Archive for oktober, 2012

h1

Om att ansöka om projektmedel

oktober 23, 2012

Det är svårt, tycker jag. Att ansöka om offentliga medel för något som man vill göra: skriva en bok som inte kommer att vara kommersiell, att utveckla en idé på Körsbärsgården.

Idag har jag sökt i alla fall. Mina förhoppningar är inte stora. Och en lång dag är till ända med stort huvudbry. Det är onekligen enklare att skriva boken. För att inte tala om hur lustfyllt det är. Eller att tillsammans med en konstnär diskutera ett ekonomiskt vanskligt projekt och genomföra det. Också när det fullt av utmaningar, bekymmer; det är ssssååå skoj! Nu är ansökningshandlingarna i alla fall skickade. Vi får se. Jag kan bara hålla tummarna att kulturbyråkraterna förstår vad jag skrivit och gillar det.

h1

En fin plats i Öja

oktober 22, 2012

Efter några riktigt sköna brittsommardagar med dryga 15 grader och soldis har hösten återkommit med kyla från norr. I helgen har jag vandrat runt Hoburgen och på Barshage. Idag längs en väg från Öja kyrka mot havet i öster. En ny plats för mig som bott på ön i 33 år! Så kan det gå när man promenarar med väninnan från Stockholm.

h1

Om Björn Evensen och Spirit

oktober 18, 2012

Jag skriver på boken om Björn Evensen, som ska vara klar när vi öppnar Konsthallen nästa sommar med en stor retrospektiv utställning. (Den ska sedan vidare till Stockholm under hösten 2013). Det är mycket som också är nytt för mig. Just nu skriver jag om den första tiden i New York, utställningarna, de spännande analyserna och recensionerna av allt han gjorde. Den över sju meter höga skulpturen i rostfritt stål, Spirit i åminnelse av Charles Lindberg som avtäcktes på Roosevelt Field i New York 1981 och som  han fick medalj för av borgmästaren Ed Koch. Spirit tillverkades dock i Sverige, många huvudvägar fick stängas under transporten innan den via Hamburg kom till New York och Washington Bridge, där den transporterades en arla morgon innan  trafiken kommit igång.    Joseph Merkel (Artspeak dec 1986) tog upp frågan om vad tid är när han recenserar Björns andra stora soloutställning på Vorpal Galleri i december 1986, också den med en halvsideslång analys.

One lives, or cares to think he lives, in the present, but the present is actually the future becoming now. Since the future is always unknown, the present, the emergent future, is life being revealed. Therefore, living is the unfolding of mystery, of many secrets. It is the unexpected, the surprise, that holds a person´s fascination. Out of this flow many principles of art and life, explaining how an art so essentially simple as the sculpture of Bjorn Evensen can become so complex.

För Merkel handlar Evensens skulpturer om detta: att ur nuet eller det förflutna kunna se in i framtiden; att genom verket väcka fantasin hos betraktaren. Och han slutar sin artikel med att citera dikten Peter Quince at the Clavier av Wallace Stevens:

Beauty is momentary in the mind-

The fitful tracing of a portal;

But in the flesh it is immortal.

Här är fortfarande Brittsommarkänsla, just nu 12 grader kl 21.30 och imorgon och i helgen har de lovat att det ska bli soligt och varmare… Vi åt lunchen på terrassen, fixade i trädgården under förmiddagen. Viktigt att ta tillvara stunderna.Det växer en pumpa i äppelträdet

h1

Ny Brittsommar? Om Ojnareskogen och annat

oktober 17, 2012

Ja allt är ju sent i år 2012, ävenså Brittsommaren verkar det som. Här är nu milda soliga dagar om än med litet blåst. Det känns inte så viktigt att rusta för vinter i trädgården. ”Sommaren” har återvänt. Vi tar en veckas paus.. Det lönar sig att demonstrera och att engagera sig. Den stora avverkningen av skogen i Ojnare (på norra ön där Nordkalk planerar ny täkt)  har stoppats av HD i avvaktan på det underlag Nordkalk måste inkomma med för täktbrytning. Enligt många som demonstrerar och motsätter sig kalkbrytningen påverkas både riksintresset med sällsynta arter (det är alltså riksintresseområde) och vattentäkten Bästeträsk intill. Vattentäkten är viktig för större delen av ön för att även i framtiden ha tillgång till dricksvatten. Oppositionen menar att Nordkalk inte utrett den frågan tillfyllest. Miljööverdomstolen, som gav tillstånd tidigare i år, förlitar sig på Nordkalks löften om att vattentäkten inte kommer att ta skada. Någon annan utredning än Nordkalks har inte gjorts vad jag vet. Det är ett stort område det gäller, dubbla Visby innanför murarna. Men nu har skogsavverkningen alltså stoppats i avvaktan på bättre underlag.

Fåglarna flyger in i stora fönstret på altanen. Kanske är det så att det ser ut som det är en öppning genom huset nu när solen står lågt? Idag tre hackspettar som stötdykt och svimmat av. Men de har repat sig efter att ha legat orörliga på stengolvet och flugit iväg. Även en liten sångare svimmade av men repade sig. Det är ett fönster på motsatt sida. Nu har jag rullgardinen neddragen och jag tror det hjälper..

Idag kom takfönstren på plats i Konsthallstillbygget. Det går undan!

h1

Äntligen hemma!

oktober 16, 2012

Som alltid är det skönt att vara hemma. Att komma hem.

Här är nu stilla och tyst, inga gäss. Solen skiner och vi äter fortfarande lunch ute även om frukosten för länge sedan skippats, för solen når inte upp över träden och altanen ligger i skugga. Faktiskt gäller detta även för tiofikat…

Men tomaterna , paprikorna, purjon, mangolden, zucchinin, kålen och pumporna växer ännu till sig och jag skördar massor och äter bara det som nu kommer från trädgården. Salladen som såddes i september är på väg upp..

Om kvällarna och på resan läser (läste) jag Theo Kallifatides, Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, Patti Smiths Woolgathering och Rose Lagercrantz Om man ännu finns. Och en massa konsttidskrifter från Frieze som man kunde ta med sig och läsa på hotellet.

Här är tillbyggnaden nu putsad utvändigt och byggarna håller på att sätta in takkupor. Men väldigt mycket återstår invändigt: det finns ännu inga väggar…Vissa platser inbjuder mer än andra till läsning. Dettta är faktiskt hotellet i London!

h1

Mamma Andersson på Frieze i London

oktober 15, 2012

Konstvärlden är tvärtemot andra världar. Internet visar dig vad du letar efter. Men går du på en Art Market för nutida konst träffar du på det du inte förväntar dig, det du inte kan tänka dig. Jag fick en inbjudan att bevista det nya Frieze Masters i London och for dit över helgen. Frieze London visste jag vagt vad det var, en Market med nutida konst som visas av gallerier världen runt och skulptur som förevisas i Regent´s Park. Det har pågått i tio år och anses allmänt vara litet enklare och mer överskådligt än Kassel, Biennalen i Venedig… Nu har verksamheten fått ett tillägg, Frieze Masters med gallerier och antikhandlare som visar nutida konst tillsammans med föremål som kan ha 2000- 3000 år på nacken. Litet av det vi eftersträvar i det lilla formatet i Livias Hus.

Axel Vervoordt var en av utställarna och jag tycker som vanligt att han är bäst i de här sammanhangen. Men det finns andra och det är roliga och annorlunda kopplingar som infinner sig: Stenyxor (danska som konstobjekt tillsammans med abstrakt konst? Tjuringas från Australien (Ja vi hade ju ett praktexemplar här i Livias Hus i somras som stod sig väl i konkurrensen. De vi sålde var dock en nolla billigare… Överlag var det spännande att se etnologiska föremål tillsammans med sådant som görs idag. Ja det är inget nytt egentligen, Picasso och masker och bronshuvuden från Benin på 10-talet i Paris var föregångare.  Mycket av det gamla som visas har genomgått förändringar över tiden, fått en ny patina som ibland känns mer nutida än sådant som görs idag. Publiken var dock modell äldre. Jag tror det handlades lika mycket av de gamla tingen som det helt nya.

På Frieze London var medelåldern 30 ungefär. Inte många som inte hade färgat hår i rosa, blå, gröna nyanser. Roligt och stökigt och STORT. Sverige lyste nästan med sin frånvaro. Dock fanns Magnus Karlsson med sitt galleri och sina konstnärer där, Mamma Andersson, Jockum Nordström, Jens Fänge, Maria Nordin… Clara Kristalova fanns på två olika utländska gallerier.

h1

Fånga dagen, eller daggen

oktober 9, 2012

Idag kom vinden från norr, det har blivit kyligare och regnar och jag fryser om händerna. De vitkindade gässen har flugit söderut och det är bara småfåglar kvar (bland annat alla fina rödhakar). Jag inser att det snart är dags att ta in pumpor, paprikor och tomater för vinterförvaring och stoppa om äpplena med tidningspapper och lägga dem i vinterlådor. Tråkiga uppgifter alltihop. Och framför allt, för tidigt! Men det varnas för frost på fastlandet och då kommer den kanske snart även till ön? Citronträden bor i alla fall nu i orangeriet. Men det är svårt att bestämma sig för när man ska skörda. Helst vill jag gå ut i trädgården dag för dag och se vad jag vill laga till middag och sedan plocka just det. Som idag broccoli, tomater, en paprika, haverrot. Till laxen som kom någon annanstans ifrån.

En bild från Lars-Olof Loeld från förra veckan, hans skulptur Fånga daggen, som nästa år kommer att finnas här i Skulpturparken (men när bilden togs var det snarare regnet som fångades.