Det är verkligen vår, vindarna till trots. Idag tillräckligt varmt för att fika ute i lä. Talgoxen kvittrar, påskliljorna dyker upp i gräsmattan och har redan stora knoppar, vid gården Tore surrar bina utanför bikuporna, talgoxarna har vår i strupen och trädgården tigger om uppmärksamhet…
bina har vaknat
Det är tydligen sportlov i Stockholm. Ni med barn och barnbarn som ämnar er till ön, kom gärna förbi! På söndag kl 11 är sedvanlig gudstjänst med kören och därpå semmelkaffe på Körsbärsgården. Konsthallen öppen därefter. Vill ni komma förbi en annan dag så hör av er så öppnar vi. Ej torsdag-fredag, då har vi Årsmöte i Stödföreningen och träff med sommarens utställare.
Några dagar i Stockholm, bland annat var jag på operan och såg La Traviata:
Världens mest spelade opera, La Traviata, ”Den vilseförda”, av Giuseppte Verdi går just nu på Operan i Stockholm. Scenografi, kostym och mask gör Magdalena Åberg, en av de många begåvade konstnärer som har Gotland som inspiration och arbetsplats om somrarna. Vi är vana att se den här operan i 1850-talsmiljö, i ett Europa präglat av tillväxt och nya normer, där huvudpersonen, en lyxprostituerad, rör sig på överdådiga fester i samhällets topp, en glittrig ram som får musiken att lysa.
I den här iscensättningen hamnar vi så långt från det traditionella som man kan komma. Åberg har valt stram förenkling och minimalism som ger verket stark nutidsprägel. I inledningen befinner vi oss i staden, en anatomisk teater i svart och grått, en halv cirkel fylld av mörkklädda män där vi i publiken är den andra halvcirkeln. I nästa scen, livet på landet, hissas den anatomiska teatern upp och bildar ett oroande moln för en scen fylld av ljus, för att i slutakten åter sänkas ned i mörket.
Regissören Ellen Lamm tycks också ha ett annat syfte: Är det vi i publiken, samtiden, som är ”de vilseförda”, som av likgiltighet och bekvämlighet låtit allt pågå och nu gemensamt med de mörka männen faktiskt bär skulden? Om det nu gäller miljöförstöring eller som i operan att ödelägga två enskilda människors liv.
Musikaliskt hör den här uppsättningen till de allra bästa: Sopranen Ida Falk Winland, är en enastående vacker sylfid i guldlamé med suverän belcantoteknik, väl matchad av Bror-Magnus Tödenes, ung norsk tenor med italiensk glöd och energi och veteranen Karl-Magnus Fredrikssons varma känsliga baryton. Alla tre är dessutom utomordentliga skådespelare, på scenen utspelar sig ett drama som rör publiken till tårar och som understundom gör att musiken, gudomligt tolkad av den venezuelanske dirigenten Domingo Hindoyan, blir en inramning istället för en huvudsak i dramat.
Vad är det då som vi blir en del av? Vad är det i det som pågår i nuet som regissör, scenograf och sångare, kanske omedvetet, så präglas av?
Sopranen, Ida Falk Winland är till utseendet en personifierad Sara Danius, scenkläderna associerar till Nobelfestligheterna. Den anatomiska teaterns mörkklädda herrar och en och annan dam ser i inledningsscenen likgiltigt ned på dissekeringen av den döda som ska starta. De är de upphöjda, de likasinnade, de ekonomiskt oberoende., de som gemensamt drar fördel av glansen runt divan och skamlöst nyttjar alla tillfällen som givs. För att sedan, när motgångarna hopar sig, när sjukdomen träder in, gemensamt rycka på axlarna och vända ryggen till. Svenska Akademin eller världen i stort? I vilket fall en oändligt sorglig dystopi till den vackraste av musik.
Vi i publiken är den andra sidan av den anatomiska teatern. Vilseförda och passiva sitter vi på åskådarbänken och tar del av det som sker. Utan att ingripa. En dag vaknar vi men då är det försent.
You are currently browsing the körsbärsgårdens blogg blog archives for februari, 2020.
Nu finns Maritas nya!
Björn Erling Evensen (Körsbärsgårdens förlag 2013, ISBN 978-91-979681-1-9)
Köp på www.korsbarsgarden.se
Evensen (född 1924) har ett långt verksamt liv som skulptör och målande konstnär bakom sig. Hans första utställningar var på tidigt 60-tal i London, sedan följde tjugotalet utställningar i New York, uppdrag och utställningar i Sverige, bland annat projekt med musikern Sven Erik Bäck, poeten Östen sjöstrand och dansarna Donya Feuer och Ivo Cramer, där hans stålskulpturer musiksattes. Otaliga verk av hans hand finns i banker, bibliotek, fabriker, flygplatser och på offentliga platser, bland dem Drottningen och hennes skepp (Stureplan) i Stockholm, den 7 m höga stålskulpturen Spirit på Roosefelt Fields i New York och de ljudande skulpturerna, Gateways, i Oslo och i Perth. Han bor idag på Gotland.
Evensens konstnärsskap ska ses i ett internationellt sammanhang, i samröret med konstnärerna kring Brook Street Gallery (Hans Arp, Giacometti och Henry Moore) de tyska efterkrigskonstnärerna i Zero-gruppen och italienarna i Arte Povera (Pietro Manzoni, Alberto Burri och Lucio Fontana). Intressant är att se att Evensen befann sig på plats när dessa grupper startade, han ställde ut med skulptörerna och han influerades av deras uttryck och materialval men valde en helt egen väg.
Körsbärsgården möten mellan konst och natur (Körsbärsgårdens förlag) www.korsbarsgarden.se/HTM/forlag/htm recension: http://www.helagotland.se/noje/default.aspx?articleid=7080693
Syndafloden (Forum förlag)
Köp på www.korsbarsgarden.se
Smak av Gotland (ICA förlag) kokbok
Konst för Alla (Körsbärsgårdens förlag) 2017
Köp på www.korsbarsgarden.se
En större konsthall har glidit upp mot Storsudrets havshorisont. Utan att vi egentligen förstått hur det gått till. Och nu ligger skeppet för ankar där…
En vit skapelse som utan att förhäva sig lyckas flyta på heden, foga in sig i gotländsk byggnadstradition och mäta sig med världen utanför. (ur ett Solvarv på Storsudret, 2015, av Ingela Lind)
Epitetet Gotlands Louisiana, följer Körsbärsgården. Längst ned på Gotlands sydspets, med havet synligt åt tre håll och granne med Hoburgen har Marita och Jon Jonsson byggt ett centrum för samtidskonst i det öppna landskapet
inneslutet i Signe Enströms legendariska trädgård. Här möter besökaren naturen och lugnet, växelspelet mellan nu och då.
Årligen visas ett tiotal utställningar. Litteratur, teater, dans- och musikaftnar avlöser varandra.
Körsbärsgården vill få alla att se och känna konsten. Barn och vuxna. Med och utan funktionshinder. Alla ska ha chansen till upplevelser och att själva få skapa. I tre år har det funnits en konstverkstad med kurser för barn och unga
finansierad av Arvsfonden. Om vintern finns verksamheten i öns skolor.
Boken ger inblick i Konsthallens och Skulpturparkens verksamhet, låter läsaren få del av Barnens konstverkstad och ger också exempel på pedagogiken på Körsbärsgården.
Körsbärsgårdens förlag
Copyright Marita Jonsson, Nanna Nore och Helga Jonsson
Grafisk form Agnes Dunder
Tryck Elanders, Mölnlycke 2017,
ISBN 978-91-979681-2-6
Sidantal: 272 300 bilder
ISBN: 978-91-979681-0-2