Posts Tagged ‘dramaten’

h1

The Mental States of Sweden

januari 12, 2014

En kort resa till Stockholm, jag hann se The Mental States of Sweden på Dramatens lilla scen. Upphovsman och regissör är Mattias Andersson som en gång gjorde en liknande föreställning i Angered, fast då gällde det Göteborgare och ungdomar. Arbetsmetoden är som tidigare dokumentär. Här har gjorts en slags socioekonomisk intervju med ett tvärsnitt av Sveriges befolkning. Folk har fått svara på frågor som Vad tänker du på när du hör ordet teater? eller Vad tänker du på när du hör ordet Nationalscen?  Eller Vilken händelse i ditt liv skulle du vilja se på teaterscenen? Tiotalet skådespelare är ömsom intervjuare och ömsom de som får frågorna. De spelar upp scenerna, klär sig i kläder som de intervjuade skänkt till projektet.

Intressant som grepp men det blir stundtals obehagligt därför att svaren ibland förlöjligas. Publiken lockas att skratta åt dem som aldrig varit på teatern, åt ”fulkulturen”, åt att många är obildade. Inte minst att de är lantisar. I Säffle finns ingen kultur, eller i Norrland. Så kommer slutet, intervjun med tiggaren från Rumänien, unversitetsutbildad men som inte kan livnära sig på sin utbildning därför ingen vill anställa honom  för att han är romer. Han ställer motfrågor till intervjuaren regissören. Allt ställs på sin spets, den enorma skillnaden ekonomiskt. Men också filosofiskt. på ett djupare plan. Slutet är mycket starkt. Men det känns fel att applådera. Hur gör man? Jag hade önskat att Andersson gått djupare in i problemen, gjort pjäsen mindre rolig. Den kunde blivit väldigt bra. Nu blev den bitvis störande underhållning, publiken som skrattar åt de som inte har koderna till kulturen, åt dem som bor i landsorten.

Men ändå. Värd att se. Den får publiken att fundera. Hur har vi det egentligen i vårt land?

h1

Nutida auktioner på Bukowskis och Auktionsverket och premiär på Ett dockhem på Dramaten

maj 16, 2012

Några bråda dagar i Stockholm där vi gick på förhandsvisningarna på Bukowskis och Auktionsverket och även hann med den försenade premiären på Ibsens Ett dockhem På Dramaten. Det är roligt att se vad som är till försäljning på de två auktionshusen (egentligen i mångt och mycket samma namn) Fotografi har ryckt fram rejält. Fina bilder av Anton Corbijn är ute til försäljning till exempel. Själv gillar jag Maria Miesenberger, hon fanns både med bild och skulptur och vi drömmer om en skulptur i vår park. Även annat lämpligt för Skulpturparken, drömmer vi om. Vi får se. Även en fin Maria Friberg går att förvärva…

Ett dockhem på Dramaten med en lysande Julia Duwenius. Återkommer till den föreställningen! Premiären blev uppskjuten p g a en konflikt med regissören, namnet var bortstrukit i programmet, nu stod producenten och ensemblen som ansvariga. En tät föreställning på en och en halv timme utan paus. Och med en ung publik av många gymnasister (den föreställningen var ju utsåld sedan länge och så blev den alltså premiärkväll. Roligt med den publiken, man kände hur det vibrerade av spänning hur det skulle gå i pjäsen, de flesta visste nog inte…

Nu stundar en livlig helg härhemma då vi har öppet i Konsthallen torsdag till söndag och när landshövdingen kommer till oss på lördag och tar första spadtaget till konsthallstillbyggnaden (kl 13). Välkomna! Dessutom är det Vårskrik på Storsudret och Öppna Ateljéer. Vad kan man mera begära?

h1

En ny värld ö…

februari 26, 2012

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det!

h1

Fanny och Alexander på Dramaten

februari 13, 2012

Efter åter några dagar i Stockholm är jag åter i Sundre. Jag har ännu åtaganden i huvudstaden, februari är verksamhetsberättelsernas, årsredovisningarnas och anslagsframställningarnas månad. Ännu återstår några möten. Stockholm var kallt, minus 17 grader när jag vaknade en morgon till is och frost på träd och buskar och dis över Saltsjön innan solen bröt igenom. Ofattbart vackert, men vad kallt!

Här i Sundre är nu någon plusgrad, vitt överallt och sol. Jag går med dubbar under kängorna runt socknen och konstaterar att i den sydliga gården har fötts ett hundratal lammungar och några kalvar under de senaste veckorna. Våren är i antågande!

Premiär är något särskilt. I lördags var det premiärernas premiär, Fanny och Alexander på Dramaten med röd matta ut i snön, rödrockade vakter med brinnande facklor på trappan, en livs levande pianist i foyén som för övrigt vimlade av festklädda skådespelare och en glad teaterchef. Och som sig bör en sådan här kväll, en kung och hans drottning i den gyllene kungalogen.

Föreställningen är fyra timmar lång, har 24 personer på scenen och frikostiga dekorer med hjälp av en vridscen. Det blir förstås ändå inte filmens Fanny och Alexander med all dess överdåd. Men det blir något annat, där tyngdpunkten ligger i själva dramat, som det utvecklar sig i dialogerna. Bergmans texter, från filmmanus och bok, får här alla strålkastare på sig. Jag njöt mycket av de underbara texterna.

Och jag tror vi alla lämnade Ingmars teater med ett lyckligt leende. Återkommer med recension.