h1

Blåsippor i backarna och Vanja blir 75 år

mars 31, 2016

Blåsippetid, vårvindar, jubel i trädtopparna. Nu gäller att rensa fjolårslöv innan det är försent.
Vi håller reda på varandras födelsedagar i socknen. I alla fall Vanja Larssons. Och nu skulle hon fylla 75.
Hur tanken kom upp att fira henne med stort ”kaffikalas” på Bottarve, som är sudersocknarnas gemensamma hembygdsgård, vet jag inte. Men det skulle vara på riktigt: smörgåstårta, bullar, 7 sorters kakor och tårta. Fint porslin och silverfat för uppläggning. Och Vanja skulle absolut inget få veta, men ”alla” andra informeras. Nu är det så att Vanja i alla tider varit socknens sambandscentral. INGET har undgått henne. Så det var en utmaning. Och naturligtvis gick det inte att genomföra, hon visste snart.
Men allt annat skulle förstås bli på ”riktigt”.
Ett tag var jag ordförande i hembygdsföreningen och vi ordnade några bondbröllop på traditionellt vis dvs vi klädde oss som på sekelskiftet, alla hade sina roller som på ett riktigt bröllop från förr, vi var bruttbonde, bruttöverska, kokamor, kärlvaskerska, öltappare skaffarfolk, ungamansdrängar och brudpigor. Spelemän och gotlandsdricku och aftonen slutade med brudvisning och dans. Maten var en oändlig historia av rätter och gården Bottarve var på sätt och vis lika viktig som brudparet. Det var handdisk och vatten som kokades för öppen eld. Ingen el finns i huset.
Nu var det alltså Vanja det gällde. Och kaffikalas.
Blommor på vita dukar och finporslin. Trettiotalet stolar som skulle släpas ned från vindstrappen (och för all del upp igen efter kalaset). Vanja själv tog ut blomkrukorna till de dukade borden med hjälp av sin rullator . Och snubblade och föll illa. Ensam just då i sitt hus. Dörren stod öppen, en sommargäst med hund passerade, hunden sprang in och gästen ropade på sin hund. Vanja svarade från golvet…
Hon hade brutit armen och fått en skada på bäckenet. Ambulans tillkallades och räddningshelikoptern ryckte ut. Men det var kraftig dimma och den kunde inte gå ned i Sundre.
Vanja kom iväg till slut och där kunde allt ha slutat. Men hon skulle ju fylla 75 år dan därpå…
Alla kom till Bottarve på födelsedagen vid utsatt tid och började äta smörgåstårta. Vi fick rapport om att Vanja skulle komma till sitt kalas, sjuktransport skulle ordnas (kan väl bara hända på Gotland!). Men Vanja dröjde, det blev fel med beställningen. Till slut, tre timmar senare kom hon, vilket jubel! Litet matt, väldigt rörd och rätt pigg i stunden. Vilken fantastisk kämpaglöd!
Sen var det dags för Vanja att återvända till sjukhuset i Visby 8 mil norrut…IMG_4845IMG_4832

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: