Archive for the ‘Uncategorized’ Category

h1

MYCKET + SIMKA = SANT 20 juni sommarens roligaste dag…

juni 16, 2017

Tisdag den 20 juni kl 14 öppnar Konsthallsflygelns stora sal med Luftslottet format av det anti-rasistiska och queer-feministiska konstnärskollektivet MYCKET (Mariana Alves Silva, Katarina Bonnevier och Thérèse Kristiansson). Inspirationen är Niki de Saint Phalles verk Hon som visades på Moderna Museet för drygt femtio år sen, ett verk som publiken kunde gå in i, omslutas av.

Körsbärsgården Konsthall återknyter till tidigare utställningar kring återvinning och enkla tekniska lösningar för att medvetandegöra jordens ändliga resurser (Japanen Sadaharu Horio 2014, DaWindChi 2015). Luftslottet är konstruerat av material som haft ett tidigare liv, återvunnen plast, begagnade segel. Det hålls uppe av ett svagt konstant lufttryck från en fläkt.IMG_7675

Barnens Konstskola deltar i uppbyggandet av Luftslottet 17-20 juni.

Vernissage 20 juni kl 14 då Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård inviger. MYCKET tillsammans med konstnärsduon SIMKA (Simon Häggblom och Karin Lind) gör en Art Performance kl 15, MYCKET + SIMKA = SANT

Körsbärsgårdens Skulpturpark har förvärvat tre nya skulpturer. Dessa invigs också denna dag, Fredrik Wretman är här och avtäcker sin stora brons FOT, Berndt Hellebergs skulptur FOSSIL invigs liksom ett nytt verk av Klara Kristalova, NYA TIDER

Sommarens mest spännande dagar…

Mycket

Konsthallens utställningar 2017 har tema RUM. Övriga utställningar är Martin Ålunds Målningar ur sviterna Efterklang och Självsvängning som öppnar mot oändliga rum, tidsrymder och tillstånd av stillhet med blicken vänd inåt.

Eva Jacobsons vita rum I ateljén är ett experiment, där texter och ord målats direkt på väggarna, formelement, skulpturer, målningar och böcker travas och konstnären leder oss in i verkens tillblivelse.

Kerro Holmberg Head in Hands – målningar afrikansk inspiration är ett rum där en livslång passion utspelar sig, väggarna har försvunnit och rumsvolymen blivit det kärl som rymmer kärnan. Idén om vårt ursprung?

 

h1

Vernissage på Körsbärsgården 3 juni kl 14 Martin Ålund

maj 28, 2017

Årets utställningar på Körsbärsgårdens Konsthall handlar om rum. I olika dimensioner. I Eva Jacobsons helt vita rum I ateljén är väggarna fyllda med texter, klotter, målningar och teckningar, på golvet otaliga skulpturer, Odradek, handgjorda böcker, ett slags Kafkavärld av bortträngda minnen. Kerro Holmbergs utställning Head in Hands, är målningar och inspiration från Afrika, delar av det egna hemmets rum till bredden fyllt av afrikansk skulptur.

 

Lördag den 3 juni kl 14 öppnar Konsthallens stora sal med nya målningar av Martin Ålund. Målningarna, ur sviterna ”Efterklang” och ”Självsvängning”, öppnar mot oändliga rum, okända landskap och tillstånd av stillhet med blicken vänd inåt. Jag tänker på hans närmast sakrala sammanställning av dova verk på Galleri Olsson i Stockholm förra året. I de nya målningarna bryter motiven fram ur mörkret och svärtan i transparenta färglager, med strukturer och rörelser som tycks leda mot andra tidsrymder. Det mörka är inte helt mörkt, det nedsläckta lever och andas i verkligheter bortom verkligheten. Om sina nya verk säger han:

”Där fanns nya spår att följa i ett par målningar. Bilder som fotografiska negativ. Jag spelade Rhodespiano till egna toner i reverb. Tittade på dans. Tänkte på ordlösa språk.Dukar och pannåer dränktes i färg, medel och stoff. När jag målade automatiserade jag ansatserna som i trance. Något uppenbarade sig i ögonvrån. Det försvann när jag tittade dit.Så uppstod allteftersom ett stilla hållande runt sjudande rörelser. Ljus som pulserar fram. Lager på lager som vrider sig runt sin egen axel. Allt tycks komma tillbaka genom kroppen som i efterklang.”

I samband med vernissagen dansar Unn Dahlman en rörelsegestaltning av målningarnas tillblivelse.

Om konstnären:

Martin Ålund (1967) bor och arbetar i Stockholm. Utbildades på Kungliga Konsthögskolan och är just nu aktuell med en utställning på Galleri Örsta samt på Kummelholmen. Han har tidigare ställt ut på Konstnärshuset, Konstakademien, Moderna Museet och Liljevalchs samt olika gallerier, konsthallar och museer. Han representeras av Galleri Olsson.

VÄLKOMNA ALLA. Hoppas ni är på ön under pingst!

 

 

 

 

 

 

h1

Från Biennalen i Venedig

maj 17, 2017

Biennalen i Venedig för 57 gången

 

Vill man studera samtidskonst är Biennalen i Venedig den rätta platsen! Redan 1895 startade verksamheten och har därefter pågått vartannat år och stadigt växt i omfång. Närmare en miljon intresserade letar sig till utställningarna under det halvår som de pågår.

Årets Biennal startade 13 maj och pågår till 26 november, 120 konstnärer fyller de olika paviljongerna i Giardini och den gamla hamnens, Arsenalen, otaliga byggnader. Också många av palatsen i Venedig används för utställningar och uttryck inom konst, musik, dans, teater och film.

Biennalens kurator är Christine Macel från Frankrike, temat, Viva Arte Viva,

ser hon som en resa in i konstens värld med nio teman längs vägen. Konstnärernas böcker, Tiden och oändligheten är inriktningen i huvudsbyggnaden på Giardini, på Arsenalen följer olika rum som Glädje och rädsla, Det allmänna, Jorden, Traditioner, Shamanism, Dionysos, Färger.

Mitt intryck är att man måste vara påläst för att förstå hur de olika rummen hör ihop, Macels konstnärer hör inte till de mest etablerade, i några fall är budskapen mer intressanta än de konstnärliga uttrycken. I ländernas paviljonger är det precis tvärtom, här är det konsten som knockar besökarna med kraftigt expressiva former. Den ryska paviljongen på temat Theatrum Orbis helt i vitt med myriader av vita skulpturer av Grisha Bruskin, Storbritanniens byggnad fylld av Phyllida Barlows kolossala skulpturer av plywood, papp och cement lämnar ingen oberörd. I Polens paviljong huserar Sharon Lockhardt som är aktuell på Gotland och BAC i Visby senare i år.

Den i särklass starkaste utställningen denna gång är inte i Biennalområdet utan i ett av Venedigs palats. I Palazzo Fortuny finns den konstsamlaren Axel Vervoordt från Belgien för sjätte (och sista) gången med fyra våningsplan på temat Intuition. Bottenvåningen upptas av sex stenstoder i mänsklig storlek med cirka 5000 år på nacken, från Saint Sernin I Frankrike till Mali i Afrika. Och de allvarliga stenåldersfigurerna har ett urryck som går igen hos dagens Jean-Michel Basquiat på väggen intill! Anish Kapoors White Dark, speglar evigheten i en vit svär samtidigt som Ann Veronica Janssens installation med vattenånga drar betraktaren in i det okända. Musik, dans och Art Performance avlöser varandra på de olika våningsplanen, verk av samtidens främsta förklarar begreppet intuition, El Anatsui från Ghana, Tapies, Uecker, Shiraga, sida vid sida med Marina Abramovic, afrikanska masker eller en tjuringa från Australien.

– Intuition är en egenskap man har, den kan inte förvärvas, menar Vervoordt. Hans far som handlade med hästar, såg genast en blivande champion, sonen ser sammanhangen i konsten.IMG_9066

h1

Vernissage idag på Körsbärsgården

april 29, 2017

Kerro Holmberg och Head in Hands, måleri och afrikansk inspiration har vernissage idag kl 14. Det är öppen verkstad med vår pedagog för alla barn.

Och serveringen öppnar för säsongen, hos oss är fullt med saudiska läckerheter och i butiken allehanda matspecialiteter, bland annat Helgas goda olivolja! Först till kvarn…

Trädgården avvaktar, det har helt enkelt varit för svalt de senaste 14 dagarna. Kejsarkronorna blommar dock i hundratal!

VÄLKOMNA

Och imorgon är årsmöte i Vänföreningen kl 17. Ses även då!

h1

Gotland och vattenfrågan

april 24, 2017

Gotland måste spara vatten. Vi uppmanas att inte borsta tänderna under rinnande vatten. Eller skölja disken under kran. Bevattningsförbud infördes 15 april. Det kommunala vattnet tryter, utbyggnaden till icke anslutna socknar, dröjer. I enskilda brunnar är å andra sidan vattentillgången ”nära normal” (GT 24/4).

Regionen har utformat föreskrifter för vatten och avlopp. All nyetablering ska prövas. Miljö och hälsas tjänstemän tolkar reglerna bokstavstroget. Politikerna följer sina tjänstemän. Men vad kommer att hända för näringslivet? Jordbruket prövas inte än så länge. Den bonde som i dagarna utökar sitt bestånd från 70 till 150 kor slipper granskning. Tack och lov. Men på sikt?

Vi bor permanent på Körsbärsgården sedan 2002, sysselsätter ett antal årsarbeten med konsthall, servering och barnverksamhet. I oktober 2016 söktes bygglov för att uppföra en Black Box, en konstverkstad för barn/unga. Det har tagit mer än sex månader för tjänstemännen att ge besked. Det anses vara en snabb prövning, för företag finns ett ”team” vars uppgift är att prioritera sådana ärenden. I veckan beslutade byggnadsnämnden på tjänstemännens rekommendation att betrakta Körsbärsgården och barnverkstan som ”nyetablering”. Trots servering funnits i sjuttio år, konsthallen i åtta, och barnverkstan i tre!

För nyetablering ska vattentillgången prövas. För att flytta befintlig barnverkstad till nya lokaler har tjänstemännen beräknat vattenåtgången till minst ett extra helårshushåll. ( utöver idag beräknad åtgång om två hushåll i kafé/konsthall och ett för vår bostad).

Det innebär långtidsprovpumpning under 3 veckor juni-september för vattenåtgången i fyra beräknade hushåll. 40 000 -50 000 liter vatten ska pumpas upp ur vår brunn under pågående högsäsong för att se om brunnen kan tänkas sina. Sådana är reglerna. Vart vattnet ska ta vägen ges ingen anvisning om, bara att det måste ske minst 50 m från befintlig brunn. Ska vi förvara vattnet i hyrda tankar? Det blir många! Eller ska vi hälla ut det på åkrarna omkring med risk för att grannens skörd fördärvas?

Att bygga en konstverkstad, en Black Box, skulle knappast öka vattenuttaget. Men det skulle ge barn/unga en lokal och skapa i utanför Visby.

Men regionen kräver alltså långtidsprovpumpning och då avstår vi från att bygga. Så stora mängder uttag av vatten är inte försvarbart, särskilt inte när ön ransonerar sitt vatten.

En av rikstidningarna skrev för en tid sedan om rättshaveri i tjänstemannakåren. I sin rädsla att besluta fel dröjer besluten, bättre att fälla än fria och när beslut fattats vägrar man ändra också om det visar sig vara fel. Kanske är de för många om besluten, för många i ”team” som ska granska?

Förr reste Byggnadsnämnd och en (!) bygglovarkitekt runt till kniviga bygglov några gånger i halvåret och beslutade efter besök på plats. Alla hade kunskap om byggandet på ön. Ärendena klarades snabbt. Kanske dags att återvända till den fina traditionen.

h1

Kerro Holmberg ”Head in Hands – måleri, afrikansk inspiration

april 19, 2017

Reservera tiden i Valborg för en spektakulär utställning: Kerro Holmberg Head in Hands – målningar afrikansk inspiration. Vernissage blir det fredag 29 april kl 14. Dagens därpå kl 17 är Vänföreningens årsmöte. VÄLKOMNA!

Besökarna stiger in ett rum. Ett rum, där efter en livslång passion för den afrikanska konsten, väggarna försvunnit och rumsvolymen blivit det kärl som rymmer kärnan. Idén om vårt ursprung kanske, om vad det är att vara människa, dess basala behov, tro, vilja att uttrycka sig, ge form och liv. Masker, figurer och tyger har tagit över, avtrycken finns överallt, platsen av vistas på har upphört. Försiktigt sätter man ned foten där den får plats.

Kerro Holmberg har tillsammans med Jörgen Hammarberg samlat afrikansk konst under ett långt liv, intresset mattas inte. Hur gamla verken är, det är svårt att säga. 100 år? Träet är fragilt, utsatt av väder och insekter. Ibland brukade föremål från urminnes tider i stammens ritualer.

Åldern är egentligen oviktig. Vad spelar det för roll? Arbetet, uttrycken, formerna och myterna som berättas, patinan och integriteten är vad allt handlar om. Det som inspirerat så många konstnärer i sina uttryck, i Afrika och i konsten från ursprungsfolken hittade de kärnan, det vi alla söker.

Kerro Holmberg målar. Färgen kommer i första rummet. Den talar, sjunger och skaver. Disparata former växer fram. Alltid toner till verket av färg.

Människor dyker upp i färgerna, oftast kvinnor, då och nu. Glömda ryska poeter och konstnärer blickar mot evigheten eller försjunker i sig själva. Ansikten som markörer i en berättelse, individuella, oändliga variationer och samtidigt allmängiltiga. Vad det är att vara människa.

I färgen ligger också minnena, det som dröjer sig kvar efter ett långt liv. Fragment, obetydliga markörer bildar väven, dröjer i rummet som hemliga tecken. IMG_7586

 

 

 

h1

Körsbärsgården öppnar i morgon fredag kl 14

april 13, 2017

I morgon fredag 14 april kl 14 öppnar Körsbärsgårdens Konsthall för säsongen 2017 med Eva Jacobsons utställning I ateljén. I sin kommande katalog, som senare kommer att finnas till försäljning hos oss, skriver hon:

” I ateljén hade nu läget förvärrats. Den smala gången mellan dörren och själva rummet hade växt igen av sig själv. För var dag krympte passagen och om inget akut företogs skulle det inte gå att ta sig varken in eller ut.

I rummet, ateljén, om man nu tog sig så långt, var fönstret belamrat med skulpturer, gamla kassettband, papper, pennor, måttband, sudd, sandpapper, skräp, kritor, sytråd, nålar…

På golvet fanns otaliga skulpturer, några färdiga, det var svårt att säga, de flesta ofärdiga, där saknades en bit eller de var oslipade eller omålade… På väggarna satt hundratals småspik och på en del av dem hängde teckningar eller tygskulpturer, några målningar, lutade mot väggen stod skivor, en del målade, andra preparerade för målning och över alltihop fanns ett tunt lager slipdamm från trä, lera och gips.” 

Jacobson presenterar sin utställning just så. I ateljén. Med texter och ord målade direkt på konsthallsväggen, svart/vita målningar, vita, ljusa och en svart skulpturer av okända djur, formelement på konsoler, böcker, teckningar och skisser.

Ofta är det gåva att få bli insläppt i en konstnärs ateljé, i rummet där tankar och idéer föds, utvecklas, kasseras. Denna gång får besökarna följa med på den här resan i själva konsthallen, in i verkens tillblivelse.

”Odradek” kallar hon sina tre- och fyrbenta stengodsfigurer, varelser ur Kafkas värld, bärare måhända av bortträngda minnen. Chimärer, ibland besläktade med orden på väggarna, likt symboler för tillstånd. Ofta föder en teknik en annan, materialformen omvandlas, skulpturerna blir till målningar som i sin tur formar sig till ord och begrepp.

Texterna i Jacobsons böcker forsar fram i strida strömmar. Bilder och skulpturer i ateljén likaså, musikaliska variationer av teman. Världar minnande om William Blakes och Edgar Allan Poes. Och så de nedskrivna orden på väggen, tyngden och vilan i kaos.

Kom och möt Eva Jacobson personligen imorgon! Utställningen pågår 14 april – 30 sept

 

Övriga utställningar är:

Summa summarum med skulptören och målaren Evert Lindfors (1927-2016), född i Visby och verksam under större delen av sitt liv i Frankrike. Utställningen, en summering av hela konstnärskapet, blev hans sista, han avled i höstas. Med anledning av detta är utställningen förlängd till slutet av maj.

Livias Hus har förändrats. Kinesiskt blåvitt porslin fyller tallrikshyllor och 1700-tals skåp. Samtidskonsten på väggarna, Evensens, går i blåvitt och grått. (14 april – 30 sept)

 Om konstnärerna:

Eva Jacobson (född 1962)Utbildades vid L´Académie des Beaux-Arts 1982-1986 och har ställt ut regelbundet sedan sent 80-tal på konsthallar och gallerier runt om i Sverige liksom på Konstakademin och i Konstnärshuset i Stockholm. Flera offentliga uppdrag för sjukhus i Stockholm och Uppsala. Ofta temautställningar med titlar som Fasa och förskräckelse, Fibonacciserien, Glyptoteket, Inkoherensia.

Evert Lindfors (1927-2016) Född i Visby men lämnade tidigt ön för Frankrike. Studier vid L´Académie de Beaux-Arts. Lindfors var utan tvekan den störste av nu levande Gotlandsfödda konstnärer med en rad internationella utställningar bakom sig. Så sent som våren 2016 fick han Kungliga Konstakademins pris för sin gärning. Under större delen av sitt liv bodde han i Lacoste, en medeltida by i Provence. Hans ateljéer rymdes i urgamla stenåldersgrottor. Här samsades hundra och åter hundra porträtt i lera av bondebefolkningen från trakten, skulpterade med den obehandlade leran från omgivningarna, ofta ögonblicksbilder, formade i den stund han betraktade. Nu finns de att se på Gotland.

Björn Erling Evensen (född 1924) De första utställningarna var på tidigt 60-tal i London och på Skulpturbiennalen i Antwerpen. Sedan följde tjugotalet utställningar i New York. I Sverige gjorde han under 70- och 80-talen viktiga projekt i experimentell form med musikern Sven-Erik Bäck, poeten Östen Sjöstrand och dansarna Donya Feuer och Ivo Cramer. Skulpturerna Drottningen och hennes skepp (Stureplan) och Om varandra (Stadshuset) tillkom liksom den 7 m höga Spirit på Roosefelt Fields i New York och två ljudande Gateways i Oslo och i Perth, Australien. Evensen var i perioder gästprofessor i USA (Djerassi Foundation Kalifornien och i Utah). Han bor numera på Gotland.

IMG_8753