h1

Gott Nytt År

december 28, 2018

Ett riktigt gott nytt år önskar vi er alla från oss på Körsbärsgården. Stugan var full över julhelgen. Nyss lämnade sista familjen och det känns väldigt tomt.

Körsbärsgården öppnar till påsk med nya spännande utställningar. Vi återkommer på nya året med utställare och tider.

Jonsson 2018

h1

Advent och avsked. Gudstjänst på Körsbärsgården på söndag

december 22, 2018

På söndag fjärde advent klockan 11 är gudstjänst hos oss på Körsbärsgården. Det börjar bli traditionen att vid några tillfällen under vintern fira gudstjänst här. Fint tycker vi.

Advent, Ankomst. Förr var tiden en fastetid inför julfestligheterna och firandet av Jesusbarnets födelse. Kanske missar vi detta med fastan numera?IMG_4284

 

Igår firade vi ett avsked. Efter nio framgångsrika år som Gotlands landshövding lämnar alls vår Cicci nu sitt ämbete (men blir kvar på ön). Igår var stort avskedskalas med både glädje och vemod på residenset i Visby. Kanske vår bästa landshövding någonsin. Och roligaste!

Här på Körsbärsgården är vi glada, hon har precis tackat ja till att bli vår ordförande i vår nya stiftelse, Körsbärsgårdens Pedagogik.

Hoppas nu många vill delta och stödja så att verksamheten, särskilt med barnens konstskola, kan leva vidare!IMG_7417

h1

Förpackade sopor på Candyland

december 17, 2018
Mattias Käll ställer ut sina sopor och bilder av dem hos oss på Körsbärsgården till sommaren. Redan nu kan ni se hans fotografier på Candyland!
21.12–30.12 2018
Mattias Käll
Förpackad

Vernissage fredag 21 december 2018 kl 17–22.
Efter vernissagen kan utställningen ses från gatan t.o.m. söndag 30 december 2018.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Mattias Käll, ”Förpackad”, en av tolv bilder.

Det är märkligt vad som händer ibland när något blir till konst.
Man skulle kunna hävda att konstnärer bara underhåller men det händer också att de tar an sig brännande ämnen, hittar på oanade vägar för att ta upp saker som man helst skulle vilja förtränga, eller åtminstone låta andra ta hand om, medan det är vi själva som utpekas. Hur ofta missar vi inte ett ypperligt tillfälle att rannsaka oss själva likt en tysk officer i Picassos Parisateljé under kriget. Inför ett fotografi av Guernica frågade han konstnären: ”Har ni gjort detta?” och Picasso svarade: ”Nej, det har ni”. Ofta, precis som den nazistiske officeren, står vi och betraktar konsten, kommenterar uttrycket, talar om vad vi kan. När den vise pekar på månen stirrar dåren på fingret.
Om Piero Manzoni för snart 60 år sedan utmanade den allmänna föreställningen om vad en konstnär mycket konkret producerar och ställde ut sitt eget bajs i burk, väljer Mattias Käll, när han är inbjuden till Candyland, att visa oss, på ett lika demokratiskt sätt, vad han som vanlig familjefar kan åstadkomma under ett år och det känns precis lika fräscht som den italienske konstnärens verk. Konstnären Mattias Käll förvandlar sin miljöångest till konstprojekt. Installationen han visar på Candyland över julhelgen består av all förpackningsplast som han och hans familj konsekvent har samlat på sig under det gångna året. Det är samtidigt ett undersökande konstprojekt med syfte att ”göra det farliga synligt”: Förpackad, till vilket han har iscensatt skräpet i naturen, på ställen där ingen skulle vilja se det och fotat smärtsamt förorenade vackra landskap
Men tro inte att det bara är konst. I själva verket handlar det varken om Mattias Käll som konstnär eller miljöbov, utan om oss alla, som civilisation, som kollektiv och enskilda individer. Vad händer med det vi producerar? Betraktar dårar fingret eller blundar de bara?

Jean Ploteau

 

h1

Nominerad som Årets kulturbärare

december 13, 2018

Vilken underbar present på Lucia! Nominerad som årets kulturbärare 2018! Vi är så hedrade och stolta och kul för Gotland att få vara med i de här sammanhangen!IMG_7417

”2018 firar jag 10 år som fristående producent och kommunikatör inom kultursektorn. Att jag tidigt fick uppmuntran, förtroende och signaler från min omgivning om att min inriktning som producent har en viktig plats att fylla, har varit en avgörande faktor för min fortsatta utveckling och tro på det jag brinner för. Med priset Kulturbäraren vill jag ge tillbaka av den uppmuntran som varit viktig för mig när arbetet stundtals har känts svårt eller ovisst. Jag hoppas att utmärkelsen kan bidra till att höja värdet av de insatser som bidrar till att förändra och förbättra vår sektor inifrån och att synliggöra människor som verkar bakom kulisserna för att uträtta stora ting.”

Emilie Bergbohm

Följande personer är nominerade till priset Kulturbäraren 2018!

Vi har haft en öppen nomineringsperiod mellan 1 oktober – 1 december, där allmänheten har fått inkomma med sina förslag på pristagare.

Utifrån de inkomna förslagen har vi valt att lyfta fram tio nominerade. En av dessa nominerade tilldelas priset Kulturbäraren, som är ett stipendium om 10,000 kronor och ett konstverk av glasblåsaren Jennie Olofsson. Vem som vinner meddelas den 20 december.

Isa Maxe

Isa Maxe, Stockholm, verkar kompromisslöst och med stort engagemang för den icke beställda konsten i det offentliga rummet. Genom communityn Juntan lyfter hon fram aktörer som annars inte har någon plattform att utöva sin konst och som uppmuntrar människor i alla åldrar att skissa, måla och prata om graffiti och gatukonst. Isa har även varit en av de drivande krafterna bakom mastodontprojektet Satans demokrati i Sickla i Nacka kommun och i den ideella föreningen Level 4 som gav vidare utvecklingsmöjligheter för konstnärer i samma hus.

Kettil Kasang

Kettil Kasang driver sedan 2014 Östervärns antikvariat och bokhandel i Malmö. Med ett ambitiöst evenemangsprogram möjliggör han för författarbesök, uppläsningar och samtal och har på så sätt etablerat en viktig mötesplats för läsare och litteratörer. Sedan 2017 driver han även Anti förlag under samma tak som samlar nyskriven och mottagen litteratur sida vid sida. Kettil har med eget driv skapat ett vattenhål för de som älskar litteratur och poesi.

Sahar Burhan

Genom sitt eget Galleri Kameleont skapar Sahar Burhan mötesplatser i Norrköping utan gränser, där kultur i alla former får ta plats. Förståelse, finurlighet och feminism är viktiga ledord för Sahar. Som projektkoordinator för projektet Konsten att delta har hon varit med att underlätta för utlandsfödda bild- och formskapare att bli en del av den svenska bild- och formbranschen. Det har även öppnat upp för det regionala kulturlivet att kunnat ta del av de interkulturella nätverk som dessa människor kan bidra med.

Sara Lönnroth

I tio års tid har Sarah Lönnroth med kraft, mod och klokskap arbetat hårt för att konstnärer ska få tid, rum och råd för sitt skapande. Som verksamhetsledare på Transit Kulturinkubator i Stockholm har hon arbetat för att minska hot och hat mot konstnärer och för att fler röster och berättelser ska ta plats på konstscenen. Hon stödjer konstnärer som skapar alternativa plattformar, stärker produktionsvillkoren och verkar för att Transit ska vara en öppen och tillåtande plats som lyfter konstnärerna, alltid med utövarna i centrum.

Seluah Alsaati

Seluah Alsaati verkar som samordnare av folkbildnings- och kulturverksamheter i Järvaområdet i Stockholm genom studieförbundet ABF. Seluah är en eldsjäl som sett till att många människor givits förutsättningar att skapa och ta del av kultur. Hon har uppmuntrat unga röstbärare i Rinkeby och Husby via olika projekt som ökat delaktighet, kreativitet och möjlighet till påverkan. Hon är en av krafterna bakom Ortens organisatörer som ordnar samtalsträffar för unga vuxna och därigenom utvecklar deras idéer och drömmar.

Eleonor Lundholm

Eleonor Lundholm har ett brinnande, mångårigt engagemang för ungdomar och kultur – så pass mycket att hon byggt ett teaterhus på sin egen tomt i Piteå. Genom Kultur i centrum och Teater Vilja ger hon ungdomar en skapande, kärleksfull och kreativ fritid med sång, musik, teater och allmän livskunskap. I de föreställningar som hon skriver eller i manifestationer hon arrangerar lyfter hon svåra frågor som psykisk ohälsa, utanförskap och utvisningar av ensamkommande flyktingbarn.

Torkel Johansson

Torkel Johansson från Åre har ett stort, öppet hjärta för unga musiker. När kulturskolan skulle läggas ner tog han initiativ om att flytta sina lektioner inom blåsinstrument och få Svenska kyrkan att anställa honom som blåslärare. Torkel lägger mycket tid på att hans elever ska få spelningar och möta en publik. Utan Torkel hade Åre kommuns unga musiker inte haft samma förutsättningar att odla sina talanger och utvecklas i sitt skapande.

Magnus Fernström

Magnus Fernström driver Konstpromenad vid Siljans strand, som på bara fem år blivit en tradition i Dalahästens hemby Nusnäs. Konst i alla former visas upp vid och på de gamla båthusen alldeles intill vattnet vid Siljan. Målet har varit att förena konstutövare, gammal som ung, nybörjare som rutinerad. Projektet har vuxit till att visa 50-tal utställare med uppemot 4 000 besökare. Med Magnus drivkraft kan vi konstatera att han verkligen lyckats göra konsten tillgänglig för fler.

Lena Rieback

Lena Rieback har i decennier varit en del av Bollnäs mycket livfulla kulturscen. Hundratals människor sjunger klarare, bättre och framförallt gladare tack vare henne. Hon har en vilja som kan försätta berg, hennes hjärta är stort och hennes passion för konsten är oförändrat stark och klar. Lena har också varit en av de drivande i Bollnäs estetiska program med musikdramatisk inriktning och därigenom fått många unga vuxna att se på konst på ett moget sätt. Hennes före detta elever finns över hela landet i olika yrkesgrupper, men alla med den gemensamma nämnaren att deras kärlek till konsten har stärkts av Lena.

Marita Jonsson och Jon Jonsson

Marita och Jon Jonsson har med hjärta, omsorg och nyfikenhet envetet byggt upp konsthallen Körsbärsgården i Sundre, som i folkmun även går under epitetet Gotlands eget Louisiana. Tillsammans har de skapat en viktig mötesplats och ett centrum för konst, arkitektur och litteratur. Här prövas olika uttryck som ger plats för nyskapande och utveckling. Förutom makalösa konstupplevelser kan besökare uppleva naturen och lugnet nära havet. Årligen visar de ett tiotal utställningar och genomför ett digert kulturprogram. Sedan några år driver de även ett eget förlag som hittills gett ut tre påkostade och estetiskt imponerande publikationer. Marita och Jon vill få alla att se och känna konsten, och det gör de med bravur.

h1

Gutaikonstnären Norio Imai och den koreanske Bae Bien-U i Antwerpen

november 30, 2018

En improviserad resa till Belgien i höstmörkret. Vi inbjöds av konstsamlaren Axel Vervoordt till vernissage och middag med konstnärerna i Antwerpen och vi for dit!

Norio Imai är den av de två nu levande konstnärerna från efterkrigstidens konströrelse Gutai i Japan (den andra är Akiko Horio som kommer till oss under 2019!) Vi har tidigare sett hans verk både på Biennalen i Venedig, på TEFAF-mässan i Holland och på Frieze i London. Men nu skulle han framföra några av sina Art Performances, som han utfört i Osaka på tidigt 70-tal.3FA07AE1-6F36-4966-BE3A-3B10EE25D34E-1

En väldig sten plöjer genom färsk nylagd cement, sakta dras den med hjälp av ett rep och handdriven vinsch, två material, et hårda och det mjuka som möts, mönstret som uppstår.

Så en liten sten som sprejas vit på ett betonggolv, lyfts bort till en ny plats. Det avgränsade rummet efter stenen. Ny sten och samma procedur, åter ny sten… Alla lysande vita mönster.

Extase materiélle, kallas utställningen efter en essä från sent 60-tal av Jean-Marie Gustave Le Clezio. Föremål som definierar ett rum, ytan som väcker upplevelsen. Utställningen som även omfattar målningar, film, foto pågår till 22 februari 2019 på Kanaal i Wijnegem (www.axel-vervoordt.com )

Bae Bien-U från Korea fångar landskapet i stora fotografier från ön Jeju- Cycle kallas serien, bilder av elementen i naturen, vinden, havet, tyfonen.

På Kanaal finns en storartad samling samtidskonst och flera av de främsta Gutai konstnärerna såsom Shiraga, Shozo Shimamoto, Jiro Yoshihara, Sadaharu Horio. Väl värt ett besök!IMG_4997

På området finns också en fantastisk japansk restaurang, fylld med enkla bilder, anteckningar, verk av de japanska konstnärer som visas i utställningarna.0A4D5563-E0F7-4065-8238-F82E47393547

I Antwerpen finns ett nytt museum DIVA. Även här har Axel Vervoordt kurerat en utställning på temat kuriosakabinett, med föremål från förhistoria, över 1500-och 1600-tal till samtidskonst av idag. Naturalia, uppstoppade djur, kabinettskåp och verk av Marina Abramovic och Anish Kapoor. Spännande. Utställning kommer att visas till in i april, sen tar en ny curator över och fortsätter på temat.

h1

Visby innerstad igen

november 8, 2018

Javisst har en fastighetsägare rätt att få frågan om rivning prövad i formell ansökan hos byggnadsnämnden, som stadsarkitekten påpekar i GT 8 november. Men efter redan genomförd rivning? Det är vad som har skett i fallet på Södertorg, ekonomibyggnader på gården är borta, gatuhuset är ett tomt skal utan golv, innerväggar och tak mellan våningsplanen.

Ännu ett hus i innerstan har fått samma behandling. Det är ett reveterat bulhus från 1700-talet med nyupptäckta målningar liknande dem i Donnerska huset i Klintehamn med prunkande fruktträd, personer i herdelandskap och små bebyggelsemiljöer. Nu står det som ett tomt skal utan att någon agerar. I detta fall har fastigheten undersökts av konservator och utlåtandet är att det är av byggnadsminnesklass. Fastighetsägaren hade hoppats kunna förtäta fastigheten och har banat av hela gårdsplanen.

För mig är de båda exemplen inga exempel på en ”levande innerstad.” Visbys bebyggelse är attraktivt att ekonomiskt spekulera i, priserna närmar sig Stockholm innerstad. Fastigheter köps upp på löpande band. I de båda aktuella fallen ägs fastigheterna av samma person, som under några få år förvärvat ytterligare tjugotalet hus innanför murarna.

Inför världsarvsförklaringen av Visby 1995 byggnadsminnesförklarades 200 fastigheter. Alla ägare deltog och beslutade om restriktionerna för sina hus. Alla hus beskrevs utförligt i media varje gång nya byggnadsminnen tillkom (de beslutades då i länsstyrelsens styrelse). Radio Gotland genomförde 16(!) halvtimmesprogram om byggnaders vård och deras historia.

Det är nu snart 25 år sedan. En ny generation har tagit över. Det är hög tid att på nytt informera om Världsarvet Visby, om hur vi ska ta hand om husen och alla de kvaliteter i miljön som gjort och gör att vi är en av världens allra främsta ”levande städer.”

Kanske är det helt enkelt så att de nya ägarna, de som samlar innerstadshus i en fastighetsportfölj med kortsiktiga vinstperspektiv, helt enkelt saknar kunskap om Visby. Kanske borde vi på nytt berätta, lära varandra. Jag tror faktiskt att det är möjligt att också få de nya storägarna att se kvaliteter i den historiska bebyggelsen.

h1

Sadaharu Horio är död

november 4, 2018

En av de riktigt stora samtida konstnärerna har gått bort. Sadaharu Horio från Japan. Han tillbringade tio dagar hos oss 2014, skapade tillsammans med kollektivet KUKI en enastående utställning och hade Art Performnces varje dag, en oförglömlig tid för oss alla.IMG_5150

Horio tillhörde GUTAI-rörelsen som uppstod i Japan efter kriget. Det konstnärliga uttrycket fanns i kroppen ansåg man. En av de främsta i gruppen var Shiraga som då målade med fötterna. Horio var yngst och blev den siste i gruppen.

Vi hade träffat Horio på Biennalen i Venedig. Och fem år senare kom han alltså till ön. Här förvandlade han kasserade föremål från jordbrukarnas lador till underbara ting med ny innebörd, vrakved från stranden fogades till ”Onekilos-sculptures” där vikten styde urvalet. Och med och för barnen här nere på Storsudret gjorde han en mängd happenings.

– Som på Moderna museet på 60-talet, sade Ingela Lind som gjorde ett utförligt TV-inslag.

Sista gången vi mötte Horio var i hans hemstad Kobe i mars i år tillsammans med vännerna från KUKI och nya konstnärsvänner. In i det sista fortsatte han i Gutais anda. I det spontana uttrycket.

För Horio var konsten livsnödvändig. Det viktigaste. Som luften vi andas. KUKI betyder just ”luft” . Jag tänker att det är där han nu är, i luften vi andas, den livsnödvändiga.

IMG_2476