h1

Muramaris innan branden

januari 19, 2013

Yngsta dottern ringde och berättade att Muramaris brann. Vi befann oss på Formex, mässan  för inköp till Körsbärsgårdens kafé och butik. Långt från ön. och yngsta dottern som jobbar i Stockholm var ju inte heller nästgårds. Men av någon anledning läser de utflyttade barnen om ön det första de gör på morgonen. (Snart ringde även äldsta dottern i Skåne för att berätta samma sak).

Muramaris är speciellt för mig. Jag var där på den sista(?) stora festen på den gamla tiden. Johnny Roosvals änka Agneta hade stor mottagning med champagne och jordgubbar på terrassen vid lunch. Fornsalen hade stor retrospektiv utställning om Johnny, året var 1982. Några år senare var epoken historia, Agneta sålde för 1 miljon till en stiftelse som strax gick överstyr. Under de besvärliga åren lyckades jag, som då var länsantikvarie ,ändå få de två unga män som förvaltade stiftelsen, som var tänkt bli ett ”Ungdomsparlament”, att skriva på en byggnadsminnesförklaring av huset och ägorna. Sen såldes fastigheten vidare till en byggmästare och så småningom såldes fastigheten på exekutiv auktion.

Nuvarande ägare har sett till att fastigheten kunnat besökas, det har byggts småstugor för uthyrning och restaurang. Men byggnaden och ateljén som en gång byggdes av Ellen von Hallwyhl och Johnny Roosval har knappast rustats och förfallet alltmer. Sist jag var där, en höstdag för ett och ett halvt år sedan, huserade en tysk musikstipendiat där. Han klagade på fukt och mögel. Gå inte upp på övervåningen, elledningarna funkar inte, sa han.

Vi fotade och skrev om Muramaris för en finsk tidskrift och höll oss till bottenvåningen med fina skulpturer av Ellen och hennes väninna Anna Petréus. Jag fick uppfattningen att stipendiaten ändå var väldigt glad över att få bo och arbeta där. 110907_0880110907_0972 110907_0955110907_0957 110907_0956

Och nu är det mesta borta. Kanske går det att återbygga? Det är en väldigt speciell plats.

4 kommentarer

  1. Hej Marita.
    Det är oerhört tragiskt det som har hänt.
    Jag har också en speciell relation till platsen eftersom både min farmor och min mamma hade anställning på Muramaris mellan 60 och 80 tal, vilket innebär att jag vistades mycket där som barn. Jag minns bla när jag var tolv år och hjälpte farmor släpa ut stora mattor på grässlänten och sopa dom med piasavakvast, på vintrarna när vi tittade till huset var jag rädd för att gå in för det var så spöklikt när alla fönster var förtäckta med stora mattor och möblerna täckta med lakan. Jag har massor av minnen från platsen och Agneta som var en fantastisk varmhjärtad kvinna med mycket att berätta. Jag minns vartenda skrymsle i villan. Jag har ett önskemål som jag vill delge. Jag hoppas verkligen att man noga överväger situationen innan man jämnar det som återstår med marken, betydligt mer medfarna husrester har kunnat räddas. Jag är ingen expert men jag har sett och varit med en hel del.
    Igår gick vi ett varv utanför för att titta på förödelsen och det är min bestämda åsikt att det som finns kvar av murarna går att rädda. Det sitter så mycket stämning och atmosfär i dom väggarna som man ska försöka undvika sopa undan. Jag röstar på återuppförande utifrån det befintliga.

    Med vänliga hälsningar
    Cenita Hellgren


    • Jag tror också att byggnaden kan återuppbyggas precis som den var. Den är väl dokumenterad och värd det. När Liljehornskas tak brann krävde vi återuppbyggnad i befintligt skick med understrukit tegel och allt, försäkringsbolaget protesterade men kulturmiljövården fick igenom det…


      • Hej ! Mina mostrar Erna & Lisbeth Olofsson bor på Västlands, därifrån tog deras morfar Fredrik Hammarström takmaterialet till Muramaris. Han var byggmästare i Visby & hade ansvar för byggandet av Muramaris. Hittade på nätet ett examens arbete ” Muramaris anläggnings historia 1915-1924. Landskapsarkitekt programmets Designinriktning 20 p 2006 som beskriver detta bl.a. Vi var där förra sommaren & tog många bilder. Hoppas att det byggs upp i ursprungligt skick. Fin kulturbyggnad. Marina Åström Kiruna


      • Hej Marina,
        Intressant information, ska försöka hitta uppsatsen!
        Jag känner din moster Erna väl, ska prata med henne också!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: