h1

Allt kretsar kring miljön på årets Konstbiennal i Venedig

maj 15, 2019

Miljöförstöring, klimatförändringar med miljontals människor på flykt undan planetens ekologiska kollaps, växande fascism och nya totalitära regimer, om detta handlar årets stora konsthändelse, Biennalen i Venedig. ”Vi lever i en allvarlig kristid”, menar Biennalens ansvarige curator,  Ralph Rugoff, som bjudit in fler länder än någonsin att delta för att få en så allsidig bild av läget som möjligt.

 De 79 konstnärerna, alla nu levande, är förhållandevis unga för att bättre kunna tolka vad som sker. ”Om hundra år kommer Venedig sannolikt att ligga under vatten, de flesta kuststäderna i USA vara obebodda, Indien för varmt att bo i, Shangai översvämmat av högvatten, vallfärdandet till Mekka ogenomförbart på grund av hettan”.

”Världen blir mer förståelig för oss när konstnärerna med sin kreativa fantasi ser det dystopiska i vår framtid, menar Rugoff. Vi lever mitt i krisen och vi behöver se och förstå vad som pågår.

Biennalens konstnärer pendlar mellan nuet och framtiden. Utställningen är koncentrerad till två väldiga områden Arsenalen och Giardini men finns också överallt i staden.

Ghana är nykomling i sammanhanget, en av Biennalens bästa. Här har arkitekten David Adjaye byggt in utställningssalarna som landets runda lerhyddor (de luktar lera!) som omsluter El Anatsuis enorma draperi av skimrande hopfogade kapsyler och Ibrahim Mahamas ödesmättade installation. Här är också ett av Biennalens viktigaste videoverk skapat av John Akomfrah kring klimatförändringarna i Afrika.

Imponerande storslaget är indiska Shilpa Guptas installation tillägnade fängslade poeter från medeltiden till idag. 100 punktbelysta dikter på stativ, röster som reciterar och mikrofoner som tar upp ny läsning av poemen från besökaren så att verket ständigt omformas och ges nytt liv på världens alla språk.

Genom hela Biennalen återkommer visualiseringar av ekosystem med växter, djur, vatten. Den Nordiska paviljongen på temat Weather Report: Forecasting Future, visar bland andra svenskan Ingela Ihrman, undersökande relationen människa och olika former av sjögräs, kroppens organ och naturens ursprung, ett inre hav, hotat av massförstörelse.

Ryssland med filmaren Alexander Sukolov och konstnären /teatermannen Shiskin-Hokusai har valt miljöer från Rembrandts och 1600-talet med en suggestiv installation på temat Den förlorade sonen. Finns förlåtelse alls idag när världen hotar att kollapsa i ett virrvarr av massförstörelse på alla plan? 

Den amerikanske konstnären Martin Puryear utgår  i sina skulpturer från frihet som essentiellt mänskligt tema. I den jättelika installationen utanför paviljongen ses solen fångas in i det svarta hålet. Slutet för oss alla?

Överallt pågår Art Performances och event. På Arsenalens nya del med Lorenzo Quinns jättelika skulptur av knäppta händer vid inloppet till dess hamn invigde Italiens store tenor Andrea Bocelli med Puccinis Nessun Dorma inför en överraskad publik. 

Bland utställningarna utanför Biennale-området är Palazzo Fortuny som vanligt i en klass för sig, nu med temautställning om familjen Fortuny och en utställning med den koreanske konstnären Yun Hyong-Keun initierad av Axel Vervoordt. Yun levde i en svår tid i Korea, där svält och umbärandens var ofattbara och mer än 10 miljoner människor dog. Han valde två basfärger, umbra och azurblått (jord och himmel), som blev hans färgskala genom livet. Med dessa två färger och enkla breda penslar försökte han genom hela sitt liv närma sig naturens perfekta enkelhet.

Han tillhör rörelsen Dansaekhwa, ungefär motsvarande efterkrigstidens GUTAI-rörelse och Europas Zero. Man börjar om, med enklast möjliga material (oftast återanvändning av kasserade delar) och med strävan att återgå till ett ursprung i samklang med naturen.

Temat kan också ses ut på ön San Giorgio i lagunen där Zero-konstnären Alberto Burri hedras med en stor retrospektiv utställning.

Är det till nollpunkten, Zero, som vi är på väg? Men finns denna gång alls möjlighet att börja om?

One comment

  1. Åhhh sååå underbart att läsa om Biennalen. Det pirrar i hela kroppen av inspiration och att få ta del av beskrivningarna, stämningen, konstnärerna och platserna. Känns nästan som om jag varit där själv på hastigt besök.
    Förstår att det är en stark upplevelse att bära med sig inombords.Ska titta närmare på nätet och förundras. Tack Marita.
    Kram
    Kerstin



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: