Archive for the ‘Uncategorized’ Category

h1

Japanskt på Körsbärsgården

juni 15, 2019

 Fyra utställningar invigs tisd 29 juni kl 14 på Körsbärsgårdens Konsthall. Barbro Lomakka, välkänd textilformgivare på ön hade tidigare i år en utställning i Tokyo som hon nu visar i uppförstorad skala, Mirage. Materialet som hon arbetar i är papper, det som används i traditionella Shojidörrar i japanska hus. Hon har vistats mycket i landet, den första utställningen var i Osaka 2008. Här på Körsbärsgården utgår Lomakka från rummet, dess proportioner och ljusinsläpp, vertikaler och horisontaler i abstrakta former. Pappret behandlar hon som tidigare sina ullvävar, de skapar den arkitektoniska formen. Och som alltid är strukturen i ull handvävd i Näs socken på ön, ramarna är tillverkade i Barlingbo. Lomakka arbetar helst så ; industriell form och hantverk går hand i hand och blir en del av det arktiektoniska uppdraget och utställningarna. Hennes verk återfinns idag över hela världen, i New York, Los Angelses och Washington, på ambassaderna i Bukarest, Zagreb, Guatemala, Beirut, Tokyo, Riga.

Lomakka

I rummen intill återfinns två GUTAI-konstnärer, Sadaharu Horio och Akiko Horio, den förstnämnde redan välkänd i Sverige genom sina Art Performances, Atarimae no koto (Det självklara) på Moderna museet och senare på Körsbärsgården, där han under tio dagar 2014 bland annat gav nytt liv åt kasserade föremål från jordbruket i trakten. Något av detta kan beskådas i Skulpturgalleriet och permanent i ett särskilt rum i Konsthallens fasta utställningsdel. GUTAI (med kroppen som redskap) grundades av Jiro Yoshihara i Osaka 1954 och var den första radikala konstnärsgruppen i Japan efter kriget. De arbetade alla i gränslandet mellan måleri, happenings och performance. I gruppen ingick konstnärerna Kazuo Shiraga, Takasada Matsutami, Saburo Murakami och Shozo Shimamoto. Sadaharu var bara 26 år när han 1965 deltog i den första av många Gutaiutställningar. Något år senare inlämmades också Akiko Horio, en av få kvinnliga konstnärer.  När den franske kritikern Michel Tapié upptäckte Gutai fick gruppen genomslag både i Europa och i USA. Många konstnärer reste till Japan för att på plats lära och se deras verk. Jackson Pollock var en av dem som tog avgörande intryck. Idag är GUTAI ett begrepp i konstvärlden med viktiga utställningar runt om i världen, till exempel den på Guggenheim i New York för några år sedan.

Sadaharu Horio med One Minute Hitting Method

Sadaharu Horio (1939- 2018) fortsatte efter Gutais upplösning att arbeta i gränslandet mellan måleri och performance. 2003 skapade han gruppen KUKI som fanns vid hans sida i de Art Performances som han genomförde runt om i världen. Han var en aktiv konstnär som befann sig i ett konstant arbetsflöde, 100 framträdanden per år hörde till det vanliga. Atarimae-no-koto (Det självklara) var samlingsnamnet för hans arbetsmetod och för flera av hans verk. Det var i Japan som de flesta av utställningarna och framträdandena ägde rum, men han ställde också ut i Europa och i USA: Biennalen i Venedig 2009 0ch 2011, Guggenheim-museet i New York 2012,  LAB i Frankfurt, Moderna Museet i Stockholm Antwerpen, Belgien och Lille, Frankrike.Här visas några tuschmålningar från 2018 och bilder från hans One-Minute-Hitting-Method där rena färger snabbt sätts ut på föremål i intervaller så färgerna hinner torka mellan bemålningarna.

Akiko Horio (1937 -) blev medlem av Gutai 1968 och fanns med till dess gruppen upplöstes med Shiragas död och har därefter ställt ut i de olika utställningar som under 2000-talet varit i rörelsens namn. Hennes verk svävar i mellanrummet mellan måler och skulptur. Små, skira, tillsynes strikt geometriska abstraktioneri trä och papper belyser världen ur GUTAIs perspektiv.

Akiko Horio med ett av sina verk

Pi Eriksson (1946 – )”Slumpen är min lust och drivkraft”, säger konstnären. Här visar hon exempel på detta i målningar, digitala teckningar och glasskulpturer. Ett långt liv som konstnär, det är snart femtio år sedan första separatutställningen på Galerie Blanche som sedan följdes av offentliga uppdrag, som Humanistcentrum i Uppsala  och verk till stat, kommun och landsting. Slumpen som betyder allt – det har hon gemensamt med GUTAI.

Pi Eriksson glasskulptur
h1

Vernissage Körsbärsgården 1/6 kl 14

maj 31, 2019

Imorgon kl 14 är vernissage Björn Erling Evensen. Fritt inträde. VÄLKOMNA

h1

Vernissage Björn Erling Evensen ”Klarheten är det största mysteriet” 1 juni kl 14

maj 26, 2019
h1

”Klarhet är det största mysteriet”

maj 26, 2019

Björn Erling Evensen hör till Sveriges internationellt mest kända konstnärer med offentliga verk runt om i världen, framför allt i USA och runt om i Europa men också i Australien.

Den sju meter höga Spirit på Roosevelt Fields i New York

Musiken, poesin och dansen var viktiga element i skapandet, samarbetet med Östen Sjöstrand, Sven-Erik Bäck, Donja Feuer och Ivo Cramér var nära och de formade gemensamt musiksatta skulpturala verk och performances på 60- och 70-talen som blev unika.

Efter att han under större delen av sitt liv pendlat mellan New York och Lidingö kom han för tiotalet år sedan att slå sig ned på Gotland, familjen hade tillbringat somrarna här och det var på ön som många av hans skulpturer och målningar sett dagens ljus för att sedan skeppas till gallerierna i London och New York. Först hade det gällt samarbetet med Hans Arp, Giacometti och Henry Moore på Brook Street i London därefter följde en tid i Rom där Zerogruppen och Arte Povera inspirerade. Konsten förde honom på 70-talet till New York, där gick hans sin egen väg, de offentliga uppdragen blev många, offentliga skulpturer i stål blev hans signum men också verk som blandade material, som var både måleri och skulptur.

– Vad är det för doft, frågade Manhattan-publiken. Det var eneträ från Gotland.

Nu har Evensen återvänt till ön för gott. Med Körsbärsgården är ett nära samarbete sedan många år och i Skulpturparken står två av hans skulpturer, Gateway och Varthän. Utställningen som öppnar den 1 juni är en summering av livet och sökandet efter klarhet, hans strävan att förstå dess mysterium.

Utställningen består av det senaste årets målningar där temat är just Klarheten är det största mysteriet. Meningen stammar från en dikt av Paul Valéry som har följt honom genom livet. – ”För mig är konst en fråga om meditation, andlighet, ett sätt att leva med färg och form. Konst är något mycket allvarligt, ett redskap att förstå och tränga in i livets villkor.”

Kanske var det inte helt lätt att lämna det intensiva konstlivet på Manhattan och slå sig ned i anonymiteten på ön. Det verkar dock som omställningen gått bra, han är mer produktiv än någonsin. New York är avlägset. Dörren till det undermedvetna känns vidöppen. Ångesten och oron som han alltid burit på finns där förstås, men han förlikar sig med sina tillstånd, inser att de är nödvändiga för skapandet. Intuitionen är säker, den har allt lättare att hitta rätt. Han har varit med ett tag,  är på väg mot sina nittiosex.

h1

Konsthögskolans Vårutställning på Konstakademin och i Marabouparken

maj 24, 2019

Stockholm går onekligen i konstens tecken dessa veckor! Igår, torsdag, var det Konsthögskolans tur att ha vernissage på sin Vårutställning som omfattar eleverna som tar in Master (på Konstakademin) och Bachelor ( i Marabouparken i Sundbyberg)

Hilde Retzlaff Thunder Perfect Mind
rektor Sara Arrhenius inviger

För Jon och mig är förstås viktigt att delta, vi väljer en konstnär som erbjuds att ställa ut hos oss i sommar och att vistas här som Artist in Residence.

Det måste sägas direkt: Det är två spännande utställningar med många intressanta konstnärer som nu lämnar skolan. Inte lätt att välja ut en!

Men gå och se, utställningarna varar till 6 juni.

Perfomance-tillställningar bland konstverken och i aulan, måleri, skulptur, videoverk i jämn fördelning. Marabouparken är spännande, ett stort rum, som en enda gemensam installation trots de olika uttrycken. Stiligt!

Marabouparken i Sundbyberg

Även verk i parken som dessvärre vi inte riktigt orkade fokusera på i allt regnande.

detalj Vasilis Sjögren

Vi har följt Vasilis Sjögren genom åren. Hans stora verk kräver en stor sal, kanske  nästa år?

Elin Odentia

Elin Odentia och Malin Petersson såg vi på en Pop Up i en lägenhet vid Humlegården för några år sedan. Nu hamnade de åter delvis tillsammans i ett av de stora rummen på Akademin. Helt olika konstnärliga uttryck, båda målar, men en häftig symbios. Vi bestämde oss för att i år visa två från skolan! Och de ställer gärna upp. I slutet av juli kommer de till oss på Körsbärsgården!

Malin Petersson
Christopher Long The Falling Asleep
h1

Vikingatida gravplats blir parkering vid Hoburgen

maj 20, 2019

Gotlands sydspets skulle kunna bli en attraktion rikare. Precis framför Majstregårdens restaurang ligger en gravkulle, inhägnad med stolpar sen ett tjugotal år då turistbussar körde sönder kullen som man visste innehöll gravar från viktingatid. I helgen grävdes gravarna ut, 5-6 stycken stenkistor av varierande djup från 900-talet. En spännande plats otroligt vackert placerad med Hoburgsklippan och havet intill.

Gravarna innehåller flera kroppar, åtminstone en kvinna med vackra smycken, halsband med bärnstenar och snidade pärlor, djurhuvudformat spänne till klänningen och armring.  Några barn ligger här. Vad hände på 900-talet? Bodde man i närheten? Blev man överfallen? Drabbade en sjukdom?

Ett av skeletten tycks ha fysiska skador. Per Widegren leder utgrävningen. Litet uppgivet menar han att mer tid en två dagar har inte beviljats för utgrävningen, mer är inte vår historia värd. Det innebär att undersökningen blir mindre noggrann. Tanken är att gravarna tas bort och platsen upplåts till turistbussar. De vackra stenkistororna offras.

Hur kan det vara så i vår upplysta tid? Att våra förfäders viktiga platser, dit människor kom för att minnas och vörda, offras för kortsiktiga dagsbesök för dem som i första hand vill fika/äta och ”ha varit vid Hoburgsgubben”. Är  inte den här otroligt vackra gravplatsen med sina omsorgsfullt huggna och stenkistor resta för mer än 1000 år sedan,  värda mer? En tanke, ett omhändertagande?

Jag vädjar till länsmuseet, till länsstyrelsen, till ägarna av Majstregården: Bevara fornlämningarna, synliggör dem, berätta om dem och ge oss vår historia åter

h1

Vårutställning på Konstfack

maj 17, 2019

Konstfack fyller 175 år. Igår 16 maj öppnade årets Vårutställning där 179 avgångsstudenter med kandidat- och masterexamen visar upp det som de lärt på skolan. Det är som vanligt en festlig och brokigt tillställning med mycket känsla, intuition hantverksskicklighet och samhällsengagemang.

Moa Lardotter Persson

Rektor Maria Lantz invigde, curatorerna Emily Fahlén och Asrin Haidari höll i trådarna och guidade runt.

invigning med Maria Lantz

Jon och jag var där för att möta allt det nya, träffa konstnärerna och deras verk. Men också för att välja ut den som i sommar kommer att ställa ut hos oss och bo i ett av Körsbärsgårdens Art Residences. I år heter hon Nikki Fager Myrholm och är nu Master i konst. Utställningen tema är Sorg och kanske tröst.

Målningar Nikki Fager Myrholm

Våra utställningar hittills i år tar sig an svåra frågor, depression och ångest, miljöförstöring, klimatförändring och nu sorg. Unga människor som måste hantera planetens ekologiska kollaps. Bilder som hjälper oss förstå vad det innebär att vara människa idag.