Archive for 9 april, 2019

h1

Vernissage 18 april

april 9, 2019

KDen 18 april öppnar Körsbärsgårdens Konsthall för säsongen med fyra utställningar:

Christoffer Totte Engvall I would love to love to be here

Channa Bankier  Klippor

Mattias Käll  Förpackad – ett undersökande projekt om plast

Kuriosakabinettet

Christoffer Totte Engvall (1990) ställde ut på SUPERMARKET för några år sedan (på det lilla nu nedlagda galleriet Erik Axl Sund) med fascinerande expressiva collage.

Förutom bildkonstnär är han musiker i industri/noisebandet Hjärnkultur. Sitt måleri beskriver han som hjärnläckage, en punkig och brutal expressionism som utforskar och skildrar psykets dunklare tillstånd. Förhållningssättet till material och komposition är kaosartat och bildar en bisarr och primitiv estetik som rymmer figurer och abstraktioner präglade av rå och absurd karaktär. Bilder rivs sönder, nya uppstår, olja, akryl och krita blandas, texter klistras in och nya innehåll uppstår.

Målningarna minner om Jean-Michel Basquiats utställning på Barbican Centre i London häromåret, om Street Art, punk och underground, den nära relationen med musik, skrivande, performance och film. Hur uttrycken förstärker och inspirerar varandra. ” Jag gick aldrig på konstskola, jag bara tittade på massor av saker. Det var så jag lärde mig om konst”  var ett citat av Basquiat. Det skulle kunna gälla för Totte också. Men världen har trots allt förändrats på de trettio åren som gått sedan Basquiat dog; nationalism, migration och klimatkris  är frågor som genomsyrar jorden, och Totte lever i en ny tid, i nya referenser och bilder.

Channa Bankier ställde ut på Körsbärsgården 2011. Då var motiven gråterskor, porträtt efter porträtt av gråtande kvinnor, det var en kort tid efter hennes livskamrats död. Nu är teknik och motiv annorlunda, akrylen är utbytt mot krita och tusch, kvinnoansiktena ersatta med klippor. Kanske gråter de också. Expressiviteten, uttrycken är desamma. Den sexuella symboliken, mystiken finns där också. Under ett drygt år har klipporna följt henne i spåren, kanske var det klippan vid Ihreviken, den stora väggmålningen som hon gjorde till Baltic Art 1984 som fick henne att personifiera sig med formen.

Bankier hör till 70-talets stora  politiskt radikala  konstnärer. Motiven handlade också då om kvinnors sexuella frigörelse och om mystik. Filmer gjordes, radioprogrammen var otaliga, bland annat förekom hon i tre av Sveriges Radios Sommar under kort tid. Hon finns representerad på såväl Moderna Museet, Nationalmuseum och Statens porträttsamling liksom ett otal museer runt om i landet. Gotland blev tidigt hennes hemvist och hon har blivit ön trogen. I Hangvar, långt från konstlivet i ett gammalt stenhus med rötter i 1600-talet lever hon. Men med bredband och dagligt umgänge med sina bilder med dem som står henne nära och med konstpubliken.

Mattias Käll  berättar om sitt projekt och installation som består av fotografier och familjens plastförpackningar, ihopsamlade månad för månad i kommunens återvinningspåsar.

”Jag är orolig över hur vi använder oss av oljan. Oljan som snyggas till och blir plaster som används i allt från smink och kläder till bilar, elektronik och förpackningar. Så gott som allt vi köper har en förpackning. Ofta är den av plast. Ibland flera lager. Det är oron över vår överkonsumtion och vårt normaliserade förhållande till nå­gonting som är så farligt för oss, som är utgångspunkten i det här projektet.

Under ett år samlar jag in all förpack­ningsplast som vår familj får med oss när vi köper olika saker. Jag samlar dem i kommunens återvinningspåsar för att månad för månad dokumente­ra den växande mängden påsar. Jag tar med mig dem ut i naturen och fo­tograferar dem likt röda utslag i land­skapet. För det är här de förr eller senare hamnar. Även om plasterna då är sönderdelade i knappt synliga mikroplaster eller helt osynliga koldi­oxidmolekyler.För mig är det här ett sätt att göra det farliga synligt.”

KURIOSAKABINETTET I LIVIAS HUS

Privata samlingar av märkvärdiga föremål började dyka upp under renässansen i Europa för att få sin stora blomstringstid under 1600- och 1700-talen. Det samlades curiositeter från världens alla hörn, inte minst naturalier från de forskningsresor som Linnés lärjungar gav sig ut på.

En av de största samlarna var Albertus Seba i Amsterdam som under tidigt 1700-tal ansågs ha världens främsta samling och som köptes in av Peter den Store av Ryssland 1717 och blev grunden till det museum som han skapade. Seba började omgående köpa in nya föremål.

Ett kuriosakabinett kunde innehålla allt, antikviteter från jordens alla hörn, fossiler, uppstoppade djur, pressade växter eller helt enkelt kuriösa ting.

Vi har samlat antika ting sedan långt tillbaka. Några har vi ärvt av föräldrarna. Det är en blandning av dyrbarheter och enkla föremål som keramiska bruksting, några har tre tusen år på nacken andra är samtida. Och vi gör som Seba, låter det mesta vara till salu. Kanske börjar vi sedan att samla på nytt