Tobbe Björk som Årets företagare

RÖSTA PÅ TOBBE

Svenskt Näringsliv på Gotland, som för övrigt leds av Hamra-bon Anders Thomasson, har utlyst en tävling om 2012 års mest företagssamma gotlänning. En jury har vaskat fram fem kandidater. En av dessa är hela Storsudrets Torbjörn, ”Tobbe”, Björk. Omröstningen pågår till och med den 5 december och den vill rösta på Tobbe går in påhttp://gotland.svensktnaringsliv.se

Ja, detta kan vi engagera oss i. Och det är för en gångs skull viktigt tycker jag. Burgsvik är plötsligt en plats som många kan tänka sig att bo på, det händer mycket positivt, ett fint samhälle i miniatyr. Och en del av förtjänsten är faktiskt Tobbes: Idérik med potential att göra det han föresätter sig. Rolig, snäll, generös och ödmjuk. Vad kan bli bättre? Så gå till rösturnan! Dessutom är han viktig för ”Gubbdagis” . Men där är många av gubbarna oundgängliga …

Om Bodil Malmsten och Konsten att skriva

Så gör jag heter Bodil Malmstens nya bok och handlar om konsten att skriva. Som vanligt är det underhållande. Men . Så gör inte jag. Det är bara att inse, och det visste jag förstås innan: vi är väldigt olika. Och det finns många sätt att skriva böcker på. Sitter just med ett råmanus till den nya boken om Björn Evensen. Har börjat göra layout, sitter och klipper ut bilder, klistrar. Vet inte om jag skulle bli en bättre layoutare om jag lärde mig något program. Eller om jag skulle förlora mig i tekniken och tappa poesin. Jag trivs i det här skedet och det händer saker både med text och formen. Och det är fullt tillräckligt för mig.

Bodil Malmsten skriver i presentationen, att boken är tänkt för dem som vill bli författare eller helt enkelt för dem som vill skriva bättre. Den handlar om tonen, strukturen, första meningen.. Och att städa sitt skrivbord. Som sagt, vi som skriver är också olika, som de flesta människor. Men vi inspireras av varandra. Och jag gillar hennes böcker.

Tillbaka till framtiden

DN har reportage om mat från förr som man kan göra dagsaktuella. Savoykål med färskost är ett exempel. Det är ju det vi äter mest varje dag så här på senhösten, när kålen dominerar i landen. Eller med bechamelsås och riven ost, creme fraiche med senap. Men ständigt olika sorter kål. Vi for till affären i Burgsvik och handlade. Det brukar räcka 10 dar. 1040:- kostade kalaset. Vi har haft söndagsstek på fransyska och rotfrukter idag. Det är väl också som ”förr i tiden” och tillbaka till framtiden, eller?

Annars är det domsöndag och gudstjänst i Sundre. 10 besökare i en socken på 22. Drygt 40% eller vad blir det? Ovanligt nog sken solen precis som igår och det är så vackert i denna stillhet. Annars är november den bästa tiden för mig som skriver. Det FINNS inga undanflykter. Jag närmar mig slutet på boken om Björn Evensen. Det har varit en mycket intressant resa. Det är så mycket som jag inte känt till, kanske är det så att jag varit mest okunnig om att han har gjort så otroligt mycket offentlig skulptur. Både i Sverige och utomlands.

Kan jordgubbar mogna till jul?

Mina jordgubbar får långsamt färg. Kanske de mognar till jul?

Idag har varit en fin dag, sol och +9. Byggarna jobbar i sina T-shirts.. Jag skördade de absolut sista tomaterna för i år (har många som jag klippt av med stam och som eftermognar upphängda i orangeriet.) Men de här plockade jag på landen. Det är en fin höst. Hoppas den varar.

Kjell Espmark och Colm Toibin

Jag läser varje dag och varje natt. När jag vaknar och inte omedelbart somnar om då läser jag. Det blir många böcker på ett år och det är inte alltid som jag kommer ihåg att berätta om vad jag läser. Mycket läser jag flera gånger. Var med Bruce Chatwin I Patagonien i augusti innan höstens böcker vällde in. Kanske var det 4:e gången som jag läste boken. Eller 5:e. När jag inte läser, skriver jag.

Nu har Kjell Espmarks I vargtimmen varit min följeslagare. Romanen är en fortsättning på Minnena ljuger (2010) som är en slags biografi  om hur medvetandet förvanskar ens minnen till bilder som inte alltid är sanna. I vargtimmen dras snaran åt. Inte ens lögnen som rättas i den tidigare boken är sann, andra sanningar dyker upp när dagen gryr. Det är en mycket personlig bok. Sträng och skoningslös. Som vetenskapligt i litterär form försöker förklara varför vi agerar/tänker som vi gör. Åtminstone när man är Kjell Espmark. Intressant är den, och jag tror den ger en ”sann” bild av författaren. Så finns poemen som inleder varje avsnitt, bilder från de som en gång befolkat sommargården Petsarve på södra Gotland. 28 stycken tror jag de är. Underbara bilder från olika tider och av olika människoöden. Jag skulle gärna se en poesibok över dessa röster. Kjell Espmark är en av våra stora inom poesin.

En lång vinter av irländaren Colm Tóibín utspelar sig i spanska Pyrineerna i slutet av femtiotalet. Ursprungligen ingick den lilla romanen i en novellsamling, nu har den översatts av Erik Andersson till en självständig roman. Det tål den mer än väl. Jag läser den och jag läser den en gång till. För dess oerhört konkreta handfasta språk. För spänningen. För det gastkramande konsekventa innehållet. Läs den!

Jag fortsätter mina försök att leva på exixstensminimum. Maken är tveksam, han tycker vi har allt i trädgården och att jag inte räknar med frön som ska köpas på våren och gödsel som jag får av en bonde. Men det var många år sedan jag köpte frön, jag samlar ju dem av grönsakerna och sår dem på nytt..

I vilket fall åt vi morötter och persilja (plockade från trädgården) och en bit kycklingbröst (från frysen) tillsammans med resterna av spagettin/tomaterna från gårdagen till lunch, och mangold (från trädgården) med pinjenötter och russin och litet ost och bröd till kväll. Så även om jag räknar ihop tillbehören blir dagskostnaden under 25:- per person inkluderat det hembakade brödet och hemgjorda marmeladen till frukost.

Vilgot fyller 1 år

Ja det är ett år sedan Nanna och Pontus fick Vilgot; han kom för tidigt och det var en del dramatik, även efter det att de kommit hem. Men nu har han sin första födelsedag. Det känns konstigt att inte vara där, men det ÄR långt till Skåne, särskilt i november. Vi fick i alla fall fina bilder från uppvaktningen i morse och tycker att vi nästan var med…Sång och tårta och ljus… Och oj vad mycket saker jag får!

Jag lyssnade på något avsnitt på Rapport om svårigheten att överleva på försörjningsstöd (det som tidigare var socialbidrag) 6120:- i månaden tror jag det är om man är två i hushållet för mat, käder och hygienartiklar. Ett kommunalråd i Östergötland har bestämt sig för att försöka leva på det under en tid för att se. Jag gjorde ett experimet när det gällde matkontot för några år sedan, det gick utmärkt även med litet vin till maten men maken menar att det inte gills om man som vi, har en trädgård och fortfarande tar väldigt mycket därifrån. Tänker i alla fall kolla kostnaderna den närmaste månaden för att se, vad vi egentligen kostar..

Idag åt vi spagetti med tomater (egna), savoykål (egen), till lunch och sallad (egen) ägg (lokala för någon krona), bröd och ost. Men det blir väl någon resa till affären framöver. Jag har en känsla av att det för oss blir som för Helga på Sardinien: det som kostar är bensin och el.

Hemma med Ernst

Igår var ”release” fest för en ny tidning Hemma med Ernst på Hotell Diplomat på Strandvägen. Jon och jag åkte tillbaks till Stockholm för detta. Ja det är förstås för dotter Agnes skull, hon är tidskriftens designer. SNYGG!  Fint papper, väldigt fin layout förstås. Kanske väl korta reportage, men nästa nummer ska bli större utlovades det. Den ska komma ut 4 ggr om året och med heminredning, mat, resor och trädgård som viktigaste innehåll. Första numrets stora ”hemma hos” var på Ellen Keys Strand. Kul tycker jag med tanke på Ronny Ambjörnsbokpresentation om just Ellen här hos oss i somras. Rolig tillställning, MYCKET folk.Ernst Kirschsteiger talar om sin baby

I arla morgonen for vi åter till ön, plockade grönsaker i trädgården till lunchen och middagen och jag satte mig att skriva. Skönt med november.

Med Marie-Louise Ekman på Dramaten

Vi träffades för lunch och för att planera vidare för ett projekt vi talat om som hon kommer att göra på Körsbärsgården. Kanske blir det en mindre utställning till sommaren, säkert är att hon kommer att göra något riktigt spännande hos oss sommaren 2015. Vi har diskuterat detta förut men nu tar det form…

Det är spännande att vara på Dramaten. Bara det att sitta och vänta utanför en dörr som det står Teaterdirektör på och så alla bilder på skådisar och tidigare  direktörer på väggarna… Jag blev direkt indragen i ett drama… det var som i gamla dar, Marie-Louise och jag på Konsthögskolan. Roligt att ses igen!

Novembergrått, men äldste sonen fyller 39

En alldeles stilla och dimgrå dag när det aldrig blev ljust. Vi var ute i trädgården några timmar. Det finns alltid något som måste göras. Har klippt ned litet till, plockat in mat till kvällen, plockat upp de sista dahlia-knölarna som nu blommat över för i år. Men rosorna har börjat om och jag hittade en handfull månadssmultron bland löven…

Gustav äldste sonen fyller 39. Svårt att föreställa sig att det var så länge sedan han föddes. Då bodde vi i Uppsala och for in till Akademiska sjukhuset i minus 19 grader och mycket snö. Det var på den tiden när vintern kom tidigt. Jag minns att det stod en ardennerhäst i trädgården och mumsade havre ur en påse när vi kom hem till Svartbäcken. Jag vet  inte varför han stod där, jag tror grannarna, som var gamla (pappan hette också Gustav och var 90, döttrarna Alfhild och Birgit), hade bett någon om hjälp med att skotta så de kunde komma ut ur huset, det var väldigt mycket snö.

Helene Schjerfbeck ännu än gång

Åter på ön. Nu finputsas väggarna inuti konsthallstillbygget och rummen träder fram på ett nytt vis. Spännande!

Jag har ibland problem med att få fram bilder jag tar när jag är på resa och inte sitter vid min stationära dator. Helene Schjerfbeck-utställningen på Waldemarsudde lever ännu i mig. Här en av de sista porträtten (om inte det allra sista?) Vissa linjer i ansiktsformen, håret, går igen från bilden tidigare på Konvalescenten, den lilla flickan, som väl också är ett självporträtt…