Posts Tagged ‘Dan Wolgers’

h1

Ett av Visbys flagg- skepp, Konstmuseet, stänger

december 10, 2019

Är konsten den näring som behövs för att Gotland ska växa?

En onödig fråga egentligen, konst, kultur och natur är ofta avgörande för dem som tänker flytta till Gotland. De vet att det ger ett bättre, rikare liv. En mening. Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konst och kultur?

När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs, konstnärer som Channa Bankier. Här var billigt att bo, landsbygden gav arbetsro. Så fortsatte det en tid; Ingmar Bergman valde Fårö,  Lars Norén, Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers norra och östra ön.

Men strömmen av konstnärer sinar. Idag är livet på ön tuffare. Landsbygdens service minskar, det är sämre bussförbindelser, lanthandel, skola och dagis stänger. Nu naggas även konsten och kulturen i Visby.

1988 öppnade Gotlands Konstmuseum. Ön lyckades få en av de främsta till chef, Jan Brunius från Röhska i Göteborg. Programmet var digert, inhemska konstnärer varvades med det senaste utifrån, på luncherna var konserter. Huset var ofta fullt!

För en månad sedan stängdes det på obestämd tid. Huset måste klimatanpassas trots att det har fungerat som skola i 150 år och som museum i 30. Har vi drivit energibesparing och tätning av allmänna lokaler för långt? Museer runt om i landet har samma problem. Det är begripligt för Moderna museet med konst som närmar sig miljardbelopp. Men måste det gälla överallt? Är inte Konstmuseet i första hand en arena för det som görs på ön med inslag av de nyaste förmågorna, det som väcker tankar om vår samtid? Behövs samma standard? Är verkligen alternativet att stänga helt?

Museet hoppas att publiken ska hitta konsten på alternativa platser, tillfälliga ”Pop-ups” på några dagar på oväntade platser. Kanske kan tanken lyckas, leda till något bra. Men finns publiken kvar? Jag tror för att konsten ska växa och frodas krävs många arenor. Då, 1988, fanns förutom Konstmuseet, gallerier som Blå Måne, Hos oss, Ridelius, GKF, Forum. Kulturklimatet var på topp, kommun och studieförbund ställde upp. Idag är stöden borta, statliga och regionala medel kanaliseras genom ”Samverkansmodellen” och går till länsmuseet, länsmusiken, länshemslöjden, länsteatern, viktiga funktioner för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. Att de har en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, får ekonomiskt stöd till experiment.

Så kära politiker. Öppna Konstmuseet på nytt men se också till att det finns förutsättningar för de fria professionella kulturskaparna att leva på ön! Kanske dags att slå ihop utvecklingsmedlen för näringslivet med kulturbudgeten? Då kanske vi till slut får den befolkningsökning vi alla önskar. 

Nya Konstmuseet: Pop-up under fem dagar på Hästgatan i ”Gamla skoaffären”, bland besökarna utställande konstnärer, BACs chef Helena Selder och Konstmuseets Angelica Blomhage
h1

Är konsten en näring att få Gotland att växa?

november 26, 2015

 

Årets tillväxtkommun 2018 vill Gotland bli och inbjöd till inspirationsdag för näringsliv och kultur. Kan konsten bidra till öns utveckling?

Frågan behöver egentligen inte ställas. Konst, kultur och natur är avgörande för de allra flesta, som flyttar hit. Industrijobben är få, statliga och kommunala anställningar minskar, jordbruket rationaliserar. Ingen flyttar till ön för att här finns gott om jobb eller för att här finns bra skola eller sjukvård. Men för att få ett bättre liv. En mening.

Blickar man bakåt var det ”bättre förr”. När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs och konstnärer som Channa Bankier. De flyttade till landet för det var billigt och gav arbetsro. Kanske för att andra också flyttade. Kända blev de i huvudsak utanför ön men naturligtvis fick vi på Gotland del av deras konstnärskap. Och vi gladdes åt uppmärksamheten ön fick genom dem i media. Så har det till viss del fortsatt; Ingmar Bergman flyttade till Fårö, Lars Norén, Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers blev deltidsboende.

Men strömmen sinar. Idag är livet på ön tuffare. Det är oattraktivt att bo på landsbygden, det finns inga bussar, inget gatljus, lanthandeln har slagit igen, skolan stängt. Konstutövarna har aldrig sökt sig till Visby, det har varit för dyrt och helst vill de bo på landet för att få ro att skapa. Också när de som nu är deltidsboende.

Politikerna hänger inte med. Skulle man mäta Gotland ur ett konst- och kulturperspektiv tror jag att kulturen på ön fortfarande ligger högt per capita, utbudet är stort tack vare alla konstutövandes engagemang, att de ofta uppträder för praktiskt taget ingen ersättning (så länge utkomstmöjligheterna finns i Stockholm eller utomlands). Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konsten?

 

Politikerna (och delvis deras tjänstemän) måste börja engagera sig. Ta del av konsten och se dess potential. Framför allt ur perspektivet Gotlands framtid, hur vi ska växa och bli fler. Ta tillvara de enastående konstutövare, poeter, musiker, dansare som finns här. Se till att det finns plattformar (och ekonomi) att verka på så de inte bara får sitt levebröd i Stockholm eller utomlands. Marknadsföra kulturen, locka nya förmågor till ön!

Länsmuseet, länsmusiken, Länsbiblioteket och Länshemslöjden är viktiga för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. De behöver en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, gratis annonseringsplats i media, ekonomiskt stöd till experiment. Då kommer de på nytt till ön, slår sig ned, bildar familj. För det är trots allt det, som Gotland har i övermått, som lockar: Naturen, lugnet och arbetsron.

Konsten talar om vad det är att vara människa. Den får oss att ana meningen med livet. Att skapa förutsättningarna är en politisk fråga; på Gotland är myllan god, men fröna måste få näring för att gro. Med vilja och engagemang blir skörden rik. Gotland växer.

Så jag önskar att alla politiker börjar gå på teater och dans, att de börjar lyssna på poesi läsa böcker. Jag tror egentligen inte det finns en konflikt mellan näring och kultur, mellan tillväxt och jordens resurser, som antyddes under Regionens inspirationsdag. (Kjell A Nordström, Stina Oscarson och Emelie Jonsson talade) Alla vill vi ju att folk flyttar hit, att man får uppleva att det är en bra plats att leva på. Alla vet att resurserna är ändliga och att vi måste vara aktsamma. Men det är dags att politiskt agera för det som är kvalitet och långsiktigt bärkraftigt och att se det som är öns fördelar och agera utifrån dem.

Man föds till människa, fisk eller banan

och bor i träd, i hav eller i stan.

Ett ögonblick man blänker till – och sen

blir man en tistel eller en tulpan. (Lennart Hellsing, som förstod det här med meningen med livet)

150716_0463

 

 

h1

Gratis konst om sommaren…

juni 25, 2014

Gratis konst i juni-juli-augusti, vill Konstguidens krönikör Sara Kvarnström införa i hela landet.
Konstguiden är en tidskrift som särskilt lyfter fram privata konsthallar och skulpturparker inom och utom landet, Wanås, Vida museum, franska anläggningar ägda av stiftelser och enskilda. Sommaren är ett ypperligt tillfälle att skapa konstminnen, tycker hon. Konst ska vara en självklarhet, också regniga dagar (eller bara regniga dagar?)
Tidskriften är bra, vi prenumererar sen flera år. Och delvis håller jag med.
Men vem ska betala? Stiftelser och privatpersoner får inga statsbidrag. Menar hon att konsten/konstnärerna ska stå för kostnaderna?
Och om nu konsten, enligt Kvarnström, borde vara gratis, borde då inte alla musikfestivaler om sommaren också vara det? Alla idrottsevenemang?
Varför är det bara konsten som inte får kosta???
Annars några roliga kortintervjuer med konstnärer:
Carl Johan de Geer som fyller 70. ”Öka takten, sista kvarten. Tidaholm! citerar han och tänker på sin egen ålder. Det gäller att öka takten när man passerat ¾ av livet. För att hinna det man vill skapa.
Dan Wolgers, min favoritfilosof, skriver om Konst som närvaro. Han tänker ägna sommaren åt Gotlands kyrkor och Egypticus. Det skulle jag också vilja. Kanske skulle jag gjort det också om inte Konsthallen och Körsbärsgården kommit emellan!
Men nu är det Konsthallen som gäller! Sadaharu Horios utställning är fantastisk och många, många besöker oss dagligen. Moderna museet är på ingång! Kul!
Imorgon kl 19 talar Allan Larsson om Bryt ny mark hos oss. Välkomna!