Archive for januari, 2017

h1

Klara Kristalovas Slott och januariskriv

januari 23, 2017

Januari för mig är en skrivmånad. Liksom februari och in i mars.

Just nu är en bok i vardande om verksamheten här i Konsthall och Skulpturpark, och framför allt barnverksamheten, KonstFörAlla.

Intressant att gå tillbaka de här åren sedan starten 2010 med första bygget. Så mycket har hänt!

Men ibland måste vi lämna vår bubbla här, träffa med konstnärer, besöka ateljéer, se utställningar.

Vi lämnade Körsbärsgården och for till Stockholm för att se Klara Kristalova och utställningen Slottet på Magnus Karlsson Gallery. Nu är jag, som ni alla vet vid det här laget, helt fångad av Kristalova och hennes värld, nästa besatt. Utställningen är väldigt berörande, storslagen. Och fint presenterad! Beundrade själva slottet som är svart träkonstruktion, ett torn, ett berg, en kropp som jag tror gjorts av Peter Ern. Fint att vara två när idéer ska förverkligas… (Det finns en skiss i tusch på hur Kristalova tänkte installationen på den stora grå entréväggen). Man kan se utställningen som en helhet, hallucinatorisk, en motivvärld som är både sagans värld och mardrömmarnas (DN:s Bo Madestrand liknade Kristalovas iscensättning verk av den medeltida konstnären Hieronymus Bosch). Men verken är också starka en och en, med ömsom rörande berörande uttryck, ömsom frånstötande, vilda. Hade gärna tagit med hela ”Slottet” och ställt ut permanent i Skulpturgalleriet. En ny skulptur har vi förvärvat, ni får se till sommaren!

Men det var mycket annat keramiskt i gallerierna: Susanne Larsson med Medusas flotte på SPG och Sara Möllers Orientering på Domeij Gallery, som flyttat från Hudiksvallsgatan till Luntmakargatan 52. Absolut värt en omväg dit!

Roligt att se var annars Andréhn-Schiptjenkos utställning med Martin Jacobson, en på sitt sätt helt absurd inscenering med dryga fyrtiotalet oljemålningar, akvareller, collage, föremål i keramik. Eklektiskt, bitvis ointressant men makalöst i sin presentation av klassisk salong med bilderna tätt, tätt i rad på rad. Gå dit!img_8122

Och vad händer efter några intensiva Stockholmsdagar och alla dessa möten? Jag blev dunderförkyld och hamnade i sängen i nästan en vecka. Dyrbar tid som försvann. Nu stundar snart nya Stockholmsdagar. Men skrivandet går också bra, solen skiner då och då, det är plusgrader, talgoxen har bestämt sig för att det är vår och snödropparna blommar!