Archive for 17 november, 2020

h1

En kamp för överlevnad

november 17, 2020

En kamp för överlevnad. Konstsverige håller andan. KLYS (Konstnärliga o Litterära Yrkesutövares Samarbetsorganisation) summerar coronaåret. Det är ingen munter läsning, särskilt inte för öns kulturskapare. På Gotland tar de extrajobb eller lämnar yrket och professionaliteten och byter spår.

Länsmuseet, som redan i våras hotade med konkurs har fått dryga 6 miljoner, Länsteatern och Gotlandsmusiken kompenseras till del. Men de ”fria” utövarna, konstnärerna blir utan. Hitintills.

Scenkonsten och bild-och form är de områden på ön som är mest utsatta.

Den ännu ej antagna kulturplanen påverkas. Pengarna behövs hos dem med stora lokaler, anses det. De kostar även tomma och stängda. Jag trodde att det var människors överlevnad som var det viktiga. Mat på bordet. Men nej, de får tills vidare ”hålla andan”.

Hur länge kan en konstnär hålla andan? En förening, en stiftelse? En månad, ett år?

För de flesta av oss gäller att spara på allt som går att spara på. Att avskeda trogna medarbetare om man har några, sluta investera. Äta mindre.

Och hoppas att allt ändå löser sig.

Det är många på ön som har det svårt idag. Konstnärer, skådespelare, singsong-writers, musiker, dansare. Finns de alls kvar när viruset passerat?

Några små glädjeämnen här på Körsbärsgården idag:

En av våra konstnärer, Elin Odentia, är på tidskriften ARTLOVERS omslag och får en fin presentation i tidningen. Ulla Wiggen, inplanerad på Körsbärsgården nästa sommar (Heat(Energy)  omskrivs på hela åtta sidor! Vi är så glada!

Öns fina magasin Horisont tipsar om vår utställning, Eurydikes systrar på en helsida. Jo här är öppet, vi bor ju på platsen och måste ta de tillfällen som ges. Om så dagens inkomst är 100 kronor.

Vi är i färd med att korrläsa vårt allra första KONSTMAGASIN.

Jättespännande tycker vi. Numret kommer till jul.

För 47 år sedan kom vår förstfödde, Gustav. Då bodde vi i Uppsala och det var – 19 grader. Idag är det 31 grader varmare. Jag gläder mig litet åt det, vi som måste suga på ramarna, har ännu landen fulla med grönsaker. Men ur ett större perspektiv är det förstås förfärligt. Vad gör vi med jordklotet?