Archive for februari, 2022

h1

Vårsalong på Liljevalchs, nytt på Moderna och Artipelag

februari 8, 2022

Två år har gått och vårt kontaktnät har varit via nätet. Vi har valt konstnärer bland avgångsstudenterna på Konstfack och Mejan, vi har försökt följa museerna och gallerierna på nätet. Det har gått. Men det fattas något. Det som händer mellan betraktaren och konstverket. ”Samtalet”, upplevelsen. Lyckokänslan som kan infinna sig.

Så glada att äntligen ge oss ut i verkligheten!

I helgen kunde Liljevalchs öppna Vårsalongen (4.2-10.4) som vanligt , och även om själva invigningen blev med restriktioner så släpps dessa nu och det mesta inom kulturen tycks återgå till hur det var innan pandemin.

Mårten Castenfors med Lena Trapps ”Carry me home”

Märker vi av de här två åren av restriktioner och isolering inom konsten? Jag tror det. En lång tid av egentid och reflexion påverkar, fördjupar uttrycken, ger tid att pröva nya vägar. Årets Vårsalong rymmer många professionella, (även om amatörer finns), många med utbildning och bakgrund i andra länder. Man anar teman i de olika salarna, lätt anpassade till de statliga kraven på målgrupper och perspektiv som jämställdhet, hbtq, mångfald, funktionsnedsättning, äldre, nationella och internationella samarbetspartners, men genomfört med humor och professionalitet. Faktiskt en av de bästa Vårsalonger som jag tagit del av! Bakom urvalet står förutom chefen Mårten Castenfors, konstnärerna Julia Peirone (kommer med egen utställning i salarna till sommaren och två gånger tidigare i utställningar på Körsbärsgården) och skulptören Stina Persson.

Bland skulptörerna gläds jag åt de humoristiska Carry med home av Lena Trapp och Drömmens flygfarkost av Lars Agger. Bland målningarna hör favoriten Eva Jacobson med tre enastående drömska visioner Luftslott, Rymdaspekt, Till Hill, Susan Whitlow Ultramarin skiftning (båda med tidigare separatutställningar hos oss) och Lars Malmborgs underfundiga Jura, Silur och Kambrium. 

Eva Jacobson
Lars Malmborg

Många är unga som gett sig i kast med måleriet utan konstnärliga högskolor men med precisa tidsbilder av allt som pågår just nu som Lovisa Axellies Nära men långt bort, långt bort men nära  och Alice Herbst Dozens of tales for thriving flowers. Ömsinta och självklara är Johanna Backmans 16 självporträtt i ett, i Jag, jag själv § jag. Roligast var Ebba Strid Udikas Den magiska hissen, en rosafärgad hisspanel som med ett antal knappar och en magisk röst tar dem som finns på våra äldreboenden till ouppnåeliga destinationer.

Lovisa Axellies
Alice Herbst

Moderna Museet presenterar just nu hälften av de nyförvärv som gjorts med det krisstöd på 25 miljoner som staten beviljat. Här är inte fråga om att ta tempen på konsten och dess aktörer av idag. Urvalet har gjorts genom att regionerna fått lämna förslag på konstnärer som sedan kontaktats och genom att konstnärerna direkt lämnat förslag. Några av inköpen känns självklara. Det är försumligheter sedan årtionden som nu museet tar igen, som t ex Nina Bondesson, Margareta Hallek och Jörgen Hammarberg (som redan på 60-talet fanns i kretsen runt Pontus Hulthen och som nu äntligen hamnade på museet med 4 verk). Den här sortens brister borde inte finnas på Moderna museet, krisstödet hjälpte till att täppa till hålen.  

Samtidigt känns valet av samtidens konst osäker och lättvindig. Men det kommer en andra utställning med resterande inköp. Kanske kommer den bättre att spegla det som verkligen sker i konsten just nu. Undantaget är inköpet av den jättelika foliovolymen med tuschteckningar av Idun Baltzersen. Vi är i detta nu omgivna av fantastiska och lovande nya aktörer. Hoppas Moderna har hittat några av de övriga också!

Artipelag i Stockholms skärgård cirka 30 minuter från city öppnar igen med två intressanta utställningar Tal R (från Israel, nu bosatt i Danmark) som i Vrångsidan presenterar skulpturer, teckningar, målningar, textil i det stora havet med utblickar mot vattnet som är museets paradrum. Det är en enastående fint formad utställning med en långvägg av skisser tätt sammanfogade så de bildar en tapet, en fond, till det som sedan har blivit skulpturer. Intressant djupdykning i en konstnärs tanke- och formvärld.

Annika Liljedahl intill med utställningen Väx till liv rymmer både mänskligt liv i utveckling och naturens. Vackert, drömskt med skrämmande undertoner. 

Om man inte är bilburen kan det vara svårt att ta sig. Bussar körs direkt två gånger dagligen helger, kollektiv trafik finns men kräver byte och tar tid. Dock värt besväret. Passa också på att vandra i naturen och upplev Artipelags skulpturer med bland andra Jaume Plensa, Maria Miesenberger, Klara Kristalova, Per Kirkeby, Berlinde De Bruyckere. För närvarande öppet helger.