Archive for maj, 2017

h1

Vernissage på Körsbärsgården 3 juni kl 14 Martin Ålund

maj 28, 2017

Årets utställningar på Körsbärsgårdens Konsthall handlar om rum. I olika dimensioner. I Eva Jacobsons helt vita rum I ateljén är väggarna fyllda med texter, klotter, målningar och teckningar, på golvet otaliga skulpturer, Odradek, handgjorda böcker, ett slags Kafkavärld av bortträngda minnen. Kerro Holmbergs utställning Head in Hands, är målningar och inspiration från Afrika, delar av det egna hemmets rum till bredden fyllt av afrikansk skulptur.

 

Lördag den 3 juni kl 14 öppnar Konsthallens stora sal med nya målningar av Martin Ålund. Målningarna, ur sviterna ”Efterklang” och ”Självsvängning”, öppnar mot oändliga rum, okända landskap och tillstånd av stillhet med blicken vänd inåt. Jag tänker på hans närmast sakrala sammanställning av dova verk på Galleri Olsson i Stockholm förra året. I de nya målningarna bryter motiven fram ur mörkret och svärtan i transparenta färglager, med strukturer och rörelser som tycks leda mot andra tidsrymder. Det mörka är inte helt mörkt, det nedsläckta lever och andas i verkligheter bortom verkligheten. Om sina nya verk säger han:

”Där fanns nya spår att följa i ett par målningar. Bilder som fotografiska negativ. Jag spelade Rhodespiano till egna toner i reverb. Tittade på dans. Tänkte på ordlösa språk.Dukar och pannåer dränktes i färg, medel och stoff. När jag målade automatiserade jag ansatserna som i trance. Något uppenbarade sig i ögonvrån. Det försvann när jag tittade dit.Så uppstod allteftersom ett stilla hållande runt sjudande rörelser. Ljus som pulserar fram. Lager på lager som vrider sig runt sin egen axel. Allt tycks komma tillbaka genom kroppen som i efterklang.”

I samband med vernissagen dansar Unn Dahlman en rörelsegestaltning av målningarnas tillblivelse.

Om konstnären:

Martin Ålund (1967) bor och arbetar i Stockholm. Utbildades på Kungliga Konsthögskolan och är just nu aktuell med en utställning på Galleri Örsta samt på Kummelholmen. Han har tidigare ställt ut på Konstnärshuset, Konstakademien, Moderna Museet och Liljevalchs samt olika gallerier, konsthallar och museer. Han representeras av Galleri Olsson.

VÄLKOMNA ALLA. Hoppas ni är på ön under pingst!

 

 

 

 

 

 

h1

Från Biennalen i Venedig

maj 17, 2017

Biennalen i Venedig för 57 gången

 

Vill man studera samtidskonst är Biennalen i Venedig den rätta platsen! Redan 1895 startade verksamheten och har därefter pågått vartannat år och stadigt växt i omfång. Närmare en miljon intresserade letar sig till utställningarna under det halvår som de pågår.

Årets Biennal startade 13 maj och pågår till 26 november, 120 konstnärer fyller de olika paviljongerna i Giardini och den gamla hamnens, Arsenalen, otaliga byggnader. Också många av palatsen i Venedig används för utställningar och uttryck inom konst, musik, dans, teater och film.

Biennalens kurator är Christine Macel från Frankrike, temat, Viva Arte Viva,

ser hon som en resa in i konstens värld med nio teman längs vägen. Konstnärernas böcker, Tiden och oändligheten är inriktningen i huvudsbyggnaden på Giardini, på Arsenalen följer olika rum som Glädje och rädsla, Det allmänna, Jorden, Traditioner, Shamanism, Dionysos, Färger.

Mitt intryck är att man måste vara påläst för att förstå hur de olika rummen hör ihop, Macels konstnärer hör inte till de mest etablerade, i några fall är budskapen mer intressanta än de konstnärliga uttrycken. I ländernas paviljonger är det precis tvärtom, här är det konsten som knockar besökarna med kraftigt expressiva former. Den ryska paviljongen på temat Theatrum Orbis helt i vitt med myriader av vita skulpturer av Grisha Bruskin, Storbritanniens byggnad fylld av Phyllida Barlows kolossala skulpturer av plywood, papp och cement lämnar ingen oberörd. I Polens paviljong huserar Sharon Lockhardt som är aktuell på Gotland och BAC i Visby senare i år.

Den i särklass starkaste utställningen denna gång är inte i Biennalområdet utan i ett av Venedigs palats. I Palazzo Fortuny finns den konstsamlaren Axel Vervoordt från Belgien för sjätte (och sista) gången med fyra våningsplan på temat Intuition. Bottenvåningen upptas av sex stenstoder i mänsklig storlek med cirka 5000 år på nacken, från Saint Sernin I Frankrike till Mali i Afrika. Och de allvarliga stenåldersfigurerna har ett urryck som går igen hos dagens Jean-Michel Basquiat på väggen intill! Anish Kapoors White Dark, speglar evigheten i en vit svär samtidigt som Ann Veronica Janssens installation med vattenånga drar betraktaren in i det okända. Musik, dans och Art Performance avlöser varandra på de olika våningsplanen, verk av samtidens främsta förklarar begreppet intuition, El Anatsui från Ghana, Tapies, Uecker, Shiraga, sida vid sida med Marina Abramovic, afrikanska masker eller en tjuringa från Australien.

– Intuition är en egenskap man har, den kan inte förvärvas, menar Vervoordt. Hans far som handlade med hästar, såg genast en blivande champion, sonen ser sammanhangen i konsten.IMG_9066