h1

Arkitekturbiennalen i Venedig

oktober 24, 2016

Rapport från fronten (Reporting from the Front) är temat för årets arkitekturbiennal i Venedig. Det är den chilenske arkitekten Alejandro Aravena som är curator, 65 länder har bjudits in och temat vill visa hur arkitekter världen över med knappa resurser kan göra skillnad i en värld av skriande bostadsbrist i allt snabbare växande storstäder.
Redan i entrén görs ett första statement, en bedövande vacker installation av 90 ton återvunnit material i aluminium, från förra årets konstbiennal.img_2050img_2065
Byggmaterial behöver återanvändas, i rum efter rum visas asiatiska byggen där allt gammalt nyttjas på nytt. Arbetskraft är här gott om, och nu gäller att inte mer tära på jordens ändliga resurser. Fattigdom kan hävas med uppfinningsrikedom, lera och tagel i gamla hus användas åter. Konflikter, klimatkris och ekonomiska orättvisor i världen kan lösas med byggande i alternativa konstruktioner, återvinningsmaterial, klimatsmarta lösningar och ny infrastruktur. Samtidens hyllade stjärnarkitekter som Frank Gehry och Zaha Hadid känns egendomligt långt borta.
Men det är i storstäderna som framtiden ligger enligt utställningen, det är där all tillväxt sker. Också i ett land som Mongoliet, där landsbygden överges och huvudstaden Ulan Batur dubblerat sitt folk bara på på 2000-talet. Landsbygd och småstäder existerar inte på Arkitekturbiennalen.
Miljonstad efter miljonstad analyseras, smarta enkla bostadsmoduler presenteras, finurliga VVS-lösningar och i någon mån kollektiva trafiklösningar beskrivs. Det finns egentligen ett överflöd av mat på jorden, bara fördelningen är skrev. När transporterna lösts, behövs bara en bråkdel av den mark som odlas idag… Genmanipulation känns egendomligt nära. Liksom hur allt liv styrs av marknad, storskalighet, världsekonomi.
Jag vandrar genom undersköna installationer av avfallsberg, plastförpackningar, petflaskor, jag går igenom Sveriges bidrag i form av en ”Behovstrappa” med 350 aktuella arkitekturförslag (arkitektkontoren har själva skickat in och de flesta har fått komma med), prydligt arrangerade efter behov, där dagis, boende och skola ligger i basen och där sådant som naturum och museum hamnar bland molnen som onyttigt.
Visst en Rapport från fronten är det. Men knappast en indikation på att vi är på väg åt fel håll. Att det kanske inte är storstäderna som är lösningen. Att vi kanske behöver det lilla samhället, det närodlade, ekologiska. Ett lugnare liv för att överleva. För att komma åt den problematiken kunde jag hellre stannat hemma och sett på TV och PO Tidholms utmärkta serie om svensk landsbygd. Eller rest till Norge som tycks vara den en av få platser på jorden som insett betydelsen av landsbygd och småorter. Eller helt enkelt gått runt i min hemsocken Sundre och inandas frisk luft och kunna njuta av att här ännu finns ett levande jordbruk.
För framtidsbygget behövs en helt annan sorts rapportering. Men kanske kommer det under nästa Biennal?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: