h1

Körsbärsgården aktuellt – på video!

maj 9, 2020

Jag är sannerligen inte kunnig när det gäller att göra videos, lägga upp på instagram och på Facebook och det skulle så väl behövas i dessa dagar. MEN Konsthallen är öppen för allmänheten, liksom allt annat här nere på Storsudret, Vamlingbo prästgårdskafé, Museum Lars Jonsson, Bottarve… Vi följer förstås alla rekommendationer. Få är här nere och alla ryms. Hos oss finns fyra entréer och STORA utrymmen. Välkomna, öppet helger i maj 12-16. Nu säljer vi också litet plantor, bara ätbara saker till köksträdgården. Finns på ett bord vid kaféet. Man swishar sin betalning.

Nu har vi med en av våra utställares hjälp, Kalle Melander, också lyckats videofilma litet av invigningen av utställningarna Eurydikes Systrar (Cajsa von Zeipel, Klara Kristalova, Malin Petersson, Julia Peirone, Pia Ingelse och Eva Jacobsson) Svart Skog, (Jennie Olofsson och Kalle Melander) Golden Age, (Karin Lind) So sad to see you go, (Mattias Käll) Human and Tree (SIMKA) och Ta ögonkontakt och håll samtalet igång ( Eva-Marie Kothe). Passa på och se. Och framför allt kom ned till oss och ta del!

invigning av våra nya utställningar, kortfilm av Kalle Melander

h1

Ett rum för samtidskonst -dags tänka nytt om Gotlands Konstmuseum?

april 30, 2020

Gotlands Konstmuseum har varit stängt i ett halvår. I gårdagens GA meddelades att det kan komma att säljas – om regionen ger klartecken.

Bakgrunden till stängningen sägs vara att huset behöver renoveras, museichefen antyder problem med ventilation och uppvärmning, oklart hur. Frågan skulle då i november snabbutredas. Så kom coronakrisen och länsmuseet, ”Fornsalen”, till vilket konstmuseet hör, fick stora ekonomiska problem. Fornsalen har expanderat kraftigt personalmässigt för att kunna möta en allt större publik från kryssningstrafiken och sommarturismen. Nästan hälften av intäkterna kommer via turismen och de kan i coronatider utebli.

Museichefen berättade i radion att ”worst case scenario var att delar av Fornsalens samlingar kanske måste säljas”.

Så i denna situation är knappast konsten prioriterad. Men Konstmuseet är viktigt, inte minst då det är både gotlänningarnas och de professionella konstnärernas stora mötesplats för det som konstnärligt händer i vår samtid, det är där som tankar och idéer föds, där som bara anade framtidsperspektiv i samhället kan skönjas, där som vår fantasi och kreativitet väcks. När Gotlands kommun i slutet av 80-talet så storstilat skänkte huset och DBW beviljade medel till restaureringen fick vi alla på ön  ett nytt hem. Publiken strömmade till och de första åren var upp till 40-talet utställningar årligen. Dessutom lunchkonserter, debatter, föredrag, dans och poesi under den karismatiske Jan Brunius och en medarbetares ledning. Det känns nu oändligt länge sedan.

Nu har konstnärsföreningarna, Galleri Gotland, Grafikgruppen, Öppna ateljéer, Milo, Bac och Körsbärsgården startat dialogmöten för att försöka rädda konstmuseet . Kontakter med politikerna har inletts, videosamtal förs. Men länsmuseichefen kan för närvarande inte prioritera något möte.   

Kanske är det dags att tänka nytt? Länsmuseet har givetvis också framgent ansvar för den äldre konsten och där ser museichefen inga problem att härbärgera den på Fornsalen. Men samtidskonsten? Kanske är tid att frigöra den från ett länsmuseums stränga regler för klimatanpassning i nivå med Nationalmuseums. Och starta om, börja på nytt. Många regioner och kommuner har egna konsthallar för samtida konst. Varför inte Gotland? Samtidskonsten är inte lika beroende av temperatur och luftfuktighet, lokalerna bör klara kraven som de är. Kanske kan DBW gå in med medel för enklare upprustning. Kostnaderna behöver egentligen inte vara större än det som hittills avsatts för Konstmuseet, två konstkunniga pedagoger med bra konstnärskontakter och kunniga i utställningsverksamhet och en händig vaktmästare. Det skulle kunna fungera och ön på nytt få en konstscen som lever.

Läs också gärna ett tidigare inlägg i bloggen från 10 december 2019.

h1

Lyckad invigning i påsk

april 14, 2020

Körsbärsgården öppnade portarna för säsongen till påsk. Det blev en bra invigning med många av konstnärerna på plats, invigningen skedde utomhus och så gick publiken in -glest – i de fyra ingångar som vi har. 7-8 i varje rum, en konstnär på plats som berättade. Den bytte vi som att nya kunde gå in. Små grupper vandrade i parken, tog en promenad ute på heden, några hade med picknick-korgar i o m att kaféet är stängt.

Några 70+ hörde av sig dagarna efter och fick ensamma gå runt bland utställningarna…

Konsthall och Skulpturpark kommer att vara tillgängligt 12-16 under helgerna. Information om corona-regler vid entréerna. Och ta med er picknick- korgar eller ät lunch på Vamlingbo prästgård eller Fiket i Burgsvik som också har öppet!

https://sverigesradio.se/artikel7450068

https://sverigesradio.se/artikel7450090

Jennie Olofsson Svart skog
Picknick bakom Skulpturgalleriet
h1

Så händer ännu mer på Körsbärsgården

april 9, 2020

Vi har ännu en utställning som öppnar nu på fredag. Det är Jons senaste paviljongsbyggnad som ligger bakom Skulpturgalleriet. Vi kallar den ”I väntan på Marie-Louise (Ekman)” och är byggd som en installation för henne.

I väntan har Eva Marie Kothe gjort stora krukor fyllda med klanger, musik och text. Runt krukan är poem inristade, högst aktuella för den tid, den oro som vi nu befinner oss i. (men ett av poemen skrevs av Berthold Brecht på trettiotalet inför det stundande kriget)

Eva Marie Kothe

Så har SIMKA byggt en låda med ljus och video, Humans and trees.

Så kom och dela eftermiddagen med oss!

Vi öppnar kl 14. Har fyra ingångar, 8 utställningsrum, några besökare per rum. Vi berättar på plats. Kafé och bistro är stängda tills vidare.

Och res till Sundre för att se på våradonisen på Husrygg, tranorna som häckar, allt det ljuvliga som är vår.

Nu blommar vår persika också!

Och citronträdet och apelsinträdet som jag grävde ned i jorden vid komposterna förra året har överlevt vintern och är väldigt stiliga!

h1

Vi öppnar Konsthallen trots allt 10 april kl 14 vernissage

april 7, 2020

Trots corona-tider: Körsbärsgårdens Konsthall öppnar för säsongen den 10 april. Vernissage kl 14 med några av konstnärerna.

Brandhärjad skog inspirerade glasblåsaren Jennie Olofsson och fotografen Kalle Melander till det gemensamma projektet SVART SKOG. Det har blivit en fotoutställning och en installation, en glänta av eldhärjade träd, mark i svart glaskross, ett dukat barockbord i svart glas omgivet av inglasade mörka djurkadaver. En mörk inkapslad värld och samtidigt ett svagt ljus av hopp som letar sig ned i en glänta.

Konstnären Karin Linds samtid är ett inferno av en inre eld som rasar i rött och gyllene flammor. Svarta grankulpturer betraktar. GOLDEN AGE, innan allt liv tar slut? Hur kommer vår framtid att se ut? Finns den alls? Lind har inspirerats av för-renässans måleri på bladsguld. I stället för guld målar hon på mässing som bearbetats för att ge olika skiftningar och djup. Motiven associerar till teaterscenens återspegling av det liv som vi lever och till de dödas landskap  som till exempel Böcklins Dödens ö.

EURYDIKES SYSTRAR en hyllning till kvinnors kraft att påverka, förändra, gå samman för att skapa en ny värld. Cajsa von Zeipels skulptur av en ung kvinna i dagens New York, ett hämningslöst samplande av plastkitsch i alla former, iförd trasiga jeans, pins, tatueringar, piercings.  Skulpturen Constitutional, Congressional, Containerboard, en syster i dagens konsumtionssamhälle som revolterar mot alla former av förtryck och går sin egen väg. Ebba Lindqvists långa Monolog i Hades skildrar en Eurydike som frivilligt väljer döden framför att leva med en framgångsrik, ständigt berusad, svekfull man, Malin Petersson har trotsigt format den enorma duken tillägnad Eurydike som en parafras på Cy Thomblys hyllade svit Orpheus. Övriga konstnärer, Anna Bjerger, Julia Peirone och Pia Ingelse  belyser kraften hos unga kvinnor som vill och skapar förändring även om det blir med livet som insats.

SO SAD TO SEE YOU GO. All mat som jag slängde under ett helt år av Mattias Käll knyter an till olika aspekter på hållbarhet . I 365 foton visar han sin familjs  matsvinn under ett år.

Utställningen HEAT, ENERGY, i samarbete med den nya konstarenan Kummelholmen i Stockholm skjuts fram till 2021. Ett tjugotal konstnärer från Norden, Belgien, Australien, Sydafrika är engagerade. Nu sitter de flesta i karantän i sina hemländer på grund av corona-epidemien.

Utställningarna skildrar i konstnärlig form förutsättningarna för våra liv: De tar upp frågor om resursslöseri, konsumtionshysteri och dagens ohållbara samhälle och visar på immateriella konstnärliga värden i ett hårdnande och alltmer nytto- och penningstyrt samhälleligt klimat.

KONST OCH KUNSKAP är också innehållet i  Barnens Konstskola, som i elva konstkurser under sommaren djupdyker i kreativitet, fantasi och forskning kring hållbarhet med vår konstpedagog, utställande konstnärer och framtidsforskare. Projektet finansieras genom Arvsfonden.

Vernissage och invigningstal sker utomhus. Konsthallen har fyra ingångar till de olika utställningarna. Viktigt är att alla håller avstånd. Instruktioner ges på plats och finns på vår hemsida.

Konsthall och Skulpturpark kommer i april och maj vara öppna 12-16, man ringer det telefonnummer som står på entrédörren så öppnar vi. Vi kommer att finnas i Konsthallen eller i trädgården. Det går även att boka enskild visning andra tider.

Kafé/bistro är tills vidare stängt.

h1

Inför öppnandet på Körsbärsgården

april 5, 2020

Två av våra fyra utställningar börjar bli klara! Härligt att möta konstnärerna, utbyta erfarenheter, prata, tänka tillsammans. Vi håller ordentligt avstånd från varandra dock!

Karin Lind bland skulpturer i Golden Age

Önskar jag kunde förmedla lukterna av tång och sälta från havet i friska västvinden, att det via media gick att förmedla hur den nymornade vårvinterjorden på hedar och åkrar spirar.

Våradonis

Saknar er vinterfastlänningar! Era hus ser så sorgsna ut. Hoppas på snar vändning i allt detta svåra.

Berättar imorgon om utställningarna som vi öppnar på fredag. Kanske kan vi på något mirakulöst sätt sända live…

h1

mars 30, 2020

Isvindar. För första gången i år har jag min ylleschal över munnen när jag rundar Hoburgen på dagliga promenaden.

Många passerar i sina bilar. Vinkar och saktar in.

1 Tranorna stannar! Glad att de vill häcka här.

2 Mattias Käll kom från Örebro och sätter upp sin utställning om marsvin i morgon. Så kommer Karin Lind…

Vi väntar oss inte mycket folk till vernissagen 10 april. Men jag kommer att informera så all känner sig trygga.

3 Så tacksam över att barnen skickar filmer, att vi har videosamtal med de små. Så fint att se dem varje dag. Litet av vardagen, där de befinner sig.

4 Har tagit fram ett några år gammalt bokmanus. Kanske blir det något…

h1

Årets första citronfjäril!

mars 26, 2020

Naturen bryr sig inte om att vi människor stökar till det…

Dagens glädjeämnen:

1 Årets första citronfjäril dök upp i trädgården.

Kejsarkronorna knoppas

2 Det finns bin och andra flygfän bland blommande mirabellträd och aprikosträdet vid garageväggen tack och lov. Jag slipper pollinera själv!

3 Jäst i Hoburgshallen idag efter tre långa veckor! Under tiden har jag i alla fall lärt mig baka med torrjäst, även att göra pizza.

Uppmaningen till Stockholm att stanna hemmavid har inte gått fram. Här är många som kommit, kanske för att fira påsk, kanske för sommaren. Så många välkända ansikten. Någon kom hit med helt flyttlass. Tänk om vi nu får den folkökning som Region Gotland drömmer om… Men vi har här i ensamheten de senaste veckorna lärt oss att prata med varandra på litet avstånd, vi varken kramas eller ryggdunkar för närvarande. Och trängs inte vid kassan på affären. Något att ta efter…

Sundre i vårsol: Socknens hjärta från medeltid och 1700-tal som ännu är våra landmärken, kastalen för vårt försvar, kyrkan, skolan och milstolpen som berättar hur långt bort vi är… Och som två armar breder husen ut sig på lagom avstånd från varandra. I mitten var nog vattendraget, myren, som sedan länge är utdikad. Nu är det sommartorka och vattenbrist.
h1

Lev i nuet!

mars 23, 2020

Inramat på väggen i en bokhandel satt detta citat av Dalai Lama. Något att leva efter.

Visst många har det tufft just nu

 Men nu skriver jag om det som gör oss glada idag på Körsbärsgården:

1 Tranparet som tycks stanna i Sundre. Häckar i Muskmyr?

2 Helga och Gian Mauro planterade en kivi i orangeriet förra sommaren. Nu knoppas bladen. Och citronträdet och apelsinen som jag satte ut på friland i våras har överlevt vintern. Liksom alla kronärtskockorna!

3. Grannen kom förbi. Vi lever på som vanligt.

4 Hittade äpplen från i höstas som jag glömt, prydligt inslagna i tidningspapper. Så fina! Äppelkaka ikväll!

Tänk efter, vad har gjort dej glad idag?

h1

Är vi trotsiga tonåringar?

mars 21, 2020

”De är som trotsiga tonåringar”, säger en professor Ingmar Skog f -54) om fyrtiotalisterna. Ekonomin går i kras, hela Sverige jobbar hemma och de unga skippar skolan och fester. Allt för att de äldre (40-talisterna) ska skonas från coronaviruset.Det är alltså 40-talisternas fel att corona sprids. ”De äldre ska inte ha sociala kontakter, att stanna inne är en solidaritetshandling” säger Skoog.

Vi ska isoleras, får litet fler strömningstjänster på TV att titta på. Om vi till äventyrs klarar att strömma.

Ja hur resonerar en fyrtiotalist, som trots allt följer med händelserna i världen och dagligen tar del av alla nyheter via media och nätet? Som tar del av läkare och professorers yttranden om att läkarna kan komma att behöva välja mellan vem som ska få intensivvård och vem som ska nekas?

Jag är född på 40-talet, under kriget. Jag växte upp med ransonering och utedass med tidningspapper. Gick hela skoltiden i överfulla skolor, där vi delade klassrum eller hade lektionerna i källarlokaler, i Filadelfias och i olika hyreshus. Jag var den första i släkten som tog studenten. Mot föräldrarnas vilja började jag läsa på universitet, jobbade parallellt nattskift på Akademiska och lyckades med tiden disputera. Jag har levt ett bra liv, de senaste tjugo åren som egenföretagare som alla andra i socknen där jag bor. Vi håller på allihop så länge vi är friska. För det har vi alltid gjort. Ingen tjänar särskilt mycket men det hör till att göra sitt bästa, det är så vi uppfostrades. Ingen av oss kan faktiskt sluta, det kan gälla lån som ska betalas, det kan gälla att den yngre generationen är beroende av oss som arbetskraft.

Vi skulle alla naturligtvis vara tacksamma om staten i dagsläget hjälpte småföretagarna under den värsta tiden. Jag är tveksam till storsatsningarna till flyget, industrin, bankerna. Så att den internationella handeln, kommunikationerna kommer igång så fort som möjligt. Att hjulen får snurra som tidigare. Det kan vara så att det är helt andra stöd som behövs. För att alls klara oss ur krisen. Eftertanke.

Vi planerar att öppna Konsthallen till påsk, vi har många unga konstnärer kontrakterade. Det kommer att vara annorlunda. Kafé och restaurang kommer av förklarliga skäl vara stängda tills vidare.

Trotsig tonåring? Nej men vi är kanske härdade av vår uppväxt. Att försöka klara sig. Att försöka informera sig, göra det vi tror är rätt. det finns inget val för småföretagare. Antingen jobbar vi på som vanligt, blir kanske sjuka och går under eller så stänger vi oss inne och då går företaget under.

Morgonbön var obligatoriskt så länge jag gick i skolan, alla i min generation kan psalmerna i psalmboken utantill. När vi började läsa engelska var det också utantilläxor som gällde. Den första film som jag såg i skolan var Hamlet med Lawrence Olivier. Till den hörde ett skolhäfte med pjäsen på engelska som vi tragglade innan filmen. Ett tjugotal citat skulle vi kunna utantill.

Så sitter texterna ännu som berg:

”The time is out of joint

O cursed spite

That ever I was born

To set it right

Vi vet hur det gick, han gick under, Hamlet. Men han lever ändå kvar.

Mitt i allihop har vi vår! Lärkan drillar, tranorna har anlänt, naturen blommar och grönskar och porlar av liv. Och vi ska sitta inne? Och vänta på att flyget, bilindustrin och all internationell handel ska rulla igång som vanligt?