Archive for juni, 2019

h1

Seminarium på Körsbärsgården måndag 1 juli kl 19

juni 30, 2019

Mattias Käll, miljömedveten konstnär och formgivare samlade under ett år familjens hushållsplast i kommunens orangea sopsäckar. Det blev 118 påsar! Måndag kväll, 1 juli kl 19, berättar han på Körsbärsgården om svenskarnas förbrukning av plastförpackningar.

”Jag är orolig över hur vi använder
oss av oljan. Oljan som snyggas till
och blir plaster som används i allt från
smink och kläder till bilar, elektronik
och förpackningar. Så gott som allt
vi köper har en förpackning. Ofta är
den av plast. Ibland flera lager. Det
är oron över vår överkonsumtion och
vårt normaliserade förhållande till någonting
som är så farligt för oss, som
är utgångspunkten i det här projektet.
Under ett år samlar jag in all förpackningsplast
som vår familj får med oss
när vi köper olika saker. Jag samlar
dem i kommunens återvinningspåsar
för att månad för månad dokumentera
den växande mängden påsar. Jag
tar med mig dem ut i naturen och fotograferar
dem likt röda utslag i landskapet.
För det är här de förr eller
senare hamnar. Även om plasterna
då är sönderdelade i knappt synliga
mikroplaster eller helt osynliga koldioxidmolekyler”. säger han.

En spännande kväll, kom och lyssna!
På tisdagen talar han på samma ämne i Donnerska Huset under Hållbara Gotlands dag tisdag 2 juli i Visby och visar en del av sin utställning som vi tidigare haft här på Körsbärsgården. Och släpar sitt sopberg, 118 stora kommunal plastpåsar från Donners Plats upp till Österport genom innerstan!

En tanke:

Mattias familj gjorde av med 118 sopsäckar under ett år, det betyder att Sverige under ett år gör av med minst 270 miljoner sopsäckar förpackningsplast för sina matvaror!

Mattias Källs 118 sopsäckar tidigare utställda på Körsbärsgården
h1

Vernissage på lördag 29 juni kl 14

juni 24, 2019

Fyra nya utställningar på lördag 29 juni kl 14, VÄLKOMNA!

Dessutom startar våra seminarier, föredrag, musikaftnar. Måndag 1 juli kl 19 talar Mattias Käll om FÖRPACKAD- ett undersökande projekt om plast.

h1

Japanskt på Körsbärsgården

juni 15, 2019

 Fyra utställningar invigs tisd 29 juni kl 14 på Körsbärsgårdens Konsthall. Barbro Lomakka, välkänd textilformgivare på ön hade tidigare i år en utställning i Tokyo som hon nu visar i uppförstorad skala, Mirage. Materialet som hon arbetar i är papper, det som används i traditionella Shojidörrar i japanska hus. Hon har vistats mycket i landet, den första utställningen var i Osaka 2008. Här på Körsbärsgården utgår Lomakka från rummet, dess proportioner och ljusinsläpp, vertikaler och horisontaler i abstrakta former. Pappret behandlar hon som tidigare sina ullvävar, de skapar den arkitektoniska formen. Och som alltid är strukturen i ull handvävd i Näs socken på ön, ramarna är tillverkade i Barlingbo. Lomakka arbetar helst så ; industriell form och hantverk går hand i hand och blir en del av det arktiektoniska uppdraget och utställningarna. Hennes verk återfinns idag över hela världen, i New York, Los Angelses och Washington, på ambassaderna i Bukarest, Zagreb, Guatemala, Beirut, Tokyo, Riga.

Lomakka

I rummen intill återfinns två GUTAI-konstnärer, Sadaharu Horio och Akiko Horio, den förstnämnde redan välkänd i Sverige genom sina Art Performances, Atarimae no koto (Det självklara) på Moderna museet och senare på Körsbärsgården, där han under tio dagar 2014 bland annat gav nytt liv åt kasserade föremål från jordbruket i trakten. Något av detta kan beskådas i Skulpturgalleriet och permanent i ett särskilt rum i Konsthallens fasta utställningsdel. GUTAI (med kroppen som redskap) grundades av Jiro Yoshihara i Osaka 1954 och var den första radikala konstnärsgruppen i Japan efter kriget. De arbetade alla i gränslandet mellan måleri, happenings och performance. I gruppen ingick konstnärerna Kazuo Shiraga, Takasada Matsutami, Saburo Murakami och Shozo Shimamoto. Sadaharu var bara 26 år när han 1965 deltog i den första av många Gutaiutställningar. Något år senare inlämmades också Akiko Horio, en av få kvinnliga konstnärer.  När den franske kritikern Michel Tapié upptäckte Gutai fick gruppen genomslag både i Europa och i USA. Många konstnärer reste till Japan för att på plats lära och se deras verk. Jackson Pollock var en av dem som tog avgörande intryck. Idag är GUTAI ett begrepp i konstvärlden med viktiga utställningar runt om i världen, till exempel den på Guggenheim i New York för några år sedan.

Sadaharu Horio med One Minute Hitting Method

Sadaharu Horio (1939- 2018) fortsatte efter Gutais upplösning att arbeta i gränslandet mellan måleri och performance. 2003 skapade han gruppen KUKI som fanns vid hans sida i de Art Performances som han genomförde runt om i världen. Han var en aktiv konstnär som befann sig i ett konstant arbetsflöde, 100 framträdanden per år hörde till det vanliga. Atarimae-no-koto (Det självklara) var samlingsnamnet för hans arbetsmetod och för flera av hans verk. Det var i Japan som de flesta av utställningarna och framträdandena ägde rum, men han ställde också ut i Europa och i USA: Biennalen i Venedig 2009 0ch 2011, Guggenheim-museet i New York 2012,  LAB i Frankfurt, Moderna Museet i Stockholm Antwerpen, Belgien och Lille, Frankrike.Här visas några tuschmålningar från 2018 och bilder från hans One-Minute-Hitting-Method där rena färger snabbt sätts ut på föremål i intervaller så färgerna hinner torka mellan bemålningarna.

Akiko Horio (1937 -) blev medlem av Gutai 1968 och fanns med till dess gruppen upplöstes med Shiragas död och har därefter ställt ut i de olika utställningar som under 2000-talet varit i rörelsens namn. Hennes verk svävar i mellanrummet mellan måler och skulptur. Små, skira, tillsynes strikt geometriska abstraktioneri trä och papper belyser världen ur GUTAIs perspektiv.

Akiko Horio med ett av sina verk

Pi Eriksson (1946 – )”Slumpen är min lust och drivkraft”, säger konstnären. Här visar hon exempel på detta i målningar, digitala teckningar och glasskulpturer. Ett långt liv som konstnär, det är snart femtio år sedan första separatutställningen på Galerie Blanche som sedan följdes av offentliga uppdrag, som Humanistcentrum i Uppsala  och verk till stat, kommun och landsting. Slumpen som betyder allt – det har hon gemensamt med GUTAI.

Pi Eriksson glasskulptur