Jonssons yngsta nominerad till Årets AD

Yngsta dottern, Agnes är nominerad till Årets AD av Sveriges Tidskrifter! Coolt tycker vi föräldrar!

Motiveringen är:

Agnes Dunder lyckas med små resurser gång på gång skapa magiska under, oavsett vilken titel hon hanterar

Priset delas ut under Tidskriftsgalan som är 25 oktober.

John, Allan Larsson och Agnes från i somras

Idag regn! Märklig upplevelse numera.

Utställningen Kropp och Form har plockats ned och verken är nu på väg till konstnärerna Maria Miesenberger, Eva Mag, Fredrik Wretman och Mårten Medbo. Vemodigt men allt har förstås sin tid. Och vi är väldigt glada över att ha kunnat visa detta hela sommaren. Tack alla!

Nu stundar planering, ateljébesök med mera inför nästa säsong.

Möte i HNI, Hoburgs Närings- och intresseförening i går kväll. Vi har massor av spännande idéer och tankar inför framtiden. Återkommer om detta. Någon myntade INTE BARA STAN. Det är det vi ska jobba med!

Gråboskolan i Visby, Slite skola..

Nu är är många skolor och klasser här på besök: visningar av mig, workshop med konstnären Kerstin Lindgren. Solen skiner, fantastiska stilla dagar när landskapet är som vackrast! Bara en elev på Gråbo har varit här tidigare. Region Gotland måste spara på det mesta, tur då att Skapande skola genom Kulturrådet och Arvsfonden finns som möjliggör detta! Senare i höst kommer vår pedagog Nanna att ha studiedagar med dem i klassrummen. Men viktigt för dem alla är att få SE konst på plats, diskutera, pröva själva. De är alla så vetgiriga.

Vi noterar att ganska många kommer från andra länder, flera med upplevelser av krig och flykt. Utställningen Kropp och Form väcker många frågor. Eva Mags skulpturer liksom Fredrik Wretmans Helga och svamparna är bra verk att diskutera svåra frågor kring.

Denna helg är sista öppna helgen för sommaren. Därefter tas Kropp och Form ned, liksom delar av Klara Kristalova, Jakob Solgren, Rose Dietz och Lars Hellström. Evert Lindfors blir kvar till påsk glädjande nog (litet omarbetad)! Nästa gång vi öppnar för allmänheten är 1:a advent!

Vi ses imorgon och på söndag!

Kulturbudgeten

Höstens kulturbudget borde väl vara av visst intresse för DN:s kulturskribenter, analys, kanske ett samtal med kulturministern eller statssekreteraren?

Men nej, artikeln DN presenterar är TT:s skrivning liksom sammandraget i siffror, exakt samma artikel som den som presenterades i lokaltidningen, i vårt fall Gotlands Tidningar. På Gotland görs just nu kultursidorna om, kulturredaktören lämnade 1 sept och det är högst osäkert hur framtiden kommer att se ut. Vi är många frivilliga som skriver, litteratur- och teaterrecensioner, debattartiklar… Så länge sidorna behålls i tidningen fixar vi nog innehållet. Men Dagens Nyheter? Vad händer egentligen i tidningsvärlden? Har konst och kultur ingen betydelse alls längre? 

 

Spektakulär utställning på Livrustkammaren

En händelse för sådär 25 år sedan: Vi reste på semester till Italien och Florens med alla fyra barnen. ”Det här är ingen badresa sa vi, nu är det museer som gäller”. Vi bodde på ett trevligt nunnekloster i Fiesole och tog bussen ned till stan varje morgon. Till Ufficierna kom vi en tidig morgon för att se världskonsten. Alla gillade faktiskt att gå runt på museet, först några timmar, sen glass, sen några timmar, så lunch osv. Agnes som var 6 år blixtförälskade sig i ett porträtt av en liten flicka, Bianca, Bia, Medici i hennes egen ålder av renässanskonstnären Bronzino. Varje gång vi besökt kafeet återvände vi till familjen Medici innan vi gick vidare för att se Botticellis Våren m m. Vi köpte alla vykort av Medici-familjen som vi kunde hitta i museishoppen och ute på stan, Agnes lekte med bilderna på sängen om kvällarna…

På Livrustkammaren står nu Bianca i fullskalestorlek i den utställning som öppnades i helgen, Renässansmode i papper. Familjen Medici utanför ramen.

Det är en fullständig illusion av renässansen människor som kliver ut ur sina tavelramar och visar upp sig för oss, en förtrollad värld av papper och färg som ögat förtrollas att tro är silke, sammet, spetsar, äkta pärlor, guld och ädelstenar! Den belgiska konstnären Isabelle de Borchgrave är trollkarlen som har skapat världen som möter. Nu visar Livrustkammaren hennes verk för första gången i Sverige och Norden.

Glamour från Florens under renässansen. De historiska dräkterna finns inte längre, porträtten har varit grunden för de Borchgraves arbete. Familjen Medici kliver bokstavligen ut ur ramarna på de porträtt som förevigar dem – de får kropp och gestalt.

En utställning som MÅSTE ses!

 

Kungamiddag på slottet

Just på Jons födelsedag var vi inbjudna på kungamiddag på slottet! Vi var sju förväntansfulla gotlänningar som träffades på Hotel Reissen en timme innan, i finklänningar och smoking, vår landshövding Cissi (som ordnade att vi träffades innan), Dino och Cecilia Larsson, Tomas Pettersson med sällskap och Jon och jag.

Förväntansfulla och glada äntrade vi slottet. Kung och drottning, kronprinsessa med gemål, prins med fru hälsade vi på liksom två hundra andra gäster…

Trodde inte jag skulle känna särskilt många, men vid vårt bord (där Prins Daniel var värd) satt bandyspelaren Bissen Larsson som visade sig komma från min hemstad Köping, en barnboksförfattare, vars bok om Kaninen som gärna ville somna, (han heter Carl Johan Forssén Ehrlin) jag läst så många gånger för barnbarnet Vilgot (effektiv!), landshövdingen i Halland, en rektor från Linköping, en forskare på KI, en ung invandrad näringsidkare.. . och för första gången lyckades vi tala med varandra alla åtta så vi alla hörde. Inget samtal vid sidan om, alla i gemensamma och väldigt bra diskussioner. Skoj!

Sedan visade det sig trots allt, att jag kände en och annan vid de övriga borden också…

”Hej då Gotland”, sade vakterna när vi lämnade Borggården, Dino och Cissi tycks känna alla.

Kvällen blev lång, landshövding Cissi såg till att vi också avslutade på ett värdigt sätt på Grand Hotel och Cadierbaren. Och vi har fått nya Gotlandsvänner! Sakta vi gick genom ett ännu ljummet Stockholm vid tretiden på natten…

Kalas även kvällen därpå hos nära vänner på lokal.

Innehållsrika dagar blev det och ganska skönt att återvända till tystnaden och lugnet i Sundre. Gässen gör mig nu sällskap om kvällarna runt Hoburgen, stilla och soligt i övrigt. Härliga september!

Grisarna åter på Gunillaberg

Jag inbillar mig att vi improviserar ganska mycket när sommarsäsongen går mot sitt slut och hösten tar vid. Att vi tar dagen som den kommer.

Vi tyckte det var dags att återlämna Tage Andersens grisar till Gunillaberg och beslutade om en höstresa till Småland.

Så inser jag att vi for till Tage exakt samma tid förra året…

Nu är våra fina grispojkar åter hos kompisarna på Gunillaberg; för säkerhets skull med tre kassar äpplen då äpplen inte växer på småländska höglandet.

Vi lämnade ett Sundre med 18- 20 grader, natt som dag och befann oss plötsligt i nollgradigt Småland (om natten) och 22 om dagen…

Gunillaberg är underbart! Även om liljorna på ängen hade klippts ned för säsongen. I utställningen på herrgården finns Tages fina jubileumsglas och storslagna buketter som han lät göra en helg nyligen. De är minst lika vackra i vissnat tillstånd! Åk dit om ni ännu inte besökt, öppet varje dag till 18 september.

Vi passade också på att se skulpturerna i Borås. Ny för denna gång var en stor magnifik Jaume Plensa, som vi senast såg på Biennalen i Venedig. Och Fredrik Wretmans Buddha-huvud i vattnet…

Nu åter i Sundre, Konsthallen och kafeet öppet i helgen. Trädgården är underbar och vädret milt och vänligt.