Archive for juli, 2016

h1

Säsongens sista vernissager tisd 2/8

juli 29, 2016

Säsongens två sista utställningar i Körsbärsgården Konsthall ägnas Rose Dietz och Lars Hellström Bok till bok, Målningar och SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind med 4 videofilmer, Svarta, Blå, Bruna och Grå filmen.Vernissagen är tisd 2 augusti kl 14.

Simon Häggblom och Karin Lind gör videofilm, projekt och skulpturinstallationer under det gemensamma namnet SIMKA. Var och en arbetar också som enskilda konstnärer, Häggblom med skulptur och Lind med måleri och skulptur. Båda finns sedan tidigare representerade i Skulpturparken, Lind med skulpturen Signe i trädgården och Häggblom med Svanar. Gemensamma projekt är Tre Hus och Speglar.Tidigare har Körsbärsgården visat tre videofilmer, Röda, Gula och Vita filmen med anspelning på de uppmärksammade installationerna på Landsort som blev ett fall för Högsta domstolen.De jobbar nu vidare med olika kulörer, Grå filmen är till exempel inspelade i stenbrottet i Sundre , Svarta filmen på en annan ö, Stromboli i Italien.

Rose Dietz och Lars Hellström är boende på Gotland, hon är från Tyskland, han från Uppsala med sin yrkesverksamma gärning, vid sidan om konstnärskapet, som lärare på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Dietz arbetar gärna med papper i alla former, handgjorda som blir till skulpturer, arbetsböcker i form av klippböcker. Här visas fyra av hennes skulpturer, två i Konsthallen och två i Skulpturparken. Lars Hellström, välkänd grafiker visar denna gång sitt måleri i Konsthallen.

I anslutning till vernissagen blir en Art Performance med SIMKA strax efter kl 14.

På tisdag 9 augusti kl 19 kommer Christer Boberg att läsa poesi och Helena Högberg att ge en dansföreställning med anledning av Dietz Hellströms utställning.

Välkomna!

FullSizeRenderRose Dietz Skulptur i Parken

Brownish FallSIMKA Bruna filmen

 

 

 

h1

Påminnelse Laris Strunke

juli 27, 2016

Påminnelse om kvällens Performance av Laris Strukna kl 19. Samtidigt visas tuschmålningar i Skulpturgalleriet och en tio meter lång tuschmålning på Konsthallens vägg. Välkomna!

Under en vecka i midsommartid målade Laris Strunke bilder i tusch vid Holmhällar.

Det blev 5-7 bilder varje dag som nu visas i Skulpturgalleriet.

De första dagarna målade han med tusch, sen tog materialet slut och han fortsatte måla med ägg och svart pigment.

Vi visar fem av hans under en dag. Sedan byts de ut mot fem nya som målats påföljande dag. Utställningen varar i en vecka.

”Trots oljefärgsimpregnering har jag målat tusch i femtio år. Drömmen är att träffa prick i ett mörkt rum. En händelse som har betytt mycket för mitt måleri var mötet med den kinesiske kalligrafen Tien Lung på 70-talet. Han upplyste att varje streck har en början, en riktning, ett slut. Början kunde vara ett svärdshugg, riktningen skulle utstråla mental styrka, slutet uppstår när penseln dröjer sig kvar en bråkdel av en sekund innan den lämnar pappret. Efter ett års övning fick jag sällan godkänt på ett helt streck. Fyrtio år senare märker jag fortfarande spår av dessa övningar i mitt måleri.

Att metodiskt bygga upp en bild eller att göra simhopp med skruv är två sätt att måla tusch. I det västerländska sättet använder man penseln för att måla ytor. I det österländska sättet finns hela bilden i penselns rörelse. Penselns kropp, mängden av tusch, penselns lutning och attack mot pappret skapar formen.”

Laris Strunke Tuschmålningar, 2014

Laris Strunke Laris Strunke

 

h1

Performance på temat TUSCH på onsdagkväll

juli 23, 2016

Onsdag den 27 juli kl. 19.00 på Körsbärsgärdens konsthall är en Art Performance med Laris Strunke.Flygande vitt, pulserande svart: att måla med tusch kallar han sin framställning.

En tio meter lång tuschmålning kommer under dagen att finnas på Konsthallens yttervägg. Samtidigt visas varje dag under en veckas tid olika tuschmålningar i Skulpturgalleriet skapade av Laris under en vecka kring midsommar på Holmhällar.

Han kommer också att berätta om och demonstrera tuschmåleriets historia, material, teknik.Tonsättaren Mats Persson svarar på frågan Hur låter en tuschmålning? (inspelat på band)DSC_2012

Högsommar nu. Fågelsången tystnar, de flesta ungarna har lämnat boet. Det är skördetid och landskapet går i gult. I trädgården prunkar grönsakerna och sammetsblomster, rudbeckia, krasse och ringblomma står i sitt flor. Alla fyra ”barnen”, delvis med respektive och barnbarn var här tillsammans. Nu är två kvar.

Barnens Konstskola går för fullt, de flesta kurserna är fulltecknade men någon plats finns ännu i augusti. IMG_5938Tage Andersens grisar blir allt rundare av rester från kaféet. MYCKET folk besöker oss; det är rekord i sommar! Pokemon Go är populärt att hitta bland skulpturerna. Och en och annan tar selfies; här Allan Larsson med yngsta dottern och hennes John. IMG_5986Skojigt för oss men skulle önska en och annan dag av svalka.

 

h1

Litteraturafton med Ingela Lind

juli 17, 2016

Nu på tisdag 19 juli fortsätter våra litteraturaftnar. Det blir Ingela Lind som denna gång nytolkar Jan Håfström, förra årets stora utställare. Hon kommer snart med en ny bok M/S SIDDHARTH ENTERPRISES och det är den som vi nu får ta del av. En spännande afton utlovas! Start kl 19Ingela Lind

h1

Evert lindfors, Barbro Blomqvist, David Klasson. Nya vernissager tisdag 12 juli kl 14

juli 8, 2016

Ny vernissage på tisdag 12 juli kl 14. Evert Lindfors summerar sitt liv i konsten på Körsbärsgårdens Konsthall i en stor utställning med sjuttiotalet verk, Summa summarum. Samtidigt visar hans livskamrat Barbro Blomqvist akvareller och vi har en särskild utställning med årets val bland Konsthögskolans avgångselever, David Klasson

VOYAGE SUEDE 2007 013
Lindfors är Visbypojken som vid knappt 20 års ålder for till Paris och sökte in på Académie des Beaux Arts och sedan blev kvar i Frankrike. Han hade för knappt tio år sedan sin, sade han då, sista utställning, på Kungliga Konstakademin, men nu på sitt nittionde år blir det ännu en.
Os oss på sin hemö, Gotland.
Under större delen av sitt liv har han bott i Lacoste, en medeltida by som klättrar hisnande brant längs Luberonbergen i Provence. Huset och de fem ateljéerna är delvis inhysta i urgamla stenåldersgrottor. Här samsas hundra och åter hundra porträtt i lera av bondebefolkningen från trakten. Skulpterade djur, minnande om dem Region Gotland erhöll som donation för några år sedan, obestämda djur som han menar är de varelser som skrämde honom när han som 6-åring gick ut med tidningar i Visby för att klara en del av försörjningen åt familjen. Om livet i Visby kan man läsa i hans barndomsskildring från Fattigsverige och Visby i De 63 tidningarna väg (Carlssons förlag). Den är också en redovisning av drömmar, som under ett långt liv förverkligats i rika arméer av figurer i terracotta, sten, trä och brons
– Jag är född i farstun, säger han och menar med det att han var yngst i en syskonskara på sju.
Han lämnade ön som 17-åring, efter hårda år i Stockholm kom han till Frankrike där han mötte Barbro, målarinnan som kom att dela hans liv. Det är nu mer än 60 år sedan.
Jag såg en gång en skulptur av en flicka i lera, (Cecile), en femårings ansikte, med runda kinder och bestämd mun, en arm med en framsträckt hand. Allt annat var avskalat. Leran var litet spräcklig, skiftande och ojämn, hämtad direkt från takten omkring. Hon fanns på en utställning på Galleri Kaplanen i Visby för trettio år sedan. Jag har aldrig kunnat glömma utställningen och jag har alltid noterat när det skrivits om Lindfors; om hans arbete i Lacoste, om utställningarna runt om i Europa. Han har skrivit flera böcker om sitt liv och sitt konstnärskap och jag har dem alla.

”Genom fönstret ser han de mogna sädesfälten – gult blonda till slocknat guld. I bakgrunden en strimma av violetta berg, ljusgul grön himmel med en intensiv sol som förblindar.
På det till hälften skördade fältet ligger hopbundna sädeskärvar, i mitten syns bonden framåtskridande med lien.
Målaren ser liemannen gå fram som döden. Han målar fler tavlor, flyttar sig några centimeter – vips så ser han något nytt.”
Så skriver Evert Lindfors om Vincent van Gogh i en av sina böcker, Koffertbåten.
Och han skriver vidare: Van Gogh målade det han såg – inte vad han sett. Jag gör likadant, formar det jag har framför ögonen. Det kanske är en tradition, vi ser med hjärtat.
Det handlar om iakttagelser och om stegvisa små förflyttningar som möjliggör ett nytt perspektiv.
Nu står van Gogh tillsammans med de provencalska arbetarna och alla djuren i Körsbärsgårdens Konsthall.
Lindfors är utan tvekan den störste av nu levande Gotlandsfödda konstnärer med en rad internationella utställningar bakom sig. Så sent som i våras fick han Svenska Konstakademins pris för sin betydelsefulla gärning:
Evert Lindfors tilldelas Christensen och Ekmans pris för sin långa och betydande gärning för svenskt konstliv. Den hade inte varit möjlig utan hjälp av fransk espri. Skulpturen vittnar om livets tvingande resa utan returbiljett, kantad av förhoppningar, sorger och glädjeämnen, en färd ingen klarar sig utan.

I Konsthallen visas ett sjuttiotal verk, även ett litet antal akvareller av hustrun Barbro Blomqvist Lindfors. Konstnären kan inte längre resa till Sverige. Han representeras på invigningen av sin dotter Cecile.
Samtidigt är invigning av en utvald avgångselev från Kungliga Konsthögskolan, David Klasson (1989). Ett ganska egt uttryckn i en neonaivistisk skepnad, skrev Leif Mattson i OmKonst i samband med utställningen i våras.IMG_5299

h1

Litteraturafton på tisdag kl 19 Om ett gotlandshus…

juli 2, 2016

Ett gotlandshus vaknar

 Ett gotlandshus vaknar kallar Marianne Hamilton sin bok som Gotlandsboken givit ut. Den presenteras på Körsbärsgården tisdag 5 juli kl 19. Boken handlar om ett byggprojekt på Rembs i Vamlingbo, som Hamilton förvärvade för några år sedan.

Till yrket personaldirektör och aktiv i Atlas Copkos ledning under 16 år samt styrelseproffs. Kunskapen om ledarskap tog hon med till det stora nedgångna huset när det skulle renoveras och byggas om.

Vi är många i den situationen och för de flesta är det nog så att man flyttar in och själv reparerar efterhand, tar in en hantverkare när man inte klarar själv. Men om huset är så nedgånget att det är omöjligt att flytta in i det? Ja då är det en byggfirma som gäller.

Hamilton valde de lokala byggarna, hon blev själv byggledare utan tidigare kunskap om byggande och beslutade att vara hela tiden på plats. På köpet lärde hon sig om byggmaterial, färg, VA, värmepumpar… Hon blev nära vän med tjugotalet hantverkare och blev på köpet en i socknen.

Om detta handlar boken som hon sedan skrev. Lärorik, ömsint och med stor humor. Därtill fina bilder från en spännande byggprocess. Kom och lyssna på tisdag kväll!

FullSizeRender