Archive for november, 2022

h1

Ett resurscentrum för konst

november 23, 2022

Gotlands Konstmuseum stängde för tre år sedan. Galleriföreningen lades ned,  BACs (Baltic Art Center) fina utställningslokaler har försvunnit. Det ser mörkt ut för konsten. Eller?

Vad händer i kris? Jo vi går samman. Konstnärer, grupper och konstföreningar träffas och diskuterar, försöker lösa tillsammans. Några konstnärer övertalar länsmuseet att öppna Konstmuseet mot att de själva kurerar, hänger och vaktar. Det har under året resulterat i några fantastiska inblickar i det gotländska konstlivet. I kraft, och vilja. I diskussioner och debatter. Vi arrangerar dialogmöten, deltar i ART MEET UPs, ordnar upprop.

Kanske håller något till slut på att hända. När diskussionerna var som hetast i media och i radio tillsatte länsmuseet till slut en referensgrupp med experter från riket och ön att komma med synpunkter på ett framtida konstmuseum. Förvånande nog kom den till slutsatsen att det befintliga konstmuseet omgående borde öppna och med tiden byggas ut med en klimatanpassad del för utställningar med värdefulla inlån. Det blev också lösningen för länsmuseets anlitade arkitekt Christian Hegarth. Konstmuseet bedömdes robust och bra för de flesta utställningssammanhang men borde även rymma möteslokaler, fikarum. Kanske verkstad. En omdisponering av rummen kunde dock rymma det mesta. Och på sikt då en klimatanpassad tillbyggnad.

Regionstyrelseförvaltningen gav parallellt en konsultfirma i uppdrag att snabbutreda en översyn av hela konstområdet. De kom med viktiga förslag till förändring. De professionella konstutövarna är öns resurs och måste tas bättre tillvara. Med produktionsstöd, projektstöd, stipendier och verkstäder. Bara 10% av kulturbudgeten på Gotland går till konstområdet, vilket är ovanligt litet i jämförelse med övriga Sverige. 

Av översynen framgår att Konstmuseet kostar knappt 4 miljoner/året. Fast det är stängt och tomt. Mycket pengar i jämförelse med det som idag tilldelas de professionella utövarna. 

Konstnärerna och föreningarna behöver en plats att mötas på och utbyta tankar. Med varandra och allmänheten. De vill ha utställningsmöjligheter. Stöd till arbetslokaler. 

Hitintills har regionen förlitat sig på länsmuseet. 

Men för ett länsmuseum är grunduppdraget att bevara kulturarvet. Medarbetarnas kompetens och expertis ligger där och det gör de bra.  ”Samtidskonstens roll är vag i förhållande till hur museet beskriver sitt grunduppdrag”. När Konstmuseet öppnade fanns två chefer, en för länsmuseet och en för konstmuseet. Så är det inte längre, all konstverksamhet ligger under länsmuseets chef. Är det verkligen en bra lösning? Kanske bör konsten stå fri?

Konsultfirman som regionen anlitat föreslår ett Resurscentrum för konsten och kanske går det att förena med det som konstnärerna och föreningarna efterlyser: Ett öppet fristående Konstmuseum som samhällsaktör och mötesplats, där konstnärer och föreningar tar plats med stärkta insatser för de professionella aktörerna. Som verkar i staden och på landsbygden. Och betydligt mer resurser till konsten. 

Ännu tycks det vara en lång väg att gå innan en lösning finns på bordet. Men 

politiken engagerar sig. Det nya styret på ön börjar bra!

Detta infördes som debattartikel i Gotlands Tidningar och som insändare i Gotlands Allehanda. Viktigt att konsten finns på ön!

En tisdagskväll på Körsbärsgården. Teaterföreställning med Öja skolas barn som skådespelare, pjäsförfattare, scenografer m m

h1

Utställning och bokpresentation med Eva Jacobson

november 18, 2022

Vi har en POP UP-utställning i Stockholm lördag-söndag 26 och 27 november kl 14-17 på Packhusgränd 6 (4 våningar men hiss) i Gamla Stan, Stockholm. Vi bjuder ”som förr” på Bischoff och kaka. Konstnären kommer att vara på plats och det blir en liten Artist Talk cirka 15 båda dagarna.

Evas nya bok heter ANDANOM och rymmer många av de bilder, skulpturer som hon också presenterar i utställningen. Hjärtligt välkomna! Är det någon som absolut inte kan i helgen går det bra att komma på fredag 25 nov. kl 17. Då blir det utan Eva och tilltugg… Men konst och bok.

Hör helst av er och meddela när ni kommer. Ytorna är små…

mobil Marita 0706-212220

Eva i ateljén

h1

Traditioner

november 15, 2022

För drygt tjugo år sedan flyttade vi från Visby innerstad till Sundre, drygt nio mil söderut. Där tar Gotland slut, havet har vi synligt på tre håll. Vi var 26 bofasta, tror jag, öns minsta socken, nu är vi 25.

Vi trivs bra här, har nära till varandra och naturen, odlar det som vi behöver under året av grönsaker. Om sommaren träffar vi fler människor än vi kan drömma om. De flesta kommer hit för konsten (hos oss), för naturen och promenader i reservaten, för utblicken över havet vid Hoburgen.

Vi är nära varandra, nära landskapet och nära vår historia, våra traditioner. Jag går dagligen en morgonpromenad över heden. Då hör jag kyrkklockorna. En måndag 8.45? Någon har dött är min första tanke. Jag räknar till nio mellan varje ringning. Någon står i kyrktornet och drar i klockrepet. Ett drag för varje år som personen levat.

Jag går upp till kyrkan, anar vem det gäller.

Jo kyrkvaktmästaren står där i tornrummet. 84 drag blir det. 84 år. Den levande ljusen brinner på altaret och vid dopfunten. Själaringning och tid att sörja och glädjas över att ha fått vara en del av en medmänniskas liv.

Jag är så innerligt tacksam över traditioner som lever vidare. Att vi ännu här på ön har tid att stilla oss, tänka över livet, glädjas över att få vara en del av en stor samhörighet. Måtte aldrig traditionerna här på ön upphöra! Kimbning (när man slår manuellt på kyrkklockan med stenar) vid bröllop, själaringning med ett ring för varje levnadsår. Och så helgmålsringningen kl 18 om lördagarna för att påminna om att nu stundar helg och vila från arbetet. Klockan som ljuder över hela socknen, vår lilla del av jordklotet, dit vi hör.

h1

Framtiden är bara nu, idag. Hos Helga på Sardinien

november 9, 2022

Nästan tre år har gått sedan Jon och jag var hos dottern Helga med familj på Sardinien. Då var i slutet av februari 2020, de första tecknen på en pandemi i Kina sipprade in i Europa när vi bytte flyg i Milano. Så kom nyheter i italiensk TV.

Så mycket har hänt. Två års nedstängning. Sommaren 2021 drabbade en stor brand området där Helga bodde. (Den sommaren brann det på många håll) Tre byar och enorma områden olivträd brann ned. Deras bostad, djur och odlingar försvann i lågorna. Idag är bostaden återuppbyggd, olivträd (små pinnar) planterade.

Hur skulle det se ut?

Marken grönskar på nytt, de flesta nedbrunna träd står ödsligt kvar i landskapet. Det är varmt och extremt torrt i november. Vi badar i havet.

Så kommer första stormen och ett våldsamt regn, blixtarna skär över bergen. Huset skakar och jag inser att de måste skaffa åskledare. Deras hus är ju högsta platsen nu, inga träd omkring. Och en stor vattencistern bredvid….

Efteråt luktar allt eld och sot på nytt. Luften är tung att andas. Vardag, för dem.

Var tredje dag hämtar vi dricksvatten några kilometer bort. Hela byn hämtar sitt dricksvatten där. Gott och rent. Vattnet hemmavid är inte drickbart.

Italien spar på elen. Helgas flickor är små poliser. Varje rum släcks när man inte vistas där. Om dagen går ideligen elen. Svårt med internet. Är nog gemensamt för Europa f n. Utom hos oss i Sverige då.

Jag ser att priserna är desamma eller t o m lägre än tidigare på kafé och restaurang. Annars skulle ingen gå ut längre…

Vi har inte insett i vårt land vad som förestår. Att det faktiskt råder elbrist utanför våra gränser. Att städer släcks ned om natten.

Trots allt. Vi promenerade i 25 gradig värme om dagarna, såg stenåldersgrottor och nuragher intill bostadshuset. Här har man bott sedan urminnes tider. Stadens stora sevärdhet, världens äldsta olivträd sas det, finns inte mer. Det brann upp. Men det nedbrända står ännu kvar och har blivit en ny sevärdhet. En ny stenåldergrotta dök upp i branden när alla träd och buskar omkring brunnit av. 

Tvillingarna som just fyllt fem har börjat på fotbollsträning. Tränaren är glad, det är blandade grupper till tolv år och han har aldrig haft flickor i gruppen. Nu är de alltså två!

Det är vemodigt att resa därifrån. På mammors vid oroas jag. Hur livet gestaltas för våra barn och barnbarn….