Nu är bråda tider om man som jag inte hann klippa ned alla perenner och lät bli att samla upp löven som föll i fjol.
Om senhösten kan det vara ganska ruggigt, blir mörkt fort, jag har tusen ursäkter för att stanna inomhus och lämna löven kvar. Skyddar växterna, rötterna, näring som återvänder till jorden osv, även om just löven har en tendens att blåsa dit, där de inte behövs, för just det.
Nu är jag alltså ute mest hela dagarna, lyssnar till fåglarna som verkligen vällt in över ön sista veckan, krattar, samlar upp nedfallna grenar, förbereder litet i landen och förstås sår alla grönsaker, som sen ska ut i desamma. För oss gäller att inte vänta, vi behöver tidig skörd inte minst för kaféet. Men inte för tidig, då kan plantorna frysa.
Försöker varva alla jobb för att skona rygg och leder. Det går än så länge hyfsat.
Så är det det där med LYCKAN att vara i sin trädgård. ALLT, precis allt, den här tiden ger glädje! Allt spirande, alla lökar som bestämmer sig för att slå ut, solen som värmer, och inte minst, all min kål (svartkål, grönkål, brysselkål, savoj) som ännu finns i landen och har klarat ”vintern”, som här på södra ön aldrig kom, vi gick meteologiskt från höst till vår. Nu spirar det på nytt på kålstammarna och nya vitaminrika blad dyker upp. Ganska fantastiskt hur naturen funkar! Och vi har faktiskt färska grönsaker under hela året, även om sortimentet är något begränsat. Fast dessutom har vi ju sådant som vi i höstas frös in och som vår kock GianMauro gjorde inläggningar och ”sugo” av.
Snart drar säsongen igång här på Körsbärsgården. Ett och annat ateljébesök har vi gjort, sett några utställningar även om museer och gallerier ännu är långt ifrån med den verksamhet som var innan pandemin. Ibland undrar jag om någonsin museerna kommer att återhämta sig? Mycket verksamhet har ersatts digitalt. Men trots allt. Konst måste ses och upplevas på plats. Det är bara så.
Jag har läst fler böcker än vanligt i vinter. En av de intressante håller jag just på att avsluta, Amor Towles Lincoln Highway. Läs den! Presenterades även på Babel för fjorton dar sen om någon missade kan man ta del av författarintervjun i efterhand på SVT Play.
Jag har verkligen lämnat mitt liv som länsantikvarie på ön (för nu mer än tjugo år sen). Men plötsligt dök två böcker upp som starkt minner om den tiden och framför allt det enorma uppsving som kulturminnesvården, bevarandefrågorna, nytänkandet på museerna (inte minst i regionerna) hade på 70-90-talen. Och alla de medel som staten försåg oss med! Det är verkligen sorgligt att se utvecklingen som följt. Den som skrivit böckerna är Sten Rentzhog, landsantikvarie i Jämtland men också styresman och chef under några år för Nordiska Museet, initiativtagare till byggnadsinventeringarna i landet, till Länsmuseernas samarbetsråd, aktiv i Kulturrådet, dessutom engagerad i museernas professionella vård av samlingarna, till museernas fotoarkiv, till regionernas kulturturismsatsningar,till IKS, (intensifierad kommunal sysselsättning med arbetsmarknadsstöd), till utvecklandet av länsmuseernas barnverksamhet, till samarbetet med skolorna, ordförande i FRI, friluftsmuseernas samarbetsorganisation, en av initiativtagarna till SAMDOK museernas samtidsdokumentation, ja listan kan göras långt längre. Boken heter KULTURARV OCH MUSEER femtio år med kulturpolitikens styvbarn. En bok om en enastående resa för kultur och kulturvård som så sorgligt avstannat. Den andra är mera ett häfte, KYRKOR I FARA (tillsammans med Bengt OH Johansson och Ingrid Sjöström) och handlar om kyrkorna som just är ett enastående kulturarv och dessutom ekonomiskt enormt värdefullt men som egentligen hade lika stort värde för utvecklingen av landet Sverige, för dess lagstiftning, demokrati och medbestämmande, folkstyrets rötter med allt från gemensamma uppgifter som skola, sjukvård, fattigvård, väghållning med mera och som informatör om nyheter och lagstiftning som beslutades i landet.
Viktig litteratur om det som varit men kanske lika viktig för hur vi kan och bör agera framgent.
Återkommer med närmare presentation senare.
Litteratur författare Sten Rentzhog, om kulturarv och museer och om våra kyrkor
körsbärsgårdens blogg 