Om museitrender i Holland och skånsk vår

Sjöfartsmuseet i Amsterdam var ett av de museer vi besökte på visningsturen med pressfolket. Jag blev nyfiken på den del som tog upp Nederländernas guldålder och återvände själv nästa dag när de fllesta åkt hem. Det var ett tiotal små filmer med scener från 1600-talet med skådespelare i tidstrogna kläder och miljöer (mycket minde om Vermeer van Delft). Faktiskt riktigt bra. Så montrar med museets föremål som hörde till det man tog upp i filmen. Jag tycker generellt att det är för få ting i ALLA montrar numera, men det är en fin utställning. Hann också gå tillbaka till Rembrandtmuseet som är en favorit. Roligt att återvända nu när jag just läst Per Agne Erkelius bok om Rembrandt till hans dotter. Läsvärd, försök få tag i den!

Nu är jag i den lilla världen med nyaste barnbarnet Vilgot i Skåne. Ett ljuvligt litet 4 månaders barn som helst betraktar världen stående i knäet. En kort, gracil och stadig krabat som bubblar obegripligheter och alltså gillar att sitta och stå. Sova är kanske inte lika kul. Vi vandrade med vagnen, moder Nanna och jag längs de skånska nysådda fälten i dimman och blåsten. Här börjar vårbruket tidigt!