Archive for november, 2014

h1

November på Körsbärsgården

november 16, 2014

November i år är en märklig månad. Jag plockar halvmogna jordgubbar (som är riktigt goda), massor av sallad, paprika, brysselkål. Broccoli, savoykål, mangold..
Än så långe är vi självförsörjande vad gäller grönsaker. Massor av tomater hänger i köket och mognar.grönsaker novjordgubbar nov
Nu har även byggarna gått igång och tagit bort Tage Andersens kålvall. Det blir ett långsmalt galleri mot åkern för i huvudsak skulptur så nu sluter vi anläggningen och Signes trädgård slipper vintervinden från ost.. Även Eva Langes Konstkub som vi egentligen ville bygga till denna sommar (vi fick bygglov för sent) blir nu av. Nu håller vi tummarna för ett milt slut på november och en lika behaglig inledning på december.grävning nov

h1

Ännu är det full sommar på Sardinien

november 3, 2014

En vecka med sol och värme på Sardinien. Jag har besökt dottern Helga och hennes olivlund i Cuglieri, ett måste så här års när november är extra grå och det mesta i trädgård och Konsthall är avklarat efter sommarens aktiviteter.

Där är extremt torrt, gräset är bränt och jorden ligger bar på sluttningar och terrasser. Varma vindar från Afrika. Det blir dåliga olivskördar i år säger man. Även i Medelhavet drabbar klimatändringarna, kanske mer där än hos oss.

I helgen började viltsvinsjakten och det är i alla fall ett glädjeämne i byn när nu skördarna blir dåliga. Redan i gryningen hördes hundarnas skall och jägarnas rop Ciappa-lu`, ciappa-lù-mì! ”Släpp dem till mej!”.

Ingen höststämning i fågelkörerna, de sjungar lika intensivt som alltid. Mario som sköter trädgården kommer med sallad, aubergine, paprikor och tomater. Jag plockar mängder av äkta kvitten och gör god marmelad. Det är sorgligt med alla fikon, de har fallit till marken, ligger i drivor, torkade, men fulla av djur. Vi lever på grönsaker, frukt och olika får- och getostar.helgas olivlundtill havshelga till havs

En utflykt till östkusten och trakten kring Olbia, där jag aldrig varit. Långa sandstränder och klippig dramatisk arkipelag med öar som Tavolara och Molara. Tavolara rymmer NATOs ubåtsbas i klippan som är nästan 600 m hög. Här bor bara en handfull familjer och det finns en sommarrestaurang i en vik. Den itaienske kungen utnämnde herden på ön till kung av Tavolara och så förblev det, ett litet kungadöme, hörande till släkten Bertoleoni till dess ön blev NATO-bas. Området omkring är marint reservat. För oss blev det en heldag till havs med vännerna Mona, Alberto och Teresa.

På vägen hem for vi genom de oländiga bergen i Gennargentu (nationalpark) på vägar som egentligen bara getterna klarar med framgång. En äventyrlig färd som slutade i staden Nuoro mitt bland bergen, där Sardiniens enda nobelpristagare, Grazia Deledda föddes. Hon flyttade så småningom till Rom men alla hennes böcker handlar om de här trakterna. Fint museum i hennes hem där vi köpte fem av hennes romaner som vi ska läsa framför brasan i vinter…nuoro g deledda

Sardinien är ett stycke Europa från förr, med traditioner och matkultur i behåll från 1800-talet. Kanske nu tiden är mogen för att den här sortens liv kan ses som en attraktion, något att värna om för framtiden.

Så tänker jag när jag äter byns slaktares hemstoppade korv på den oxe Helga sett levande några dagar tidigare.