”Klarhet är det största mysteriet”

Björn Erling Evensen hör till Sveriges internationellt mest kända konstnärer med offentliga verk runt om i världen, framför allt i USA och runt om i Europa men också i Australien.

Den sju meter höga Spirit på Roosevelt Fields i New York

Musiken, poesin och dansen var viktiga element i skapandet, samarbetet med Östen Sjöstrand, Sven-Erik Bäck, Donja Feuer och Ivo Cramér var nära och de formade gemensamt musiksatta skulpturala verk och performances på 60- och 70-talen som blev unika.

Efter att han under större delen av sitt liv pendlat mellan New York och Lidingö kom han för tiotalet år sedan att slå sig ned på Gotland, familjen hade tillbringat somrarna här och det var på ön som många av hans skulpturer och målningar sett dagens ljus för att sedan skeppas till gallerierna i London och New York. Först hade det gällt samarbetet med Hans Arp, Giacometti och Henry Moore på Brook Street i London därefter följde en tid i Rom där Zerogruppen och Arte Povera inspirerade. Konsten förde honom på 70-talet till New York, där gick hans sin egen väg, de offentliga uppdragen blev många, offentliga skulpturer i stål blev hans signum men också verk som blandade material, som var både måleri och skulptur.

– Vad är det för doft, frågade Manhattan-publiken. Det var eneträ från Gotland.

Nu har Evensen återvänt till ön för gott. Med Körsbärsgården är ett nära samarbete sedan många år och i Skulpturparken står två av hans skulpturer, Gateway och Varthän. Utställningen som öppnar den 1 juni är en summering av livet och sökandet efter klarhet, hans strävan att förstå dess mysterium.

Utställningen består av det senaste årets målningar där temat är just Klarheten är det största mysteriet. Meningen stammar från en dikt av Paul Valéry som har följt honom genom livet. – ”För mig är konst en fråga om meditation, andlighet, ett sätt att leva med färg och form. Konst är något mycket allvarligt, ett redskap att förstå och tränga in i livets villkor.”

Kanske var det inte helt lätt att lämna det intensiva konstlivet på Manhattan och slå sig ned i anonymiteten på ön. Det verkar dock som omställningen gått bra, han är mer produktiv än någonsin. New York är avlägset. Dörren till det undermedvetna känns vidöppen. Ångesten och oron som han alltid burit på finns där förstås, men han förlikar sig med sina tillstånd, inser att de är nödvändiga för skapandet. Intuitionen är säker, den har allt lättare att hitta rätt. Han har varit med ett tag,  är på väg mot sina nittiosex.