Archive for oktober, 2022

h1

Vart är vi på väg? Konst och politik på Venedigbiennalen

oktober 23, 2022

“Where are we going? Towards self destruction with eyes open”

Jon och jag återvände till Venedig Biennalen för att än en gång ta del av hur konstnärer runt om i världen ser på det som händer just nu och vad som väntar oss.

Och efter de politiska valen i Sverige och Italien känns årets Biennal så fruktansvärt förutseende. Temat Milk of Dreams för oss in i sagans och drömmens värld dit vi gärna flyr när allt omkring är kaos. I rum efter rum avslöjas samtid med miljökatastrofer som ödelagda hav, nedbrända skogar, människor på flykt från översvämningar, torka och ohållbara temperaturer för mänskligt liv. Antroposcen, det mänskliga livets slutskede med Artificial Intelligence som tagit över våra tankar, drömmar om ny teknik som kanske ändå kan rädda… Tillbakablickarna till 1920-talet och Weimarrepubliken och nazismens stöveltramp som närmar sig, hungersnöd och skenande priser, brist på det mesta och samtidigt gangstervärldens och finanshajarnas giriga nöjesliv, sedeslöshet, flödande stimulantia. Och konsten, musiken, litteraturen, arkitekturen, filosofin som knivskarpt beskriver vad som komma skall. Som alla förnekar till dess det är försent…

Åk till Venedig, (Biennalen pågår till 27 november) och se vad som står för dörren!

Denna gång besökte vi ön San Giorgio och den kinesiska konstnären Ai Weiweis makalösa installation i svart (förkolnat) glas, en niometers ljuskrona av människo- och djurkranier och inälvor när allt liv släckts ut. Eller hans legorepliker av kända konstverk ur historien som är så nära det furiösa livet på 1920-talet. Det avslutande verket är Edvard Munchs Skriet med den mänskliga fasan på bron och med Ai Weiwei själv, desperat och naken, i bakgrunden.

Ai Weiweis ljuskrona på San Giorgio
Detalj kranier i svart glas
Ai Weiweis tolkning av Edvard Munchs Skriet i lego

Vi återsåg Anselm Kiefers skildring av dagsläget ut ett historiskt perspektiv i Dogepalatset. Här utgår han från Venedigs historia, från Dogernas usurpation till dagens globala ekonomis övertagande av vårt liv och tankar. Quest scritti, quando verranno bruciati, daranno finalmente un po´di luce. När vi bränt ned allt, kommer det kanske en strimma ljus. Texten är från den italienske poeten Andrea Emo. Salarna är ofantliga, motiven skildrar människans ofrånkomliga väg mot  krig och förstörelse . Och samtidigt så enastående berättat. 

Anselm Kiefer i Dogepalatset

Den koreanske konstnären Chun Kwang Young har intagit ett av de anrika palatsen vid Canal Grande, Contarini Polignac med enorma skulpturer tillverkade av små trekanter inslagna i mullbärsträdspapper från gamla böcker och handskrifter, ett arbete han drivit under trettio år. Att tillverka papper från mullbärsträdets bark , Hanji, är en mer än tusenårig teknik, (pappren kan vara i tusen år). Utställningen är på sitt sätt essensen av temat för årets Biennal, en tusenårig historia av hantverkskunskap, konstnärskap och det skrivna ordet, vars tid nu är förbi.

Chun Kwang Young Times Reimagned

h1

1 000 gäss i Sundre väntar på rätta vinden söderut

oktober 7, 2022

Elva sekundmeter, nitton i byarna, sydostlig vind. Gäss i tusental har de senaste dygnen samlats på åkrarna i Sundre och väntar nu på att vinden vänder och att de de kan färdas söderut- På söndag?

Lika roligt skådespel varje år, och vilket liv det är! Men förstås inte roligt för jordbrukarna. De äter allt de kan komma över!

Igår en välfylld dag i Visby med bästa Stiftelsen och AU. Så mycket ideer!

Samtidigt två roliga utställningar som jag fick ta del av: Eva Szentiványi på FGK (Gotländska Konsthantverkare och Formgivare) på Hästgatsbacken med utställningen HÄRD. Sparsmakade keramiska former som strävar mot det fulländade. Gå och se!

Klev även in, som förr i tiden, på Konstmuseet som nu tillfälligt tagits över av KRO Gotland och ställer ut Gotländska konstnärer. Öppet och glatt med alla konstnärerna som höll på med hängningen och pratade framtid. Alla VILL ju verkligen att museet åter ska öppna. Vilken fantastisk plats och härliga lokaler Konstmuseet egentligen har! Nu lånas alltså rummen tillfälligt ut till konstnärsgrupper som då får ta ansvar för hängning och vaktning. Och nu är det KRO Gotland som fått låna lokalerna för några veckor.

Det är en underbar, härlig, rolig tillställning, några av konstnärerna med oväntade verk. Lördag är vernissage. Gå och se ni som bor i närheten. Jag är bara så glad att den var färdighängd redan igår så jag fick tillfälle att se och träffa alla!

Judith Decker med spännande bygge

Petter Hellsing

Eva-Marie Kothe

Hoppas nu det nya politiska styret på ön kan hjälpa alla fria professionella konstnärer så att de på nytt får en plats att ställa ut på. Länsmuseet stängde Konstmuseet för tre år sedan p g a problem med ventilationen och eventuell rörelse i grunden (det senare var inte riktigt så, ventilationsproblemen utreds vidare).

Ja flera av dem som nu ställer ut har ju under tiden varit här hos oss. Men en plats i Visby behövs!

En i Körsbärsgårdens styrelse frågade mig för nån vecka sen : ”Vem får årets Nobelpris i litteratur? ” 

”Annie Ernaux”, svarde jag tvärsäkert. Ångrade mej sen. Inte var jag så tvärsäker. Norrmännen står ju på kö, och så alla okända runt om i världen. Men jag återkom inte för att förtydliga mitt svar.

Glad för det nu, och väldigt glad för Annie Ernaux! En kvinnlig Hemingway…

h1

Första oktober – en alldeles underbar dag!

oktober 1, 2022

Efter 5 månader ständigt närvarande på Körsbärsgården (utom 3 dagar för yngsta dotterns bröllop) tog jag ledigt idag! Det är första oktober och vi går in i vintersäsongen när Skulpturparken är öppen dagligen 12-16 och Konsthallen efter påringning.

Vad jag gjort första lediga dagen?

Först skörd på Hamra Vingård med tjugotalet ivriga vinplockare med sina sekatörer i strålande sol. Underbar förmiddag där vi två och två per rad klippte klasar från vinrankorna, jag med Cicci Schelin Seidegård, som kom ända från Visby för att få vara med om detta!

Cicci och jag
vinrankor Hamra
Anna Serner hjälper oss alla

Eftermiddagen i Havdhems bygdegård där Gotlandsmusikens Blåsarkonsert gjort nedslag med sin bygdegårdsturné med ”Operapärlor”. Och där satt vi 12 i publiken och lyssnade på ett helt underbart ofattbart program med stjärnor som förutom Blåsarkvintetten bestod av mezzosopranen Sidsel Eriksen (Det konglige teater i Köpenhamn och Det Jyske Opera) och harpsolisten Clara Heinemann som numera är frilans i flertalet svenska orkestrar. En gång för längesen var jag hennes barnvakt i Uppsala…. Tiden går. Jag for förstås till Havdehem för att än en gång lyssna på Clara och fick så oändligt mycket mer.

Soloharpisten Clara Heinemann

Vi är lyckligt lottade på Gotland med vår fenomenala länsmusik! Tack Dag Franzén, tack Blåsarkvintetten, tack Region Gotlands lilla kulturenhet att ni för ut musik över hela ön och tack också politiken att ni möjliggör detta.

mezzosopranen Sidsel Eriksen från Danmark

Jag är faktiskt alldeles omskakad, överväldigad och lycklig efter en sån här dos!