Posts Tagged ‘Barbro Lomakka’

h1

Politiker på Körsbärsgården och landsbygdsfest på Storsudret

augusti 14, 2019

Idag kom Regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius tillsammans med Stefan Nypelius, Fredrik Gradelius och Andreas Unger till Körsbärsgården.

Viktiga samtal kring konst , landsbygdsutveckling, och hållbarhetsfrågor kring Agenda 2030. Jag är glad över deras intresse kring konsten och tacksam över att vi kunde visa upp så viktiga konstnärer med knytning till ön numera, som Björn Erling Evensen och formkonstnärer som Barbro Lomakka.

Eva Nypelius blev också särskilt fascinerad av de unga konstnärerna fråm Kungl. Konsthögskolan Elin Odentia och Malin Petersson. Och vårt program kring hållbarhet förstås!

Kvällen avslutade vi tillsammans på stor landsbygdsfest på Vamlingbo prästgård där GUBIS Kristina Olsson (från När) och HNI svarade för programmet. God mat från vår egen Martinas Food Track, föredrag om landsbygdsutveckling , mycket musik och framför allt MYCKET FOLK. Fint att se alla tillsammans!

Landsbygsfest på Storsudret
h1

Japanskt på Körsbärsgården

juni 15, 2019

 Fyra utställningar invigs tisd 29 juni kl 14 på Körsbärsgårdens Konsthall. Barbro Lomakka, välkänd textilformgivare på ön hade tidigare i år en utställning i Tokyo som hon nu visar i uppförstorad skala, Mirage. Materialet som hon arbetar i är papper, det som används i traditionella Shojidörrar i japanska hus. Hon har vistats mycket i landet, den första utställningen var i Osaka 2008. Här på Körsbärsgården utgår Lomakka från rummet, dess proportioner och ljusinsläpp, vertikaler och horisontaler i abstrakta former. Pappret behandlar hon som tidigare sina ullvävar, de skapar den arkitektoniska formen. Och som alltid är strukturen i ull handvävd i Näs socken på ön, ramarna är tillverkade i Barlingbo. Lomakka arbetar helst så ; industriell form och hantverk går hand i hand och blir en del av det arktiektoniska uppdraget och utställningarna. Hennes verk återfinns idag över hela världen, i New York, Los Angelses och Washington, på ambassaderna i Bukarest, Zagreb, Guatemala, Beirut, Tokyo, Riga.

Lomakka

I rummen intill återfinns två GUTAI-konstnärer, Sadaharu Horio och Akiko Horio, den förstnämnde redan välkänd i Sverige genom sina Art Performances, Atarimae no koto (Det självklara) på Moderna museet och senare på Körsbärsgården, där han under tio dagar 2014 bland annat gav nytt liv åt kasserade föremål från jordbruket i trakten. Något av detta kan beskådas i Skulpturgalleriet och permanent i ett särskilt rum i Konsthallens fasta utställningsdel. GUTAI (med kroppen som redskap) grundades av Jiro Yoshihara i Osaka 1954 och var den första radikala konstnärsgruppen i Japan efter kriget. De arbetade alla i gränslandet mellan måleri, happenings och performance. I gruppen ingick konstnärerna Kazuo Shiraga, Takasada Matsutami, Saburo Murakami och Shozo Shimamoto. Sadaharu var bara 26 år när han 1965 deltog i den första av många Gutaiutställningar. Något år senare inlämmades också Akiko Horio, en av få kvinnliga konstnärer.  När den franske kritikern Michel Tapié upptäckte Gutai fick gruppen genomslag både i Europa och i USA. Många konstnärer reste till Japan för att på plats lära och se deras verk. Jackson Pollock var en av dem som tog avgörande intryck. Idag är GUTAI ett begrepp i konstvärlden med viktiga utställningar runt om i världen, till exempel den på Guggenheim i New York för några år sedan.

Sadaharu Horio med One Minute Hitting Method

Sadaharu Horio (1939- 2018) fortsatte efter Gutais upplösning att arbeta i gränslandet mellan måleri och performance. 2003 skapade han gruppen KUKI som fanns vid hans sida i de Art Performances som han genomförde runt om i världen. Han var en aktiv konstnär som befann sig i ett konstant arbetsflöde, 100 framträdanden per år hörde till det vanliga. Atarimae-no-koto (Det självklara) var samlingsnamnet för hans arbetsmetod och för flera av hans verk. Det var i Japan som de flesta av utställningarna och framträdandena ägde rum, men han ställde också ut i Europa och i USA: Biennalen i Venedig 2009 0ch 2011, Guggenheim-museet i New York 2012,  LAB i Frankfurt, Moderna Museet i Stockholm Antwerpen, Belgien och Lille, Frankrike.Här visas några tuschmålningar från 2018 och bilder från hans One-Minute-Hitting-Method där rena färger snabbt sätts ut på föremål i intervaller så färgerna hinner torka mellan bemålningarna.

Akiko Horio (1937 -) blev medlem av Gutai 1968 och fanns med till dess gruppen upplöstes med Shiragas död och har därefter ställt ut i de olika utställningar som under 2000-talet varit i rörelsens namn. Hennes verk svävar i mellanrummet mellan måler och skulptur. Små, skira, tillsynes strikt geometriska abstraktioneri trä och papper belyser världen ur GUTAIs perspektiv.

Akiko Horio med ett av sina verk

Pi Eriksson (1946 – )”Slumpen är min lust och drivkraft”, säger konstnären. Här visar hon exempel på detta i målningar, digitala teckningar och glasskulpturer. Ett långt liv som konstnär, det är snart femtio år sedan första separatutställningen på Galerie Blanche som sedan följdes av offentliga uppdrag, som Humanistcentrum i Uppsala  och verk till stat, kommun och landsting. Slumpen som betyder allt – det har hon gemensamt med GUTAI.

Pi Eriksson glasskulptur