Archive for the ‘Uncategorized’ Category

h1

Visby innerstad igen

november 8, 2018

Javisst har en fastighetsägare rätt att få frågan om rivning prövad i formell ansökan hos byggnadsnämnden, som stadsarkitekten påpekar i GT 8 november. Men efter redan genomförd rivning? Det är vad som har skett i fallet på Södertorg, ekonomibyggnader på gården är borta, gatuhuset är ett tomt skal utan golv, innerväggar och tak mellan våningsplanen.

Ännu ett hus i innerstan har fått samma behandling. Det är ett reveterat bulhus från 1700-talet med nyupptäckta målningar liknande dem i Donnerska huset i Klintehamn med prunkande fruktträd, personer i herdelandskap och små bebyggelsemiljöer. Nu står det som ett tomt skal utan att någon agerar. I detta fall har fastigheten undersökts av konservator och utlåtandet är att det är av byggnadsminnesklass. Fastighetsägaren hade hoppats kunna förtäta fastigheten och har banat av hela gårdsplanen.

För mig är de båda exemplen inga exempel på en ”levande innerstad.” Visbys bebyggelse är attraktivt att ekonomiskt spekulera i, priserna närmar sig Stockholm innerstad. Fastigheter köps upp på löpande band. I de båda aktuella fallen ägs fastigheterna av samma person, som under några få år förvärvat ytterligare tjugotalet hus innanför murarna.

Inför världsarvsförklaringen av Visby 1995 byggnadsminnesförklarades 200 fastigheter. Alla ägare deltog och beslutade om restriktionerna för sina hus. Alla hus beskrevs utförligt i media varje gång nya byggnadsminnen tillkom (de beslutades då i länsstyrelsens styrelse). Radio Gotland genomförde 16(!) halvtimmesprogram om byggnaders vård och deras historia.

Det är nu snart 25 år sedan. En ny generation har tagit över. Det är hög tid att på nytt informera om Världsarvet Visby, om hur vi ska ta hand om husen och alla de kvaliteter i miljön som gjort och gör att vi är en av världens allra främsta ”levande städer.”

Kanske är det helt enkelt så att de nya ägarna, de som samlar innerstadshus i en fastighetsportfölj med kortsiktiga vinstperspektiv, helt enkelt saknar kunskap om Visby. Kanske borde vi på nytt berätta, lära varandra. Jag tror faktiskt att det är möjligt att också få de nya storägarna att se kvaliteter i den historiska bebyggelsen.

h1

Sadaharu Horio är död

november 4, 2018

En av de riktigt stora samtida konstnärerna har gått bort. Sadaharu Horio från Japan. Han tillbringade tio dagar hos oss 2014, skapade tillsammans med kollektivet KUKI en enastående utställning och hade Art Performnces varje dag, en oförglömlig tid för oss alla.IMG_5150

Horio tillhörde GUTAI-rörelsen som uppstod i Japan efter kriget. Det konstnärliga uttrycket fanns i kroppen ansåg man. En av de främsta i gruppen var Shiraga som då målade med fötterna. Horio var yngst och blev den siste i gruppen.

Vi hade träffat Horio på Biennalen i Venedig. Och fem år senare kom han alltså till ön. Här förvandlade han kasserade föremål från jordbrukarnas lador till underbara ting med ny innebörd, vrakved från stranden fogades till ”Onekilos-sculptures” där vikten styde urvalet. Och med och för barnen här nere på Storsudret gjorde han en mängd happenings.

– Som på Moderna museet på 60-talet, sade Ingela Lind som gjorde ett utförligt TV-inslag.

Sista gången vi mötte Horio var i hans hemstad Kobe i mars i år tillsammans med vännerna från KUKI och nya konstnärsvänner. In i det sista fortsatte han i Gutais anda. I det spontana uttrycket.

För Horio var konsten livsnödvändig. Det viktigaste. Som luften vi andas. KUKI betyder just ”luft” . Jag tänker att det är där han nu är, i luften vi andas, den livsnödvändiga.

IMG_2476

h1

november 1, 2018

Vad händer i världsarvet Visby

Ett världsarv är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara för framtida generationer. Det är en unik plats som berättar om människans historia. När platsen finns på Unescos världsarvslista ska den garanteras skydd och vård för all framtid.

Ja så står det i världsarvskonventionen. Ansökan för Visbys del gjordes en gång av Gotlands kommun och länsstyrelsen, Sveriges riksdag och regering skrev på, UNESCO:s världsarvskommitté fastställde.

Visby innerstad blev världsarv 1995. Det är en av världens främsta städer.

Men vem bryr sig idag. Egentligen?

Två fastigheter på Södertorg med flera byggnader är aktuella för rivning, exploatering och nybyggnad. Det borde inte vara möjligt, inte ens tanken.

Hur fungerar en nybliven fastighetsägare som ens kommer på en sådan tanke?

I ena fallet ansåg Byggnadsnämnden det var en bra idé, ärendet ligger nu efter anmälan hos UNESCO. I det andra fallet uppmanade stadsarkitekten i veckan som gick fastighetsägaren att söker rivningslov! Jag tar mig för pannan. Inser man på Regionen vad de här två ärendena innebär? Faktiskt kan Visby hamna på listan World Heritage in Danger och uteslutas bland arven.

Byggnaderna är i dåligt skick, de har förslummats, fått förfalla allt för att möjliggöra rivning och högre exploatering av fastigheterna. Idag står det ena med avriven puts på hörnen (undersökning av stommen?) och borttagna fönster och förspikade skivor i väntan på rivningslov.

Tänk om politiker och Visbybor! Vill ni verkligen ha en stad där kortsiktig ekonomisk vinning för enstaka fastighetsägare ska styra om Visby kan fortsätta att vara världsarv eller ej?

Jag besökte nyligen Arkitekturbiennalen i Venedig. De senaste åren har arkitekter över hela världen samlats där med teman kring hållbarhet. Ett av ledorden var:

Den som bygger ett hus bör planera det så att det att det ska kunna fungera för sju kommande generationer.

Något väl värt att hålla i minnet. Vi måste tänka på hållbarhet också i planeringen och bebyggelsen. Men hur resonerar vi i vårt land? Att ett hus ska ha en livslängd på en generation, kanske två?

Gotland har ett världsarv att bevara för kommande generationer. Det är hög tid att ta ansvar för det.

IMG_4811

 

h1

Resa till London 2

oktober 26, 2018

Somerset House visar vad som pågår på den afrikanska kontinenten inom samtidskonsten parallellt med Frieze. Förra året vi besökte utställningarna fick vi idén att visa återvinning inom samtidskonsten. Vi lyckades inte fullt ut men Wosene som hör till galleriet Addis Fine Art kom hit. Han var en av föregångarna, laborerade mycket med skrot från dumpningsstationer runt Addis i sina skulpturer. Numera bor han i Kalifornien och ägnar sig åt måleri och det åldriga skriftspråket Amharic i sitt bildspråk, också en form av återvinning.

Addis Gezehagn (f-1978) är en annan av konstnärerna runt Addis Fine Art, det är det förändrade urbana landskapet i sin hemstad som han skildrar, de växande kåkstädernas tilltagande slum i drömlika dekonstruktioner i överlappande färgstarka fragment av dörrar, skyltar, plåttak.IMG_4469

Gerhard Quenums (f.1971 i Benin) skulpturer av funna objekt ombildas till nya porträtt av samhället. Tid och rum upplöses, uråldriga religiösa seremonier ingår fördomsfritt i en ny samtids historia. Impregnerade , brunna träföremål formas med amuletter, plastskräp från allt vi i västvärlden dumpad till en berättelse om Benin av idag.IMG_4477

Två större installationer av de Sydafrikanska konstnärerna Emma Willemse och Achti-Patra Ruga fyllde delar av källarvåning respektive särskilda utställningssalar i bottenvåningen. Willemses Suture handlar om båten som möjlighet till flykt att börja ett nytt liv. Men hennes båtar är inte sjövärdiga, människornas farkost, räddning är dömd att misslyckas.IMG_4514

Achti-Patra Rugas konst skildrar en mytologisk värld som utmanar kulturell identitet och parodierar post-aparheid Sydafrika, komplexa sanningar kring landets postkoloniala historia, pst-koloniala samtid och hans egna erfarenheter som queer Xhosa man.IMG_4489-1

Vi har inte gett upp ansträngningarna att kunna visa ännu en del av det som pågår inom afrikansk samtidskonst och koppla det till vårt långsiktiga projekt kring barn/unga och återvinning. Men det finns komplikationer, ekonomiska. Och framför allt saknas intresse från statliga institutioner för sådana satsningar.

h1

Resa till London

oktober 18, 2018

Wenn jemand eine reise tut dann kann er was erzählen…lärde jag mig i skolan, dvs den som gör en resa har alltid något att berätta.

Jon och jag stängde Konsthallen efter drygt 5 intensiva månader, återbördade det mesta av utställningarna till konstnärerna och for till London där de årligen återkommande konstmässorna Frieze Masters, Frieze London samt Monniker Art Fair ägde rum. Två av dem i Regent´s Park, den senare i Shoreditch där vi också träffade ”vår” Street Artist PURE EVIL och följde med honom hem ute på den engelska landsbygden bland böljande beteshagar så långt från Grafittin som man kan komma…

På Frieze Masters blandas väldigt gamla ting med det nyaste nya, just nu är det onekligen mycket koreansk konst!IMG_4325

En monter ägnades Man Ray och Lee Miller och som fanns nära Picasso på femtiotalet. (Montern fick för övrigt pris som bästa monter senare) Sir Norman Rosenthal kurerade 4 små utställningar.

Teman kring olika konsthandlare, bland annat ägnades en av utrymmena på Japansk studiokeramik och teseromonier. Spännande efter vår Japanresa i våras… Här var det MITATE som gällde dvs att se på nytt. Teceremonierna som togs med i japansk religion på senmedeltid handlar om det enkla, anspråkslösa, som genom omsorgen blir till konst. Fin beskrivning också av keramiken som den plastiska konst som är mest abstrakt i sin ursprunglighet .

Axel Vervoordts monter, vår vän från Antwerpen, har som vanligt underbara verk att visa. Mycket asiatiskt förstås. I parken mellan de två mässorna visas skulptur, även där en och annan korean. Till exempel Kimsooja som vi upptäckte senast på Biennealen i Venedig och Lee Ufan hade fått uppdraget att göra årets paviljon på Serpentine Gallery (han hade ju ett eget museum på Naoshima i Japan)

Frieze London är färgstarkare, kontrastrikare, mer oförutsägbart. De flesta namn var okända för oss, Alexandros Vasmoulakis (Grekland), Paulina Olowska, Mark Bradford

och så Bjarne Mellgaard och Peter Doig som vi båda mött på Louiana tidigare.

Galleri Magnus Karlsson har egen utställning i något som kallas Asia House, ett stenkast från Frieze. Här visar han upp alla som hör till galleriet, fin utställning. Och Klara Kristalova var förstås på plats!IMG_4427Återkommer snart om Somerset House och den afrikanska konsten!

 

h1

LYCKA

september 29, 2018

Kan vara en dag som idag, sol, stilla, klara höstfärger, tranor som betar på åkern inom synhåll.

Idag ganska mycket folk i Konsthallen. Ännu kommer många barn. Alla är så positiva och tycker om både lokaler, konstutställningar, atmosfären. Dröjer sig kvar och pratar om livet. Jag bredde några smörgåsar, kokade kaffe och gjort en fransk äppelkaka. Tyckte synd om dem som kom till Storsudret nu när alla näringsställen är stängda. Även om vi skrivit på alla sociala medier att fik/bistro slutat för säsongen.

Folk blev så glada. Åt upp allt förstås.

Ser bilder på Instagram från Helga, Gian Mauro och tvillingarna som nu äntligen får litet gemensam semester på hemmastranden på Sardinien innan olivskörden börjar. Flickorna har börjat gå. Gillar att bada. Fångar fisk i havet

h1

Sista öppethelgen på Körsbärsgården sommaren 2018

september 28, 2018

 

Nu lider sommaren mot sitt slut och helgen som kommer lördag-söndag 29-30 september blir den sista öppna helgen på Körsbärsgården för denna säsong (öppet 11-17). Så öppnar vi förstås vissa helger i Advent.

Ännu finns alltså tillfälle att se Portable Landscapes som kurerats av Moderna museet i Riga och Baltic Art Center med anledning av Lettlands 100-årsjubileum och med de konstnärer som under kriget lämnade Balticum och bosatte sig i Sverige.

IMG_3864Våra egen stora satsningar, Wosene, den afrikanske konstnären från Addis Ababa som var den förste att arbeta med återvinningsmaterial i konsten och som tagit upp det uråldriga skriftspråket Amharic i sitt måleri finns i Livias Hus,IMG_3609

och Collage, skisser, målningar, skulptur och konsthantverk av de 66 konstnärer som hittills ställt ut på Körsbärsgården finns i Konsthallens stora sal.4B127CF4-DA69-4F0D-96F7-E6A5F090AB01

Även Konstfacks avgångselev Nina Salalaikos keramiska installation Grey Flowers finns att beskåda i ett av de mindre rummen.

Några nyförvärv kan beskådas i Skulpturgalleriet, ett verk av Japans kanske främste keramiker Shiro Tsujimura och ett annat av Anna Bjerger.

Dessvärre är kafé och bistro stängt för säsongen (liksom allt annat på Storsudret utom Fiket i Burgsvik som har öppet till 14. Matsäck rekommenderas!

Har tillbringat två intensiva dagar i Visby, mötet med kulturkonsulenterna, Region Gotlands kulturenhet och oss Fria Professionella blev en livlig och animerad diskussion om förväntningar och hur vi framledes ska hitta former för samverkan och informationsutbyte. Här finns en del arbete att göra, vi kommer att snart ses igen för att se hur konsulenternas ansvarsområden bättre kan innefatta det fria professionella området.

Vi har skapat ett Nätverk för Kultur mellan kulturen på norra ön, på södra och i Visby med Konstmuseet och Visbys olika ”centrumbildningar”, Baltic Art Center, Tonsättarcentrum och Översättarcentrum. Tanken är förstås erfarenhetsutbyte och samverkan. Det som står överst på agendan är marknadsföring av konsten och kulturen på norr och i söder vid sidan av Visby.

Körsbärsgården sonderar olika vägar för framtiden. Kanske bilda en stiftelse för Körsbärsgården Pedagogik?