Archive for februari, 2012

h1

En enkel middag på spagetti, sjöborre, fisk över elden och ost på grillen

februari 29, 2012

En av Helgas vänner bjöd på middag. Hans dotter lade ut en bit pappersduk på halva bordet och dukade med papperstallrikar. Spagetti och sjöborre, på bordet en tallrik olivolja med tunnt skurna bitar ”bottarga” (torkad fiskrom) och citron. Huvudrätten var fyra fiskar, ”dorato”, över öppna elden. Efteråt pecorinoosten som snabbstektes över elden och det som mjuknat karvades av på en bit bröd. Jag har sällan ätit något så gott som denna måltid!
Idag besök hos en gammal man och hans fru, 85+, som gör osten för att inhandla densamma. Husen är kalla så här års! Men säkert bra för osten som bodde i ett eget rum.
Hemma hos Helga är dock varmt och skönt. Idag har jag rensat ogräs i apelsinodlingen, Helga har planterat en magnolia och kört upp jord från nedre trädgården till platån där huset ligger. Vännen Mario som har egna köksträdgårdsodlingar i Helgas olivlund förser oss med grönsaker.. Vi läser fm och jobbar em. Cirka +18 och sol!

h1

Det finns en strand full av vita risgrynsstenar utanför Orestano

februari 27, 2012

Egentligen gjorde vi en utflykt till Orestano för att se på rosa flamingos som finns där i saltsjöarna innanför havet. Men vi såg inga. Hamnade på en bländande vit strand av kvartsstenar stora som risgrynskorn. Vi var ensamma där. Ännu ingen turism på Sardinien även om dagens temperatur var +17. På hemvägen stannade vi och köpte två citronträd som saknas i Helgas olivlund. Ett annat liv, varmt, maten är utanför dörren, goda grannar passerar och hör om vi har det bra och bjuder oss på middag till i morgon.

h1

En ny värld ö…

februari 26, 2012

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det!

h1

En ny värld ö…

februari 26, 2012

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det! 

h1

Konst som inte är nyskapande. Om aboriginer

februari 22, 2012

Alla skolorna på ön  utom Hogrän får leva vidare. Nytt beslut av politikerna idag. Det lönade sig med demonstration och fackeltåg ! Och inte minst alla inlägg och artiklar i tidningarna, säkert ett hundratal!

All konstnärliga uttryck, konst och musik, teater, litteratur, uppmärksammas när det är nytt. Idag var det Miriam Bäckström digitala sidenliknande gobeläng av Börje Ahlstedt som clown, 10 m lång. Den är enligt Dan Jönssonett grepp som sticker ut. Något exklusivt.Jag retar mig på att AnnSofie Sidén som välförtjänt fick DN:s kulturpris idag också hamnar i den genren. För det är just det som hon inte är. Det intressanta med hennes konst är just det att hon analyserar konsekvenserna av vår tids snabba scenväxlingar. Hon driver sina uttryck långsamt, borrar, känner efter.

Häromdagen råkade jag se en film om aboriginernas konst i Australien. Linjer, abstrakta rundlar, prickar i jordfärger och mönster som går årtusenden tillbaka. Konstnärerna fortsätter traditionen. En gammal man i rullstol, konstnär, fördes runt i ett nyöppnat museum om deras konst. Han såg förstrött på bilderna. Så plötsligt:- Den här bilden kan jag sjunga, sa han och började långsamt sjunga framför ett av verken. Och jag undrar om även vi hade sådana gemensamma former i konsten en gång. Att tecknen kunde överföras från bild till musik?

I morgon vernissage på Karin Mamma Andersson på Magnus Karlsson.

h1

Når kulturen ut till alla på Gotland?

februari 21, 2012

Det är många kvinnor inom kulturområdet på Gotland . Kulturnämndsordföranden, kulturchefen, kulturstrategen inom region Gotland, BACs nya chef… Alla har besökt oss nu under vintern, idag kom Helena Wangfelt-Ström, strategen. Roligt att träffas här nere i en konkret situation och också , som det kan vara när det är vinter, i lugnet då man har möjlighet att tala om planer, visioner.. Och också lära känna varandra och se hur mycket vi har gemensamt. Helena har jobbat med Drottning Christinas böcker  i Vatikanen, hon är nära de frågor som jag jobbat med tidigare på ön med världsarv (inte minst det nu aktuella med kyrkorna på Gotland som ev tillägg till Visby världsarv). (Helena med en av vårens utställare Agneta Engeströms vallmoblommor)Och så den så viktiga frågan om kulturen som drivkraft för utvecklingen på ön, för tillväxten. Som ju faktiskt ingen man i regionens styre vågar ta i. Idag läser jag i Gotlands Tidningar att det blivit 39 personer fler på ön under 2011. Och att det med den takten kommer att dröja till 2212 innan vi når region Gotlands mål om 65 000 invånare till 2025… Tänk om man vågade se att kulturen är öns framtid, då skulle det gå snabbare…

Lennart Lindgren är den som oförtrutet debatterar kulturfrågorna i pressen. I dagens debatt gällde det varför kultur överhuvud taget inte diskuteras bland politikerna. Varför barn och unga på ön är satta på undantag, aldrig diskuteras i regionen. Och sist men inte minst. Varför sätts inte kulturen in i ett sammanhang i det gotländska samhället? Hans sista fråga är: Når kulturen ut till alla och envar?

Vi flyttade till Gotland för 33 år sedan. Naturligtvis var det så att det var kulturen (och naturen) som fällde avgörandet. Vi har fyra barn, två av dem  födda på ön. Alla jobbar med kultur i olika former. De har, tror jag, fått en bra grogrund. Towan Obrador och hennes dans och teater, Medeltidsveckan, olika musiker som tagit sig an dem, konstnärer som startat konstkurser för barn. Men egentligen. Inget utom möjligen Musikskolan, har gått genom kommunen/regionens regi. Det mesta de fått på Gotland kommer genom alla eldsjälar, konstnärer, musiker, som brinner för något och startar verksamheter  själva. Men det händer på ön. För det finns en kraft här vid sidan om den ganska svårgenomträngliga och komplicerade byråkratin. Det finns en kraft i ön i sig själv som lockar kreativa människor att flytta hit. En del kroknar och flyttar härifrån också. Jag tror ändå på det här nya unga gardet av kvinnor som vågar ta sig an den byråkratiska delen av kulturen. Kanske är något nytt på väg att hända på vår ö.

h1

Karneval och La Sartiglia på Sardinien

februari 20, 2012

En av mina kära släktingar fyller år och jag ringde ett samtal. Han var på Sardinien! Och hade passerat Helgas by igår men trott att hon inte var där. Dessutom hade de varit på samma karnevalsjippo i Oristano där man i helgen hade hästkapplöpning genom byn (barbacka).  La Sortiglia heter evenemanget som har anor från 1400-talet åtminstone och alltid firas på söndagen innan fastan börjar. Alla är karnevalsklädda, hästarna med sina hästar forsar fram i de smala gränderna… Jag önskar förstås att jag varit med. Där var tydligen hela Sardinien så att de inte träffades där var kanske inte så konstigt. Märkligt att de var så nära varandra utan att ses.

Jag tycker annars att man träffar väldigt ofta nära vänner utomlands. Kanske har man ögonen inställda på att just känna igen någon. Vi ser ofta gotlänningar och stockholmare när vi är i Venedig. En gång på Pitti i Florens träffade vi på två familjer som vi är mycket nära, där på museet utan att veta att de tänkt tillbringa semestern i staden precis som vi!