h1

Japanska trädgårdar

april 3, 2018

Ryoanji Rock Garden i Kyoto är den plats som för alltid kommer att finnas inuti mig. Hit kom vi en tidig morgon, prick klockan 8 när den öppnar och ingen hade ännu hunnit dit. Det är ett zenbuddhistiskt tempel från 1400-talet berömd för karesansui-trädgård med 15 upprättstående stenar i fin sand som krattas i mönster varje morgon.

Här råder stillhet och frid. Lugn.

Jag tror att jag programmerades om när jag satt där på trappen och betraktade gården. Blev ödmjuk, fylldes av enorm glädje och frid. Och den där stilla glädjen finns kvar i mig.

Vi såg givetvis många andra trädgårdar kopplade till buddhistisk tro, andra sandformationer, mossträdgårdar, parker med nyutslagna körsbärsträd, karpdammar, krattade gångar. Vi vandrade i en skog av bambuträd (också i Kyoto) och längs Filosophers Path.

IMG_2145

Men det var i Ryoanji omvändelsen skedde.

h1

Mer Naoshima och Benesse

april 3, 2018

Redan i hamnen på Naoshima väntar konsten: Yayoi Kosamas röda pumpa! En shuttle buss kör fram och tar oss till Tadao Andos museibyggnader och hotell där vi ska vistas kommande nätter. Museibyggnaden är fantastisk, storslagna verk, hisnande utblickar över Setos innanhav och väl formade byggnader. Vi tar linbanan upp till vårt hem för några dagar, The Oval Room högst upp på höjden. Där bor vi omgivna av ett verk av David Tremlett målat direkt på väggen. Kusama finns i frukostrummet.

Och hela museet är till vårt förfogande med underbara verk av Louise Nevelson, Sam Frances, Robert Rauschenberg, Cy Twombly, David Hockney, Richard Long…

I parken möter ännu en pumpa av Kusama, liksom glada verk av Niki de Saint Phalle och Karel Appel.IMG_1992

Här skulle vi bo i två dygn och insåg att tiden nog ändå var knapp…

 

På ön finns ytterligare två museer formade av Tadao Ando, ett tillägnat en enda person, Lee Ufan och så Chicho Museum med spännande installation av James Turell och några storslagna näckrosor av Monet.IMG_2037

Följande dag tar vi bussen till byn Honmura med cirka 1000 invånare. Här finns ett Ando museum och sju hus inredda av olika konstnärer (också här ett ljusexperiment av Turell). Mest speciellt var nog ändå Kiara House som krävde förbeställning och där varje besökare fick 15 minuter att ensam att kontemplera installationen. I det gamla shintotemplet har Hiroshi Sugimoto låtit spränga in ett bergrum likt en forntida gravkammare som leder till ett litet rum med ljusinsläpp och en trappa i glasblock som för upp till templet.

 

Grundaren Fukutake vill med sitt projekt få oss besökare att uppleva alternativ till urbanisering, tillväxt och miljöförstöring. Hans idé är att samtidskonsten skulle utmana vaneseendet, få oss att stanna upp, uppleva andra värden, ta del av ö-människornas på enkla liv. Leva väl, Bene essere.

Men han satsade inte bara på konsten. Här har förödda och övergivna landskap och näringar fått nytt liv. Ris odlas på nytt på terrasserna enligt gammalt vis för hand, fisket blomstrar, grönsakstäpporna likaså. Skolorna öppnas på nytt. Tanken är att alla invånarna ska kunna vara delaktiga i omställningen och få lön för sitt arbete. Lokalsamhället byggs upp på nytt, och det blomstrar. Folk stannar på öarna eller flyttar tillbaka. Och det är konsten som är förmedlaren, som får en världen att välja dessa små glömda öar vid sidan av turiststråken.

 

 

h1

Benesse Art Project på öarna Naoshima, Inujima och Teshima

april 3, 2018

Konstprojektet ute på öarna Naoshima, Teschima och Inujima är en ofattbar konstsatsning av en enskild privatperson, Soichiro Fukutake (ja, han är en av världens rikaste personer, god för 1,4 miljarder US dollar). Av en tillfällighet kom han att engagera sig i en internationell lägerskola för barn på ön Naoshima vars huvudsyfte var att göra barn medvetna om jordens ändliga resurser och dagens miljförstöring. Han hade själv en stor samling av samtidskonst och kom under vistelsen på öarna på idén att låta bygga museer för sin konstsamling som förhoppningsvis skulle gjuta nytt liv i de avfolkade öarna och samtidigt få befolkningen att engagera sig i projektet och genom en annorlunda turismen kring samtida konst ge invånarna en ekonomi och möjliggöra att de kunde få sin framtida utkomst där. Arkitekten Tadao Ando engagerades i projektet och såväl museer som världskonst i befintliga hus och byar kom tillstånd.

Så har det blivit, till öarna strömmar besökare för att få ta del av samtidskonst av konstnärer som César, Turrell, Warhol, Hockney, Basquiat, Pollock och ett otaligt välkända asiatiska konstnärer. Restauranger har byggts och de boende har lärts upp i traditionell och ganska exklusiv kokkonst. På ön Naoshima kan man bo på museet eller en paviljong intill och ha fri tillgång till konstsamlingen när som helst på dygnet. Men det finns också gott om möjligheter att bo billigt i de olika byarna.IMG_2024

Vi reste med färja en tidig morgon till den lilla ön Inujima som en gång haft ett kopparraffinaderi med cirka 5 000 arbetare. Industrin hade för länge sedan lagts ned, nu bodde 47 personer året om på den lilla ön, industribyggnaderna var omgjorda till museum för samtidskonst av arkitekten Hiroshi Sambuichi, där byggnaden fungerar som en levande organism och sköter sig själv när det gäller ljus, värme, lufttillförsel. Konstnären Yasunari Yanagi har tagit tillvara poeten Yukio Mishimas hem och skapat en konstmiljö.

IMG_2048

Idag finns ytterligare 6 konstprojekt på ön i huvudsak formade av arkitektgruppen SANAA där olika japanska konstnärer fått skapa olika verk, exempelvis Haruka Kojins spelglande linser i en krökt vägg. Även ett hus av oändlighet (speglar) av Olafur Eliasson ryms i ett av husen.

 

Det var hög sjö när vi for ut till ön. Nästa båttur ställdes in och vi befarade att vi skulle få tillbringa natten där. Men så lyckades en av flygbåtarna ta sig över och förde oss till Tejima och dess Art Museum formad som en jättelik vattendroppe (SANAA arkitekter) med ett enda verk av konstnären Rei Nato. Vattendroppar bildas ur golvet, skapar flytande formationer som rör sig över golvytan. Magi. IMG_1936Liksom på Inujima rymmer flera fastigheter verk av internationella konstnärer, Christians Boltanskis inspelningar av tusentals hjärtljud från besökare som kunde avlyssnas på Biennalen i Venedig för några år sedan finns här liksom verk av Mariko Mori och Pippilotti Rist.

 

 

h1

Resa i Japan MIHO-museet

april 3, 2018

Det blev dags att pröva vårt tågpass!

Resan gick från Nara tidigt på morgonen till Kyoto, byte till Seta och därefter taxi upp i bergen. MIHO-museet grundades av Mihoko Koyama 1997 och byggdes av arkitekten Pei (han med glaspyramiden utanför Louvren i Paris) Det ligger i en nationalpark dit buddistmunkar genom århundraden sökt sig för att få meditera i ro. Museet ligger mestadels under jord för att inte störa naturen.

Samlingen är klassisk konst från Egypten, Grekland, Rom Syrien, Persien Asien. Det regnar också idag, körsbärsträd och kameliaträd är på väg att slå ut. En stilla obeskrivbar frid över landskap och människor. Utsikten över bergen med hårt beskurna tallar närmast museet är hisnande. Maten som serveras på museet är traditionell för trakten med närproduerat ris och grönsaker.

Vi tar den lokala bussen tillbaka genom bergen och skogarna ned till byn Ishiyama och tåget mot Nara och därefter vidare till Takamatsu dit vi anländer i kvällningen.

Nu flyttade vi in i en ryokan, ett eget traditionellt byggt japanskt hus vid hamnen, som skulle bli vårt hem de kommande dagarna. Här fanns våra bäddar direkt på golvet, runt bordet låga sittmöbler, allt var skjutväggar i trä och rispapper. Ett varmt skönt bad i nedsänkt badkar avslutade dagen.

 

h1

Resa till Japan – en dröm som blev verklig

april 3, 2018

En mindre transplantation av hud på min näsa höll på att äventyra vår sedan länge planerade Japanresa, såret ville inte läka, strektokocker.

Men vi kom till slut ändå iväg, jag med stort plåster i ansiktet.

Den 17 mars vid lunch for vi iväg med Finnair via Helsingfors till Osaka, Kansai, Jon, jag, dotter Agnes med sin John. Jag med noga planerad resa, hotell bokade, railpass (tågkort som tillåter obegränsade resor över hela Japan i fjorton dagar) och för säkerhets skull också alla tågtider anteckande, byten mellan spår osv. Inte ett ord japanska kan vi och vänner hade berättat om hur litet text som finns utöver japanska.

Allt gick över förväntan, resan var hyfsat bekväm, vi lyckade sova några timmar och ta oss till Nara som var vårt första stopp.

Hotellet låg intill järnvägsstationen, hade rum med västerländska sängar och heta naturliga källor, en för damar och en för herrar.

Vi promenerade i skymningen genom staden, matade rådjuren , tusentals som går fritt i större delen av Nara, förundrades över templen och intog vår första japanska måltid.IMG_1760

Nästa dags program var egentligen resans huvudanledning. Besök hos den kanske störste av alla krukmakare, Shiro Tsujimura, som bor i bergen norr om Nara. Vi har sett hans verk runt om på världens museer, på Biennalen i Venedig då och då, i Maastricht och på Frieze i London. Genom ambassaden i Tokyo hade vi fått hjälp att hitta hans adress och tips om en tolk som skulle vara med oss under dagen.

Hon fanns i god tid på hotellet med förbeställd taxi och så bar det av på allt slingrigare och smalare vägar som klättrade uppåt, uppåt längs bergväggar och risodlingar.

Han bor verkligen isolerat, har stora marker till sina ägor. Husen är traditionellt japanska, han har byggt dem själv, ugnarna fanns litet varstans i backarna liksom krukorna som, de flesta låg upp och nedvända (så att vatten och is inte skulle spränga sönder dem) bland gräs och blad. Ofattbara skatter!

Vi vandrade runt och vände upp krukor, jämförde. Den ena vackrare och sällsammare än den andra. Jo det fanns också ett lager av plåt med de största krusen, abstrakta målningar på rispapper och duk. Några av verken hade lappar på sig, beställda av museer och samlare runt om i världen. Lagerhyllor med böcker om hans konst (ett tjugotal titlar).

Huset i trä var svart av sot från härden invändigt men också utvändigt. Under resans gång såg vi att de flesta byggde sina hus med virke som brändes med eld inför byggandet så att det skulle hålla mot väder och vind. En härd på golvet där köttet skars upp och grillades. Hustrun i bakgrunden som förberedde och bjöd fram. Säkert ett tiotal rätter, fisk, grönsaker och örter i tempura (fritterade) några var de första vilda växterna som just stuckit upp i backarna. Till detta sake och te.

En hund låg och sov vid den lilla kaminen, en katt spatserade på takhyllan där anslutningen mot taket var tätat med stråhalm. Fåglar i bur som sjöng någonstans i huset…

Senare besökte vi en av ateljerna där han drejade några skålar medan vi följde handens rörelser.IMG_1856

Dagen avslutades med teceremoni enligt gammal tradition i ett separat tehus med låg öppning. Ett stilleben, en målning, teskålar. Stillhet och frid.

Vi lämnade familjen Tsujimura i hällande regn i skymningen. Med en storslagen kruka och en större som ska skickas senare (till Konsthallen)

Resan hade redan fulländats. Vad kunde följa på detta?

 

h1

Levande form på Moderna Museet

mars 11, 2018

Har konkretism och politiska utopier inom konsten i Sydamerika, aktuella för 60- 70 år sedan, något att säga oss idag? Det tycker Moderna Museet och visar nu Concrete Matters i sina stora salar fram till i maj månad. Det är för mig ganska okända namn från Uruguay, Argentina, Venezuela och Brasilien som framträder, Joaquin Torres-Garcia, Rhod Rothfuss, Juan Malenberg, Tomas Maldonado, Juan Melé, Jesús Rafael Soto, Ivan Serpa.

Och utställningen är märkligt nog en av museets bästa under senare år.

Här är det bilden som är i fokus, bildens verklighet i spel med geometriska former och färger. Rörelser i bilden. Glädje och lust av det bilden i sig visar, utan politiska tillrättalägganden, spekulationer, opinionsbildningar.

Ideerna för konstnärerna fanns i Europa, den matematisk tanken och måtten leder till Piet Mondrian och Theo van Doesberg. Teorierna omvandlas i hantverket och det konstnärliga seendet till levande form, lekfullt, färgrikt sinnliga, uppfinningsrika.

Konst som specifikt språk, konst som når känslornas innersta. Det är en förunderlig utställning som Moderna Museet visar.

Till detta kommer så Lygia Pape med sin installation Ttéia , en egen utställning men med tydliga referenser till Concrete Matters. Här är det tunna guldtrådar spända i rektangulära snedställda former från golv till tak som med ljuset omvandlas till rörelse och som i betraktandet blir till, får liv, en hisnande upplevelse!

IMG_1574

I Sundre planeras för sommarens utställningar, vi öppnar om sju veckor!

Snö och hala vägbanor har vi nu haft i flera veckor, vårblommorna försvann under drivor av snö och is. Själv har jag genomgått en smärre operation/hudtransplanation, som fick komplikationer. Stillhet och vila, promenaderna har inskränkts till ett minimum. Men en del skrivbordsarbete har blivit gjort. Och konst till Collageutställninge,n från alla de som hittills ställt ut hos oss, väller in. Den kommer att bli fantastisk!

h1

Vårvinter och konstdrömmar

februari 1, 2018

”Än är det vinter kvar..” säger jag..

Idag är det 1 februari, solen skiner och det är några plusgrader. Men vinden är svår, luften rå. Trädgården verkar inte bry sig, vintergäck ser jag här och där, liksom tuvor av snödroppar. I trädgårdslanden står höstens brysselkål, savoykål, japansk kål och broccoli. Vintersallat och ruccola syns här och var. Det blev en sallad med hjälp av huvudsalladen som växer fint i drivbänken och litet broccoli vid sidan av spagettin med höstens tomater, som jag bara lade som de var i frysen.

Känner mej självförsörjande!

Men några grader varmare vore inte fel. Avundas Helga på Sardinien som tar flickorna i vagnen och promenerar längs stränderna.

Men vintern är en bra arbetsperiod. Sommarens utställningar klarnar

Ett av våra rum blir ett väldigt Collage

Vi skrev ett brev till alla konstnärer som ställt ut hos oss sen start och bad dem skicka in ett verk, en skiss, en idé kring det de just nu arbetar med. Ett gemensamt livstecken som skulle kunna bli ett stort collage av bilder. Och ett häfte om var och en med bild från deras respektive utställning och hälsningen från nu. Det tycks bli ett 60-tal bidrag. KUL och jättespännande. IMG_1690Tove Adman

 

 

En av de stora inom Gatukonst och Graffitti kommer till oss i sommar.

Pure Evil är hans artistnamn, en konstnär från gatukonstens London och San Fransisco. Hans konst, förenklade bilder av Drottning Elizabeth, Jackie Kennedy och Twiggy som gråter blod, finns överallt, namnet och taggen, en kanin med huggtänder dyker upp i urbana och konstnärliga miljöer över hela världen.

En underground artist som blivit erkänd, öppnat galleri i Shoreditch, med musikstudio (fri att ladda ner) eget radioprogram, workshops, TV-framträdanden. Men som vägrar kalla sig kommersiell.

Fortfarande gäller gatukonstens uttryck: sprayburkar, pastellkritor, fosforescerande färg, akryl, neon för allehanda markörer men också olika slags screentryck. Vi hoppas på samarbete med Region Gotlands fritidsanläggningar och högstadieskolor med workshops tillsammans med Pure Evil. Han stannar här i tio dagar…

Vi drömmer om att visa samtidskonsten från en annan kontinent, Africa rising med nya uttryck, annorlunda material och tekniker. En del av det berg av sopor andra länder genom åren fört dit, konservburkar, plåt, gummihjul. Omvandlade till drömmar av skimrande vävar. El Anatsui från Ghana som vi mött genom åren både på Biennalen, TEFAF och i New York är en av dem.

 

Lettland firar hundra årsjubileum och en stor utställning av samtidskonst visas i Riga för att under sensommaren i delar komma hit. Temat är Portable Landscapes och handlar om konstnärer som under krigen flytt till andra länder. Det blir nedslag i New York, Paris och Berlin. Till Sverige kom Niklavs Strunke med sonen Laris och Enno Hallek.

Mer följer, planeringen fortsätter… Det blir en intensiv sommar!