla skolorna på ön  utom Hogrän får leva vidare. Nytt beslut av politikerna idag. Det lönade sig med demonstration och fackeltåg ! Och inte minst alla inlägg och artiklar i tidningarna, säkert ett hundratal!

All konstnärliga uttryck, konst och musik, teater, litteratur, uppmärksammas när det är nytt. Idag var det Miriam Bäckström digitala sidenliknande gobeläng av Börje Ahlstedt som clown, 10 m lång. Den är enligt Dan Jönssonett grepp som sticker ut. Något exklusivt.Jag retar mig på att AnnSofie Sidén som välförtjänt fick DN:s kulturpris idag också hamnar i den genren. För det är just det som hon inte är. Det intressanta med hennes konst är just det att hon analyserar konsekvenserna av vår tids snabba scenväxlingar. Hon driver sina uttryck långsamt, borrar, känner efter.

Häromdagen råkade jag se en film om aboriginernas konst i Australien. Linjer, abstrakta rundlar, prickar i jordfärger och mönster som går årtusenden tillbaka. Konstnärerna fortsätter traditionen. En gammal man i rullstol, konstnär, fördes runt i ett nyöppnat museum om deras konst. Han såg förstrött på bilderna. Så plötsligt:- Den här bilden kan jag sjunga, sa han och började långsamt sjunga framför ett av verken. Och jag undrar om även vi hade sådana gemensamma former i konsten en gång. Att tecknen kunde överföras från bild till musik?

I morgon vernissage på Karin Mamma Andersson på Magnus Karlsson.

h1

Når kulturen ut till alla på Gotland?

februari 21, 2012

Det är många kvinnor inom kulturområdet på Gotland . Kulturnämndsordföranden, kulturchefen, kulturstrategen inom region Gotland, BACs nya chef… Alla har besökt oss nu under vintern, idag kom Helena Wangfelt-Ström, strategen. Roligt att träffas här nere i en konkret situation och också , som det kan vara när det är vinter, i lugnet då man har möjlighet att tala om planer, visioner.. Och också lära känna varandra och se hur mycket vi har gemensamt. Helena har jobbat med Drottning Christinas böcker  i Vatikanen, hon är nära de frågor som jag jobbat med tidigare på ön med världsarv (inte minst det nu aktuella med kyrkorna på Gotland som ev tillägg till Visby världsarv). (Helena med en av vårens utställare Agneta Engeströms vallmoblommor)Och så den så viktiga frågan om kulturen som drivkraft för utvecklingen på ön, för tillväxten. Som ju faktiskt ingen man i regionens styre vågar ta i. Idag läser jag i Gotlands Tidningar att det blivit 39 personer fler på ön under 2011. Och att det med den takten kommer att dröja till 2212 innan vi når region Gotlands mål om 65 000 invånare till 2025… Tänk om man vågade se att kulturen är öns framtid, då skulle det gå snabbare…

Lennart Lindgren är den som oförtrutet debatterar kulturfrågorna i pressen. I dagens debatt gällde det varför kultur överhuvud taget inte diskuteras bland politikerna. Varför barn och unga på ön är satta på undantag, aldrig diskuteras i regionen. Och sist men inte minst. Varför sätts inte kulturen in i ett sammanhang i det gotländska samhället? Hans sista fråga är: Når kulturen ut till alla och envar?

Vi flyttade till Gotland för 33 år sedan. Naturligtvis var det så att det var kulturen (och naturen) som fällde avgörandet. Vi har fyra barn, två av dem  födda på ön. Alla jobbar med kultur i olika former. De har, tror jag, fått en bra grogrund. Towan Obrador och hennes dans och teater, Medeltidsveckan, olika musiker som tagit sig an dem, konstnärer som startat konstkurser för barn. Men egentligen. Inget utom möjligen Musikskolan, har gått genom kommunen/regionens regi. Det mesta de fått på Gotland kommer genom alla eldsjälar, konstnärer, musiker, som brinner för något och startar verksamheter  själva. Men det händer på ön. För det finns en kraft här vid sidan om den ganska svårgenomträngliga och komplicerade byråkratin. Det finns en kraft i ön i sig själv som lockar kreativa människor att flytta hit. En del kroknar och flyttar härifrån också. Jag tror ändå på det här nya unga gardet av kvinnor som vågar ta sig an den byråkratiska delen av kulturen. Kanske är något nytt på väg att hända på vår ö.

h1

Karneval och La Sartiglia på Sardinien

februari 20, 2012

En av mina kära släktingar fyller år och jag ringde ett samtal. Han var på Sardinien! Och hade passerat Helgas by igår men trott att hon inte var där. Dessutom hade de varit på samma karnevalsjippo i Oristano där man i helgen hade hästkapplöpning genom byn (barbacka).  La Sortiglia heter evenemanget som har anor från 1400-talet åtminstone och alltid firas på söndagen innan fastan börjar. Alla är karnevalsklädda, hästarna med sina hästar forsar fram i de smala gränderna… Jag önskar förstås att jag varit med. Där var tydligen hela Sardinien så att de inte träffades där var kanske inte så konstigt. Märkligt att de var så nära varandra utan att ses.

Jag tycker annars att man träffar väldigt ofta nära vänner utomlands. Kanske har man ögonen inställda på att just känna igen någon. Vi ser ofta gotlänningar och stockholmare när vi är i Venedig. En gång på Pitti i Florens träffade vi på två familjer som vi är mycket nära, där på museet utan att veta att de tänkt tillbringa semestern i staden precis som vi!

h1

Antikmässa, Art Market, Supermarket och Vårsalong på Liljevalchs

februari 19, 2012

Bråda dagar i Stockholm. Vi har varit på årets Antikmässa I Älvsjö. Mässan bli större och större, dock inte vad gäller utställare av de kvalitativa montrarna, där är det snarare så att de minskar, vilket jag tycker är synd. I år var mindre konst än förra året. Årets tema var Orginella orginal, allt är mycket konceptuellt, alla vill berätta en historia. De verkligt kvalitativa tingen kommer litet i bakgrunden i alla dessa koncept. Men det är roligt att gå där. Jag har några favoriter som alltid håller sin stil. I år förköpte vi oss i Tomas Helanders monter. Han har fokus på medeltid till 1600-tal. Nu visade han en hel samling keramik från Tyskland som han kommit över med mycket krus och byttor från 1000- 1200-tal. Ett urval kommer vi att visa i Livias Hus i sommar!

Art Market på Konstakademien visade nutida konst på gallerierna. Några väljer att fokusera på en konstnär i sitt stall som t ex Magnus Karlsson (som hade galleri i sin lada i Fleringe under några veckor i somras). Nu visade han Bruno Knutman. Andra visar mer brett vilka som ingår i deras ”stall”. En favorit, Anna Bjerger, fanns med med en bild på Petter Bergman. Henne vill jag ställa ut så småningom, nu nöjde vi oss med att köpa en bok. En spännande konstnär är Pål Fägersköld. Vet inte så mycket om honom. Fick för mig att Dan Wolgers var han professor på Mejan. Annars en hel del bra foton. Och roliga installationer av Jacob Dahlgren bland annat ett verk med sågar från Clas Ohlsson(?) Jag skrev en gång om Benettons konstskola Fabbarica och då gick Jakob där.  Pål Fägersköld

Vi hann också gå och se Liljevalchs Vårsalong. Ganska spretigt och kitschigt, mycket psykedeliskt, broderi. Men det är en fest att gå dit och där finns naturligtvis ett och annat guldkorn.

h1

Förkylningstider och sportlov

februari 15, 2012

Det tycks vara förkylningstider-influensatider. Barnbarnet fyllde fem häromdagen med stort kalas och ett och annat hostande barn. Litet orolig blev jag, jag får lätt förkylning av småbarn. I grannskapet härjar influensa, just nu ligger Helga i hög feber. Tog för säkerhets skull en klunk naturmedicin innan jag gick till sängs, tyckte jag hade vissa symptom. Förra året i samband med Antikmässan (som börjar imorgon) och Jon och jag blev nominerade till Collector´s Awards för Årets Uppstickare med Livias Hus i Konsthallen, då fick jag influensa… Tänk om det kommer precis samma tid varje år?

Jag läste om att sportlovet kommit till för att det var dyrt i storstäderna att elda (med koks) i skolorna under de kallaste februariveckorna. Sedan bevarades lovet för barnen blev sjuka den tiden och man ville undvika smittspridning. Detta gällde också storstäderna, barnen på landsbygden ansågs inte behöva lov, där fanns både ved och inte lika mycket sjukdomar. Själv gick jag första året i skola i Borlänge och fick både rödahund och mässling i februari. Vi hade inget lov och mina klasskamrater hade lärt sig åka skridskor när jag låg sjuk. Jag blev aldrig någon vidare skridskoåkare.

h1

Fanny och Alexander på Dramaten

februari 13, 2012

Efter åter några dagar i Stockholm är jag åter i Sundre. Jag har ännu åtaganden i huvudstaden, februari är verksamhetsberättelsernas, årsredovisningarnas och anslagsframställningarnas månad. Ännu återstår några möten. Stockholm var kallt, minus 17 grader när jag vaknade en morgon till is och frost på träd och buskar och dis över Saltsjön innan solen bröt igenom. Ofattbart vackert, men vad kallt!

Här i Sundre är nu någon plusgrad, vitt överallt och sol. Jag går med dubbar under kängorna runt socknen och konstaterar att i den sydliga gården har fötts ett hundratal lammungar och några kalvar under de senaste veckorna. Våren är i antågande!

Premiär är något särskilt. I lördags var det premiärernas premiär, Fanny och Alexander på Dramaten med röd matta ut i snön, rödrockade vakter med brinnande facklor på trappan, en livs levande pianist i foyén som för övrigt vimlade av festklädda skådespelare och en glad teaterchef. Och som sig bör en sådan här kväll, en kung och hans drottning i den gyllene kungalogen.

Föreställningen är fyra timmar lång, har 24 personer på scenen och frikostiga dekorer med hjälp av en vridscen. Det blir förstås ändå inte filmens Fanny och Alexander med all dess överdåd. Men det blir något annat, där tyngdpunkten ligger i själva dramat, som det utvecklar sig i dialogerna. Bergmans texter, från filmmanus och bok, får här alla strålkastare på sig. Jag njöt mycket av de underbara texterna.

Och jag tror vi alla lämnade Ingmars teater med ett lyckligt leende. Återkommer med recension.